Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Tjenare!

Då var det sju dagar sen jag skrev härinne sist…. Jag bor hos moster med familj just nu och det är underbart att få vara nära mina små kusiner lite mer än bara en dag eller två. Det går i vågor såklart och jag får känslan av att båda på något sätt är i trotsåldern….de är ibland som små underbara änglar som är supergoa att mysa med för att i nästa stund förvandlas till små monster! Det är ju så när man kommer på att man kan testa sina föräldrars gränser att chansningar tas och ibland funkar en krokodiltår lika bra som en riktigt tår! *ler*

Sen kommer vi till rubriken om att arbeta typ hela tiden…. Det tar på krafterna och ska jag vara ärlig så har jag inte ens koll på veckodagarna när jag jobbar. Det är bara sömn, jobb och sen repet på det! Detta gör jag mellan 10:00-20:00 sen den 21/12 och fram till den 21/12. Tungt, men ett måste då jag behöver pengarna! Jag blir inte rik av att studera direkt och inte av att jobba med fyrverkerier heller för den delen. Blev lovad en varm lokal i år, men till mitt förtret så är det ingen värme detta året heller så jag står där och fryser "kronjuvlerna" av mig! Detta blir nog sista gången för jag pallar inte med att frysa…. Det tar på krafterna att göra det tio timmar om dagen i tio dagar!

På nyårsafton blir det Malmö för mig, Marcus, Cissi och en kille till (usch kommer inte på namnet….vad pinsamt!) då vi ska ut och äta trerättersmiddag och bara mysa samt umgås. Sedan blir det Wonk för första gången i mitt liv och det ska bli skoj att besöka en gayklubb i Malmö. Kanske finns där någon för mig, vem vet?

Jag har tagit en fika med en trevlig kille som heter Daniel och två som heter Kalle, mycket trevliga alla tre! Det är så mycket lättare härnere i Malmö….varför kom jag inte ut när jag bodde här?!

Nä nu är det sängen, men jag återkommer kanske i år eller så hörs vi nästa år!

Kram Emil

Det var två tvillingar, Per och Erik.

Per var ägare till en gammal eländig båt.

Nu råkade det sig att Eriks fru dog samma dag som Pers båt sjönk.

Några dagar senare mötte en gammal tant Per och misstog honom för Erik och sa:

"Jag är hemskt ledsen att höra om din förlust, det måste kännas förfärligt."

Per som trodde hon pratade om hans båt svarade:

"Nja faktum är att jag var ganska glad att slippa henne, hon var genom rutten från första början. Underdelen var alldeles sönderriven och hon luktade som en gammal död fisk. Hon läckte hela tiden och hade en stor spricka baktill och ett präktigt stort hål framtill också. Varje gång jag använde henne så blev hålet bara större och hon började läcka ännu mer. Jag antar att det som till sist gjorde slut på henne var när jag hyrde ut henne till fyra killar som ville ut och ha lite kul. Jag varnade dem att hon var i ganska dåligt skick men de ville ha henne ändå. De idioterna försökte alla att komma in i henne på samma gång så hon sprack upp i mitten. Men vad gör det, det är väl bara att börja kolla annonserna om man ska hitta en ny."

Den gamla damen svimmade…..

Jag antar att ni kommer känna igen ramen på detta. Det är en tankeställare som cirkulerat på internet, men jag har skrivit om den i stort sätt för att passa mig! *ler*

Den dagen jag föddes så grät jag och människor runtomkring mig log med stora leende! Det är av just denna anledning som jag nu ska leva livet fullt ut och glädja människor i min omgivning. Allt för att jag dagen jag dör kunna vara den som ler och de runtomkring mig gråter.

Vi söker alla meningen med livet och varför kan inte detta få vara en av de variablerna som i alla fall ger livet mening? Det är nämligen inte bara hur glad jag är som spelar roll, utan också hur många det finns i min omgivning som blir glada av att umgås med mig!

All kärlek börjar med ett leende, växer sig allt starkare genom en kyss, men om den måste avslutas så sker det alltid med en tår! Det kan ibland bara ta en minut att få känslor för en annan individ, ett par timmar för att kärlek ska uppstå och tro del eller ej men det behövs inte mer än en dag för att på riktigt börja älska någon! Det är nu det jobbiga kommer, nämligen att har kärlek uppstått och hunnit bli att man älskar någon tar det ett helt liv att glömma…

Med handen på hjärtat tror jag inte att vi själva vet hur bra vi har det och vi vet inte till fullo vad vi har! Det är först när vi förlorat något eller någon som stått oss nära som vi inser vilken stor betydelse det hade för oss. Vi vet inte heller vad det är vi saknar riktigt föörräns vi funnit det och inser att det är detta vi letat efter så länge utan att egentligen veta vad som söktes!

Vi får absolut inte ta kärleken som en rättighet, det är en av de vackraste gåvorna som finns! Det är bara ett fåtal som får ta del av denna vackra gåva, så har du den så se till att vårda den ömt så att den inte går dig om intet!

Söker du denna vackra gåva så ge inte upp för även om det kan ta dig nästan ett liv att finna den så är den när du väl finner den underbar. Du kommer då att känna att sökandet var ingenting i jämförelse med den underbara känslan av värme och närhet som kärleken ger!

Alla har vi ett mål med livet, även om vårt mål kan kännas diffust eller långt borta och bara skönjas vagt. Det är därför vi alla måste ta vara på de dagar som passerar oss för i slutändan så är det inte vårt mål som räknas utan det är de dagar som passerat under vår resa mot målet som ger betydelse och minnen som följer med oss under livet.

Det är därför jag inte kommer att fylla mitt liv med år, jag vill istället fylla mina år med liv och minnen!

Jaha då sitter man på tåget igen och jag vet inte varför men alltid när jag sitter på tåget så sätter tankeverksamheten igång! Jag har genom min uppväxt varit ensam på det sättet att jag från första klass och fram till gymnasiet varit ofrivilligt befriad från nära vänner. Jag satt mycket hemma och trots att mamma gång på gång undra varför så hävda jag alltid att jag ville vara för mig själv. Det var liksom inte så troligt att jag under den tiden skulle erkänna att mobbingen inte slutat. Däremot har jag alltid haft människor omkring mig då vi har en stor släkt och alla är måna om varandra vilket jag än idag är tacksam för! Jag har en god kontakt med mina släktingar även om jag kan vara dålig på att höra av mig så vet jag att de finns där för mig om jag skulle behöva!

