Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Nu börjar man närma sig, det man sett fram emot under sex långa månader! Det är målet som man har jagat efter i fyra år och som under de senaste sex månaderna bara funnits som en hägring bakom nästa sandkulle. Nu på måndag lämnar jag in min masteruppsats och det kommer bli en riktig lättnad att bli av med den. Visst har den varit rolig och utvecklande att skriva, men samtidigt har det varit en evig stress och jag har ju sådana krav på mig själv att jag ibland undrat om detta är det rätta. Gör jag rätt som har sådana krav på mig själv? Är ett VG så mycket värt? Jag kan lungt säga att jag har omvärderat ett betygs betydelse sen jag fick mitt jobb, de sista fyra veckorna har varit grymt svåra att få motivation för. Jag har mitt på det torra och då försvan all glöd som borde vara där när man är på upploppet. Ni vet när man springer och får håll då ger man oftast upp, men blir man jagad då springer man ta mig tusan lite till och struntar i smärtan. Det är där jag har varit….hållet har kommit, men jag har fortsatt springa för jag har haft panik över att inte få ett arbete. Nu när man har sitt på det torra och det börjar ta emot lite ja då känner man att det lika gärna kan vara. Har dock haft mycket sympati för min medförfattare så jag har kämpat på ändå.

Det ska bli så underbart att få lämna in uppsatsen att få känna att jag kan lägga mina fyra års studierr tilll handlingarna och se tillbaka på den oerhörda personlighetsutveckling jag har haft under dessa fyra år. Jag har gått från att vara en kraftigt överviktig kille på 107 kilo till att vara en hyfsat normalviktig kille på 77 kilo. Jag har gått från att vara heterosexuell (homosexuell i gaderoben) till att nu vara ute med det för allt och alla och samtidigt har jag börjat engagera mig otroligt mycket politiskt och fått uppleva så otroligt mycket mer än jag kunde få drömma om!

Jag har träffat på nya vänner som finns nära mitt hjärta och jag har fått säga vad jag tycker och tänker och som alltid annars (men jag har inte insett det tidigare) så lyssnar människor på mig. Per en kompis till mig som jag ibland skämtsamt kallat min personliga hjärnskrynklare säger att han har märkt en sådan otrolig skillnad på min självkänsla från det att vi lärde känna varandra för snart 3 år sedan till den jag är idag. Det ska faktiskt erkännas att jag känner av den skillnaden själv också och det är UNDERBART!

Jag är otroligt lycklig också för att jag har fått träffa David och att vi snart kommer vara sambos. Han är en helt underbar kille även om han på mångt och mycket är min raka motsat, men det är väl som man säger att "opposites attracts"! Vi brukar säga att jag är en kille som har hundra järn i elden och mitt liv går oftast för fort medans han är lugnet själv och kan vara nöjd med att bara vara, vilket jag har oerhört svårt för.

När det kommer till politiken så är jag ledsen att jag inte hunnit med att skriva här på bloggen om allt som sker i vårt avlånga land, men en sak måste jag bara få kommentera såhär lite kort och det gäller det äldre paret som efter över 60 år som gifta nu skiljs åt av kommunen. Jag vill fråga de ansvariga i den kommunen var de har sin ryggrad? Det är i mina ögon inte bara ett grymt beslut utan också ett känslokallt beslut. Visst det kan vara trångt med platser, men någon lösning måste väl kunna finnas på problemet?

Nä nu ska jag återgå till min analys och slutsats, men jag lever i alla fall och mer blogginlägg är att vänta!

När man ska bli sambo så är allt bara underbart och det är det man sett fram emot hela livet. Det man dock inte tänker på är att två "endamhem" ska bli till ett hem och som det är nu på lika stor yta som jag hade tidigare. Det ska bli ett matbord, en säng, en soffa osv. Det är också en vilja mer som har åsikter och vill påverka. Nu är inte detta början på ett gnällinlägg, men det är dock intressant att se vilka diskussioner som kan födas när man är oense. Det är också svårt att avgöra vad man ska ha kvar och göra sig av med. Det finns ju vissa saker som för en själv har en historia och därmed också stor charm och för den andra inte spelar någon roll om man har kvar eller inte.

