Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Nu var det äntligen julafton och när detta skrivs så sitter jag på tåget och är alldeles strax framme hos syrran! Igår åkte jag och älsklingenfrån Stockholm till Jönköping och hans föräldrar. Som alltid så åt vi gott och pratade en massa och kom inte i säng före halv tolv. Jag fick också ge min ena julklapp till David. Han blev som tur är jätteglad och han fick en skjorta från G-Star Raw som han tittat på ett par gånger.

Jag fick också julklappar från honom igår, en DVD med Mamma Mia och den ser jag fram emot att se igen för det är helt klart årets bästa bioupplevelse om man frågar mig! Det är en feelgood film utan dess like, vilket faller mig helt i smaken! Anledningen till att vi bytte lite klappar igår var att vi firar julen på varsitt håll i år, vilket känns lite trist, men samtidigt helt okay då jag och han får fira med våra familjer och vi är ju tillsammans så många andra dagar om året. Jag bara älskar julen och nu när tåget åker så blir det bara vitare och vitare så det ser ut som att jag får en julafton med i alla fall lite pudersnö, det är bra mycket mer än jag vågat hoppas på!

Vill med detta inlägg önska er alla en UNDERBAR Jul och ett GOTT NYTT ÅR! Vill också passa på att säga till alla vuxna att tänk på att julen är en underbar högtid för oss alla, men inte minst för barnen! Ta det därför måtligt med alkoholen under julen för det ska inte vara en andra midsommar under denna tid och alla barn har rätt att känna sig säkra inte minst under julen!

Over and out från en mycket glad Emil

Det var ett bra tag sen jag skrev här sist, men livet rullar på i en rasande fart, men ändå känns det som att man knappt gör något. Är det inte konstigt att man känner så?

Hursomhelst så har jag och David nu börjat med LCHF (som jag skrev om i ett tidigare inlägg) och det funkar ganska bra, är inte sötsugen alls, däremot mäkta trött på smaken av grädde. Det som vi dock gjort lite fel med till en början är att vi haft grädde i typ allt för att få maten fetare och det är egentligen inte bara det fettet man är ute efter. När vi igårkväll istället åt fläskfilé med bearnaisesås och en god sallad så kändes det mycket bättre! Vi ser dock båda fram emot den kokbok som ska komma för LCHF mat någon gång i början på nästa år.

Julklapparna är inhandlade och trots att jag sagt till mig själv att max handla för 500 per person så har jag lyckats överskrida det med råge till vissa. Det är inte pengarna som är det viktiga när man köper presenter och julklappar, utan det är att man faktiskt funderat igenom vad man vill ge till varje person. Jag älskar att få presenter och det viktiga för mig är inte vad det kostar utan att det är något som är genomtänkt för just mig. I år har jag inte en aning om vad det kan vara för något, men jag lägtar som ett litet barn efter julafton!

Idag är det fint väder i Stockholm så jag hoppas att jag kan lyckas få med mig David till Skansen och deras julmarknad, går det inte så kanske jag tar en runda själv och bara går av mig lite. Var längesedan jag var ute och promenerade för det har varit lite halvtrist väder, men det får väl bli ett nyårslöfte att sätta på stegräknaren igen och gå minst 10 000 steg om dagen och börja använda träningskortet på friskis mycket flitigare! Nu när vi får nytt schema på jobbet också så kanske det kan bli fason på det hela.

Nä nu ska jag gå och se vad man kan hitta på till frukost, vore inte helt fel med en riktig hotellfrukost, men vem orkar åka in till stan och leta upp en sådan?

Over and out!

Sitter just nu på lunch och har inget direkt för mig så då kom jag att tänka på att jag kanske skulle göra en uppdatering om vad som händer och sker i livet.

I torsdags hade jag och David varit tillsammans i 1 1/2 år, vilket för mig är lång tid och jag är så glad att allt bara funkar skitbra! Vi gick därför ut och åt på en jättemysig restaurang i gamla stan, med god mat och mysig stämning. Tror att vi var överens om att det är en av de få restaurangerna som vi besökt i Stockholm "so far" som vi gillar mycket. Visst det tog lite tid mellan förrätt och varmrätt, men när maten väl kom så var det värt den väntan.

I fredags bar det av med två vänner till Riga och det var en kryssning som var skoj i några avseende och mindre skoj i lite andra. Man gör väl som man ska och börjar med det roliga!

Det var skitskoj att få åka iväg med Sven och Stefan och faktiskt bara ta det lugnt. Vi hade tänkt äta och gott och bara se oss lite omkring den korta tid man är i land i Riga. Jag hade också pratat med en gammal klasskompis som är från Riga så han lovade att agera guide åt oss. Sagt och gjort så hade han en fin karta över gamla stan där han ritat ut vilken väg som skulle ge oss mest att gå och därefter när vi njutit av gamla stan så skulle han köra oss till en restaurang.

Gamla stan var fint, men det är tydligt att Riga fortfarande bär spår av att vara en forna sovjetstad. Det var fallfärdiga hus och sedan riktigt fina hus också…. Det kändes dock mest som turistfälla, med dyra priser (vilket var genomgående för allt den dagen).

Restaurangen och att få träffa Max var dock höjdpunkterna i Riga för maten på den restaurangen var kanon. Det var som flertalet små kök som man kunde gå mellan och välja det man ville ha. Massor av olika maträtter och där fanns nog allt att välja!

