Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det är otroligt att jag som är social kan känna hur du kan kommunicera direkt med mitt hjärta utan att säga ett enda ord. Du är ljuset som lyser upp mitt mörker och gör min vardag lite roligare!

Jag hör ständigt ljud omkring mig, men när du rör mig eller håller om mig så är det som om allt ljud runtomkring försvinner, det blir helt tyst. Det enda som hörs är konversationen mellan ditt och mitt hjärta, något som bara vi förstår.

Det ständiga leendet på dina läppar säger att du också behöver mig och i dina ögon kan jag se att jag betyder lika mycket för dig som du för mig. Genom din beröring säger du att du alltid finns här för mig och det som är så konstigt är att du säger allt detta utan att säga ett ord.

PS. Min älskade får dock gärna kompletera detta med att kommunicera lite med mig då och då! *LER* DS.

Måndag är vädningsdag så idag kom jag upp ur sängen hyfsat lätt och ställde mig på vågen. Resultatet var inte jätteskoj, men allt som är neråt är ju bra så jag ser fram emot nästa vecka och fortsätter det såhär är jag på mitt delmål om typ 2 månader. Jag har tappat 0,2 kilo sen förra veckan och det är i alla fall neråt!

Nä nu ska jag göra mig klar för jobbet. Blir en lång dag idag också från 09:30 till 18:30.

Nu är det Söndag kväll och dags att rappotera hur det har gått med mina fem punkter. Jag kommer göra som så att jag använder dem som rubriker och skriver under hur det gått:

1) Bara väga mig på måndagar.
Jag har nästan lyckats med detta! Jag fuskade i Fredags och idag och får ta nya tag nästa vecka med att bara väga mig på Måndagar. Jag har dessutom återaktiverat de interaktiva sidorna hos Viktväktarna så då måste jag skriva in vikten varje måndag.

2) Använda stegräknare varje dag och sen räkna ut i snitt hur många steg jag tar per dag och lägga till 500 på det till nästa vecka.
Detta har jag gjort och mitt i veckan pajade min stegräknare så nu har jag införskaffat en ny så att jag inte missade stegen någon dag. Snittet på en vecka blev 8669 steg per dag och på det skulle jag lägga 500 vilket innebär att jag under nästa vecka ska gå minst 9169 steg per dag.

3) Nå mitt delmål på 75 kilo och därefter sätta nytt delmål.
Detta är ett längre mål som jag kommer fortsätta på och det är bara lite mer än ett kilo kvar dit!!

4) Göra 20 situps och 10+10 sidositups varje kväll.
Har jag genomfört varje dag utom fredags kväll då jag helt enkelt inte orkade gå upp igen när jag kom på att jag missat det. Nästa vecka kommer jag att försöka öka lite oich sen ska jag komma iväg och skaffa mig ett gymkort också när lönen kommer!

5) Följa mina points noggrant.
Jag äter fortfarande för lite points vissa dagar och deSå t måste jag verkligen skärpa mig på. Detta är den största anledningen till att jag blivit medlem på viktväktarna online igen för då fyller jag i allt online som jag stoppar i munnen. Ett mycket bra sätt att hålla reda på vad jag äter och sen kan jag gå tillbaka och titta på om det är något jag gjort som påverkar viktnedgången.

En summering av veckan blir alltså att jag kan när jag vill och det är så skönt att jag är igång med viktväktarna på riktigt igen samt stegräkningen som ska leda till en sundare kropp. Det är faktiskt skönt att promenera, men nu vill jag ha ett par bättre skor så att jag orkar gå längre!

Visst är jag duktig?

Jag är otroligt stolt och glad över de fina ord som Kenny Svensson från Värmland skriver på sin blogg om mig och min blogg. Han har i inlägget Tre tips - tre bloggar skrivit följande om mig och bloggen:

"Första bloggen som jag tipsar om är Emil Adén’s. Emil är SSUare och S-studentare från Kalmar. Han sitter inne på andra mandatperioden nu i förbundsstyrelsen för S-studenter. Han är ruggit bra, mycket klokt kommer ur hans mun när vi skriver på MSN om nätterna. Bloggen tar upp det mesta alldagliga och även en hel del politik. Emils ord om hur det är att leva som människa är speciella."