Det börjar bli ordning i mitt och Davids hem nu i alla fall, målaren är klar med all tapetsering och det är SKITFINT! Jag är så supernöjd och David också, men mest förvånad är jag att vi båda är så nöjda med resultatet. Det var mycket prat och många tapetkataloger att gå igenom innan vi kunde enas om vad som skulle upp på väggarna. Nu återstår bara målningen av alla listor, element, dörrar och sen ska all skåpsinredning bytas ut till nya lite snyggare luckor.

Vi har införskaffat nytt köksbord från Mio i ek med sex läderstolar, ny soffa från Folkhemmet som är jättestor och mysig och sen igår så köpte vi det sista nämligen en IKEA bänk som ska få uppdraget att agera tv-bänk och dataförvaring. Det är dock lite kvar att köpa, men de besluten får komma efterhand för vi behöver en snygg lampa i köket och en fin matta i vardagsrummet som blir pricken över iet. David och min polare Per har fixat med gardinerna och igår hittade jag ett par jättesnygga gröna gardiner som passa perfekt i vårt gröna sovrum, ni vet vad man säger: "Grönt är skönt"!

Vi har fortfarande 7 flyttkartonger kvar att gå igenom och merparten är mina böcker och kläder, återstår att se om man pallar med det denna veckan eller om man tar det när jag flyttat upp permanent. Dock har katterna flyttat upp för gott denna helgen och de verkar trivas som fisken i vattnet, vilket är jätteskönt.

Nä nu får jag börja jobba med uppsatsen.

Ciao amigos!

Fick detta av en vän i USA och tyckte det var ganska roligt!

A Foreigner’s Opinion:

"We in Denmark cannot figure out why you are even bothering to hold an election. On one side, you have a bitch who is a lawyer, married to a lawyer, and on the other a lawyer who is married to a bitch who is a lawyer.

On the other side, you have a war hero married to a good looking woman with big tits who owns a beer distributorship.

Is there a contest here?"

….nu har jag flyttat upp alla mina saker till Stockholm och det är bara städningen av lägenheten här i Nybro som återstår. Det ska bli så skönt att slutföra den i veckan så att jag därefter kan koncentrera mig 100% på uppsatsen och det kan behövas! Jag är just nu bara så trött på att vara beroende av någon annan och att behöva känna att jag inte har full kontroll. Det gäller uppsatsen där jag inte vet vad den jag skriver med håller på med, mer än att hela tiden skjuta på deadline för det som ska vara klart, vilket är grymt frustrerande. Sen är jag utom kontroll när det gäller renoveringen av lägenheten i Stockholm då jag sitter nästan 50 mil därifrån och kan inget göra mer än höra hur irriterad David är på målaren då och då för att det inte händer så mycket. Utöver det så ska man brestäma vilket kök man vill ha och sen ska man se till att leveransen av soffan sker på rätt tid och att någon är där och öppnar så de kan komma in med den osv.

Som ni ser så är det främst i-landsproblem och jag borde egentligen vara själaglad över att få ny soffa, totalrenovering av lägenheten och att jag snart får bo ihop med han jag älskar och har varit tillsammans med i 11 månader (i söndags). Det ska bli så underbart när skolan är avklarad och jag får bo i mitt nya hem och bara bo in mig innan det är dags att börja på mitt nya arbete på bank!

I sommar händer det en massa också, det är almedalsveckan som jag ska försöka att närvara på. Det är också Europride som jag ska vara med på hela veckan och sen ska jag genomgå bukoperationen, vilket jag fortfarande väntar på tid för och är jävligt nervös över! Det är inte utan ågren som man lägger sig under kniven, vem vet jag kanske inte vaknar upp igen!

Jag vill som avslutning på detta inlägg tacka mina vänner som hjälpt mig med flytten i både Nybro och i Stockholm! Ni gjorde allt mycket lättare och jag hoppas att ni alla kommer och hälsar på framöver i vårt nya hem!

