Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Då var dagen kommen då bloggen äntligen haft mer än 10 000 besökare. Känns stort att så många varit inne och läst om mina tankar och funderingar. Hur jag haft det när jag var liten och hur det var att komma ut som homosexuell. Det är en blogg som gått från att vara riktigt djupt under vattenytan till att vara riktigt glad och positiv och därefter svänga som livet gör i allmänhet.

Jag startade denna blogg den 11 oktober 2006, snart två år sedan vilket ger nästan 14 besök per dag sen dess. Det låter kanske inte så mycket, men tanken på att 14 olika personer på en dag besökt bloggen känns för mig stort! Det vore skoj att veta lite vilka som är inne och läser, men samtidigt är tjusningen med en blogg enligt mig att jag får skriva av mig och på så sätt ha någon sorts ventil genom bloggen när det är något i livet jag vill bearbeta.

När det gäller politiken så är jag fortfarande grymt upprörd över de regler som omgärdar blodgivningen och jag hoppas innerligt att det kommer bli förändring av dem. Jag såg också att borgarna kommer lyfta frågan om könsneutralt äktenskap i vinter, återstår att se hur de lyckats kompromisa med KD där.

Nä nu ska jag ta disken, hoppa in i duschen sen gå upp till jobbet. Solen skiner så härligt idag och jag behöver mina steg för att i alla fall känna att jag försöker påverka vikten. Jag ska också försöka komma iväg och träna denna vecka för nu har jag inte en massa kvällsmöten….

Over and out och jag hoppas på att besökarantalet fortsätter att växa och ni som läser bloggen och är trogna, eller nya läsare, kommentera gärna!!

//Emil

Igår var en mysdag som jag hade funderat lite på i Fredags och täntke överraska David med, men nyfiken som han är (och jag som inte kan hålla mig) så berättade jag planerna redan då. Jag ville nämligen visa David den vackra saluhallen på östermalm och också den som ligger på hötorget. Sen var det ju inte helt fel att gå uppe från östermalm ner mot hötorget. Det blev en hel del fönstershoppande och vi gick in i den ena butiken efter den andra. Det blev bland annat inhandlat en jättefin brödkorg.

I saluhallen på hötorget blev det lite handlande, men det är tusan inte billigt att handla i saluhallarna! Det kommer dröja mycket länge innan jag har råd att handla fisk för en större middag på ett sådant ställe. Vi köpte dock hem lite delikateser såsom kantarellcreps, rökad lax, skaldjurspaté och laxrullad till oss båda som vi avnjöt framför tvn.

När vi kom hem från stan konstaterade jag att det inte funkar med min gamla dator längre och jag såg i ett reklamblad från El-Giganten att de hade rea då de fyller 14 år. Det bar därför av emot El-Giganten där jag införskaffade mig en ny Packerd Bell. Det är kanske inte världens bästa dator, men jag spelar ju aldrig och vill ha något av en skrivmaskin som jag kan surfa på och kolla mina mail. Jag är kanske lite tråkig när det kommer till spel, men för mig duger det bra med blip och lite yatzy där då och då. Det som däremot är så tråkigt när man köper ny dator är att man först har flera timmars jobb med att skpa recovery dvd skivor och sen sitta och plocka bort alla program som man inte bett att få med som är grattis 1-6 månader och sen ska hålla på att störa mig med att påminna om att jag måste registrera dem. Det är inte heller lätt att få bort dessa program, men efter mycket jobb (och pikar från David om att jag bara sitter med datorn) så hade jag blivit av med dem.

Igår passade jag också på att fixa med vårt nya förråd så nu har vi allt som ska maganiseras i det ena förrådet och det som används (typ resväskor och liknande) i det andra. Vi hjälptes också åt att fixa gaderoberna så att vi nu vet vad vi har i skåpen. David var också duktig och fixade tvättberget under tiden jag fixade med ovanstående samt datorn….

På kvällen började vi titta på Bravehart, eller ja David gjorde och jag såg med ett halvt öga. Mitt i så får han för sig att han ska se skräckfilm (som jag HATAR), men det var nog för att han tyckte att jag var tråkig. Så jag fick plocka fram hörlurarna för at slippa höra alla knackningar och skrik, fattar inte vad som är bra med sådana i mina ögon skitfilmer.

Nä nu ska jag på toa och fixa till mig innan jag ska upp på söder och träffa en bekant för en fika och lite diskussioner om politik!

Ha en underbar söndag och jag hoppas att jag får se denna vackra sol hela dagen!

Kram Emil

Det har hänt massor sen jag skrev sist och jag har helt enkelt inte hunnit sätta mig ner och skriva. Får se om jag ändå lyckas hålla detta inlägg relativt kort!