Tack återigen Kenny för de snälla orden och Kennys blogg Tala medan Du kan. kan varmt rekommenderas också!

Kom på att jag glömt säga att jag sen i mitten på veckan har tagit timeout från QX. Det kan vara ett bra ställe, men oftast är det ett mindre bra. De som följt bloggen eller som orkar se tillbaka vet att jag hyser en sorts hatkärlek mot den där sajten, men den är befogad! Om det inte varit för QX hade jag aldrig träffat David och några andra av mina underbara vänner, men samtidigt har det kostat mig otroligt mycket i form av förlorad självkänsla och panikkänslor! QX är en sajt som jag innerligt inte hoppas speglar HBT världen i sin helhet för gör den det så är allt bara en otroligt stor yta men går man under den så är det ett otroligt litet innehåll. Det är en sajt som många refererar till som köttmarknaden och sexsajten och jag kan till viss del hålla med för det är mycket naket och sexrelaterat därinne.

Jaja hursomhelst så har jag inte tagit bort mitt konto där, men jag har tagit timeout och tänker inte logga in på ett bra tag för nu ska jag jobba med mig själv! Då orkar jag inte se på hur alla ser så bra ut och jag känner att jag själv inte gör det. Sen är jag också less på att det bara kretsar kring sex därinne och därför har jag inte så mycket där att hämta då jag har min partner nu. Jag känner också att det tyvärr itne ger så mycket att försöka träffa någon ny vän därinne för allt som oftast så slutar det med att något blir fel eller dolda tankar om mer än vänskap.

Nä nu ska jag återgå till frukosten som precis vart klar….

Sitter i soffan och njuter av lite musik från Björn Afzelius och en och annan schlagerlåt som krypit sig in i spellistan samtidigt som jag försöker lära mig allt om placeringsrådgivning. Det är ganska skönt att gå upp tidigt (när jag väl kommit upp ur sängen såklart), men jag är ju världens sjusovare och har väldigt dålig självdiciplin när det gäller att svänga benen över sängkanten. Idag har jag dock lyckats och nu sitter jag här i soffan och David ligger lungt kvar i sängen och är bara söt!

Idag är det Friidrott på tv från OS så jag behöver inte fundera över vad David ska göra, men orkar jag själv sitta framför TVn hela dagen? Nej jag tror att jag kommer försöka passa in några tider på det jag vill se och ta en långpromenad innan allt drar igång. Igår blev det nästan 15 000 steg och jag tänkte inte vara sämre idag. Visst kanske ska gå lite fortare idag, men det är så skönt att göra något sen om det påverkar vikten eller inte har jag ingen aning om. Det är ju i och för sig det som är tanken, men huvudsaken är att jag mår bättre.

Jag har försökt göra en analys av hur livet ser ut och kan väl summera det med att det ser väldigt bra ut, med en del småsaker som kan finjusteras. Tänker dock inte rada upp dem nu när allt bara är mysigt och trevligt!

Nä nu kom David intrillandes så jag ska väl göra lite kaffe till honom och frukost till oss båda! Kan ni tänka er vad det första han gör när han kommer in i vardagsrummet och soffan? Precis!! Sätter på tvn. *Hmm*

Ha en underbar dag därute

Det är jag för idag har jag gått och gått och gått tills jag inte orka gå mer!

Jag har varit på stan med en kompis som jag plugga ihop med på universitetet. Hon har precis flyttat till Stockholm och vi bestämde oss för att gå en runda på stan och ta en fika samt hitta ett par jympaskor till henne. Vi möttes på skanstull som jag gått till hemifrån och gick därifrån genom hela stan upp mot Östermalm, med lite avstickare här och var.

Jag kom upp i över 14 000 steg och det var uppfriskande att bara vara ute och röra på sig. Jag köpte bara några chokladklubbor på chokladfabriken till mig och David ikväll och sen mat för kvällen såklart. Jag ska bjuda på bakad potatis med skinkröra och en god sallad till det. Ska bli så gott!

