Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Ja det är väl en bra sammanfattning av gårdagen och dagen!

Igår efter jobb så skyndade jag mig hem för att möta spisreperatören som skulle laga vår spis. Fläkten som ska gå har nämligen slutat fungera (trodde jag och David), men snacka om att vi skämdes då reparatören talade om att läge ett på fläkten bara är när man vill ha fläkten aktiverad på ugnen och läge två var om man vill ha fläkten aktiverad för både plattorna och ugnen. Det blev lite pinsams, men nu vet vi att spisen är som den ska vara!

Efter det så åkte jag och David till en badmintonhall på söder där vi för första gången skulle spela badminton ihop. Jag hade kvar lite träningsvärk sen dagen innan då jag var på gymet, men inte värre än att jag kunde spela. Det som jag däremot inte hade räknat med var att David var så bra på detta så jag sprang runt på min banhalva som en idiot och var helt slut efter 20 minuter och då såg han inte ens ansträngd ut. Sen fortsatte det så och jag kan bara konstatera att jag måste träna mycket mer och att jag inte fått de gener som han har som inte tränar men ändå har en kondis utan dess like!

Det var hur som helst jätteskoj att spela, men jag har en grym träningsvärk idag i benen, skinkan och ena armen! Blir till att träna mycket mer framöver så att det blir lite stil och klass även på mig och då kanske jag ska kunna ge älsklingen en riktig match där han inte utklassar mig så totalt som han gjorde igår.

När vi sen kom hem igårkväll så åt vi en jättegod middag och slappade framför tvn, döm då om vår förvåning när det plötsligt bara säger "poff" och tvn blir svart. David trodde först att jag gjort något, men så var inte fallet. Vi är därför nu helt utan tv, så det återstår att se om det blir en ny inhandlad på söndag eller måndag. För utan kan man ju inte vara, eller?!

Nu ska jag surfa runt lite innan det är dags att gå in och jobba efter lunchen igen, men ha en udnerbar helg därute!

Idag har jag varit hos läkaren då jag sen två till tre veckor haft riktigt ont i käken på höger sida. Han trodde att det kan bero på en lagning som jag var hos tandläkaren och gjorde för tre till fyra månader sedan och som nu gör sig påmind. Om man inte får tuggytan helt korrekt (och det kan vara så lite som en halv milimeter) så blir käken lite sne och det resulterar i en inflammation i käken, något som jag nu alltså har. *Suck*

Jag har också varit riktigt, riktigt trött under en lång tid och varit allmänt deppig. Läkaren visste inte ritkigt vad det kunde vara så jag ska fasta från klockan 20:00 ikväll och imorgon ska jag och ta en massa provor. Jag hoppas att han kan komma på vad det är och att det inte är någon form av depression som han också pratade om att det kan vara.

Nu är det snart lunch! Ska bli jättegott och jag är riktigt hungrig nu!

och en himmla massa räkningar! Så är det varenda månad och de flesta frågar sig nog precis som jag vad det är som genererar så mycket pengar. Jag ska försöka skära lite i mina kostnader, men de flesta är så kallade fasta kostnader. Den enda kostnaden som jag kommit på att jag kan ändra på är mobilkostnaden. Har idag Tre flatrate och jag använder det inte så mycket så att det skulle bli den kostnaden om jag byter till Comviq. Får se hur jag gör när abonemanget är slut…

En annan sak som jag har tänkt mycket på är hur folk använder kontanter och inte vill använda kort. Innan jag började jobba på bank så var jag ytterst sällan inne på ett kontor, det förvånar mig därför att många väljer att aktivt neka till kort och hellre stå på kontoren i väntan på sin tur.

Annars händer inte så mycket just nu, jag ska försöka vara ett stöd åt en vän som behöver det när jag slutar jobbet och därefter blir det träning på friskis. Skönt att äntligen vara igång och nu ska jag också passa på att kolla upp Nautilus erbjudande och se om det kan vara något för mig.

Nä nu ska jag ta och fortsätta le mot kunderna!

