Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det råder kaos inom mig just nu! Jag är så orolig för min syster så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Samtidigt är det kaotiskt på jobbet, med massa kunder i kö så jag kom på lunch vid halv tre.

Syrran åkte in akut till sjukhuset igår och blev inlagd redan innan läkaren undersökt henne, för hon har ju en del sjukhusbesök bakom sig så de kände väl att det var lika så bra. Idag skulle de kontraströntga hennes mage som hon har så ont i, men när läkaren kom in så sa han att de lika bra kunde öppna direkt och undersöka på det sättet. Till saken hör att hon har haft mycket problem de sista åren och för inte alltförlängesedan var hon inne på en gastroskopi som inte visade något.

Jag hoppas så innerligt att hon bara kan få bli frisk någon gång och slippa alla dessa jäkla sjukhusbesök!

Sen är jag lite besviken, inte en enda kommentar på föregående inlägg, ska jag tolka tystnaden som att jag skriver för mycket eller för tråkigt?!

Kram på er därute och ha en underbar fredag och helg!

Vad är ärlighet? Det är en fråga som jag ställt mig rätt många gånger på sistone och jag har kommit fram till att det är en fråga utan ett självklart svar. Jonas Gardell skriver på sin blogg att ”så länge ärligheten inte utesluter humor och kärlek är det möjligen okej”, just denna mening har fått mig att fundera och han har helt klart en poäng. När ska man vara ärlig och när passar sig en vit lögn? Vidare skriver Carl Svanberg att ”ärlighet är vägran att fejka verkligheten. Det handlar om att inte låtsas som att verkligheten är någonting annat än vad den är. Det handlar med andra ord om att hålla sig till sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen”.

I min kanske inskränkta värd har jag alltid försökt leva efter mottot att jag hellre blir sårad av sanningen än glad av en lögn, men hur ärlig är jag mot mig själv då? Jag hoppas och tror att jag har varit väldigt ärlig med det mottot och jag försöker att alltid tänka igenom hur mitt handlande skulle uppfattas av någon annan som direkt eller indirekt påverkas av det jag gör. Detta är något som Svanberg också berör när han skriver att ”ärlighet är ett uttryck för rationalitet eftersom ärlighet handlar om att erkänna att verkligheten är det enda som finns. Ärlighet är en dygd eftersom människan måste hålla sig till verkligheten för att kunna överleva. Att låtsas eller ljuga eller fejka verkligheten är därför någonting som inte är moraliskt eller lämpligt. De som söker fejka verkligheten gör det i regel därför att de tror sig kunna vinna någonting på det. Men de enda de lurar är sig själva.” Jag kan inte annat än hålla med Svanberg i detta och jag tycker att hans åsikter överensstämmer väldigt mycket med mina egna.

Jonas Gardell skriver vidare att vi alltid har ett val när det kommer till ärlighet och att ”liksom i bridge när vi sitter med ett antal kort på hand men spelar ut - och visar därmed upp – endast ett i taget av dem. Det säger bara att i det här givna ögonblicket är det detta kort vi väljer att visa upp för omvärlden. Inte att det inte fanns andra möjliga - och lika ärliga - kort att visa.” Detta säger det självklara för mig att det kan finnas mängder med sidor av en sak och att personen som sitter inne med all fakta därmed också är den enda som har en full bild av situationen och därmed kan välja hur pass ärlig man vill vara. Det finns dock en fara med att bara spela ut ett av de kort som det talas om, för har man otur så har medspelaren räknat ut hur några av de andra korten ser ut och bluffar personen ifråga då så är det i mina ögon samma som att man bluffspelat och då har man bara varit ärlig så att det passar ens egen agenda och intentioner. Är det då fortfarande ärligt? Svanberg ser på detta genom att skriva att man ”kan därför inte börja ljuga om en sak utan att det också gör dig, förr eller senare, tvungen att börja ljuga om någonting annat. Så en lögn föder en ny lögn.”