Kul att det har börjat kommenteras i bloggen, det uppskattar jag och vore skoj om fler av er som läser skriver en rad eller två!

Nä nu måste jag ut i köket igen, men skriver nog något mer lite senare!

Min pojkvän skrev igår på sin blogg om att han öppnat ytterligaren en gaderobsdörr och han frågar sig själv hur många det finns att öppna. I mina ögon så kommer det finnas dörrar att öppna sålänge det finns en norm som säger att det är normalt att vara heterosexuell och då får man "komma ut" gång på gång för att man går emot det normala. Det är som att vara vegetarian, det är också något som går emot normen för normen är att man äter kött och därmed så kommer man ut som vegetarian gång på gång när man får påpeka att man inte äter kött.

Då är frågan om det är så viktigt att prata om sin sexuella läggning. Nej det är inte det som är viktigt, men det som de heterosexuella aldrig tänker på är att de också kommer ut gång på gång dagligen. Varje gång min arbetskompis pratar med oss andra på fikat om sin gubbe därhemma så kommer hon ut som heterosexuell och varför ska jag inte kunna säga att jag och min pojkvän ska gå på bio i helgen? Det är där skillnaden ligger för när jag säger att jag och en av samma kön som är min partner ska göra något så är det något som är konstigt och därmed så kan det vara jobbigt om man inte tycker om att gå emot strömen (och vem tycker om det?). Jag har lovat mig själv från den dagen jag kom ut för mina föräldrar att bara vara den jag är. Jag ska inte behöva inskränka mig för att jag blir förälskad i killar. What’s the different liksom?! Jag vill leva i ett förhållande med den jag älskar som nu råkar vara en man, ska jag då gå och vara rädd för att visa världen detta? Nej jag tycker inte att jag ska behöva begränsa mig bara för att normen i samhället är heterosexuallitet.

Jag beter mig med andra ord som om jag vore tillsammans med en tjej eller rättare sagt som att det inte är något som helst konstigt att jag har en pojkvän. Jag är glad och stolt över att få dela mitt liv med honom och varför ska jag då behöva tänka på att inte nämna det för att jag då kommer ut som homosexuell?

Varför ska det vara skillnad mellan att vara heterosexuell i sin omgivning och att vara homosexuell i densamma? I mina ögon är det inte det i alla fall och därför tänker jag fortsätta att vara lika öppen som alla heterosexuella!

Tanken var att jag skulle gett mig ut på en långpromenad tillsammans med mitt hjärta, men det ville då inte vädrets makter som såg till att det blev ett öppet skyfall precis när vi skulle bege oss ut. Nu står han i duschen och jag sitter här vid datorn istället. Jag har på mig stegräknaren som jag lovade i ett tidigare inlägg, men jag har gått bra mycket mer än vanligt denna veckan och varit uppe i mer än 10000 steg varje dag, inte illa? Jag har iofs gått av en tunnelbanestation tidigare och på så sätt fått mig en liten extrapromenad och ska nog göra det varje dag. Det tar ju bara 15 minuter att gå därifrån och hem…

Jag har varit otroligt rastlös sista veckan och kommit hem från jobbet och bara känt att det inte händer något i livet. Att jag bara sitter och inte gör ett enda dugg. Det är en otroligt jobbig känsla och som innebär att jag tycker att allt bara är tråkigt. Igår slog det mig varför jag känner som jag gör. Jag tror att det handlar om en liten sorgeperiod och ett vaccum där jag nu går från att hela tiden ha något att göra eller ha dåligt samvete för att jag borde pluggat mer osv. till ett stadium idag när jag inte har dessa måsten och faktiskt är ledig när jag slutat för dagen. Så vad ska jag nu fylla min lediga tid med? Det kommer aldrig att funka med att bara sitta och slappa….i alla fall inte när jag slutar tidigt. Tänkte försöka ta tag i att sortera mina papper i helgen och hämta upp en kartong och gå igenom.