Kalla mig gärna för fördomsfull, för det var precis så jag kände mig idag när jag skulle gå igenom ett nytt gymprogram med en instruktör. Jag hade väntat mig en vältränad ung kille (visste ju redan namnet på tränaren) så döm av min förvåning då han som skulle instruera mig var en herre som passerat pensioneringsstadiet! Han var dock grymt rolig och fick mig verkligen att känna inspiration för att börja träna! Nu gäller det bara att få ändan ur vagnen och träna minst en gång i veckan men helst 2-3 gånger.

Såg att både Jennie och Linda kommenterat mitt tidigare inlägg och tänkte svara på det här:

Linda - ja jag har testat spinning två gånger tidigare och jag höllt på att dö andra gången! Det jag hade svårt för med spinningen var när man skulle lägga på och dra ifrån vikt. Det finns inga siffror på den man snurrar på för att reglera detta så jag drog på för mycket eller av för mycket och det kändes som att jag la mer tid på att få rätt på det där och det förtog hela stämningen. Sen gav jag säkerligen upp alldeles för fort och gick tillbaka till gruppträning. Detta är visserligen 2 år sedan och jag borde kanske ge det en chans i framtiden igen….

Jennie - Du är så snäll, men jag har fortfarande grymt komplex för min mage och mina lår. Båda delar ser hemska ut när jag inte har kläder på mig. Visserligen är det främst David och de man duschar med efter att ha tränat som ser det, men det är nog så påfrestande! Man vill ju inte se ut som jag gör och det är väl det jag menar med att nå mitt BMI, dumt uttryckt, kan säga istället att jag vill komma till den punkten där min kropp ser "normal" och inte överviktig ut. Med kläder på är jag där, men när ska man kunna bada i havet igen utan att skämmas, det är typ det jag brottas emot!

Nä nu ska jag släcka här och sova!
God natt på er alla därute!

Jag har nog en form av hatkärlek till träning. Det är inget jag längtar efter, men när jag väl tränat så känns det så underbart! Jag har ett par veckor nu promenerat varje morgon till jobbet och sen försökt göra detsamma hem varje kväll, med ett par undantag. Det är en jättebra ritual som jag ska fortsätta med även om jag ibland har så ont i fötterna så jag smäller av. Har också haft ont i benhinnorna, men tror att det är för att jag är ovan vid så långa promenader.

Det är ca 8000 steg hemifrån till jobbet och jag kommer upp i minst 12000 steg per dag nu, något som jag inte gjort tidigare och jag ska försöka framöver att höja ribban.

Idag ska jag till Friskis och Svettis och få en gym instruktion och ett program upplagt som jag kan träna efter. Dessutom ska jag och älsklingen försöka få in en vana med att spela badminton varje torsdag när vi båda slutar tidigt.

Vem vet jag kanske är på rätt väg mot rätt vikt nu? Det hade ju inte suttit fel om jag bara kunde känna mig smal och fin. Ja jag vet det sitter kanske främst i min skalle, men jag vill ner på ett BMI som säger normalviktig.

Då var ännu en helg till ända. Det har varit full fart under denna och min familj har varit på besök. Det var underbart att ha mamma, pappa och syrran här några dagar. Mamma och pappa gick hela lördagen på Älvsjömässan och tittade på en massa motorcyklar och jag, syrran och David besökte för första gången Nacka Forum och det var jättemycket skoj att titta på där.

Vi bjöd på en trerätters middag i lördagskväll, men den gick inte riktigt hem för alla! Det bjöds på räkcoctail (och min far gillar inte räkor, men det hade jag ingen tanke på), till huvudrätt var det baconlindad fläskfilé späckad med grönmögelost och vitlök. Som tur var hade vi gjort en med ost och en med vitlök då hela familjen tydligen inte gillade mögelost (hade jag glömt bort helt och hållet). Till dessert bjöds det på pannacotta, som av någon anledning inte vart någon höjdare denna gången. Smakade alldeles för lite vanilj för att jag ska vara nöjd.