I helgen så var Davids två underbara systrar och mormor på besök och det var riktigt trevligt med många glada skratt. På samma gång var morfars syster och hennes man i Stockholm och kom förbi för att hjälpa mig att få upp köksluckorna. Det var med andra ord många människor på plats samtidigt. Detta löste sig dock väldigt bra då Davids systrar ville göra stan på lördagen och David och hans mormor gick för att ta en fika. Kvar var jag med lite släkt som man inte träffat på fem år som tillsammans med mig skulle få upp de sista luckorna. Vi lyckades till slut och det blev riktigt fint! Jag är så nöjd och glad med resultatet och att känna att jag satt upp större delen själv gör mig jättestolt!

Vi åt gott under helgen också och jag fick nöjet att bjuda på min vita kycklinggryta och den blev väldigt uppskattad! Det är skoj att laga mat ibland, för det blir mest David av någon anledning som rumstrerar runt i köket. Jag kan ju faktiskt laga mat jag också, men det är bra mycket roligare när man inte fått göra det på ett tag. Det blev en del vin också under helgen, bra att det är fler än jag som gillar rödvin!

I måndags så jobbade jag sent och därför fick jag och David inte så mycket tid ihop och i tisdags var det stormöte med jobbet fram till efter 21 och mötet avslutades med en helt underbar italiensk buffé. Jag bara ÄLSKAR parmaskinka, tomat/mozzarella sallad, pasta i olika former och att avsluta det med ostar av olika karaktär. Ja mat är ljuvt och jag har t.o.m. lyckats hålla mig till mina points.

Igår var jag på ett möte med en helt underbar riksdagsledamot och det var så otroligt skönt för mig att få disskutera lite politik, för det var ett tag sen sist. Det har ju varit så otroligt mycket med nytt jobb och att faktiskt komma tillrätta i mitt nya liv som ickestuderande. Det är faktiskt inte det lättaste, men igår kände jag bara att jag var på ett ställe som jag bara älskar. Jag fick disskutera det som ligger mig varmt om hjärtat och sen när vi var klara med det gick vi till en restaurang i gamla stan och åt ljuvligt gott och delade på en flaska vin. Detta gör jag mer än gärna om!

Nä nu ska jag försöka ta och bara slappna av och sen är det nog dags för sängen. Jag hoppas att vi hörs snart igen!!

//Emil

Jag har nämligen klarat min tredje och sista certifiering för att vara fullfjädrar teoretiskt för att arbeta som kundtjänstrådgivare. Jag har nu slutfört testerna och erhållit certifieringar i placeringsrådgivning, försäkringsförmedling av sakförsäkringar samt försäkringsförmedling för privat- och företagskunder.

Det känns jättebra att klarat detta på så kort tid och det känns skönt att inse att jag faktiskt fortfarande pallar med att plugga lite! Det är bra att det inte försvinner för fort. Jag håller också på att lära mig jobbet och det går bättre och bättre för varje dag. Jag har t.ex. sen ett par dagar tillbaka varit helt själv i kassalinjen och min fadder har kunnat ha sin egna kassa, vilket känns jättebra. Det som också värmer är när mina kollegor berömer mig för att jag redan utvecklats mycket. Mer ska det ju självfallet bli också, försöker suga åt mig som en svamp av allt som sägs och hur saker och ting ska göras.

Detta jobbet är bra för min självkänsla, jag känner att jag verkligen utvecklas och att jag gör något bra! Det var längesedan jag klappade mig själv på axlen och sa att jag gjort något bra. Nu känner jag dock att jag med glädje kan säga, fan var bra gjort Emil och det är UNDERBART!

Vad har annars hänt sen sist? Ja det är jobbet för nästan hela slanten nu. På fredag kommer dock Davids två systrar samt han mormor på besök vilket kommer att bli underbart skoj! Dessutom kommer min morfars syster och hennes man till Stockholm och de ska hjälpa mig upp med de sista luckorna samt dörrhantagen för de vågar jag inte ge mig på själv.

Nä nu ska jag ta och krama lite på min älskling innan jag drar mig mot sängen för att sova…

Ha en underbar kväll därute!

Ja i så fall så undrar jag vart min vilodag varit idag… Det har varit fullt upp från första kramen i morse tills nu. David kramade om mig i morse och det kändes som han hade något på gång. Vid frukosten fick jag veta den hemska planen för dagen, nämligen att jag skulle skruva upp våra nya köksluckor. Kanske inte låter så svårt, men för en kille med tummen mitt i handen så är det en enorm utmaning.

Sagt och gjort så åkte vi till Sickla och införskaffade en borrmaskin/skruvdragare (inte en dag för tidigt!) på Clas Ohlson. David passa på att handla på Willy’s medans jag försökte leka manlig bland alla borrar och vuxenleksaker för män. Jag kan väl säga som så att jag kände mig rätt vilsen och nästan längtade in i mataffären!