Over and out

Kära kamrater, demonstranter, förstamaj-firare

Jag vill börja med att tacka Emmaboda arbetarkommun för inbjudan och den stora äran att få stå här på denna arbetarrörelsens högtidsdag. Då första maj firades för första gången i Sverige, 1890, samlades 50 000 människor på Gärdet i Stockholm i kampen för åtta timmars arbetsdag. Sedan dess har arbetarrörelsen och socialdemokratin haft en ambition att bygga ett Sverige som är till för alla. Ett land där tillträde till välfärd, skola och omsorg inte är förunnat bara de som har pengar. Där man inte ska kunna köpa sig ett bättre liv på bekostnad av någon annan. Man skulle kunna tro och hoppas att det nu, 118 år senare, bara är små justeringar och finputsningar som återstår av denna vision, men det räcker med en blick in i skolorna, mot bostadsmarknaden och ner i sjuksköterskornas lönekuvert för att se att så inte är fallet. Årets paroll för manifestationen är Frihet kräver rättvisa, vilket jag tror att vi alla kan komma överens om är i aktuellt för Sverige!

***

Vad är rättvisa? Det är ett ord som medvetet missuppfattas av våra politiska motståndare. Kommer ni ihåg när man var liten och skulle få dela på glass? Jag minns det i alla fall väldigt väl. Man hade köpt ett ½ liters paket och så skulle man dela, det var väldigt noga att båda bitarna var lika stora. Det man inte tänkte på då som man borde tänka på idag när man är äldre är att det finns de som behöver mer glass för att de inte får glass så ofta. Rättvisa handlar nämligen inte om att alla ska få precis lika mycket glass eller exakt likadana bostäder, eller en precis likadan utbildning. Det är däremot den bilden som borgarna vill påskina att vi är ute efter genom vår politik. Det är helt fel för rättvisa och även jämlikhet handlar inte om att få exakt lika, däremot handlar det om att alla medborgare oavsett förutsättningar ska ha en likvärdig och rättvis chans i livet!

Vad kan vi då se i Sverige 2008? Jo vi ser hur klyftorna ökar mellan de som har mycket och de som inte har något eller väldigt lite. Vi kan konstatera att den rikaste procenten av vår befolkning äger nästan 40 procent av våra samlade tillgångar och att 250 000 barn lever i familjer som ständigt märker av bristen på pengar. Vi är medvetna om att cheferna på de största företagen i vårt land tjänar upp till 41 gånger så mycket som en vanlig arbetare! Detta måste vi socialdemokrater kämpa för att ändra på, klyftorna måste minskas! Är någon verkligen värd 41 gånger så mycket som en vanlig arbetare på golvet?

***

Vår ”utförsäljningsminsiter” Mats Odell fortsätter att rea ut det vi alla äger gemensamt och listan på de statliga företag han tänker sälja innehåller bland annat NORDEA och SBAB. Absolute Vodka genom Vin&Sprit har han ju redan sålt utomlands så vårt mest kända svenska alkoholmärke är numera inte ens Svenskt!

Att Mats Odell dessutom är Sveriges bostadsminister gör mig mörkrädd inför framtiden. Regeringen har nämligen genomfört och kommer att genomföra en rad försämringar i bostadspolitiken och som med allt annat som denna regering tar sig för så går det i ett rasande tempo. De började med att avskaffa räntebidragen som tidigare gjorde det billigare för kommunerna att bygga hyresrätter, vilket medförde att påbörjade byggprojekt lades på is på grund av pengabrist. För några veckor sedan presenterades den bostadsutredning som föreslår att hyrorna ska höjas i områden där många vill bo och att man ska låta marknaden styra hyrorna. Hyresgästsföreningen varnade redan innan rapporten kom för chockhöjda hyror i populära områden, vilket kommer att medföra en ökad segregation när delar av Sveriges städer töms på arbetare, studerande och ungdomar.

Odells hysteriska försäljningsyra har tyvärr börjat inspirera hans borgliga kollegor runt om i Sveriges kommuner. Jag är oerhört glad att jag bor i en röd kommun och ett rött län så jag slipper se hur de allmännyttiga och gemensamma bostadsbolagen säljs till högstbjudande. Mats Odell borde tänka efter och inse att hans förslag är helt förkastliga! Han borde återigen göra det lättare för kommunerna att bygga fler och billiga hyresrätter. Han borde inse att svenska folket inte mår bra av en ökad segregation! Ett boende är en social rättighet, inte något bara för dem med stor plånbok!

***

Det vi ser idag är en kall och hänsynslös regering som far fram i vårt land! En sak som gjorde mig personligen bestört var när riksdagen den 16 april i år röstade nej till en motion från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gällande könsneutral äktenskapslagstiftning. De väljer att vänta till i höst när regeringen ska komma med ett lagförslag! HBT-förespråkare såsom Birgitta Ohlsson och Fredrick Federlay väntar alltså hellre på en proposition än att för en gångs skull rösta med hjärtat och oppositionen.

Kristdemokraterna har gjort klart att de ska kämpa emot så länge de kan för att en könsneutral äktenskapslagstiftning aldrig blir ett faktum! Att ett miniparti som KD får en sådan makt är beklagligt! Hur kan man säga att det är okay att människor av samma kön lever ihop, men att gifta sig nä det är ju helt fel och upprörande. Jag hoppas att de HBT personer som röstade på alliansen 2006 inser vad det innebär att ha Kristdemokraterna vid makten och jag hoppas att vi socialdemokrater fortsätter att kämpa för alla människors lika värde oavsett sexuell läggning, nationallitet, kön osv.

***

Om vi återgår till det där demonstationståget 1890 kunde man läsa i tidningen inför det första demonstrationståget att: ”Alla fackföreningsmedlemmar som skall deltaga i demonstrationen bör i knaphålet bära ett rött band på vilket det kan läsas 8 timmars arbetsdag”. Detta var det första första maj märket och sedan dess har vi demonstrerat under parollen:

Solidaritet!

Demokrati!

Rättvisa!

Jämställdhet!

Detta är minst lika aktuellt nu som då. Vi ser idag borgarna i regeringsställning som gör allt för att attackera det välfärdssverige som vi så stolta varit med och byggt upp och försöker förbättra. Vi måste gemensamt stå emot detta hot och vi måste också vara ett starkt motstånd när Mats Odell gör det svårare för oss ungdomar att flytta hemifrån! Vi får aldrig ta något för givet eller tro att slaget är förlorat, för det är då vi kommer att bli besegrade och se hur vår välfärd blir nedmonterad!

***

Kamrater, det räcker inte att knyta handen i fickan och protestera i det tysta eller bland vänner för då köper vi de borgerliga lösningarna för förändring. Vi ska gemensamt bygga oppositionen, motståndet och en framtid!

***

Kamrater, senast 2010 ska vi överta regeringsmakten och riksdagen och då ska vi göra det rejält! Ensamma är vi svaga, men tillsammans är vi mycket starka så uppmana era arbetskamrater, era skolkamrater, era vänner och bekanta att bli supportrar eller aktiva medlemmar i Socialdemokratin för då har vi en chans att börja jämna ut klyftorna igen!

***

Kamrater, det är nu det gäller! Gemensamt är det vi som står för kampen!

Idag har man demonstrerat och det inte bara en utan två gånger!

Först var jag ju tvungen att tåga igenom Nybro för att lyssna på min vän Karl Längberg som var ungdomstalare i Nybro och sen var jag tvungen att passa på att träffa lite partister från Nybro. Det kom som en chock för en hel del av dem att jag nu tar mitt pick och pack och börjar om på ny kula! Det känns jättebra att jag har ett sådant stöd som jag har i Nybro och att det är många som säger sig komma att sakna mig!

Därefter bar det av till Emmaboda där jag hade den stora äran att tala idag. Det var ett laddat tal jag hade med mig och jag är glad att det blev ett bra stöd för det jag sa och det var många som kom och tacka mig efter. Det som värmde extra är att många kände igen mig sen tidigare och att de var stolta för att jag driver HBT frågor i Kalmar län och även i studentförbundet. Sånt värmer!!

Nä nu ska jag gå igenom kartongerna en sista gång för att se om det är något jag har missat att packa ner sen bär det av mot Stockholm och min älskade imorgon! Det kommer bli en hektisk helg och det ska bli skoj att se vad mina föräldrar tycker om mitt nya hem.

David kommer jag att få spendera helgen med, sen kommer det att dröja ändra till juni innan vi ses igen och det kommer att bli otroligt jobbigt. Snart har vi dock kommit så långt att vi bor ihop och det är en underbar känsla!

God natt!