Igår fyllde mamma 47 (JÄTTEGRATTIS) och vi åt en mysig frukost ihop innan det var dags för dem att åka hemmåt igen. Vi hann dock med lite mer under helgen, pappa satte upp våra handtag och de sista två lådfronterna så nu är det jättefint och mycket att vänja sig vid i köket.

Tack för en underbar helg!

…en massa tid över. Vårt kassasystem har gått ner så vi kan inte få ut några kontanter. Därför har vi fått stänga kontoret i upp till fyra timmar. Så nu har jag fixat lite av mitt bakomarbete som varit liggande ett tag och nu har jag mer tid till annat. Nu ska jag upp och jobba på ett annat kontor tillsvidare.

Over and out!

En av de saker vi kan vara säkra på är att när solen gått ner så kommer den för eller senare att gå upp igen! Det är så jag måste börja tänka. Det är så lätt att skriva blogg när jag är nere och därför är bloggen allt som oftast väldigt tung, mörk och dyster. Jag kommer dock då och då med små ljusglimtar, men det är så mycket lättare att skriva av sig när allt känns skit.

Är jag en över lag negativ människa? Nä det skulle jag inte vilja påstå, men denna bloggen startades en gång i tiden när jag var i ett stadie i livet då jag måde riktigt, riktigt dåligt. Jag var nyligen utkommen som homosexuell, jag hade precis börjat med min kamp mot vikten och emot den extrema utseendefixering som jag upplevde via QX. Det blev liksom mitt andningshål och lite av terapi för mig.

Jag skiftar också väldigt i intensiteten på blogginlägg. Ibland så skriver jag ett då och då, men ibland kan det vara mycket långt mellan dem. Det är då jag oftast mår som bäst för då har jag ju inget direkt att skriva om anser jag. Visst det kan låta konstigt, men jag kanske ska försöka ändra fokus på bloggen och göra den mer positiv. Jag är ju inte negativ konstant!

Vad händer i livet just nu då? Ja jag har börjat promenera varje morgon och kväll efter jobbet. Målet är att uppnå minst 12 000 steg per dag, vilket jag gjort och det känns skitbra! Jag har också lovat min älskling att jag ska bli en bättre pojkvän samt att jag ska upp direkt när jag vakna på morgonen och inte bara ligga kvar och slappa.

När det kommer till att bli en bättre pojkvän så handlar det mycket om att jag måste sluta analysera och oroa mig för allt runtomkring. Jag måste nämligen börja tycka om mig själv (ständigt återkommande i bloggen) och när jag börjar med det så kommer jag också att förhoppningsvis mer kunna slå bort känslan av att jag inte kan bli älskad.

Jag ska hur som helst försöka se det bästa i det mesta och jag fick ett så roligt mail idag från en kompis som passade så bra. Det avslutades med att jag bör ta livet som en hund. Det man då ska göra är att hantera alla stressiga situationer som en hund. Om jag inte kan äta det eller leka med det ska jag bara kissa på det och gå min väg. Det är otroligt tänkvärt!

Återkommer med ett inlägg lite senare, men hoppas att ni ser att jag försöker spegla lite optimism nu också!

På morgonmötet idag så visade det sig att jag hade flest avslut förra veckan och också flest kunder med bäst servicetid. Detta känns underbart att det går så bra och för att visa sin uppskattning så fick jag ett presentkort på SF bio av min chef!

Detta värmer jättemycket och gör ju självfallet att man kämpar lika mycket denna vecka.

Just nu vill jag dock bara hem och hålla om David länge och hårt. Ska bli skönt att bara få mysa ihop ikväll att se honom i ögonen och prata i lugn och ro. Jag älskar honom så oerhört mycket!

God morgon på er, mina kära läsare.

Ibland så undrar jag vilka ni egentligen är som orkar läsa om allt. Jag måste framstå som lite smått galen emellanåt och då menar jag inte galen i den bemärkelsen att jag skulle gå bärsärkargång, men att jag verkar psykisk instabil.