Gardell avslutar sitt inlägg med ”viktigare än att i varje ögonblick vara uppriktig är att i varje ögonblick vara uppriktigt mån om sin nästas bästa” och för att kunna vara det så måste man fråga sig själv hur man vill bli behandlad för annars kommer man med största sannolikhet att såra sin medspelare och det finns stor risk att hamna i kniviga situationer och enligt Jonas är det ”när vi avstår från makt som vi blir människor” och den makten är i mina ögon att släppa den personliga agendan och visa upp alla kort som finns på hand, det är först då man har varit riktigt ärlig och gjort en uppoffring gentemot den eller de som berörs av handlandet. Det handlar med andra ord om att vara ärlig gentemot sig själv för att undvika de destruktiva sidor som oärlighet för med sig. En person som medvetet ljuger eller undanhåller delar av sanningen för att framstå i bättre dager kommer för eller senare att falla dit. Det är som Svanberg skriver ” Den som är oärlig inför andra förlorar sin självständighet. När hans liv kretsar kring lögner då sätter han andra människor framför sin eget grepp om verkligheten.” Han skriver också att ”Ärlighet handlar inte bara om att vara ärlig gentemot andra, det handlar framför allt om att vara ärlig gentemot sig själv”.

Vad kommer jag fram till gällande ärlighet då? Jo att vara ärlig mot sig själv och sin omgivning är deffinitivt något som är nödvändigt och oärlighet är och kommer alltid att vara en belastning som till slut kommer att slå tillbaka emot en för eller senare. Frågan är då hur man ser på sig själv när fällan till slut drar ihop sig för att slå ihop, försöker man då ta sig ur den med ännu fler lögner, eller vågar man göra upp med sig själv och vara rakt igenom ärlig gentemot den det berör utan att försöka spela sin hand på bästa möjliga sätt? Ja det är en fråga som jag vill att ni bloggläsare ställer er själva och jag ser fram emot kommentarer på detta inlägg som jag hoppas inte är alltför rörigt!

Stor kram på er därute!

Sitter ensam i soffan och lyssnar på "när alla vännerna gått hem" av Per Gessle med Gyllene Tider.  Vet inte varför, men den låten har spelat en otroligt stor roll i mitt liv. Jag tror det härör från den tiden då jag inte ens visste vad en vän var, det var liksom något diffust för i mitt liv fanns då familjen som har spelat otroligt stor roll för mig, sen fans där mina plågoandar och däremellan var det mest de som tyckte synd om mig, men som inte vågade göra något. Då var denna låten på något sätt lugnande för mig, den illustrerade så väl för mig att jag även om jag var själv så kunde jag åtminstone glädjas med att jag inte kunde bli övergiven av något jag inte har!

Nä nu ska jag inte grotta ner mig i det förflutna, men det var skönt att höra låten igen! Den kom bara sådär utan förvarning på min iTunes.

Idag är det en vacker dag om man skulle sitta inne hemma med en kopp the eller varm chocklad, men att gå ut känns mindre lockande. Snön hänger tugnt på träden och det är helt vitt överallt. Jag vill ju ha vår, men om den inte kommer nu så är detta bättre än grådask.

Sitter egentligen här i soffan och laddar för att ta steget ut och gå mot arbetet, men det känns inte alls lockande, men har ju lovat mig själv att kämpa satan för att komma igång med viktminskningen igen, eller i alla fall bygga muskler. Det sägs ju att det ena förbränner det andra!

Helgen har varit bra och vi har ätit gott, igår satt vi dessutom och småpratade lite och spelade yatzy, vilket jag tycker är jätteskoj! Det kan man göra om så otroligt många ämnen, men ibland är det svårt att få igång en konversation för man vet inte i vilken ände man ska börja. Är det någon som känner igen sig i det?

Nä nu ska jag dra på mig ytterkläderna och ta tjuren vid hornen och gå mina 10 000 steg till jobbet!

Ha en underbar dag därute, för det tänker jag i alla fall ha!

…det var väl roligt? Hurra….NOT! Nu ska det vara vår och det är inte längre en vacker syn att komma upp och titta ut och se hur snön bara faller ner från skyn. Det är nu det ska vara sådär lagom varmt med en sol som tittar fram och bar mark som det snart tittar fram lite snödroppar på. Jag är så trött på kylan och snön nu och vill ha tillbaka det vackra Stockholm som man ser på våren, sommaren och hösten, men som helt försvinner under vintern. Då är det bara grått, grått, grått och mera grått.

Jag vill ha grönt och värme och sol och kommer det inte snart får jag väl emigrera till ett annat land!