Sen kom jag upp i 15 års åldern och människor i min omgivning börja fråga varför jag var singel och inte hade någon tjej. Det blev till en början att jag inte var intresserad och sen så blev det en lögn om att jag hade haft det uppe på skolan då ingen kunde undersöka om det var fallet. Ingen gick ju på skolan i Gamleby med mig så ingen kunde sticka håll på min lögn. Det var bara vid ett enda tillfälle jag sa detta sen nämnde jag det aldrig igen för jag visste ju att jag inte drogs mot tjejer. Då uppstod en ny sorts ensamhet som jag tidigare inte upplevt, nämligen den att ha en känsla av att alla har någon utom jag. Varför skulle jag vara annorlunda, varför skulle jag inte dras till tjejer, varför skulle jag vara kraftig osv. Det gick att trycka tillbaka den känslan också genom att ha många vänner, plugga mycket och bara leva livet utan att tänka på närhet av det slaget eller sex.

När jag så som 23 åring hade min första relation så insåg jag plötsligt hur det var att känna sig uppskattad som mer än vän, att ha någon vid sin sida och att verkligen känna att man älskar någon på ett helt annat sätt än en vän!

Det jag nu ska skriva om är då är att den ofrivilliga ensamheten måste vara bland det värsta som finns. Den ensamheten jag nu tänker skriva om är den att känna saknad efter någon vid sin sida som mer än vän! Jag kan känna mig ensam trots att jag har vänner runt mig eller som umgås med mig just då för att jag vet att jag inte har det som så många lyckligt lottade har, någon som älskar mig det där lilla men ack så viktiga extra! Oavsett läggning så måste denna typ av ensamhet vara den värsta! Vi människor är flockdjur och vi känner ett behov av att vara accepterade av vänner, bekanta, men också någon som älskar oss. Vi behöver kommunicera och diskutera med andra för att helt enkelt må bra!

Jag vet inte om jag har en större längtan efter att känna mig accepterad eftersom jag varit mobbad och dessutom är homosexuell. Jag kan inte veta för jag har aldrig haft en uppväxt utan mobbing och jag har aldrig varit heterosexuell. Det jag kan säga är att en av mina nära manliga kompisar som är straight också hade denna oerhörda längta efter närhet, men ändå är han en av de få. Jag känner att jag på något konstigt sätt bara måste ha mer närhet än andra straighta vänner. Vad beror detta då på? Är det för att jag är homo, för att jag blivit mobbad, eller bara för att jag är jag och har ett enormt behov av närhet? När man blir mobbad gömmer man sig bakom en fasad och jag har nu upptäckt att man gömmer sig bakom en liknande fasad. Man får inte vara sig själv riktigt utan lever i en spelad verklighet som egentligen är helt riktigt med den enda lila variabeln att man attraheras av människor av samma kön.

En sak som jag kan sakna fruktansvärt mycket är att sitta och mysa i soffan med någon. Inte bara sitta där utan ha någon att luta sig mot, någon att krama om eller bara någon att titta lite på närhelst jag känner för det. Det är samma sak med att sova själv, det är påfrestande att inte ha någon bredvid sig, någon att säga god natt till. Det är då tur att jag har Wera och Irma som faktiskt börjat sova i sängen efter mitt hittills ända förhållande.

Det är ändå inte samma sak, jag vill ha någon som ligger nära mig, någon som kan hålla om mig utan några krav på sex. Det är det som stör mig att om jag finner någon på krogen och jag får den närheten för en stund så tar den slut dagen därpå. Det är kanske därför jag drar mig för one night stands. Jag vet att jag saknar närheten otroligt mycket och om jag då träffar en kille för en natt så kommer det göra så ont när jag inser (även om jag vet om det) att det var just bara för en natt.

En sak till som jag kom att tänka på idag när en klasskompis körde mig till stationen och vi prata om gayvärlden och om den rent ut sagt elaka kommentar en kille fällde om att jag är för kraftig för honom var att det är lätt att dra alla homosexuella över en kam och detta görs till stor del. Jag gillar henne för hon gör inte detta! Hon ser mig som en individ och inte en sexuell läggning. Det är som att folk ibland inte förstår att jag också är en människa fastän jag är homosexuell. Jag har också en massa bra och dåliga kvalitéer och vill inte sorteras in i ett fack bara för att jag är homo. Det fokuseras jättemycket på sexuella läggningar i samhället, ja om de inte är hetero förstås! Jag är mer än min läggning, jag är Emil och emil har också en personlighet. Jag kan mycket väl förstå att vi som grupp får ta en del åsikter och fördomar för vi visar upp oss under bland annat Pride som transor, bögar, flator osv., men inte som människor! Vi försöker alla till viss del att sticka ut samtidigt som en del av oss gör allt för att vara lika och en del av samhället. Varför ska jag presenteras som Emil han som är bög och inte bara Emil? Jag är Emil och vem jag delar, eller vill dela säng med är väl oväsentligt? Jag presenterar inte min bästa tjejkompis Emma som detta är Emma och hon är hetero! Jag hoppas vi får ett queer samhälle i framtiden och de som tycker att queer låter bögigt så kan jag väl saga att jo det är ett ord som används där, men det betyder faktiskt konstig och annorlunda. Jag vill se ett samhälle där vi alla kan vara de vi är utan fasader eller undanhållna känslor, där alla får vara sig själva utan att behöva vara rädda för att det kan få effekter. Jag vet det samhället finns inte och kommer nog inte finnas heller, men drömma kan jag väl få?

Kram på er alla därute och tänk på att vara den Du är och inte den som andra vill att Du ska vara!