Om man då övergår till det som var mindre skoj så var det själva turen på båten. Det hände inget på båten och julbuffen var under all kritik! Frusen rostbiff, skinka som var skuren i småbitar och köttbullar som var överösta med en äcklig vit sås så det såg mer än oaptitligt ut! På hemresan gick vi därför och försökte få mat i restaurangen på båten, men de var så överarbetade (det satt folk vid max 1/3 av borden där) så att maten skulle ta minst 1 timme att få och man kunde inte boka och återkomma…. Så vi fick äta varsin pizzaslice för att överhuvudtaget få något i magen. Så maten var med andra ord under all kritik!

Nä nu börjar lunchen gå mot sitt slut, men det var en liten updatering om vad som hänt på sistone!

Ha en underbar dag därute!
Kram Emil

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg för det är inte riktigt klart hur jag ska få fram det jag tänker!

Jag har både själv, av David och vänner insett att jag är besatt av pengar. Visst låter det hemskt? Det är något jag inte direkt reflekterat över tidigare, men det har blivit påtagligt sen jag slutade plugga och började jobba.

Nu är det jätteskönt att få ut lön varje månad och att kunna leva lite mer än vad man gjorde som student, men jag har liksom hakat upp mig på vad allt kostar hela tiden och av ren automatik så säger jag priset på saker jag köpt eller saker som genereat kostnader. Detta är ingen höjdare direkt!

Vet inte varför det blivit så, men tror det handlar om att jag varit så van vid att vända på varenda krona och att ekonomi och pengar är en så stor del av min vardag, men ovaner är ju till för att brytas, inte sant?!

Jag måste verkligen sluta med detta för vad spelar det för roll vad något kostar egentligen? Huvudsaken är ju att man lever, mår bra och överlever dagen.

Ja detta var säkerligen ett konstigt inlägg, men det handlar mest om att jag nu tagit ett beslut igen och då brukar det bli mer genomslag om jag skriver det här också!

Om detta skriver jag idag på S-studenters hemsida:

Det finns många idag som ifrågasätter varför de ska vara med i facket, det kostar ju bara en massa pengar! Känner ni igen resonemanget? Jag har hört detta så otroligt många gånger på de olika arbetsplatserna jag arbetat på och börjar bli riktigt trött på det. Min vanligaste motfråga till kostnaden är om de vet vad de får ut av att vara med i facket.

Allt som oftast har de inte brytt sig om att sätta sig in i varför facket finns och varför det behövs, det enda de har koll på är att det varje månad kommer en faktura eller finns ett avdrag på lönespecifikationen för avgiften till förbundet.

Vi har senaste åren sett hur fackförbunden tappat mängder med medlemmar och jag tror att facket måste bli mycket bättre på att förmedla varför de finns och varför det är viktigt att vara medlem! Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att ungdomar blir medlemmar. De som är nya på arbetsmarknaden i Sverige är så bortskämda med den svenska modellen som innebär att löner samt tryggheten på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivarna.

De har troligen inte hela bilden klar för sig, utan tar för givet att de skyldigheter och rättigheter som finns på arbetsmarknaden är där för att stanna. Det kan inte bli mer fel! Det finns idag ingen lag som garanterar våra löner samt avsättningar till framtida pensioner. Detta regleras helt och hållet i de avtal som träffas mellan arbetsgivarna och facket.

Det vi idag ser är hur fackförbunden minskar i antalet medlemmar och blir försvagade gentemot arbetsgivarna. Vi måste försöka mobilisera de som arbetar och få dem att inse vad som kan hände med den svenska modellen om facken fortsätter att tappa medlemmar!
Det är nämligen som så att varje enskild medlem i facket har en stor direkt samt indirekt inverkan på det avtal som kan träffas mellan arbetsgivaren och facket som sedan blir det gällande kollektivavtalet.  Om facket inte har många medlemmar bakom sig i förhandlingarna gentemot arbetsgivaren så medför detta en svagare förhandlingsställning. Det kan då bli mycket svårare att få igenom fackets krav på förbättringar för de anställda samt motverka de försämringar som arbetsgivaren vill införa i avtalen.

Hur skulle arbetsmarknaden se ut om det inte fanns några kollektivavtal? Ja jag tror att vi i Sverige skulle ta många kliv tillbaka i inflytande samt trygghet för de anställda. En arbetsgivare utan kollektivavtal behöver inte tänka på en lägsta lönenivå, de kan sätta anställda mot varande i en eventuell löneförhandling. Framtida pensionsinbetalningar behöver inte göras och den anställde måste sätta av en större del av lönen till privat pensionssparande samt till att teckna de försäkringar som arbetsgivaren inte behöver tillhandahålla. Det är alltså upp till den anställde att se till att en eventuell skada på arbetstid är täckt av en försäkring.

Ett kollektivavtal reglerar också arbetstiderna för de anställda och ersättningsnivåerna för arbete på obekväma arbetstider. Detta är också något som arbetstagarna själva måste förhandla om gentemot en arbetsgivare som inte har kollektivavtal.

Allt detta och mycket mer måste en arbetstagare som är anställd av ett företag utan kollektivavtal tänka på! Det finns de som tycker att deras arbetsgivare är lika bra som en arbetsgivare med kollektivavtal och de har då bara tittat rent på vad de får ut i lönekuvertet, men då oftast glömt att räkna med de avdrag som de själva måste göra till nämnda försäkringar samt framtida avtalspension.

Det finns mycket mer som ett kollektivavtal reglerar, men det är främst pensionen och ersättningsnivåerna som väger tungt när jag ska diskutera om varför det är så otroligt viktigt att vara medlem i facket och att verka för starka kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden!