Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Nu händer det grejer vill jag säga! Det är som vanligt när det kommer till mitt liv att det är som en gamal Heinz ketchupflaska, man skakar ocih skakar men inget kommer och sen när man minst anar det så kommer det så mycket mer än man tänkt sig!

Jag har fått arbete på NORDEA och kommer börja där i Augusti. Det är en enormt stor sten som försvunnit från hjärtat och lite av den panik jag kännt inför framtiden är i det stora hela borta. Jag kommer att få ledigt under sommaren, vilket innebär att jag kommer kunna delta fullt ut under Almedalsveckan och även fullt ut under Pride! Känns underbart, men det kommer bli tre fattiga månader då jag inte har någon inkomst under tiden från examen och fram till första löningen.

I lägenheten i Stockholm händer det saker också, den har börjat renoveras idag och det kommer att tapetseras om i alla rum, målas tak och lister samt alla dörrar som finns där. Det kommer också att lite senare bli en total makeover i köket då alla skåpsluckor ska bytas ut och likaså med bänkskivorna och kaklet över bänkarna. Det kommer nog bli riktigt snyggt när allt är klart, men just nu tycker jag bara synd om David som måste bo i röran däruppe. Själv sitter jag ju x antal mil därifrån och svettas över en uppsats som ska bli klar och min kära kollega vill inte alls jobba på i samma takt! :S

Vad händer på den politiska fronten då? Ja det har tyvärr varit tvunget att ta det lungt på den fronten då skolan har fått prio ett för att jag inte vill ha något dragandes efter mig. Jag var på hearing i helgen med S-studenter då jag blivit åternominerad till förbundsstyrelsen. Jag hoppas innerligt att jag blir återvald, då jag känner att jag har så mycket mer att tillföra som jag inte har hunnit göra under den numvarande mandatperioden. Det vore också skoj att få genomföra priden och utvärderingen av priden som jag varit med och planerat som FS-ledamot och att få dra igång det HBT nätverk som ligger i startgroparna.

Jag kommer också att hålla ett förstamajtal i Emmaboda så har ni vägarna förbi så är ni välkommna att tåga med oss från Folkets hus lyssna på Torsdag klockan 11:45!

Nu ska jag ut till min mor som rensat rabatter hela helgen och samla ihop allt bråte och åka med det till tippen, finns ju en del från mitt hem också som ska dit så det är bara att kavla upp ärmarna och dra igång!

Hörs snart igen!

Jag har blivit helt frälst av Afzelius texter på sistone och detta är en av låtarna som går varm i min iPod för tillfället. Jag kan bara råda er som läser härinne ibland att lyssna lite på hans texter och musik och det finns många tänkvärda låtar såsom Ikaros, En kungens man m.fl. Han skriver det som många kanske tänker, men inte säger!

Galakväll (1994)
Text och musik: Björn Afzelius

Nu är det galakväll, nu ska man vara snäll.
Nu ska man le mot dom man helst vill slå ihjäl.
Nu samlas damerna runt fotograferna;
Nu börjar kampen mot rivalerna.

Här umgås duktigt folk, som lyckats med nåt stort,
med kända pundhuven som aldrig får nåt gjort.
Här talar dom som kan med dom som inget kan,
och alla låtsas tycka om varann.

Här står en sossepamp med nån sorts transvestit,
och med en moderat han tycker är en skit.
Nu är dom du och bror, dom idkar öppet hor;
I afton sitter dom vid samma bord.

Och älskarinnan till den kände regissör’n
förför den man som regissörens fru förfört.
Och alla vet dom allt, och alla sväljer allt;
Det handlar bara om att komma fram.

Runt journalisterna flockas artisterna
vars karriärer inte längre går så bra.
Dom säljer skilsmässor, dom säljer otrohet;
Dom säljer vad som helst för att hänga med.

Man säljer ut sitt barn, man säljer ut sin mor,
man säljer ut sin själ, man säljer ut sin tro.
Och har man inget eget som man kan sälja bra,
så drar man till med skvaller och förtal.

Och runt i stugorna sitter dom dödliga
och ser på bilderna av alla stjärnorna.
En del har mist sitt jobb, en del har mist sitt hopp,
en del kan inte längre ta sej opp.
Man varför skriva om den trista vardagen?
I morgon är det galakväll igen.