Vad ska dagens blogg handla om då? Ja ska jag skriva om knäppa killar i livet så kan jag berätta om en som faktiskt fick mig att bli så paff att jag inte ens visste hur jag skulle reagera. Det är en kille som jag haft kontakt med i sådär tre veckor. Han är jättegullig och trevlig och han stod på sig om att vi måste träffas, vilket jag också tycker är trevligt för datorn och att bara prata via den är ingen höjdare i längden! Så vi bestämde oss för att träffas i slutet av januari. Det gick ett tag sen undra han om jag kunde ta lite nya bilder på mig, det kunde jag ju göra för jag är ”normal” viktig nu och bara för att jag anser att jag har mer att gå ner så uppfattas jag inte som fet längre i alla fall! Han sa detsamma som alla andra samt att jag är mycket söt osv. Det kändes jätteskoj och jag såg riktigt fram emot att träffa honom. Vad tror ni händer? Jodå en kväll när jag kom hem och gick online på MSN så börja han prata som vanligt och efter en stund så frågar han vad jag själv anser om min vikt. Jag svarar som det är att jag varit mobbad för min vikt i så många år att jag har svårt att inse att jag idag väger 78 kg och inte 105 kg och att jag har en annan bild av mig själv än omgivningen. Han skrev då att han kan förstå att det är svårt att finna någon när man är fet och att han gärna är min vän, men att jag borde söka någon i min egen viktklass för än var jag alltför kraftig för honom. Han måste ju som han sa tänka på vad omgivningen kan tänka om han har en pojkvän som är kraftig! Alltså snacka om att gayvärlden är dömande och ytlig, men detta tog priset alltså! Jag ser mig visserligen inte som klar för jag har ca 8 kilo kvar tror jag, men jag är fan inte fet! Jag är 179 cm lång och väger 78 och det är inom normalt BMI så jag ska inte ens ta åt mig så jag bad honom i stort att leta upp en annan vän! Vad tror människor? Tror de att jag bara sitter och tar emot skit gång efter annan med ett stort leende på läpparna? Jag får ofta höra att det är konstigt att jag är singel för jag är en sådan underbar person och personlighet. Att jag är social, omtänksam och bryr mig så mycket om andra att jag ibland glömmer mig själv. Det måste vara slut med det för jag kan inte bara tänka på alla andra utan nu ska jag också bry mig om mig själv. Det är inte bra för min självkänsla att få höra att jag ska söka en i min egen viktklass och först gjorde jag som jag brukar och tänkte att han har rätt och blev ledsen, men sen ett par minuter senare tänkte jag att nä nu jävlar ska jag ta tag i mig själv. Så jag pratade med Per (min personliga coach eller vad jag ska kalla honom *ler*) och jag har ni beställt två böcker om självkänsla och självförtroende. Jag har så mycket i livet att vara nöjd för och ändå kan jag bara tänka att det håller ett tag sen kommer någon på att det inte är så. Det är inte så och nu ska jag sluta ha ågren på jobbet för jag är fan bra på det jag gör och jag ska sluta ha sådan ågren för skolan! Hur många är det som får jobba med konsultuppdrag efter en B-uppsats? Inte så många, men jag fick och jag fick också en lärare som anser att jag hade kapacitet att doktorera innan jag ens avslutat min kandidatexamen! Så nu ska jag minsann ta och försöka i alla fall att börja förbättra mig själv och sträcka på mig. Jag vet att det inte är första gången jag säger detta, men det tar tid att smälta och få in när man klankat ner sig själv i så många år samt att jag är rädd att jag ska framstå som skrytig eller liknande!

Så nu var killen och självinsikten avslutad för denna gång då finns det en sak som jag måste konstatera och det är att jag egentligen inte borde ha så svårt att hantera gayvärlden då den är en exakt kopia av kattvärlden på många sätt och vis! Ja det kan jag säga att kattvärlden kan vara helt underbar när man ses på show så är alla så otroligt trevliga och goa gentemot varandra. Visst det förekommer lite skvaller här och var, men inte så farligt. Sen när showen är slut ja då börjar det… snacket alltså! Allt som hänt under showen ska analyseras, vändas och vridas på och det ska minsann visas att man inte ska tro att man är något! Det värsta är om man vinner mycket för då ska man tas ner på något sätt och vad kan man då ta på? Ja det finns massor men i mitt fall när jag var som aktivast så var det allt som oftast att jag kände domarna och därför hade jag en favör där. Det vill jag säga att jag aldrig någonsin har ringt en domare för att säga att jag ska ställa Wera eller Irma, men jag har blivit beskylld för det mer än en gång. Nu undrar man vad detta har med gayvärlden att göra. Jo det är nämligen så att den är lite likadan, man går ut och har skitskoj och då menar jag skitskoj på gayklubbar (det är egentligen först där jag har insett varför det är skoj att gå ut!) och sen börjar snacket när man inte är ute om hur man var klädd, betedde sig osv. Det är också samma grupperingsstil som i kattvärlden och dessa olika förbindelser kan skifta lika fort som i kattvärlden också. Det enda som skiljet är att de flesta på ett eller annat sätt är buksvågrar för fasta förhållanden är tyvärr väldigt ovanligt, det är inte det som är så skoj utan det ska vara lite jakt och ha nya killar ofta osv. Jag har gjort en väldigt grov förenkling av både gay- och kattvärlden nu som också är byggd på lite fördomar, men det stämmer faktiskt till stort på båda dessa världar. Så jag får sluta ta åt mig så gud förbannat när det snackas och bara tänka som jag gjorde i kattvärlden att det är ju skoj att de har något att prata om i alla fall och det säger mer om dem än om mig!

Kan avsluta med en liten rolig grej som jag gjorde på nätet häromdagen! Expressen har lite ”schlagertest” så jag var ju tvungen att testat två av dem för att se om de var något att ha. Jag vet att jag kan lite om schlager i alla fall så jag var ju lite nyfiken…. Jag hade 15/15 på första testet och fick läsa följande: ”Du är antingen homosexuell (man), anställd på SVT eller har ett par gyllene skor på hedersplats i garderoben. Skämt åsido: bra jobbat! Kan vi lita på att du inte missar årets tävling?”. Ja de har så rätt jag är både man och homosexuell, men jag är inte anställd på SVT eller har några gyllene skor gömda därhemma! Däremot kan man vara ganska säker på att jag inte missar årets tävling för schlager är ju trots allt schlager! *LER* Det andra testet kommer jag inte ihåg hur många frågor det var på men jag har för mig att jag hade ett eller två fel och fick då följande vinstutlåtande: ”Det är bara att gratulera till toppoängen - du har stenhård schlagerkoll. Det du inte vet om såväl kända schlager-rävar som mer tillfälliga festivalstjärnor är förmodligen inte värt att veta. Mycket nöje under Melodifestivalen 2005!”. Vad kan jag dra för slutsats av detta? Jo att testen inte var så nya då det är 2006 och snart 2007, men förutom det att de har ganska rätt för vad vore musiken utan schalgers? All heder till Bert Karlsson som faktiskt ligger bakom många av våra stora artister!