Vad händer annars i livet? Ja det rullar på hela tiden och jag har bokat en tid för ett undersökningsbesök hos tandläkaren, vilket känns bra. Det kommer säkerligen leda till att ett och annat hål måste lagas, men när det väl är gjort så får man väl vara glad för plånboken lär inte vara det.

På tal om plånboken så räknar jag nu dagarna till att jag får min första lön och det känns underbart bara att veta att jag snart kommer att ha lite pengar att röra mig med!

Nä nu ska jag faktiskt gå den där promenaden (fast lite kortare) och sen ska jag se på tv med David.

Då har ännu en dag (nästan i alla fall) passerat och den började med det hemska besöket hos tandläkaren. Skrev igår om min tand som gått i bitar och idag var det dags att fixa till det. Jag är ingen stor fan av tandläkaren, visst inte livrädd, men det är ju inget upplyftande att gå dit. Inte minst för plånboken. Jag fick en trevlig tandläkare som var väldigt informativ med vad han tog sig för hela tiden och priset var ändå inte så farligt som jag trott. Kalaset gick på 1400 kronor samt att jag satte upp mig för en ny tid då jag ska göra en normal kontroll av munnen och se hur mycket till som behöver fixas. Var ju ett tag sen jag var hos tandläkaren då vi studenter inte har det alltför gott ställt….

När jag väl kom hem så skulle vi äta lite och jag ställde mig och gjorde sallad med paprika, tomater, gurka, purjo osv. Sen skulle jag ha lite olja på också och får tag i oljan som det är chilli i. Visst det är helt ok enligt mig, men David gillade inte alls salladen så han fick nöja sig med en halv kyckling och nu är jag bara sur på mig själv för att jag inte ens kan göra en sketen sallad!!!

Det är kanske dags att jag börjar göra lite av den maten som jag lagade som ungkarl, men jag vet att min käre sambo inte uppskattar en del av ingridienserna…. Får kanske laga det ändå och ha som matlådor!

Nä nu ska jag ut och avreagera mig med en långpromenad för det klarar jag i alla fall av!

Over and out

Jag blir tokig, men vad kan man göra?! Jag bet av halva min tand idag och det känns helt enkelt bara skit. Nu får jag bara gå till tandläkaren imorgon (hade tur och fick en akuttid) och sen får jag väl ännu mer ont när den där skiträkningen ska betalas och jag som inte gillar tandläkare!

Som om inte det vore nog har det varit massor på jobbet och jag fick jobba över och var inte hemma förrens halv åtta….men men det är väl inte min dag idag.

Nu ska jag i alla fall trilla i säng med en bok, kanske orkar jag se serien som börjar på ettan vid 22, men det återstår att se.

Kram på er därute

Så har en vecka passerat och det var dags att väga sig….jag har haft samma noja som vanligt och vägt mig nästan varje dag. Jag vet att detta inte är så viktigt då vikten kan ändras från dag till dag beroende på en massa olika omständigheter. Därför lägger jag till listan över saker som jag lovat mig själv att bara väga mig på måndagar när det är tänkt att jag ska väga mig. Idag var det med andra ord rätt tid att väga mig och jag har tappat 1,1 kilo sen jag började i måndags förra veckan. Det är med andra ord bara att fortsätta nu!

Tänkte göra en summering av vad jag lovat mig själv så jag har en "to-do" lista:

1) Bara väga mig på måndagar.
2) Använda stegräknare varje dag och sen räkna ut i snitt hur många steg jag tar per dag och lägga till 500 på det till nästa vecka.
3) Nå mitt delmål på 75 kilo och därefter sätta nytt delmål.
4) Göra 20 situps och 10+10 sidositups varje kväll.
5) Följa mina points noggrant.

Tror att detta är en bra början då det är konkreta saker som jag faktiskt måste kunna uppnå och göra uppföljning på!

Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men den blev bra ändå!