Jag har ett ganska starkt psyke på många sätt och vis, vilket visar sig på olika sätt, men när det kommer till mina känslor så är jag enormt emotionell och tar väldigt illa vid mig när jag tycker att jag blivit felaktigt behandlad eller när jag märker att min omgivning inte är rak och ärlig.

Jag har under 2008 gått igenom en hel del när det kommer till förhållande på olika sätt och nivåer. Jag har mist två vänner som jag räknade som goda vänner. Den ena hög mig rejält i ryggen fastän jag ställt upp för henne i vått och torrt. Det fick mig direkt att komma tillbaka till den tiden jag var mobbad och utanför, med den enda skillnaden att jag denna gång var stark nog att bara klippa banden och därmed kontakten med personen ifråga. Jag kunde också genom att avsluta kontakten lägga det som hänt hyfsat bakom mig, men jag blev mycket tydligare mot mig själv att jag inte ska kuva mig för att alla runtomkring ska må bra.

Den andra vännen försvann väldigt hastigt och det har jag inte riktigt kommit över för när banden klipptes så var det inte på grund av att vi hade sårat varandra direkt, men indirekt så hade de världsliga omständigheterna gjort att jag för att orka leva vidare inte kunde behålla kontakten. Jag saknar denna person med jämna mellanrum, men på något konstigt sätt så tror jag ändå att det var det bästa. Jag är glad inombords för att allt har löst sig för honom och att han idag är mycket lycklig (det är i alla fall vad jag hoppas att han är!).

Jag är en mycket snäll person som har en ganska sned bild av mig själv och därför hela tiden söker bekräftelse för att inse att jag faktiskt duger, att jag är bra och att jag är värd att älska. Som jag visat gentemot mig själv så är jag ganska stark när det kommer till att inte längre bara ta emot utan faktiskt för att skydda mig själv kan klippa banden mot dem som bara tar min energi och inte kanske för tillfället kan tillföra något. Detta låter säkerligen egoistiskt, men för att inte gå under igen, som jag gjort flertalet gånger så var det ett måste.

Jag har det idag mycket bättre än jag någonsin kunnat tänka mig, jag har ett jättebra jobb som jag ska vara glad över, jag har vänner som finns där för mig när jag behöver dem liksom jag finns där för dem. Jag har en familj som jag älskar över allt annat och som turligt nog är besvarat! Jag har också en pojkvän som jag älskar så mycket att det ibland gör fysiskt ont. Han har en helt underbar familj som verkar ha tagit mig till sig och det är jag så glad över.

Varför mår jag då så dåligt ibland? Ja det kan man fråga sig och om jag bara kunnat ha en hjärna som jag själv kunde bestämma över på ett annat sätt så skulle säkerligen allt vara mycket lättare. Mitt liv har format mig till den jag är och då kan man fråga sig vem jag är? Jag är en riktigt smart person (och nej jag skryter inte och ska snart visa på att det inte är så jävla bra) som har fått en analytisk förmåga utan dess like. Det är mycket bra att ha när man pluggar, men inte lika bra när det kommer till mjuka ting såsom känslor. Jag kan nämligen inte släppa det som jag har problem med utan det ligger och gror i huvudet och bara växer. En fjäder blir lätt en höna när det kommer till känslorna. Lägger man därtill min dåliga självkänsla så är det ett rent jävla aber att vara smart och analytisk samtidigt som man har känslor!

Jag är så rädd för att de på jobbet inte anser att jag är bra nog och därför försöker jag nästan vända in och ut på mig för att hela tiden visa att jag faktiskt kan, att jag också är duktig. Detta är inte så lätt alltid för det sliter på en som person, detsamma gäller hemma där jag om jag t.ex. har lagat mat kan fråga flera gånger om det verkligen var gott för jag hittar hela tiden något fel med det jag gjort och behöver därför yttre bekräftelse på att det är bra. Det gäller också när jag provar kläder osv., men det som är allra värst är att då jag inte älskar mig själv så tror jag aldrig att någon kan älska mig. Detta är så in i helvete jobbigt för fastän jag vet att David säger att han älskar mig och visar det på alla sätt och vis så ifrågasätter jag detta, vilket ni säkerligen förstår är helt idiotiskt. Tänk om den jag säger att jag älskar hela tiden skulle ifrågasätta om det verkligen var så, det är ju apjobbigt ändå så gör jag detta själv. Jag vill det inte och jag försöker verkligen att ta till mig komplimanger och den kärlek jag får utifrån på olika sätt och jag jobbar dagligen på att bli bättre.