Vad händer idag då? Ja jag ska väl försöka gå en långpromenad till, har ju kvar mitt mål på 12 000 steg om dagen och igår fick jag ihop 19 000, vilket kändes skönt när det var gjort. Det är också en sak som jag hoppas blir lättare när det blir ljusare, att gå ut och gå promenader…

Annars tror jag bara det blir avkoppling idag, ska försöka sortera lite kvitton och  papper inför deklarationen. Ser fram emot att få den så att jag kan få min lägenhetsförsäljning i Nybro bakom mig. Vet ju inte hur mycket jag ska skatta ännu, men hoppas att det inte blir mer än det som jag satt undan till just det.

Nä nu ska jag gå och göra mig iordning, ha en underbar dag därute!

PS. Jag kommer med ett långt inlägg framöver om hur jag mår och vad läkaren sa, med tanke på kommentarer jag har fått i bloggen. Jag har inte valt bort att svara, men det är ett jobbigt inlägg att skriva! DS.

Nu har jag kommit hem från min sköna promenad som blev från Hammarbyhöjden till Skarpnäck sen tillbaka för att gå till Globen sen via Gullmarsplan hem. Det blev en promenad på ca 13 kilometer och tog lite drygt 1 timma och 30 minuter. Var skönt att få fundera lite och få lite distans till det jag skrev tidigare idag!

Jag vet att jag måste ge det tid, men ibland blir jag bara så ledsen på allt. Jag var nere i 74 kilo, men nu ligger jag och pendlar mellan 79 och 81 kilo, vilket inte känns lika skoj. Jag har jättefina skjortor som hänger i gaderoben som stramar om jag försöker ha dem, t-shirts som gör detsamma och då vill man inte direkt köpa något nytt heller. Jag vågar inte köpa något för går det som jag vill så kommer det att bli för stort och varför slösa pengar på det då?

Jag har faktiskt gått i valet och kvalet om jag på kirurgisk väg ska fixa till magen, men samtidigt så måste det går att lösa. Det finns så många andra som är smala och då ska fan jag också kunna vara det. Jag ger LCHF några månader till, men från måndag ska jag göra matlistor och kolla att jag ligger rätt i fett/proteiner/kolhydrater! Ett steg i taget, det tog ju faktiskt sin tid att lägga på sig alla kilon och nu ska jag vara jävligt glad att jag är av med ca 30…

Nä nu är det melodifestivalen!

Kram kram

Hur jävla svårt ska det vara att komma ner till den vitken jag vill?! Ja tydligen helt jävla omöjligt! Är inte skoj att hela tiden ligga på övre gränsen till normalvikt och ibland inne på övervikt! Nu har jag kört med LCHF sen julas och har det hänt något? Nä inte ett enda jävla skit. Visst det är god mat och jag har inte gått upp något sen jag börja med det, men inte heller gått ner ett skit!

Jag blir bara så jävla trött på att det bara ska stå stilla, varför kan det inte funka för mig som för de flesta andra? Man kan läsa bok efter bok om de som gått ner med GI, LCHF osv. Jag har visserligen gått ner runt 30 kilo med viktväktarna, men nu verkar det vara stopp totalt för jag blir inte av med något alls.

Jag har börjat träna två gånger i veckan och jag går till jobbet så ofta jag kan, vilket i alla fall blir 12 000 steg om dagen, ska bli fler så fort det blir lite varmare.

Tänk den dagen man kan se sig själv i spegeln utan en jävla mage som är i vägen, eller lår som fyller ut både på ena och andra hållet, det hade varit underbart, men bara en fucking jävla onåbar dröm som jag haft i många många år nu!

Nä nu ska jag fan inte skriva mer är så less på detta och ville bara få det ur mig! Ska ut och ta en promenad, men vad hjälper det?! Inte ett skit!

Over and out

Idag har jag varit och tränat på lunchen igen!

Har bytt från Friskis och Svettis till Nautilus och det känns underbart, inte för att jag inte tränar på friskis utan för att jag nu kan träna på lunchen då nautilus bara är runt hörnet från jobbet. Det är dessutom riktigt trevlig personal som redan hejar med namn fastän jag bara varit där två gånger. Känns underbart att bli bemött på detta sätt!

Jag passade på att vara nyttig i morse också med att börja med disken och därefter snöra på mig skorna och gå hela vägen in till arbetet. Det tar mig ca 1 timme och 15 minuter och det är när man väl kommer fram en underbar känsla! Så idag har jag med råge kommit upp i mina 12 000 steg, vilket känns riktigt bra.

I helgen har jag och älsklingen tagit det lugnt, i lördags var det alla hjärtans dag och den började redan i fredags då jag fick en underbart vacker blomma av gubben som jag valde att ställa i hallen så nu är det den jag först ser när jag kommer hem och sist innan jag går hemifrån!

