Kanske inte riktigt allt, men den bidrar nog till oändligt mycket. Jag kom att tänka på detta mycket just idag för jag prata med en kille som jag känt i ett par år och han har en riktigt taskig inställning till förhållanden. Han resonerar som så att man inte ska leva i nuet utan alltid utgå från att förhållandet kommer att ta slut, det är bara en fråga om när, för inget varar förevigt.

Med den inställningen kan jag förstå att förhållanden tar slut. Mig veterligen är det som så att alla förhållanden har upp- och nergångar, vilket är naturligt. Skulle man då vara i ett förhållande med den inställningen så kanske man inte försöker tillräkligt i en nergång för det är lika bra att avsluta det hela för det kommer ju för eller senare att ta slut ändå. Är detta verkligen den inställningen man bör ha till förhållande och är det möjligt att få något långvarigt förhållande med den tanken?

Det som också slog mig idag (och det har det gjort flertalet gånger tidigare så det finns ett och annat inlägg om det) är hur otroligt rädda bögar är för att bli dumpade och lämnade. Visst är detta ett problem för alla människor, men bland bögar känns det mer som att det hela handlar om att dumpa innan du blir dumpad och hur i helvete ska man då få ett förhållande att funka? Så fort det börjar skaka lite så drar ju en om inte båda gör det och ska man leva så hela livet så kommer man nog aldrig att få ett varaktigt förhållande.

Det jag vill säga med hela inlägget är att jag hoppas att jag inte får den inställningen och att David absolut inte får den! Jag hoppas att vi när det kommer till svårigheter tar oss igenom det och växer oss starkare av det som vi redan varit tvugna att göra en gång och att vi tar tillvara på våra uppgångar och njuter av livet ihop!

Det var lite funderingar från mig denna trettondagsafton och jag hoppas på många kommentarer gällande detta! Intressant att få höra andras åsikter och tankar också!

Kram på er därute och missa för guds skull inte Eva Rydberg ikväll! Uppsättningen är väl värd en titt! ;)