Detta blir nog ett rörigt inlägg, men ska jag vara ärlig så berör det mig inte för jag måste verkligen skriva av mig idag. Jag kunde inte sova riktigt i natt för som jag beskrivit nu så förstår ni att jag är väldigt emotionell och i natt drömde jag dröm på dröm. Drömmar har ju den tendensen att ta allt man tänker på, mixa ihop det och sen lägga till och dra ifrån lite. Det är precis som det var i natt. Jag var uppe någon gång och drack vatten, en annan då jag gick på toa och sen låg jag mest och vred på mig. När klockan sen drog igång lite efter 06:00 så var jag helt slut. Jag låg och halvslumra och lyssna när David duschade och fixade lite med frukost. Jag hade dock inte någon direkt lust att gå upp, men jag har lovat mig själv att varje morgon ska jag promenera minst 5000 steg innan jobbet och likaså efter jobbet för att komma upp i minst 12 000 steg per dag och det har funkat skitbra hitintills. Dock så är jag så borta i tankar idag att jag visste när jag steg upp att jag börjar sent, David fråga till och med och jag svarade det, men hjärnan registrerade inte det. Jag drog på mig skorna och sen bar det av till jobbet. Musiken spelades på hög volym i iPoden och jag tog raska kliv framåt. Jag gick till Slussen och tog tunnelbanan därifrån till Hötorget och när jag kommer in på jobbet så frågar mina kollegor varför jag är där en timma tidigare än planerat. Det var bara att ta på sig jackan igen för att ta ytterligare en promenad, så nu när jag börjar jobba har jag redan avverkat 9 000 steg.

Kram på er därute!

Jag blir så jävla ledsen och samtidigt arg! Jag blir främst arg på mig själv för att jag är så jävla dum och inte släpper det som varit och bara går vidare. Hur jävla svårt kan det vara egentligen? Uppenbarligen jävligt svårt! Jag kan inte för mitt liv förstå varför det inte finns någon deletknapp för hjärnan så att man med enkelhelt kunde radera ut sånt som man inte vill komma ihåg.

Jag blir också ledsen när jag inte kan lita på de jag vill lita på. Varför ska jag på grund av det som har hänt hela tiden misstro och inte bara lita?! Det med att jag inte bara kan slappna av och vara snäll mot mig själv skadar inte bara mig själv utan också andra. Det blir jobbiga diskussioner som jag är den drivande i och jag vet inte ens om det är bra för jag kanske bara förvärrar allting.

Jag blir bara så jävla trött och jag ber om ursäkt för alla svordomar i detta inlägg, men jag är så irriterad på mig själv just nu för att jag alltid är så dum och vill vältra mig i allt som är emot mig och det är väl förbaskat dumt?!

Därför undrar jag hur ska jag göra?! Hur ska jag kunna släppa alla spärrar som jag genom åren byggt upp för att skydda mig. När allt hände så spärrades de ut direkt och det är sjukt svårt att få dem helt in igen. De är på god väg, men så kommer dessa jävla bakslag så jag går typ sex steg fram och fyra tillbaka om och om igen. Det är rent ut sagt för jävligt att det ska vara så!

Nä nu ska jag ut på en promenad för jag måste verkligen rensa mina tankar från detta jävla skitet och rycka upp mig själv för såhär kan jag inte ha det!

Kram på er därute och ett längre inlägg kommer sen!

PS. För de som läser och känner mig och blir oroliga, bli inte det, för som jag skrivit tidigare så är detta mitt lufthål och det måste så få vara! Jag mår bra för övrigt! DS.