God morgon,

Så har ytterligare en helg förflutit och det är snart tre veckor sedan jag och David sågs! Börjar kännas nu då man såklart saknar sin älskade massor, men det har liksom gått i ett och det har inte funnits tid varken för honom eller mig att åka till varandra. Det är svårt att faktiskt förstå att vi snart ska bo tillsammans och det är ett nytt äventyr som väntar när skolan är avslutad.

Vad har då hänt sen sist? Vi har haft distriktskongress i Västervik i lördags där jag fick den stora äran att vara sekreterare något som jag hoppas att jag skötte med bravur! Det var inga direkta problem och det flöt på riktigt bra under hela dagen. Det blev inte heller några stora omställningar i distriktsstyrelsen utan Håkan Juholt fortsätter som ordförande för länet, vilket känns bra.

Jag har också packat ner allt i köket och nästan allt i vardagsrummet nu. Möblerna (ja allt utom det i sovrummet och mina älskade bokhyllor) har jag sålt så det var de och hämtade i söndags. Det börjar bli tomt i lägenheten! En sak jag har tänkt på är detta med böcker, jag är ju en riktig bokmal och samlar på mig böcker i mängder, men det är ju bara fint i bokhyllan tills den dagen man ska flytta. Böcker väger massor!! Det är helt obegripligt och jag fasar för att dra mina 6 flyttkartonger med böcker upp till Stockholm och sedan upp till tredje våningen och det saknas hiss! Någon som är frivillig att hjälpa till?

I tisdags var jag som sagt i Oskarshamn på sjukhuset för att träffa en kirurg för en eventuell bukplastik. Jag har ju gått ner närmare 30 kilo och den överflödiga huden vill inte dra ihop sig så som jag och min läkare hoppats så nu har jag fått klart att det kommer bli en operation. Jag har därför lagt i en extra växel med att försöka tappa de sista kilona och har gått ner ytterligare 2,5 kilo. Det känns jätteskönt och jag hoppas att jag kan komma till målet innan det är dags!

När det kommer till politik så har det fått hamna lite på tredjeplats för tillfället då det är så mycket med skolan och en förestående flytt. Jag har dock blivit åternominerad till förbundsstyrelsen i S-Studenter, vilket jag är mycket glad över. Sitter för tillfället och svarar på frågor om varför just jag ska få förnyat förtroende och jag hoppas att det jag gjort under året har blivit uppskattat och uppmärksammat bland våra medlemar.

Nä nu får jag återgå till frågorna sen blir det uppsatsen igen. Jag lägger ut mina svar här när jag är klar med dem!

God morgon,

Uppsatsen trillar på och nu kan jag börja fokusera på den fullt ut! Känns skönt att min mor och syster var här igår och hjälpte mig att packa ner halva köket, på så sätt slipper jag känna paniken över att inte hinna packa. Det är ju snart dags för flytt! Det som jag inte sålt av mitt bohag ska flyttas till Stockholm första helgen i Maj och sen kommer en vän som har städfirma och hjälper mig att städa. Det är så underbart med vänner som ställer upp och hjälper till. Det blir till att laga många goda middagar till vänner framöver skulle jag tro!

I måndags var en tjej från tidningen Frihet (SSUs medlemstidning) här i Nybro för att intervjua mig om hur det är att komma ut som homosexuell i en mindre stad och vad jag har för tankar om att flytta till Stockholm. Var intressant och vi satt och prata i nästan två timmar. Det ska bli ett repotage om hur det är att vara homosexuell och öppen med det i stor kontra småstad och jag hoppas att jag kunde ge min bild på det hela.

Det var intressant att sitta och reflektera på hur livet förändrats på de lite mer än två år sedan jag kom ut och det jag kan komma fram till är att mitt liv går så otroligt fort just nu. Det händer hela tiden något och allt rullar på i 180, men å andra sidan så trivs jag allt som oftast med det. Just nu känns det bara för mycket dock, men jag har ju ett mål och det når jag den 5 juni då jag tar min Master of Business Administration!

I tisdags var jag i Oskarshamn på sjukhuset för att bedömas för en eventuell operation där man ska plocka bort överflödig hud på magen sen jag gått ner i vikt. Det är sällan man får denna typ av ingrepp betald av landstinget, men läkaren bedömde att jag är i behov av en sådan operation så jag ska opereras innan han går i pension, vilket är i juli. Det kan med andra ord inträffa mitt i flytt och allt….samtidigt är jag grymt rädd för det jag ska genomgå. Tänk om man inte vaknar upp igen? Tänk om det gör så ont att jag bara vill dö (ja jag har frymt låg smärttröskel)? osv…

Nä nu ska jag äta sen blir det bibblan och ett litet möte.

Ha en underbar dag därute!

Nu ger jag mig in på ett inlägg som jag inte riktigt har tänkt igenom först, men jag kommer låta fingrarna löpa fritt över tangentbordet så får vi se vad det leder till!

Jag valde för lite mer än två år sedan att komma ut som homosexuell för hela min omvärld och klev med andra ord ur garderoben. Vad jag var i för garderob vet jag inte riktigt, men det jag vet mer säkerhet är att jag var rädd för mig själv och något som hela tiden maldes om och om i huvudet är att jag genom att inte vara den jag är fullt ut avskärmade de jag älskar från den jag egentligen är. Jag lät de ta del av i stort sätt hela mig, men en del låste jag in i hjärtat och det var först när jag börja fundera över vem jag egentligen är som jag kom fram till att det bara tar otroligt mycket på krafterna att försöka dölja det som gömmer sig i mitt inre. Martin Luther King, JR sa en gång att våra liv börjar upphöra den dagen vi undviker och blir tysta om saker som betyder något och han har så rätt. Han tänkte på alla de som står i ett utanförskap när han uttalade detta och jag måste säga att jag genom att komma ut har märkt att vi i vårt samhälle har strukturer som måste bearbetas varje enskild dag och det är inget fel med att vara bög och även om vi hade homosexuella vänner till familjen så var jag livrädd för att komma ut med att jag inte är som alla andra. André Gide menade att det är bättre att bli hatad för något man är än att bli älskad för något man inte är och det var så jag tänkte när jag tog klivet. Jag ringde alla jag kände på extremt kort tid för att berätta att jag är homosexuell och när jag väl sagt det till mamma var det så otroligt mycket lättare för jag sket helt enkelt i vad alla andra tycker för bara jag har en människas stöd så kan jag övervinna det mesta. Det gjorde jag under alla år av mobbing för jag visste att där fanns en person att luta mig mot!

De föräldrar som inte kan godta att deras barn har en annan sexuell läggning än den heterosexuella borde få stå i skampåle på stadens torg! Den föräldern som förskjuter sina barn för att de attraheras av en av samma kön borde få så otroligt mycket skit så att det inte finns! Det de gör mot sina barn, sitt eget kött och blod är att dra undan deras matta och därmed deras säkerhet. De människor som inte kan acceptera att homosexuella är lika normala som alla andra människor och hänvisar till bibeln ger mig avsmak! Lynne Lavner sa en gång att ”Bibeln innehåller sex tillrättavisningar av homosexuella och trehundrasextiotvå tillrättavisningar av heterosexuella. Detta innebär inte att gud inte älskar heterosexuella. Det är bara att de behöver hållas mer i uppsikt” och det tåls väl att tänka på?

En annan sak som stört mig och som jag tänkt på en hel del är hur jag faktiskt fortfarande begränsas på grund av min sexuella läggning, men också hur mycket andra människor som är homosexuella men inte kommit ut med det styr om sitt liv för att anpassa sig gentemot omgivningen. Det måste vara helt fasansfullt jobbigt, men man ser det inte när man är mitt i det för då hävdar man allt som oftast att det är mitt privatliv och det har ingen annan med att göra, men om arbetskompisen pratar om sin man eller fru är det samma som att de talar om sin sexuella läggning varför ska då jag inte kunna prata om min kille och min lesbiska tjejkompis om sin tjej på jobbet utan att folk tycker att man prackar på dem sin sexuella läggning eller att man hela tiden måste hävda sin läggning. Det handlar inte om det, det är bara att vi homosexuella också måste kunna få prata om de vi älskar precis som de heterosexuella, inte sant!?