Nä nu ska jag faktiskt ta och jobba lite med uppsatsen sen blir det julfirande hos syrran ikväll och imorgon beger jag mig till Malmö. Får se om jag skriver något under jul och nyår.

Vill bara dela med mig av det visdomsord som jag kör som ett mantra numera när jag håller på att ge upp: "It’s the moment you think you can’t that you realize you can" Detta sades av Celine Dion i en intervju som svar på frågan varför hon tror att hon lyckades slå igenom med tanke på hennes fattiga barndom och uppväxt. Jag tycker att det är så oerhört fint sagt och hon har så rätt! Vi alla människor kan så mycket mer än vi inser, men vi vågar oftast inte tro på oss själva och ger upp för lätt! Så därför försöker jag tänka när stunden kommer och jag får känslan av att detta klarar jag inte eller nu ger jag upp, vad finns det att kämpa för. Det är då jag faktiskt inser att jag har mycket att kämpa för och jag kan faktiskt klara ut det! Tar det med mig in i livet som så många andra citat och jag undrar när jag kommer med något mer eget än mitt omarbetade ”Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår”!

Igår eftermiddag blev det att ta tåget direkt till Kalmar för att gemensamt med gänget på djursjukhuset åka till Öland och Strand hotell för julbord! Det var skoj att i stort sätt alla var med även om jag saknade Anki där. Skoj att jag som extraanställd fick hänga på. Det var underbart god mat, trevliga människor som alla var goa och glada.

Vi åt och snapsade om vartannat och jag såg till så att jag och Lena drack många snapsar! Det blev en hel del vin också för den delen, rödvin som jag tycker är så gott! *ler*

Efter middagen så hade Hellan dragit med sig sin kareokeutrustning så det var bara att ge sig hän och låta den vackra (ja inte min då!) stämman ljuda… Jag försökte mig på Gardells "Aldrig ska jag sluta älska dig" som betyder oehört mycket för mig av en hel del olika anledningar och jag kan bara konstatera att den är inte lätt att sjunga själv med bara musik i bakgrunden. Det kändes som att det gick i ett annat tempo, eller så var jag bara lite för dragen! *ler*

Jag hade en underbar kväll/natt/morgon och fick till och med sova mellan två söta tjejer hela natten, synd att det inte var en snygg kille istället!!

Fick också grymt mycket beröm från alla håll under tillställningen, det värmer något så fruktansvärt att jag inte tror att mina kollegor inser det! Jag har för en gångs skull börjat lyssna och ta till mig och när en av praktikanterna som är ny på stället kommer och säger att hon hört så mycket positivt och gott om mig från alla så blir jag helt ställd! Är det verkligen så att jag gör intryck på människor, att jag sätter spår i andras tillvaro? Kan det vara så att jag faktiskt är viktig på något sätt i livets stora pussel? Jag börjar förstå att jag kanske inte är så värdelös, att jag kanske inte är den som är förloraren när jag blir dumpad och att jag faktiskt är unik på mitt sätt och gör avtryck i andras liv och levenen!

Orkar inte skriva så mycket idag, men jag skulle vilja att ni alla tittar in på denna länken Kinderen voor Kinderen song - Two Fathers!

Two Fathers eller Twee Vaders sjungs av 11 årige Terrence vid en välgörenhetskonserten Kinderen voor Kinderen 2004 i Nederländerna.

Jag bara älskar den och jag får gåshud av den! Det visar på att äkta kärlek finns! *LER*

Kram, over and out
Emil

Ja det har jag frågat mig under dagen! Jag vaknade med världens huvudvärk och mådde pyton. Det var då jag bestämde mig för att nä nu jäklar måste jag ta tag i mig själv. Det har skrivits flertalet gånger på sistonen, men det är svårt när stöt efter stöt kommer och slår emot en. Är det inte känslor så är det skolan, eller vänner som bara droppar kontakten för att gå under jorden!

Så jag har bara suttit idag och gjort mitt CV och insåg att jag faktiskt gjort en hel del för att vara 24. Jag har jobbat nästan tre år på McDonald’s. Från och till på djursjukhuset sen fem år tillbaka och sen var jag med och startade djurapoteket och jobbade där under nästan tre år. Jag vann min resa till Thailand och det visar ju på att jag är en väldigt duktig säljare. Jag satt och titta igenom mina arbetsgivaromdömen också och det enda jag kan se idag, som jag inte tittat efter tidigare, är omdömen som bara ännu mer belyser att jag faktiskt är och har varit uppskattad samt omtyckt på mina arbetsplatser!

Frågan är nu då varför jag inte har samma tur i kärlek? Varför fungerar inte min sociala förmåga då, eller är jag för social? Ja jag ska i alla fall bara vara den jag är och den som en dag ser mig kommer nog bli lycklig!

Jag kan okså berätta att nu äntligen går vikten neråt igen! Idag visa vågen på 78 så nu börjar det kännas helt otroligt, men det är ju fortfarande en bit kvar…. Skam den som ger sig. Ner nu och sen lite muskler på det så kanske man är med på banan. Ja jag vet det är ytligt tänkt, men det är så vår värld är, YTLIG! Det är yta som lockar och insidan som gör att vi kan hålla någon kvar.

Så förhoppningen är att väga 75 vid nyår och då ska jag och Markus m.fl. ut och ha skoj i Malmö och som det ser ut nu också åka över till Köpenhamn och hälsa på min kusin och hans pojkvän på deras bar/klubb! Det finns ett jättegayställe där också som Markus säger är bra så vem vet det kanske blir en riktig bra start på nästa år! *LER*

…då var ännu ett kapitel i mitt miserabla liv skrivet! Jag stod liksom inte ut med tystnaden längre. Jag sände ju ett brev till Anders med mina innersta känslor och vad jag kände för honom. Han valde att bemöta det med tystnad och det kan jag förstå nu med tanke på vad han hade att säga! Jag vet inte om jag ska vara ledsen eller arg. Det enda jag kan säga är att jag misstog mig ännu en gång grovt på en kille! Tänk att jag skulle göra det tre gånger i år! Thomas, Patrik och nu Anders har alla på sitt sätt sårat mig oerhört mycket och jag förstår inte vad jag har gjort för ont för att få detta som straff?