Det är så lätt att vi bara dras med utan att riktigt tänka på det och hamnar i baksätet på bilen utan någon möjlighet att själv styra. Jag frågar mig emellanåt ifall det är jag som sitter i förarsätet eller om jag har förpassat mig själv till baksätet där jag inte kan göra något mer än att gnälla på den som kör.

Jag har nu bestämt mig för att ta över förarstolen och köra mitt liv i den riktningen som jag vill! Jag har gjort det flera gånger tidigare, men det är så lätt att bara slappna av och följa med för det är lättast.

Igår slutade både jag och David tidigt så vi åkte ut till Sickla köpcenter för att David ville kolla på rean efter ett par snygga jeans. Tyvärr hittade han inga som var snygga, men det kommer han att göra om ett tag tror jag. Däremot så mår jag rent ut sagt SKITDÅLIGT av att bara gå in i en klädesaffär som det är nu. Det känns som att jag bara sväller på alla håll och kanter och är jättetjock. David är såklart snäll och säger att så inte är läget och visade upp den ena snygga skjortan efter den andra, men jag har inte ens lust att prova!

Så vad gör jag då? Ja istället för att luta mig tillbaka i baksätet och vara ledsen för att jag har den kroppen och ämnesomsättningen som jag har så kör jag och David sen årsskiftet LCHF och jag har fått nytt schema så jag börjar en kvart senare. Jag går därför varje morgon från Hammarbyhöjden till Skanstull alternativt Slussen beroende på hur långt jag hinner. På lunchen går jag en runda på 30 minuter i rask takt och efter jobbet går jag antingen från Skanstull eller Gullmarsplan hem. Det är i alla fall en förändring i livet som kanske kan ge resultat.

Jag har också bestämt mig för att åtminstone träna en dag i veckan så näst nästa måndag ska jag få ett schema gjort för hur jag ska träna på gymmet i Skrapan. Jag hoppas att jag nu kan komma igång där också för jag är trött på att se mig själv som en barbapappa.

Jag är så himla trött idag, vet inte varför men allt känns bara skit. Jag skulle helst av allt idag bara vilja gå hem igen och dra täcket över huvudet och sova hela dagen. Vissa dagar är man abra så in i skogen trött på allt, det känns som att jag är en hamster som bara äter och springer i mitt förbannade hamsterhjul!

Fan vad det är trist när det känns såhär, men jag ska försöka komma igång med träningen så att det sker något på den delen av livet och sen ska jag köpa ett par träningsshorts till så att jag har att byta med. Jag har inte gått ner ett gram på den LCHF och jag vet inte vad det är som inte stämmer, men jag ger inte upp riktigt ännu.

Ähh nu skriver jag inte mer, kommer kanske något inlägg senare.

Oj, tredje inlägget för idag…jag måste verkligen ha tråkigt!

Nu är det slutet på lunchen och jag har ätit en jättegod tonfisksallad bestående av tonfisk, creme fraich, majonäs, fransk senap och lite annat smått och gott. Till detta åt jag en kokt ägg, mycket gott.

Annars händer inte mycket idag, det är väldans lugnt på jobbet och det är väl så nu veckan innan pensioner och sen veckan därpå är det löner.

Ikväll ska jag bara ta det lugnt, krama på älsklingen och bara försöka ha kvalitetstid!

Over and out

Denna helg som gått har det hänt en hel del, men samtidigt varit väldans lugn. David började helgen med att laga en superb middag till mig med förrätt bestående av en jättegod räkcocktail besående av räkor, philadelphiaost, citron, majonnäs, dill och lite kryddor! Detta kan rekommenderas varmt! Till varmrätt hade han gjort en god sallad, vitlöksstekta hela champinjoner samt fläskfilé som var gott kryddad och fylld med vitlök och inlindad slutligen i bacon. Vi hade några dagar köpt en färdig bearnaisesås som var farligt god till detta! Som efterrätt hade jag försökt göra glass på en sedan tidigare fryst grädde. Det blev ingen hitt så det åkte rakt ut i slasken och vi kan nu konstatera att nedfryst grädde kan utan problem användas i matlagning när det värms upp, men inte till desserter!