Hemma så skulle jag skruva upp första dörren, men då insåg jag till min förtvivlan att de förborrade hålen i skåpen inte passa med de nya dörrarna. Det var med andra ord bara till att plocka fram måttbandet och pennan och försöka mäta mig till vart jag skulle sätta fästena. Det blev faktiskt helt ok i slutändan. Problemet med mig är att jag vill att allt ska bli perfekt och när jag själv tar mig an något så blir det aldrig bra nog…

Under tiden som jag skruvade och försökte få rätt på skåpen så lagade David en jättegod lunch bestående av lax och en ungsomelett med krabbsås på som var ljuvligt gott. Så tillsammans har vi idag fått mat i magen två gånger och vi har ett halvfärdigt kök. Det känns underbart!

Nu ska jag ut och skruva fram lådfronterna med den nya fina maskinen!

Jag har nämligen badat både Wera och Irma så de bara glänser nu. De luktar underbart gott också, vilket inte gör det hela sämre. Får ju gäster nästa helg samt att jag tyckte att de var lite väl skitiga…

Idag har jag och David också varit en runda på stan, gick lite på Hötorget och köpte frukt. David passade också på att införskaffa sig en hårfön, något han pratat om ett tag nu. Vi lunchade på stan också med lite mongolisk mat, alltid lika gott!

Vad har hänt sen sist jag skrev då? Ja jag har varit genomförkyld, på besök i Jönköping (Huskvarna) och klarat ytterligare en certifiering. Tänkte att jag skulle gå igenom det där var för sig, men börjar med resan till Huskvarna som gick bra tills vi hade ca tre mil kvar och avgasröret släppte och vår relativt tysta bil förvandlades på en sekund till en vrålande bil. Det skakade och väsnades något fruktansvärt! Vi hade dock en sådan tur att en bilmekaniker i Huskvarna kunde laga bilen till det var dags att köra mot Stockholm igen.

I Huskvarna fick jag träffa Davids familj igen och det är alltid lika trevligt, det enda som var trist denna gången var att jag mådde skit och även om jag försökte vara glad så kände jag mig mest trist. Det fixade dock omgivningen genom att vara på underbart humör! På lördagen var det kräftskiva och lite knyte. Vi började med att äta paj och det var så gott så när det väl kom kräftor på bordet så orkade jag inte något mer… Det var i alla fall väldigt roligt att se alla igen!

Förkylningen följde med mig resten av veckan, men i onsdags så klarade jag min andra certifiering så nu är jag certifierad försäkringsrådgivare på sakförsäkringar och ska väl göra den tredje och sista certifieringen på försäkringar nästa eller näst nästa vecka. Jobbet känns dessutom jätteroligt, även om det är mycket krävande att få in allt nytt i huvudet. Det som jag dock är säker på är att jag valt rätt arbetsgivare och att jag tror att jag (om jag får bestäma) kommer att ha kvar den i många år!

När det kommer till vikten som jag kämpar med hela tiden så går det inte alls bra nu. Jag räknar mina points dagligen, men jag måste göra något mer för det händer inte ett skit. På sistone har jag dessutom gått upp i vikt, vilket jag har svårt att förstå då jag faktiskt varit hyfsat bra på att räkna pointsen. Jaja, det är bara att kämpa på….

Nä nu ska jag slappa lite, men skriver snart igen!

….och jag har mängder att skriva, men svårt att formulera mig. Huvudet känns nämligen som en ballong som vilken sekund som helst kommer att smälla. Jag är genomförkyld och håller på att få bihållsinflammation! Jag HATAR att ha ont i bihållerna för då är man nästan ett paket som inget kan ta sig för. Jag blir liksom helt bortkopplad från verkligheten och det känns som att jag står utanför mig själv och tittar.

Jag lovar dock att återkomma så snart jag känner mig bättre och inte måste lägga allt fokus på att klara arbetsdagen!

Ja jag börjar faktiskt undra! Jag älskar att ha människor omkring mig och att göra saker. Jag vill prata, disskutera och vända och vrida på saker och ting med mina nära och kära. Jag vill inte bara vara och flyta omkring i verkligheten.

Jag vill också prata om det förflutna och minnas sånt som var roligt och trevligt, men också det som var mindre roligt för att på så sätt bara försöka göra det som var bra i framtiden också. Känner vi inte till, eller vill kännas vid, vårt förflutna är vi dömda att återupprepa det (sa någon smart, men minns inte vem!). Jag vill nu t.ex. planera min framtid såsom semester, julen och liknande saker. Jag vill prata och mest av allt umgås!

Så vem ställer upp som diskussionspart?! By the way… jag saknar dig Emma för då hade jag någon att vända och vrida på saker och ting med….men vi syns ju i oktober!

God natt

Vill börja med att uttrycka min glädje över att det vart så många kommentarer på föregående inlägg då det var något som i alla fall berörde mig väldigt mycket! Har svarat på kommentarerna i en egen kommentar…..

Nu vill jag bara gnälla på mig själv för att jag inte kan motstå frestelsen att fråga och på så sätt verka svartsjuk/grymt nyfiken. Jag har ju lovat mig själv att inte fråga… Ja detta låter säkerligen kryptiskt, men det får det vara det!

Jag kan som ni förstår helt enkelt inte ibland låta bli att undra över vad människor i min omgivning har för sig fastän jag inte borde! Hur svårt kan det vara egentligen?!

Jag fattar dessutom inte varför jag tror så illa om mig själv så att jag ser mig som typ utbytbar, jag är inte det på något sätt och passar det inte med mig då kan det lika gärna vara. Eller hur?

Vad är jag för en då? Jag är en kille som tänker, grubblar och analyserar alldeles för mycket. Jag är öppen, varm och ärlig samtidigt som jag allt som oftast är rak och säger vad jag tycker och tänker. Jag hatar när jag inte får raka svar och vet att jag ibland kan bli odräglig när jag blir rastlös…. Låter det bra?

Nä nu ska jag sluta gnälla och återgå till min senaste bok (UNDERBART är förnamnet på att äntligen ha tid till skönlitteratur igen!) av Jan Guillou. Grymt bra bok!

God natt och sov så gott!

Sitter och väntar på lektion och tänkte att jag då kunde skriva några rader till!

Det som jag tänkt skriva om länge, men aldrig kommit till skott med inträffade under priden och det är verkligen värt ett eget inlägg.

Vi är i vårt samhälle fast i normer och principer gällande hur allting ska vara. Det är dock inte alltid vi ser att vi är så styrda av dessa normer, men under pride märker nog många att de möter på patrull med sig själva.

När jag är var inne i pridepark så hör och ser man en massa, men det som blev mitt starkaste minne under prideveckan var en liten kille som på kvällen gick runt i parken helt själv. Han är uppskattningsvis fem år och det kommer två uniformerade poliser gående i parken och de stannar självfallet till och frågar killen var han har sin mamma och pappa. Pojken tittar storögt på polismannen och svarar som om det vore det självklaraste i värden att han minsan har två mammor, fattade inte polisen det?

Polismannen såg lite generad ut och fick omformulera sin fråga varpå killen svara att de sitter och dricker öl och så peka han mot ett bord inte så långt därifrån. Polismanen pratade en liten stund med killen och när han var på väg att avsluta samtalet för att gå vidare. Frågade pojken väldigt sturskt "Var har du din MAMMA och PAPPA då?".

Jag log med hela ansiktet när jag hörde konversationen och sen den slutklämmen där killen kastar tillbaka den förutfattade meningen till polismannen.

Detta är något som skulle kunna hända mig också för vi är alla så fast i de normer som finns i samhället. Jag gör vad jag kan för att inte ställa en sådan fråga utan det är bättre att fråga om föräldrarna så är det upp till barnet att avgöra vad jag får för svar. Detsamma gäller den ständiga frågan vad min flickvän heter och man får svara att min pojkvän heter David. Det är sådant som jag hoppas kommer ändra sig i samhället, men det är en lång bit kvar.

Nä nu kan jag inte svamla på för nu börjar lektionen!

Igår var jag på jättegott humör. Jag var på utbildningen som går riktigt bra och sen var det god lunch, panerad spättafilé med remouladsås och potatis. Efter utbildningsdagens slut så sprang jag till Friskis och Svettis och körde ett baspass där och kände bara att allt var lungt och skönt samt att livet kanske inte är så illa ändå. Nu börjar jag ju känna mig glad igen, vet dock inte vad som ändrats.

Så kommer jag hem och vi åker direkt och handlar och när vi går där i affären så kommer David på att jag fått brev från min a-kassa som jag bråkat med hela sommaren för att de stängt av mig från a-kassan. Detta var alltså svaret på min överklagan som kommit. När jag väl kommer hem och kan slita upp kuveret så blir jag bara så in i helvete besviken och arg på dem. Det var riktig tur att de inte har öppet på kvällen för jag hade god lust att bara bli våldsam igår. För det första är motiveringstexten så spydigt skriven att jag inte vet vad jag ska tro. Den kan hållas akademisk och korrekt, men fan inte spydig gentemot mig som kassa medlem. Jag orkar inte gå vidare till länsrätten även om jag anser att jag har rätten på min sida. Bara att inse att a-kassan blivit så försämrad att även den som har rätt inte ska få mer än ett spydigt brev från dem.

Nä nu är det en ny dag och detta ska fan inte få förstöra även om jag fortfarande känner stark irritation gentemot a-kassan!

Over and out