men det är som man säger borta bra men hemma bäst! :)

I onsdag, torsdag och fredag var jag och killen i Jönköping och hälsade på hans släkt och vänner. Det var mycket trevligt och började med en lunch och kortspel hos hans morföräldrar i onsdags. Maten var jättegod och att spela kort gillar jag så det var självfallet också skoj. Dock var jag inte riktigt med på noterna när det gällde spelets regler. Nästa gång kommer jag dock att vara på det klara med hur man spelar det. På kvällen var det middag hos Davids föräldrar och kebabbpizza är något av en favorit för David och han anser att det inte går att få så god kebabb som man får i just Huskvarna/Jönköping. Det var en trevlig kväll med gott vin och trevligt samtal. Det är alltid trevligt att träffa Davids föräldrar och att bara vara i lugn och ro.

På torsdagen var vi och hälsade på en av Davids kompisar som precis skaffat hus. Det var ett jättemysigt hus och det var så att man för en liten stund vart sugen på att också ha ett eget litet hus, men sen kom insikten att det alltid är en himmelens massa arbete med hus. Det ska målas, klippas gräs och sen fixas och donas lite överallt. Det är mer än jag pallar med efter en jobbig arbetsvecka. Då räcker det gott för mig med att lägenheten måste städas, tvätten tvättas och mat ska handlas hem. Däremot är jag grymt glad att de hittat sitt drömhus och att jag har min lägenhet och en dröm som faktiskt blivit verklighet att få bo i Stockholm.

På eftermiddagen skulle David träffa en gammal skolkompis från universitetet och jag hade insett att de borde träffas själva så jag gick till biblioteket i Jönköping och började göra lite av alla de frågor som måste besvaras innan jag börjar jobba på banken. Det var ganska skoj att sitta med juridiska spörsmål igen, men det märks att kunskap verkligen är en färskvara som om den inte används frekvent tappas till en viss del. Jag satt på bibblan och funderade över mitt liv också och det resulterade i ett blogginlägg som kan läsas lite längre ner…

På torsdagskvällen var det så middag med två av Davids goda vänner och det vart mycket skratt, även om jag tyvärr hade tankarna en hel del på annat håll så försökte jag hålla skenet uppe. Vet inte varför, men just denna kvällen måde jag så in i skogen dåligt i bihållorna, men också rent psykiskt. Det som dock var det bästa på hela kvällen var att jag fick se min älskade så glad och skratta mycket. Det är mer än tillräkligt för mig. Jag älskar verkligen honom och att se honom så glad gör mig i grund och botten också glad!

På fredagen så var det dags att bege sig hemåt igen och jag började köra. Det gick undan och vi avverkade mil efter mil och David slumrade lite. När det var dags att byta så var jag helt slut och satt och funderade en massa när David körde. Det var tankar som for igenom skallen om och om igen och jag hade ett djupt samtal med mig själv. Mitt i det samtalet så frågar älsklingen vad det är för som han säger: "Det ser ut som att du sett döden och mingiporna kan ju inte vara längre ner på dig". Jag tänkte inte så långt att jag rent kroppsligt förmedlade det jag tänkte, men det var ett otroligt jobbigt samtal jag hade med mig själv, men jag tror jag kom fram till något i alla fall!

Jag fortsatte att tänka, men nu på lite roligare saker som Pride och att mina föräldrar snart kommer på besök när David återigen påkallade min uppmärksamhet på en vit pickup som körde rent ut sagt för jävligt. Jag vet inte vad föraren var påverkad av, men något var det. Vi tog reg nummret och försökte hålla bilen under uppsikt och han kryssade fram och tillbaka mellan körfälten och höllt på att krocka ett par gånger under tiden vi iaktog den. Slutligen blev jag kopplad från polisens anmälningscentral till polisens kommandocentral och fick prata med en mycket trevlig polisman. Han bad oss följa efter den vita bilen och när jag konstaterade att det var omöjligt utan att bryta mot hastighetsbegränsningen så sa han att sålänge vi inte utgjorde fara för oss själva och omgivningen skulle vi följa efter, men dock inte överstiga 180 km/h och det var det inte tal om vi låg någonstans runt 140 km/h. Inom loppet av tio minuter kom så en målad polisbil upp vid vår sida och komandocentralen bad oss sakta in och släppa in polisbilen mellan oss och den vita bilen och inom några minuter hade de stannat och vi kunde lungt köra vidare. Det kändes bra att kunna hjälpa till både för medtrafikanter och inte minst för den som körde bilen som stannades. Vem vill ha ett liv på sitt samvete? Om ni ser något som inte är som det ska i trafiken så ring 112 alternativt om det inte brådskar (vilket det nog alltid gör i trafiken) så kan man ringa polisen direkt på 114 14 men då hamnar man i kö! Vill avsluta denna lilla del om Polisen med att jag är grymt imponerad över hur fort de handlade från det att jag ringde till att de stoppade bilen. Det gick undan och väldigt smärtfritt, superbra jobbat!

Slutligen var vi så hemma och jag var helt död. Vi åt thaimat och sen såg vi en film och därefter var klockan 21 och jag var så slut så jag gick och la mig för att sova för natten. David var inte ett dugg trött och såg någon film. Denna gången tror jag dock inte att jag hade lagt beslag på hela sängen, eller jag hoppas det i alla fall! :)

Nu ska jag vila igen, man är inte helt i form det är bara att inse!