Jag hann också med att dammsuga innan vi åt den goda maten och därefter såg vi på Let’s Dance, men de flesta var ju jättedåliga, vilket kan vara förståligt då det var första programmet för säsongen. Vi såg också början på en riktigt bra film som jag inte kommer ihåg namnet på, men den var grymt bra och kan rekommenderas! Den handlade om Samernas upprop mot det svenska folket som försökte förstöra deras rennäring med alkohol och dyra priser på handelsvaror. När samerna inte ville höra på tog man dit en präst som skulle blidka dem, vilket var fel åt helvete! Jag mår så dåligt när jag ser hur vi faktiskt har behandlat vår ursprungsbefolkning och än idag har de säkerligen problem.

I lördags hade vi besök av en kompis från Borås som är i Stockholm och hälsar på. Vi åt jättegott då också! Det bästa var dock pannacotan som vi avnjöt samtidigt som vi tittade på körslaget. Jag vet inte om jag är så förtjust i det egentligen, men det är väl helt ok underhållning.

Igår så slappade jag och David han jobbade på med att plocka ner det lilla julpynt vi hade kvar, han bytte också gardiner, men jag har en känsla av att de han hängde upp igår kommer att åka ut snart igen! Det gör i och för sig inte så mycket, det är han som har koll på det där. *Ler* Mitt lilla bidrag igår var väl att jag fixade in de gamla julsakerna i skåpet där de ska vara förvarade, annars så slappade jag med att avnjuta några avsnitt av Skenet Bedrar som är en helt underbar serie!

På eftermiddagen så gick jag och David och såg den nya Wallanderfilmen som var över förväntan. Kan också rekommenderas för dem som gillar lite action. Vi avslutade sen helgen med att gå och äta på en mongolisk restaurang, men det var då ingen höjdare denna gång och för de pengarna så kunde vi gott fått en så god middag som vi hade i fredags!!

Nä nu ska jag snart på lunch, men det kommer fler inlägg senare.

Igårkväll tog jag mod till mig och det är så underbart att få ha lättat på det som tyngt mig en längre tid! Skönt att få gensvar och att det nu känns som en stor sten har lyfts ifrån mitt hjärta!

Är det inte konstigt att vi människor är så konflikträdda, eller för att vara mer precis, är så rädda för följderna av att säga vad vi tänker så att vi därmed drar oss för att ta upp det som tynger oss. Istället försöker man knata på som om ingenting är fel och går egentligen bara som katter kring het gröt (har blivit en bra beskrivning av hur det kan vara) och egentligen bara förvärrar allt.

Nu känns det i alla fall som att vi är på det klara med vad jag har tänkt och kännt och att vi förstår varandra. Det är ju det som är huvudsaken och utan samtal och diskussioner så kan man inte växa som individer och som par. Kommunikation är ju A och O i alla typer av förhållande om det så är mellan arbetskamrater eller älskande i förhållande.

Jag vill också passa på här i inlägget att säga till David att jag lovar att jobba på att vara snällare mot mig själv, det är dock oerhört svårt och jag förstår att det är svårt att förstå! Det som är mitt stora problem är att jag under så lång tid i livet fick veta att jag inget var värd och det skapar sår som är väldigt svårläkta. Ibland tror jag att de är helt läkta, men det är bara en skorpa på dem. Det som hände under de åren har bland annat fått mig att alltid tro att jag inte riktigt förtjänar att vara lycklig så när jag väl är det så blir jag livrädd att allt bara ska gå åt helvete.

Hursomhelst så är jag otroligt lycklig över att jag får dela mitt liv med David, att vi bor så otroligt fint som vi gör och att vi båda jobbar och trivs med vårt liv. Det känns med andra ord underbart och jag kommer att fortsätta att skriva i bloggen om vad jag känner och det behöver inte betyda att något är alvarligt fel för jag har mycket som snurrar i huvudet och bloggen är mitt lufthål.

Ha en bra dag!