Jag ringde Anders och vi prata ungefär en kvart och han sa inte ett pip om brevet så jag blev tillslut tvungen att ta upp det. Det var enligt honom inget direkt nytt i brevet, det var ju bra att han inte hade missat vad jag känner i alla fall! Det som däremot är förbannat jävla fult av honom är sättet han bettet sig på! Han raggade upp mig under ”pride” och ja bättre skådis har jag inte träffat på tidigare! Det är ju bra för nu vet jag ju det att inte ens när en kille visar känslor så är de sanna!

Jag åkte med Anders hem på kvällen och vi satt och prata länge och jag klargjorde att jag inte gillar ”one night stands” eller KK. Det kändes bara så underbart skönt att prata med honom då han dela ungefär samma känsla som jag. Fattar nu att det säkerligen också bara var något han sa. Det som sårar mig så oerhört var att han hängde på hela dagen efter och ja han visade så mycket känslor som jag inte ens sett under tiden jag var tillsammans med Thomas. Jag föll stenhårt för honom!

Så vad får jag höra nu då? Jo att jag inte är hans typ och att han saknade närheten och då dög tydligen jag. Tänkte han för en enda jävla sekund hur han sårar mig? Jag antar att han inte gör det!! Jag skulle kunna göra vadsomhelst för honom, men just nu är jag bara så glad att det är långt mellan oss för annars skulle jag kanske göra något som jag inte borde!

Nä nu ska jag gå och försöka sova, om inte annat kommer jag somna när tårarna tar slut! VARFÖR var jag så in i helvete blind?

Ja då sitter man och tentapluggar igen. Tentan är imorgon och jag kan väl det mesta känns det som, men måste fräscha upp ett och annat igen. Det känns som att det aldrig tar slut! Vart är jag på väg liksom? Jag läser och läser, men kommer aldrig fram till något. Jag har valt två andra kurser nu istället för de som blev inställda så jag ska läsa Aktie- och värdepapperskunskap samt grundläggande datakunskap web. Den sistnämnda kursen är bara hur man gör en hemsida vilket jag redan kan och alltså är det två lättförtjänta poäng.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska gå ut och nöja mig med min kandidatexamen för i så fall är jag klar nu till sommaren! Det är ju underbart att målet är nära, men ska jag nöja mig med det? Ska jag inte läsa min magister också som jag tänkt från början? Det är visserligen ett år till av studier och lån också för den delen. Det kanske är värt det, men kan lika bra inte vara det! Jag har ju haft en liten tanke på att försöka få en traineeplats på en storbank i Sverige, men för att ens vara behörig att söka så måste jag har en magisterexamen.

Ja många tankar blir det om skolan också…. Det får väl bli som det blir, men får jag lägenheten till sommaren så är det inget snack om att jag flyttar och tar magistern senare! Jag kan ju också ta den vid något annat universitet i Sverige samtidigt som jag jobbar.

Nu måste jag återgå till mina IS-LM kurvor och andra nationalekonomiska modeller!

Ja jag hoppas i alla fall att det är just äntligen nu. Alltså äntligen har platåen övervunnits…. Idag visade vågen på 1 kg mindre! Det känns jätteskönt. Mitt i allt så är det i alla fall något jag kan glädjas åt. Ska försöka komma igång mer med friskis nästa år och gå på fler pass, men det är svårt att få tiden att räcka till. Visst det är inte svårt att få en timme extra så att man kan köra ett friskispass, men ska jag på gymet också är man snabbt uppe i 2-3 timmar och det har jag inte alltid över för. Jag ska försöka komma i säng tidigare också. Går inte att vara nattmänniska och komma i säng efter 00:00 vareviga kväll. Det är kanske därför jag alltid är och känner mig dödstrött?

Jag brukar säga att jag inte märkt skillnad på mig sen jag gått ner, men nu börjar till och med jag märka resultat! Jag börjar känna höftbenet på ett helt annat sätt och jag ser att skinnet faktisk återanpassar sig, om än långsamt så ändå. Blir nog bra med målet jag satt och dit har jag ca 8 kilo! *LER*

Då kanske man kan gå på stranden till sommaren utan att behöva tänka vad andra tänker, tycker eller anser om en. Ja jag vet att man inte ska bry sig, men det gör man! Jag har inte badat i havet på bra länge nu bara för att jag skämmts för mitt yttre. Tänk om jag då hade vetat att allt beror på att jag åt för lite mat. Vem tänker på det, att det är för lite man äter?

Nu ska jag äta frukost sen bege mig till Växjö

Det frågan syftar på är hur jag ska får kontakt med killar som vill vara mer än vän med mig? Som det varit än så länge så slutar det alltid med att jag får höra: ”Du är en så underbar kille, men som vän” Det hade gärna fått sluta precis innan det där förbaskade ”men som vän”! Jag måste vara världens sämsta på att skapa kontakter med människor som vill ha mig som mer än vän! Jag är trött på att det slutar på samma sätt och jag vet inte, men det känns som att jag om jag får höra det snart igen bara kommer att flippa ut! Det andra jag fått höra är att jag bor fel… Jasså, men hade allt varit så mycket bättre om jag bott i t.ex. Stockholm? Ja jag vet inte… hade det de?

Jag har kommit till det stadiet att jag vill vara mer än vän med någon. Jag vill träffa någon som vill vara en del av mitt liv och ha mig som en del av sitt. Ni vet en person som bryr sig om mig bara för att jag betyder så mycket för honom. Jag vill ha en plats i någons hjärta och fylla den nu ofrivilligt tomma platsen i mitt!

Frågan är nu bara hur jag når dit? Vad gör jag för fel, för något fel måste det väl vara? Jag är social, öppen, trevlig och jag har försökt, men responsen är sval om inte iskall. Ja om man inte ser till vänskap då!

Kanske är det som jag skrev över jag som gör fel eller kan det vara så att det inte är hos mig felet ligger? Jag kanske är som man ska vara, bara för seriös då jag inte vill ligga runt?

Jag vet att Per alltid säger till mig att jag måste älska mig själv innan någon annan kan göra det. Jo han har en poäng där och visst jag pendlar upp och ner när det kommer till det, men frågan är om det inte är lättare att älska sig själv om man känner sig älskad (mer än som vän såklart)? Alltså är jag fast i ett hamsterhjul, där jag bara springer runt, runt, utan att nå en destination.

Ja det låter ju utan tvekan som att jag måste sluta tänka, inte sant?