Efter frukost när jag tänkt gå min promenad så undrade David om vi inte kunde åka till IKEA och köpa de nya sängborden och byrån till sovrummet som vi tittade på igår. Visst det kunde jag gott tänka mig för lite mer förvaring skadar inte och jag hade ändå inget annat bättre att fylla dagen med. Sagt och gjort så åkte vi för andra gången på en helg ut till IKEA i kungens kurva och de som varit där vet nog att det är det sämsta IKEA varuhuset i Sverige! Först måste man åka upp till tredje våningen och sen gå en hel evighet för att komma till kassorna. Det är helt sjukt stort och för ostrukturerat i mina ögon.

När vi fått rätt på det vi skulle ha och lyckats ta oss ut från IKEA så bar det hemmåt och jag började bada Irma som var i akut behov av ett bad. När jag var klar med henne var det dags att slänga Wera också i badet så att båda vart badade. Under tiden hade David lyckats få ihop båda sängborden och nu börjar det bli riktigt fint därinne. Jag skruva ihop den nya byrån medans David lagade en jättegod Thaisoppa (och tänk han skrev upp allt han hade i så jag kunde räkna mina points!! Det gjorde mig mycket glad!).

Nu är det jättefint i vårt sovrum och det jag saknar är en fin byrå i hallen också, men det har vi inte hittat någon bra ännu….

Kvällen avslutade jag med en långpromenad och kan därför gå och lägga mig med gott samvete!

Godnatt därute och sov gott!

Jag skrev igår att jag börjat med viktväktarna igen och nu tänkte jag utöka det med att börja använda min stegräknare på allvar igen. Man ska enligt rekomendationerna gå 10 000 steg per dag, vilket jag tror att det är många fler med mig som inte gör. Jag tänkte räkna ut vad jag går i genomsnitt på en vecka och sen öka med 500 steg per dag veckan efter. Detta borde ju vara ett enkelt sätt att snart komma upp i 10 000 steg per dag, eller ännu hellre 12000-15000 steg per dag. Det sägs att man ska sätta små och kortsiktiga mål för att lyckas så då har jag satt upp mitt mål med stegräkningen och med vikten får första delmålet bli att tappa två kilo från idag, då har jag i alla fall spräckt den hemska platå jag står på just nu där jag bara inte kommer ner.

Nu jäklar ska jag börja mitt nya liv, jag har hela tiden lyckats hålla min vikt när jag gått ner med ett plus på 2-3 kilo, men det anser jag vara okay så om jag bara lyckas komma ner igen så är jag övertygad om att jag kommer kunna hålla den vikten!

Nä nu ska jag ta och bädda sängen och sedan ut på en långpromenad!

Jag blir bara så himmla trött på mig själv, men ändå kommer tankarna om och om igen och jag känner att jag snart ger upp! När ska jag bli klar med detta och när ska jag som alla andra få vara normalviktig och se normalviktig ut?

Idag var jag och killen och titta på jeans. Jag har nu storlek 33′’ i de flesta jeans nu och det är väl hyfsat normalt, men ett par cheap monday får jag då inte på mig för jag har alldeles för stora lår och sen så kan jag ha medium i tröjor utan problem, men då har jag "lovehandles" på sidorna som ser helt för jävligt ut. Ja det vill säga i mina egna ögon. Jag vill också kunna ha ett par tajta byxor eller en slimad tröja utan att behöva skämmas! Kan bara säga att det var grymt att vara i den affären och jag mådde så dåligt när vi gick därifrån. Jag är så trött på att behöva känna mig så när jag provar kläder…

Jag har gått ner lite mer än 30 kilor och borde vara nöjd. Jag har gått igenom en skinreduktionsoperation och är lite plattare på magen, men har fortfarande 10-15 kilo kvar och det är precis som att allting bara låst sig. Hur länge ska jag behöva kämpa för att bli av med dem? Jag har börjat med viktväktarna igen från i måndags, men häruppe i Stockholm har jag ingen som direkt sporrar mig och jag har inte fått in någon träningsrutin ännu heller. Jag måste verkligen få något gjort för jag vill inte känna mig tjock längre. Jag har gjort det sen jag gick i första klass och jag är uppriktigt sagt utled på det nu!

Det blev ett gnälligt inlägg ikväll, men det är skönt att skriva av sig och jag har min vision om att en dag kunna köpa mig en figursydd skjorta eller ett par tajta jeans och inte behöva oroa mig för att magen syns eller för att låren ser jättestora ut. Är det så mycket begärt?

Kom på att jag inte länkat till en artikel om mig i tidningen Frihet. Den rekommenderas varmt och kan läsas här!
Kom gärna med kommentarer!
Kram Emil

Idag har jag fått en ny kusin!

Han föddes 080808, vilket blir lätt att komma ihåg och jag är så glad för min farbrors och hans frus skull! Nu måste jag och David åka till Göteborg inom kort så att vi får se det lilla underverket!

Annars har det idag varit en lugn dag då jag jobbat fram till 18:30 och när jag kom hem så hade min älskling tinat kräftor och köpt en jättegod ostpaj. Nu sitter vi i soffan och tittar på invigningen av OS. Det är många känslor jag har inför detta OS, men jag kommer trots det att se en del på det….

Trevlig kväll!

Ja det var ju lite mer än en vecka sedan jag skrev sist så detta blir nog ett långt inlägg vilket jag redan nu ber om ursäkt för, men jag hoppas att du orkar med att läsa allt!

Om vi återgår till den 28 juli då det äntligen bildades en riksorganisation för HBT(s) så var det en underbar kväll. Jag var ditbjuden av tre anledningar nämligen som medlem i HBT(s) Stockholm, som förbundsstyrelseledamot med ansvar för HBT frågor i Socialdemokratiska Studentförbundet samt som nominerad till valberedningen för den nya riksorganisationen. Tanken var också att jag skulle hålla tal något som gjorde mig lite nervös då partisekreteraren Marita Ulvskog samt LOs vice ordförande Ulla Lindqvist satt ordförande. Det var ett ganska kritiskt tal, men samtidigt i mina ögon ett tal som skulle egga alla inom HBT(s) samt främst den nya styrelsen till att ta tag och jobba hårt för våra frågor inom partiet för det behövs!

Det var en kongress med många i talarstolen och det vändes och vreds på alla beslut innan de fattades. Detta är något som jag tycker är bra för då får alla lufta sina tankar och ideér och det var högt i tak under diskussionerna. Det är också bra att vi har så många medlemar som har åsikter och gärna yttrar dem. Jag blev invald i valberedningen och fick också den stora äran att vara sammankallande, vilket jag ser som utmaning och jag vill återigen tacka för förtroender och jag ska förvalta det så gott jag kan!

Efter kongressen så närmade sig Pride med stormsteg och det var ju en utmaning det också bland allt annat. Jag och David hade lovat min syster att hon skulle få komma och hälsa på och en kompis till mig samt hans kompis skulle också komma hit. Det vart mycket folk och samtidigt så var jag huvudansvarig tillsammans med en ombudsman från SSU att ta hand om vårt tält i Pridepark. Det gällde med andra ord att vara på topp både hemma och i parken, något som jag inte lyckades med hela tiden.

I parken flöt allt som det skulle och alla "mina" s-studenter (som jag var ansvarig för) skötte sig exemplariskt och jag är så glad att så många ställde upp under dessa dagar! Däremot så var jag själv hela tiden stressad och det blev inte bättre av att en kompis när jag väl försökte festa och ha skoj hela tiden tjatade om att jag drack för långsamt, för lite och vart vi skulle festa efter att vi förfestat i parken. Det var ju bara de att som ansvarig så kan jag inte ligga bakis dagenefter utan jag måste vara i parken klockan 14. Det gick inte direkt in och jag vart irriterad. Det som dock drog ner det hela var en episod i parken som jag fortfarande ångrar.

Det var när jag skulle möta David och Fredrik och prata med David. Det blev miss i kommunikationen och efter att ha letat i över tjugo minuter hitta jag dem och var lite irriterad. Det första en kompis då säger är "fan vad du tar tid på dig". Jag fullkomligen exploderade och jag och David hade vårt första "bara skrika på varandra" gräl någonsin. Han tyckte att jag var den dummaste på jorden osv. Usch vad jag mådde dåligt efter det! Återigen FÖRLÅT David!

Annars var det en undebar Pride och Schlagerkvällen var superbra! Jag är så glad att jag fick med mig David på Pride och att han uppskattade det lika mycket som jag, detsamma går för min syster som stannade fyra dagar extra för att hon hade så skoj!

Då kommer vi in på nästa del som hänt och det är att min syster hade en dejt här i Stockholm och det gick riktigt bra så han sov över här hos oss några nätter också, mycket folk blev det med andra ord! Det var dock underbart att ha syrran här, även om jag kanske var lite grinig emellanåt så älskar jag henne oerhört mycket och är så glad över att se henne glad!

Jag har mått sådär på sista tiden och jag tror det är det som speglas i det jag skriver också. Jag har fått en massa pusch framåt när jag får förtroende från andra och det är en ära som jag tar åt mig, men samtidigt är jag hela tiden livrädd att folk ska tycka att jag inte räcker till. När jag fick beröm av RFSLs ordförande för mitt tal vart jag först skitstolt, men sen kom tanken att ja det är ju lätt att säga men menar han det. Jag hatar när det tanken kommer. Jag hatar också när jag kommer in i perioder då jag bara är deppig och surmulen. Varför frågar jag mig då om och om igen….

Så slutligen så kommer vi till det sista stora som hänt och det är att jag i måndags började min anställning på NORDEA. Det känns stort, underbart, läskigt och bara skoj! Det är mycket nytt, men mina arbetskamrater verkar helt underbara, vilket gör jobbet mycket roligare också. Det är mycket nytt att läsa och jag ska göra ett certifieringsprov om några veckor. Jag hoppas att jag kan plugga in allt tills dess för det måste jag bara klara!

Nä nu är klockan mycket och det är en dag imorgon också, men nu ska jag skriva lite dagligen igen så att det händer något härinne.

En stor kram till er alla och god natt!
//Emil

Kamrater, Det är en ära för mig som HBT-ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet att idag får hålla ett litet anförande här på den konstituerande kongressen för bildandet av HBT-Socialdemokrater Sverige.

I inbjudan till kongressen skriver Mia Sundelin och Olof Svensson att det ikväll kommer att skrivas HBT- och socialdemokratisk historia. Det känns därför extra ärofyllt att få vara här och se hur historia skapas.

Det har i mina ögon länge funnits ett behov ett landsövergripande nätverk inom socialdemokratin för personer tillhörande sexuella minoriteter. Det har funnits under många år inom Moderaterna och det är därför glädjande att vi nu äntligen har en motsvarighet till detta. Vi måste belysa för de socialdemokratiska medlemmarna att det inte bara finns aktiva socialdemokratiska HBT personer i Stockholm och Göteborg. Det finns många som dock inte är en del av HBT(s) då de inte vill tillhöra en s-förening i Stockholm eller Göteborg när de bor på ett helt annat håll i landet. Det är därför skönt att vi nu får möjligheten att visa företrädare för vårt parti att det finns potential för bildandet av detta nätverk och jag hoppas på ett kraftigt ökande medlemsantal.

I mitt tal på HBT(s) Stockholms årsmöte tidigare i år sa jag att ”vi behövs för att piska på partiet i frågor som är viktiga för HBT-personer, för om inte vi som sitter inne med kunskapen gör detta vem gör det då åt oss? Som ett exempel kan jag nämna det som hände i somras när Nyamko Sabuni under ett tal framförde att alliansen genomfört partnerlagstiftningen, vilket inte på långa vägar är sant. Det är då det är viktigt att vi som varit med och format historien finns där och markerar felen!”

Kamrater, jag anser att socialdemokraterna måste bli bättre synliggöra HBT relaterade frågor och inte bara ta för givet att våra medlemmar samt att allmänheten känner till det arbete vi lägger ner för att uppnå jämlikhet och rättvisa för alla våra medborgare.

Socialdemokraterna har genom tiderna varit duktiga på att driva HBT relaterade frågor såsom partnerskapslagstiftningen och rätten för homosexuella att adoptera. Men idag känns det som att partiet har taklat av och därför behövs detta nybildade nätverk mer än någonsin.

Vet ni att jag blir nedstämd när jag går in på vårt partis hemsida och söker på HBT och får upp en väldigt ynklig text som visserligen innehåller lite av det partiet har gjort för vår grupp, men det kunde innehålla så otroligt mycket mer. Jag vill ju på partiets hemsida enkelt få upp de ståndpunkter som vårt parti har i HBT-frågorna och om jag som vilsen väljare vill veta om detta är partiet för mig så ligger den informationen vi har på vår hemsida ganska flat emot det program som miljöpartiet och moderaterna presenterar på sin respektive hemsidor. Vill vi socialdemokrater verkligen att dessa partier ska ses som de drivande partierna i dessa så viktiga frågor? Vill vi förlora väljare till dessa partier?

Kamrater, detta är en av anledningarna till att det är otroligt viktigt att den nybildade riksorganisationen ligger på partiet om att anta ett HBT politiskt program på kongressen 2009 och vi inom S-studenter har redan planer på att starta ett nätverk för att skapa ett sådant program och jag hoppas att vi tillsammans med det nybildade HBT (S) Sverige kommer att kunna driva detta arbete framåt och sen få partiet att inse att detta är något som behövs och därmed kan anta detta!

Jag vill också uppmana de nyvalda ledamöterna att etablera kontakter inom partiet och belysa behovet av denna sammanslutning och som med allt annat så är okunskap den vanligaste källan för fördomar och rädsla.

Kamrater, det är ett historiskt beslut som fattats idag och jag ser fram emot att få proklamera att vi är det partiet man kan räkna med när det stormar och att vi aldrig sviker minoriteterna i vårt samhälle samt i omvärlden. Detta ska vi stolt visa upp i vårt handlande, men också i våra politiska texter!

Slutligen kamrater vill jag önska den nyvalda styrelsen all lycka till och jag ser fram emot att få vara del av nätverkets första ordinarie kongress 2009!

Är tre ord som tillsammans är otroligt viktiga för alla människor skulle jag vilja påstå. Det är viktigt att känna sig älskad och även om någon visar att de hyser starka känslor för någon annan så är det otroligt viktigt att man också säger orden!

I veckan såg jag och David en film som heter Georgia Rules och filmens kontenta handlar om att inte bara våga visa sina känslor utan också vikten av att säga det till varandra. Filmens tre huvudkaraktärer (mormor, mor och dotter) har bestående sår i själen för att de inte känner sig älskade av respektive förälder. I en scen i filmen frågar maman sin mor (mormorn) om hon verkligen älskar henne. Mormorn svarar då att det är väl självklart att jag älskar dig, varför skulle jag annars sätta upp regler som skulle följas samt bry mig om dig? Svaret var ju självklart, men dottern hade gått genom livet och känt sig oälskad. Detta hade sedan förts vidare till nästa generation, vilket innebär att tre generationer skadas för att ingen i familjen säger de tre viktiga orden "Jag älskar dig"!

Det finns de som har lätt för att säga det och de som har otroligt svårt att säga det. Jag tror att det beror på hur man är uppväxt. Jag kommer själv från en familj där man säger "jag älskar dig" innan man skiljs åt, när man blev nattad osv. För vem vet när det är sista gången man ses? Det är så mycket som kan hända i denna hemska värld och jag vill inte skiljas från någon jag älskar utan att denne vet om hur mycket han eller de betyder för mig!

Det finns de som har otroligt svårt för att säga det också och där kan det säkerligen vara att man inte är van vid det från barndomen. Det som då är problematiskt är att jag kan se att någon älskar mig genom dennes handling, men om jag inte får höra det så känner jag mig oälskad och kan fråga mig själv om jag är omtyckt. Det kanske uppfattas som löjligt, men det är faktiskt otroligt viktigt!!!

Detta blev kanske snurrigt, men jag kände bara att jag måste kommentera filmen och jag kan varmt rekommendera er att se den!