Ytterligare en sak som jag har funderat fram och tillbaka på är detta med sexualiteten och hur laddad den är. Mona Sahlin har flera gånger fått frågan om hon eller hennes dotter dras gentemot samma kön bara för att de besöker pridefestivalen i Stockholm årligen och Nora Dunn sätter fingret på det hela genom sitt svar på en fråga om hon är lesbiskt genom att svara: ” Jag tycker att det är intressant att när du spelar en lesbisk kvinna så frågar folk om du är lesbisk, men om du spelar en massmördare är det ingen som frågar om du är en massmördare” Jag hoppas du precis som jag ser det otroligt sköna i hennes svar! För det är ju såhär sjukt det är i vårt samhälle och frågan är vad det är som gör människor så upprörda över vem man har sex med eller vem man vill dela sitt liv med. Vad är det som är så konstigt att jag gillar en kille? Det är ju så mycket lättare att i alla fall försöka förstå sig på en av samma kön, man kan ha samma kläder samt att man faktiskt vet på ett ungefär vad man kan göra för att göra det skönt för den andre sexuellt. De tär inte bara nackdelar med att vara homosexuell, det finns nämligen mycket bra med det också, men i samhället är det fortfarande många som inte kan acceptera det och det är så otroligt deprimerande.

Detta får räcka för denna gång, det är kanske mycket svammel, men det får ni stå ut med nu när ni fått titta in i huvudet på mig en liten stund.

Det var längesedan ni fick se något nytt här och det är väl för att det är en oerhörd tung period i livet just nu! Jag skriver för tillfället på min magisteruppsats och jag är nog klar med metoden på onsdag, vilket ska bli underbart. Jag kom hem från Paris i torsdags där vi varit och genomfört intervjuer med Renault som vi ska använda i uppsatsen och jag ska skriva klart det andra fallet denna och nästa vecka. Det känns att man lever om jag säger som så!

Uppe på uppsatsskrivandet så har jag nu sålt min lägenhet och ska flytta ut ur den senast den 15 maj för att köra hela mitt bohag till Stockholm där jag ska bli sambo med min älskade pojkvän! Det ska bli underbart att efter en lång tid som särbos på distans få tillbringa livet tillammans på riktigt. Det är dock lite jobbigt nu inför när inget är klart på något sätt. Jag är fortfarande arbetslös, men jag har i alla fall turen att killen har fått anställning så han flyttar till och med upp innan mig. Har du något jobb i bakfickan så hojta!

Med mig är det rent fysiskt bara bra och jag har som ni förstår massor att göra, men jag kan lova att jag inte tänker sluta blogga för detta är som en dagbok som hela tiden kommer att finnas med mig. Frågan är bara om jag ska sluta ha det som en blandad personlig och politisk blogg och separera de olika delarna, vad tycker ni? Det är på ett sätt såhär man får en bild av mig och vad som sker i mitt liv, men samtidigt om man bara är intresserad av mina politiska åsikter så får man läsa en hel del ”ointressant” också.

Jag är just nu väldigt upprörd på SJ som inte kan hålla sina tider överhuvudtaget! Jag har på sista två månaderna varit försenad på inte mindre än 2/3 av alla resor jag gjort och droppen var när jag var nästan 6 timmar försenad på en ca 4 timmar lång resa och när de i måndags såg till att jag missa mitt flyg till Paris! Tåget gick sönder på väg mot Skavstad och jag prata direkt med konduktören om att jag kunde hinna med mitt plan om de fixa fram en taxi, vilket jag blev nekad till och därmed såg de till att jag missa mitt flyg fastän jag reste med tre timmars marginal till flygplatsen! Tror ni de ersätter något då? Nej just det inte en enda krona får man tillbaka för sin flygbiljett, men resan med SJ kunde jag reklamera och deras handläggningstid är ”bara” minst tre månader, vilket är helt otroligt sanslöst dåligt!

Jag har fått den stora äran att även i år första majtala och som ungdomstalare även denna gång (UNDERBART att jag kan få ses som ungdom fortfarande!) och jag kommer att försöka tala om utvecklingen inom arbetarrörelsen och vad vi kan försöka göra för att rörelsen ska fortsätta att utvecklas. Jag har också blivit åternominerad till förbundsstyrelsen för socialdemokratiska studentförbundet och jag hoppas att jag får förnyat förtroende för jag känner att jag har mycket kvar att tillföra och att det jobbet jag har gjort hitintills varit lyckat.

Nä det får duga så länge, men jag ska försöka ge korta inlägg varje dag igen och komma igång med skrivandet!

På återseende!