God natt och sov gott

Ja det lackar mot jul, imorgon är det andra advent och julkänslan har fortfarande vägrat att infinna sig till tjänstgöring! Vad är det som gör att den inte kommer? Är det de sunkiga vädret som gör det, eller kan det vara helt enkelt det faktum att jag bara flytit med sista tiden? Jag känner det inte minst idag att jag bara är som olja på vattnet och bara flyter med strömmen! Jag brukar alltid säga att det är de döda fiskarna som flyter med strömmen, är det vad jag är just nu? Är jag som en död fisk som bara låter allt pasera? Ja det kanske är så, men jag ser i alla fall fram emot att få komma till Malmö och vara där över julen. Visst hade mer än gärna firat med familjen, men nu kommer jag att tjäna lite pengar och det är aldrig fel!

Jag har kommit fram till att Malmö kommer vara bra för mig över jul och nyår då jag troligtvis inte kommer ha tillgång till dator samt att jag kommer att kunna släppa allt runtomkring ett tag. Det ska också bli kul att få träffa lite vänner och ta en fika eller två. Det är ju skönt med lite omväxling i vardagen och jag ser fram emot att träffa en eller kanske två nyfunna vänner därnere samt de gamla såklart!

Jag vet att det inte är kallt ute just nu, men denna är så gullig och ja det är ju juletider så håll tillgodo:
Att tänka på i vinter:
Har man ingen mössa blir man förkyld
Är man förkyld blir man troligtvis hes
Har man blivit hes så måste man viska
Den som viskar han ljuger
Ljuger man så kan man hamna i fängelse
Åkter man in i fängelse så börjar man troligen knarka
Knarkar man så dör man
Så glöm för helvete inte mössan nu!

Jag känner att jag faktiskt har en egenskap som jag kan vara stolt över i mitt liv. Ja jag vet att jag har några till, men denna egenskap är den som jag är riktigt glad och stolt över att ha fått från mina föräldrar. Det är egenskapen att kunna känna djup empati för mina medmänniskor samt visa omsorg för de människor som finns i min omgivning! Det enda som är tråkigt med egenskapen är att jag kan skita totalt i hur mycket det tar på mig och hur jag mår sålänge en vän mår bra! Anledningen till detta? Ja, det är att jag hoppas att den dagen jag behöver någon så finns han/hon förhoppningsvis där för min skull. Inte för att det ska vara påtvingat utan för att de känner starkt för mig som vän!

En kille har funnit mig i dagarna och om ni bara kunde ana så oerhört glad jag är över att han skrev till lilla mig! Jag känner att han är en ärlig kille som faktiskt (min fördom till trots) är homosexuell, men ändå inte ens nämnt sex! Det är konstigt att jag ska behöva se det som något exceptionellt, men det är faktiskt tråkigt nog ganska ovanligt. Visst ett par timmar brukar det hålla, men inte i flera dagar. Han är dessutom precis som jag intresserad av historia samt en massa annat som finns gemensamt. Ja jag ser fram emot att se vad detta kan vara för någon! Han verkar bara helt ljuvlig. *LER*

Nu undrar ni nog varför jag börjar inlägget med att skriva om omtanke och sen fortsätter att skriva om en nyfunnen vän. Jo det är så att den nyfunne vännen också visar på stort tålamod med "vänner som mår dåligt! Han satt igårkväll och lyssnade tålmodig på mina "små" problem. Han frågade en del frågor som satte spin i hjärnan och sen var det igång igen. Tänkandet på vad som går/gått fel och varför med allt som har med kärlek att göra.
Idag var det han som mådde dåligt och jag kände att jag mer än gärna ställer upp för honom. Brukar inte öppna mig såhär snabbt för någon, men ja han har fått mig att öppna mig som jag sällan gör! Därför frågade jag om han ville prata på msn, men att han också fick rigna ifall han ville. Han hade knappt pengar på sitt kontantkort tyvärr….

Jag ringde till honom och vi kom att prata i ca 1 timma innan vi kom fram till att vi hade samma abonnemang och då ringer gratis till varandra. Därför ringde han upp mig, vilket resulterade i ytterligare lite mer än 1 timmas samtal. Jag lider verkligen med honom alltså. För varje öde jag fått höra om på sistone så är detta ett av de jag känner är svinigast! Jag hoppas att jag kunde ge honom lite styrka att inte ge efter och ge sig in i det igen! Hoppas verkligen att han står på sig nu för som många i min närhet vet är jag en ganska god människokännare (med få undantag!) och jag får bara positiva vibbar om denna kille så jag tror han är värd någon som är bättre.

Jag gick och tänkte lite här idag och det slog mig att gay är ett ord som har en hel del olika betydelser på svenska såsom likgiltig, nonchalant, frigjort och glad. När jag ser dessa fyra ord så kan jag inte annat än le för mig själv. Att fyra små ord kan ge en så fin beskrivning av gayvärlden trodde jag inte. *ler ironiskt*
Den är verkligen frigjord då alla ska få vara det de känner för att vara samt att ingen ska döma dem för det (låter fint, men oj vad det kan dömas också inom gayvärlden!). Att bögarna är nonchalanta är väl inget nytt, eller kanske är de inte de? Jag tycket att många är det när det kommer till det de är med känslor, de väljer ibland att bara inte se dem, men det kanske är mer av likgiltighet? Ja så var det sista ordet som är glad….det är det vi alla är när vi är ute på krogen och syns i media! Det som inte syns är bland annat ytligheten, baktalandet och den extrema "allt kretsar kring sex" mentaliteten, inte så konstigt att många gaymänniskor går hos psykolog för eller senare!