Varför känns det som att jag gör något fel bara för att jag frågar lite? Klart man ibland vill veta lite utan att behöva dra det ur någon! Då känns det ju mer som personen ifråga undanhåller det för en, eller?

Ibland hoppas jag i alla fall på att någon bara berättar lite och inte är som en mussla! Är det något konstigt att faktiskt undra lite ibland? Jag tycker inte det i alla fall! Klart man bryr sig om sin omgivning och det är så jag vill ha det. Allt måste inte betyda att det är jag som vill ha kontroll!?

Finns där spänningar också som spelar in och då inte bara från mig? Blir bara så trött på att gå som katten kring het gröt ibland och det är inte så jag vill ha det i alla fall! Nu var det sagt i alla fall och det är skönt!

Det kommer nog något förståligt inlägg lite senare, men just nu är jag bara fundersam!

Så var det äntligen fredag och helgen börjar om några timmar! Det ska bli så underbart skönt att bara få slappna av och ta det lugnt…eller ja lugnt vet jag inte om det blir.

Imorgon kommer Fredrik på middag och ska se körslaget med oss. Han åker upp från Borås idag och ska stanna i stan över helgen. Ska bli skoj att se honom igen, det var Pride sist vi sågs och det var ju ett bra tag sen. Får se om vi kommer på något gott att laga till middag också.

På söndag ska jag och David fika med en kille som jag inte träffat på två år. Sist var nyårsafton 2006 och det ska bli jätteskoj att få lite "catch up" på vad som hänt i hans liv. Han har ju återupptagit hästtränandet och tävlandet också har jag för mig. Alltid skoj att träffa gamla bekanta.

Förutom att träffa två trevliga killar så ska vi nog bara slappa i helgen, jag vill läsa ut min bok av Herman Lindqvist och sen leta upp någon annan bok jag inte läst. Jag ska också motivera mig själv att komma igång med träningen, det är inte det lättaste!! Varför ska det vara så svårt?!

Nä nu ska jag inte skriva mer utan försöka dra mig ut till jobbet igen, kan ju inte ha lunch hela dagen!

Ibland kan det faktiskt lönsa sig att klaga, eller ja hur ska jag skriva, reklamera varor som inte uppfyller det de ska. Jag var för någon vecka sedan och handlade blandfärs och till min besvikelse var den skämd när jag väl skulle använda den dagen efter. Samma vecka så var jag och handlade en stor matkasse och märkte i kassan att äggen hade utgångsdatum dagen efter. Jag påpekade det för kassörskan som bara nickade och menade på att då borde jag inte köpa dem om jag inte gjorde åt dem innan datumet gick ut. Så det blev inga ägg för mig, men döm om min förvåning när jag kommer hem och märker att även korven hade gått ut i datum.

Detta gjorde mig riktigt frustrerad så jag mailade matvarukedjan och klagade. Det visade sig att mina två klagomål vart ersatta med sammanlagt 450 kr. Inte illa måste jag säga, men det är egentligen inte mer än rätt för man ska ha koll på utgångsdatum på sina produkter i butikerna!

Nu ska jag äta en god middag med mitt lilla hjärta!
Kram på er

Nu är jag åter på jobbet, men med den skillnaden att jag har strumpor, raggsockar, långkalsonger, t-shirt, skjorta, varm ylletröja och mina finbyxor på mig. På händerna har jag tyvärr inget, men jag har ett litet eldrivet element vid min sida som gör att jag inte fryser för mycket.

Igår när jag kom hem hade älsklingen lagat en av de godaste middagarna jag ätit på länge! Det var lövbiff med jättegott kryddsmör och en skitgod sås med stekt lök och grönmögelost i. Yvonne hade rekommenderat mögelost på tub och jag trodde inte riktigt på den, men i mat fungerade det perfekt!

Idag blir det nog en lugn dag på jobbet och imorgon är det äntligen fredag! Det är underbart med denna korta vecka och tänk vad skönt det vore om varje onsdag vore en helgdag?

Nä nu ska jag fortsätta följa börsen som tyvärr vaknat på fel sida idag och går neråt, men jag hoppas på en vändning under dagen.

Ciao