Unga måste engagera sig i facket!
Om detta skriver jag idag på S-studenters hemsida:
Det finns många idag som ifrågasätter varför de ska vara med i facket, det kostar ju bara en massa pengar! Känner ni igen resonemanget? Jag har hört detta så otroligt många gånger på de olika arbetsplatserna jag arbetat på och börjar bli riktigt trött på det. Min vanligaste motfråga till kostnaden är om de vet vad de får ut av att vara med i facket.
Allt som oftast har de inte brytt sig om att sätta sig in i varför facket finns och varför det behövs, det enda de har koll på är att det varje månad kommer en faktura eller finns ett avdrag på lönespecifikationen för avgiften till förbundet.
Vi har senaste åren sett hur fackförbunden tappat mängder med medlemmar och jag tror att facket måste bli mycket bättre på att förmedla varför de finns och varför det är viktigt att vara medlem! Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att ungdomar blir medlemmar. De som är nya på arbetsmarknaden i Sverige är så bortskämda med den svenska modellen som innebär att löner samt tryggheten på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivarna.
De har troligen inte hela bilden klar för sig, utan tar för givet att de skyldigheter och rättigheter som finns på arbetsmarknaden är där för att stanna. Det kan inte bli mer fel! Det finns idag ingen lag som garanterar våra löner samt avsättningar till framtida pensioner. Detta regleras helt och hållet i de avtal som träffas mellan arbetsgivarna och facket.
Det vi idag ser är hur fackförbunden minskar i antalet medlemmar och blir försvagade gentemot arbetsgivarna. Vi måste försöka mobilisera de som arbetar och få dem att inse vad som kan hände med den svenska modellen om facken fortsätter att tappa medlemmar!
Det är nämligen som så att varje enskild medlem i facket har en stor direkt samt indirekt inverkan på det avtal som kan träffas mellan arbetsgivaren och facket som sedan blir det gällande kollektivavtalet. Om facket inte har många medlemmar bakom sig i förhandlingarna gentemot arbetsgivaren så medför detta en svagare förhandlingsställning. Det kan då bli mycket svårare att få igenom fackets krav på förbättringar för de anställda samt motverka de försämringar som arbetsgivaren vill införa i avtalen.
Hur skulle arbetsmarknaden se ut om det inte fanns några kollektivavtal? Ja jag tror att vi i Sverige skulle ta många kliv tillbaka i inflytande samt trygghet för de anställda. En arbetsgivare utan kollektivavtal behöver inte tänka på en lägsta lönenivå, de kan sätta anställda mot varande i en eventuell löneförhandling. Framtida pensionsinbetalningar behöver inte göras och den anställde måste sätta av en större del av lönen till privat pensionssparande samt till att teckna de försäkringar som arbetsgivaren inte behöver tillhandahålla. Det är alltså upp till den anställde att se till att en eventuell skada på arbetstid är täckt av en försäkring.
Ett kollektivavtal reglerar också arbetstiderna för de anställda och ersättningsnivåerna för arbete på obekväma arbetstider. Detta är också något som arbetstagarna själva måste förhandla om gentemot en arbetsgivare som inte har kollektivavtal.
Allt detta och mycket mer måste en arbetstagare som är anställd av ett företag utan kollektivavtal tänka på! Det finns de som tycker att deras arbetsgivare är lika bra som en arbetsgivare med kollektivavtal och de har då bara tittat rent på vad de får ut i lönekuvertet, men då oftast glömt att räkna med de avdrag som de själva måste göra till nämnda försäkringar samt framtida avtalspension.
Det finns mycket mer som ett kollektivavtal reglerar, men det är främst pensionen och ersättningsnivåerna som väger tungt när jag ska diskutera om varför det är så otroligt viktigt att vara medlem i facket och att verka för starka kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden!




Bra talat. Finns en risk att fackets position försvagas i denna nedmontering-av-välfärden-tid. Är redan på väg att hända som en konsekvens av färre medlemmar. Tänker ofta på att de kampanjer jag sett kanske inte talar till “medelsvenssons” utan mer dom som är i utsatt position. Skulle vara intressant att belysa hur olika intressen en arbetsgivarstyrd marknad och en arbetstagare med trygghet har, tex i en debatt och en kampanj. Läs också Barbara Ehrenreichs wallraffbok om hur det kan vara på en extremt otrygg arbetsmarknad, även om den kanske snarare handlar om låginkomstarbeten än medelklass - men ändå - man tänker stora ord som rättvisa och mänskliga rättigheter när man läst den.
Comment by Susanne — December 10, 2008 @ 10:49