Jaja jag känner i alla fall att jag är en kille som någon borde kunna hitta någon gång i framtiden. Jag vet inte när, var, hur eller varför, men han måste bara finnas därute någonstans. Han kanske inte ens har insett att jag är den han söker efter. Han kanske är för upptagen att leta efter rätt yta? Den är ju så viktig, ja ytan alltså! En kille kan ju inte dejta eller vara tillsammans med vemsom, vad ska vännerna då tycka? Det känns nämligen som om vännerna ibland är de som styr utan att de har en aning om det! *ler*

Nä nu ska jag sluta spy galla över gayvärlden, det är allt där som är ruttet! Det får ni inte tro, även om det är det man lätt kan få intrycket samt uppfattningen om i bloggen. Det är bara det att dräggen finns samlade inne på QX och det är ju det som är irriterationsmoment som oftast är lättare att återge och komma ihåg konstigt nog. Hade det inte varit för gayvärlden hade jag inte lärt känna Markus t.ex. som betyder jättemycket för mig även om han bor långt borta. Sen får jag inte glömma att nämna Ia som snart också kommer att bo långt från Kalmar. Sen har vi andra homosexuella människor som betyder mycket för mig, men känner inte att jag måste räkna upp person för person! Som ni ser är det är inte bara skit med gayvärlden. *ler*

När det kommer till ensamheten i livet så kan jag väl säga som så att jag inte är ensam i den bemärkelsen. Jag saknar alltså ingen att ringa och prata med! Ensamheten för mig är mer att jag saknar närheten, att ha någon att krypa intill, någon att gråta tillsammans med när man ser på en sorglig film eller skratta med när man hör eller upplever något roligt. Jag hoppas att jag får uppleva det snart igen, men jag tänker inte söka efter det. Jag hoppas på ödet just nu, jag kan inte ta mer energi just nu till sökandet!

Ja jag tror att jag fick med det mesta i natten! Det är väl dags att släcka för natten och jag hoppas att allt löser sig för de som har problem att jobba med.

Det var längesedan jag avslutade med ett citat och visdomsord, men ikväll/natt/morgonen så känner jag att detta kan vara något som jag och säkerligen andra borde tänka mer på:"Take the first step in faith. You don’t have to see the whole staircase, just take the first step." -Dr. Martin Luther King Jr.

Nu jävlar ska jag plåga alla som tycker att jag inte sjunger så bra! *LER*

Jag bestämde ju inatt att ta timeout från QX och vad händer? Jo, jag tog timeout som jag sal, men när jag kom hem idag så ligger det ett stort vaderat kuvert till mig! Det från från Qruiser och QX och innehöll en DVD skiva med Carola låtar. Det är en karaokeskiva så nu får jag nog se till att arrangera en sing-a-long tävling här hemma!

Jaja, var bara det jag ville skriva just nu…ska iväg och träna lite var tanken!

Se ya later!

Jag har tagit ett beslut och det ska jag följa denna gången, därmed basta!

Jag har precis updaterat min sida på QX och meddelat att jag tagit time out! De jag känner därinne kan nå mig på min mail som jag också lämnade. Den kan jag lämna här också för den delen: redlime82@gmail.com

Jag känner att QX inte får mig att må särskilt bra just nu. Det är faktiskt så att våra liv består av flertalet olika delar. Skulle det då vara så att en av dessa delar hela tiden tar energi och kraft från de andra delarna så gör vi bäst i att ta en paus från just den delen, eller kanske rent utav avyttra den. Det tänker jag då inte göra med QX då jag fortfarande anser att det är ett bra forum överlag!

Det är av främst 2 anledningar som jag tar timeout just nu och den ena är att jag inte orkar med all denna sexfixering som råder därinne, det enda jag saknar just nu är närhet och visst jag kan få den genom något som är för en natt, men det är inte den närheten jag saknar. Den andra anledningen väljer jag att hålla helt för mig själv, men den är också motiverad om jag säger som så (känslor försvinner inte över en natt!).

Jaja ville bara klargöra att det får vara nog någon gång och ikväll kom sista droppen som fick min bägare att rinna över. Jag måste se till att finna mig själv igen, jag måste finna skolan samt den kärnan inom mig som alltid fått mig att brinna för skolan! Jag måste med andra ord få komma igång med mitt liv igen och inte leva som en zombie utan vilja, mål eller styrka (därför får morgondagens göra vara att julpynta eller i alla fall få upp stakarna)!

Om det nu är så att det finns en drömprins någonstans därute så kanske han kan ge sig tillkänna?! Detsamma önskar jag att någon gör till min älskade vän….jag hoppas nästa änmer att den rätta kommer så att han får finna lyckan! Den är han mer än väl värd! Han är så underbar och han har verkligen kommit ur sitt tidigare handlingsmönster. Det gör mig så glad att han faktiskt lyssnat på mig och tagit tag i det han själv redan insett!
Jag är så otroligt glad att killen jag såg bakom det där skalet faktiskt finns och är än mer genuin samt underbarare än jag kunde föreställa mig från första början!

Over and out!

…musik är ingen större hemlighet och jag ser fram emot att få höra den som hon och Ingela "Pling" Forsman har fått med i årets festival!

Jag satt och lyssna på Nannes senaste skiva "Alltid på väg" där bland annat "många karlar, lite tid" finns med och då spelades låten "Jag orkar inte älska dig längre" och jag kunde bara inte sluta lyssna. Vad låttexter under det senaste året har börjat tala till mig! Jag har helt plötsligt börjat lyssna till det som faktiskt sägs i låtarna, undertoner såväl som lyriken!

Jag undrar hur de får till sina låttexter? Är alla kompositörer deppiga? De är ju så underbart duktiga på att sätta musik till just depp. Hur många av er har tillexempel tänkt på att Linda Bentzings låt "Jag ljuger så bra" faktiskt handlar om brustet hjärta och känslor som liksom gömms undan? Tänker vi på det när vi sjunger med för full hals på t.ex. Patricia glada i hågen? Jag gör inte det i alla fall, eller jag rättar mig jag gjorde inte det.

Här nedan är så låten jag inte kunde sluta lyssna på idag och som sammanfattar mycket av det jag skrivit i tidigare blogginlägg! Text och musik av Nanne Grönvall:

"Jag undrar vad som gör skillnad mellan
Att möta nån man älskar och de som inte berör
Det vore väl praktiskt att kunna styra sina känslor
Hej hjärtat, strunta i den som just nu förför
Det gör ont att älska, det är smärtsamt att bli kär
Längtan, rädslan, känslan som styr ens begär

Känslor borde ha en av och på-knapp
Som man stänger av så fort de inte får en att må bra
När en vettig partner närmar sig så vaknar kroppen
Eller stänger av direkt om det är inget att ha
Men tyvärr så blir man ofta kär i den man inte bör
Längtan, känslan styr då åter allting man gör

Från början till slut så gör kärlek ont
Och får en att bete sig både fånigt och dumt
Men ändå är det kärleken vi lever för
Som får oss att blomma eller känna som om vi dör

Jag orkar inte älska dig längre
Jag orkar inte känna så här
Jag vet jag borde le och gå vidare
Men längtan den finns ändå där
Förnuft och känsla går aldrig hand
Förnuftet säger "glöm bort"
Men känslan tar överhand
Jag orkar inte älska dig längre
Jag orkar inte känna så här"

Jag tror alla förstår vem det är som jag har kär och jag borde låta förnuftet tala, men det är så svårt! Går och bara köpslår med mig själv om jag ska ringa istället eller om jag ska vänta ett tag till och låta han få möjligheten.

