Updatering av livssituationen….depression?
Jag skrev ju i lördags och igår var jag inte i stånd till att formulera ihop något alls för jag mådde så dåligt! Jag skrev bland annat om att jag inte hinner med mitt liv och det stadiet har eskalerat på sista tiden och fick sin eruption igår. Känns som att jag inte har någon kontroll alls längre! Jag har svårt att sova, svårt att känna mig pigg, svårt att fokusera, svårt att slappna av och ja varenda liten sak jag tar mig för blir till ett jätteprojekt då jag först måste intala mig att det måste göras. Jag blir trött för minsta lilla och jag vill bara sova, men när jag lägger mig så är jag bara orolig och kan inte komma till ro.
Återkommer till det, men först vill jag berätta om lördagen som trots allt var trevlig. Magnus var här på besök och såg melodifestivalen med mig och det var jättetrevligt, han uppskattade maten och tyckte att det var jättegott, vilket självklart var skoj. Melodifestivalen var ju inte någon höjdare direkt och jag börjar fundera på att strunta i den och inte se de två sista gångerna. Nu har svenska folket två gånger röstat bort riktigt bra bidrag! Först ut var Magnus Carlsson med en av de bästa låtarna han tävlat med och i lördags var det Christer Lindarws (After Dark) tur att åka på samma nit och vad röstade vi vidare istället?! Ja jag vet inte vad jag ska säga, men det är synd för Christer hade det bästa nummret i hela festivalen och även ett av de bästa bidragen om man frågar mig!
Jag har idag varig i kontakt med en läkare och ska få komma dit på torsdag och prata om vad som är problemet och sen får jag se om hon kan hjälpa mig på något sätt. Jag har kommit till en punkt i livet där jag känner att allt saknar mening, jag är som jag beskrev tidigare nästan mer som en zoombie än Emil idag! Jag mår inte bra i mig själv och det är en mäng olika saker som inte stämmer. Jag satt och prata med Emma igår (en gammal vän sen jag och hon var aktiv med katter) och det var då jag sakta börja inse att jag faktiskt har tappat ca 1/3 av min kropp, jag har kommit ut som bög, jag har bytt yrke, jag passar inte riktigt in någonstans, jag är smartare än genomsnittet och har så alltid varit. Jag resonerar och tänker inte som de flesta andra i min ålder, utan tänker alltsom oftast ett, två och ibland tre steg längre. Jag har oftast 100 järn i elden och när något går emot och jag mår dåligt så ökar jag på antalet järn. Detta för att jag inte ska få för mycket tid att fundera och överlägga med mig själv om livet. Jag börjar helt enkelt känna att jag har tappat fotfästet! Jag vet inte vem jag är längre, jag vet inte vad jag är och jag vet inte hur jag ska bete mig för att ändra på det.
Usch jag vet att det är mycket depremerande i denna blogg, men om det är så att vissa inte orka läsa så fine. Det är bland annat för detta som min blogg finns, att jag ska få skriva av mig!
Jag hoppas att läkaren kan hjälpa mig på torsdag, vet att det inte löser sig på fem minuter, men jag måste göra något nu! Känns som jag driver mig själv utför stupet snart, jag kan och vill inte det! Jag måste hålla andan tills jag är övanför vattenytan igen och jag hoppas det är snart, mycket snart! Det är inte lätt att hålla den glada fasaden uppe, visa mot alla att Emil, han är som vanligt och han finns där för att hjälpa med tentaplugg, läxor och som stöd! Det är alltid så, jag finns för de jag tycker om och vill så göra, men vem finns där för mig? Vem ser att jag mår riktigt dåligt? Vem orkar med mig? Var finns min Emil som tar hand om mig?!
Nej, men jag är lite blek och kan behöva lite färg så det ska bli skoj! Sen ska vi träna vid 20:00 så jag hoppas jag inte är för sjuk…