Kram kram på er

Måste skriva bara att idag så har hovet gått ut med att Prinsessan Lillian själv tackat nej till banketten till Nobels ära! Hon ska ha gjort det, men nu glömt bort det p.g.a. hög ålder. Det kan vara förståligt, men om hon nu vill så låt henne få gå!

Har tenta på tisdag igen så jag håller på att plugga inför den! Ska göra vad jag kan för att sätta VG på den också för nu börjar det lossna. Jag kan inte förstå att jag lät en kille få ta upp mina tankar så mycket att jag höllt på att sabba min framtid, genom utbildningen vill säga. Jag skulle kunnat offra allt för honom, men det hade jag inget för (kunde ju inte ens ge någon som helst respons på det jag skrev)! Nu har jag troligen inte ens kvar vännskapen! *ledsen*

Jaja, jag får leva livet! Det är ju bara så! Kan ju inte gråta över spilld mjölk hur länge som… Hur skulle de se ut om jag bara var depp hela tiden? Nä nu jäklar ska har tenteras och uppsatsen ska skrivas under veckan som kommer. Jag ska också försöka få det julfint hemma och skaffa fram julkänslan… Den har gömt sig någonstans, men jag har inte kunnat lokalisera den "so far"!

En kille vid namn Micke skrev igår och jag pratade lite fram och tillbaka med hnoom. Det kändes som om något var bekant över situationen (får sådana känslor ibland), precis som om jag upplevt den tidigare! Sen kom jag på en sak som var lite rolig. Han heter precis samma som min mosters man! *ler* Han är underbart trevlig och vi har massor gemensamt (jaja, det man kan få fram på ett samtal á 3 timmar). Kanske kan bli en riktigt bra vän? Har i alla fall blivit lovad att få sitta på första parket om han får rollen i en musikal han sökt nyligen.

Jag har väl inte gjort något särskilt under tiden som gått. Jag har kontakt med lite människor runt om i världen, men jag har tappat mycket av det stora nätverket i "kattvärlden" och jag vet att om jag bara börjar höra av mig lite bättre så finns det kvar. Vänskap glöms inte bort hur fort som helst! Jag har däremot börjat få ett nätverk av kontakter i gayvärlden och det är väl trevligt med några vänner där också. Det är inte alla som är utseendefixerade, sextörstande och slampiga i gayvärlden, men att fördomen finns har jag full förståelse för!!!!

Jag har börjat träna igen och nu ska jag försöka gå på ett friskispass minst varannan dag. Gymet får väl vara lite på vänt för nu vill jag göra allt för att tappa de sista kilona. Trött på att stå stilla och inte se något hända. Visst jag började i slutet av februari och jag har tappat 26 kilo sen dess, men det är ändå en bit kvar innan magen och det sista på låren är borta. Jag är också förvånad att när man som jag varit överviktig och går ner så säger folk att "nej, nu räcker det väl?" och hade det varit en som gått upp hade man inte fått den reaktionen. Jag vill också gå ner till normalt BMI! Nu ligger jag precis under det som är för normalt. Jag vill ner i mitten eller undre kanten för att bli av med magen och känna mig klar.

Nä nu ska jag ta och dra mig mot bibblan så det blir något gjort idag!

Wish me luck with my life!

Det är med stor förvåning och irritation som jag i morse läste om att vår äldsta prinsessa Lilian inte var inbjuden att deltaga på den stora Nobelbanketten! Detta för att det skulle vara för jobbigt för henne, men själv är hon inte informerad om detta. Hon är däremot välkommen att delta (och det räknas nog med det också) på prisutdelningen tidigare på dagen. Prinsessan Lilian vet själv inget om dessa planer när aftonbladet ringer henne utan planerar att deltaga på middagen, men säger (vilket jag tycker är tufft) att hon ska ta och ringa upp drottningen och höra vad det är som händer. Hon säger sig må jättebra och från bilderna jag sett nyligen så tvivlar jag inte!

Prinsessan Lilian har varit på varenda nobelbankett (utom en) sen hon blev svensk prinsessa genom sitt giftemål med kungens farbror, Prins Bertil, och jag kan inte förstå att kungahuset kan behandla en äldre dam av sällant skådat slag på detta sätt!

Jag hoppas därför att jag den 10/12 kommer se vår fina och ädla engelska dam skrida nerför trapporna i Blå Hallen så som hon gjort sen 1976! Go Lilian! För att vara 91 är det fortfarande krut i damen!

Nu ska Emil sova!

Det glädjer mig att höra att kyrkan faktiskt kan förnya sig ibland. Att inte de dystra kvinnoprästmotståndarna och homomotståndarna inom kyrkan vunnit mark är jättebra om man frågar mig! *ler*

Idag kan man nämligen läsa artikeln "Välsignelseakten antagen i Svenska kyrkan" på QX att kyrkostyrelsen antagit välsingnelseakten för partnerskap! Det blev ju redan 2005 ett beslut taget på kyrkomötet och det vart stora protester med namninsamling för att präster inte ville genomföra detta. Nu är det alltså klart hur den officiella välsignelseakten ska se ut (tryck här för att se den)!

Anders Wejryd (tidigare biskop i Växjö och han som välsignade mig och de andra som for iväg till Taizé för många år sedan *ler*) ärkebiskop säger i ett uttalande: "-Människor som vill leva i en trofast kärleksrelation kan nu också erbjudas välsignelse över sin relation i en offentlig gudstjänst. Det är en glädje och ett viktigt beslut!" Jag är så glad att vi har en ärkebiskop som faktiskt inte bryr sig om det är man - kvinna, man - man eller kvinna - kvinna! Tänk om fler inom kyrkan kunde säga och känna såhär. Ja inte bara inom kyrkan utan i samhället som stort!

Beslutet innebär inte att vi som homosexuella kan gifta oss i kyrkan. Vi måste fortfarande genomgå en borglig vigsel, men kan därefter välsignas i en speciell ceremoni där också ringarna kan utväxlas.

Vill ni läsa artikeln i sin helhet så klicka bara på artikelns namn lite längre upp!