I lördags var vi på IKEA och köpte lite olika saker, bland annat ljus eftersom det går åt mängder i vårt hem av just ljus. Det är så underbart att tända en massa på kvällen och bara njuta av värmen och ljuset som de sprider. Det har dessutom varit behövligt nu när det varit så skiftande temperatur ute för då hänger inte värmen i lägenheten med, vilket resulterar i väldigt kallt innomhusklimat.

I lördags åt vi gott också inför melodifestivalen, det vart helstekt lax med romsås och som efterrätt blev det min specialite nämligen pannacotta.

Vad hände igår då? Ja David satt mest framför tv där han titta på VM i skidor (var en massa olika) och när han inte gjorde det så rengjorde han hela spisen invändigt och utvändigt (visst är han duktig, min älskling?). Själv så gick jag till Sickla och runt lite för motionens, men också för att tänka lite. Det är skönt att ibland bara få vara och inte tänka eller tänka massor.

På kvällen gick jag och David en promenad också, vilket jag uppskattar enormt mycket för då pratar man lite samtidigt som man gör något tillsammans. Det är också nyttigt för oss så vi inte förvandlas till två soffpotatisar.

Nä nu ska jag ta och sura lite för det är ju helt dött på jobbet idag….

Kram på er därute

Vi har ju besök av min syster, men också av Davids syster och hennes familj. Detta innebär att det i vår tvåa bor åtta personer! Det är trångt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum som min mor alltid säger. Det har varit jättetrevligt att ha alla på besök och det roligaste är att Oskar (Davids yngsta systerbarn på fyra år) har kärat ner sig totalt i min syster som han inte ens vågade närma sig i lördags.

Igår när vi var på naturhistoriska museét så sa han helt plötsligt att nu vill jag gå med tjejen som Alva går med (hans storasyster) sen släppte han inte syrran på hela dagen och det lär vara likdant idag!

Vi var som sagt på naturhistoriska igår och även på cosmonova och såg en film, dock tyckte jag att den var lite väl svår för att vara från fem år och uppåt. Den handlade om uppkomsten av vårt solsytem och hur galaxer bildas och hela tiden förändras. Mycket intressant, men som sagt inte särskilt lätt för barn att förstå.

Igår firade vi också Alvas åttaårsdag och det avslutades med jättegoda tacos då det var hennes önskemål på mat! Mycket trevlig dag och kväll.

Så nu har jag skrivit lite om helgen också!
Kram på er därute!

Då var det måndag igen och arbete… Idag sitter jag dock och pluggar hela dagen och imorgon samt på onsdag är jag på utbildning, vilket ska bli jätteskoj! Skönt att komma iväg lite och få möjlighet att få in lite ny inspiritation och nya kunskaper. Det kan behövas med tanke på hur trött och omotiverad jag varit till arbetet den sista tiden!

På torsdagsmorgon ska jag träffa läkaren igen om tröttheten och försöka bena ut vad problemet kan vara. Vi diskuterade det en del igår och det kanske är så att jag sover för mycket och därmed blir övertrött? Det kan ju vara en idé då jag innan jag träffa David var en riktig nattmänniska och sov i snitt 6-7 timmar per natt och nu sover jag med lätthet 9 och är ändå helt slut när det är dags att gå upp.

Jag är också genomförkyld idag så det blev bara morgonpromenad till Skanstull sen höllt jag på att frysa näsan av mig för det var hela -5 grader i morse. Jag bara går och längtar efter den där underbara våren nu som borde kommit för längesedan!

Tack för kommentarerna också, synd att de är anonya, men hellre det än ingen kommentar alls! Jag ska kolla in länkarna, men tror inte det är något ditåt då alla blodprover såg bra ut.

Idag ska jag förhoppningsvis också träffa morfar en kortis då han är i Stockholm på något möte. Alltid skoj att ses, även om det blir så kort när han flyger upp från Malmö på morgonen och hem på kvällen…

Nä nu ska jag läsa på lite mer om fondutbudet så jag är riktigt påläst imorgon!

Over and out!

Min syster är på besök i Stockholm, vilket är jätteskoj! Dock jobbar både jag och David hela dagarna så jag tror inte hon har så skoj under den tiden. Det lär det bli ändring på under helgen då Davids syster och familj á 5 personer också kommer och hälsar på samt ska bo i vår lägenhet. Vi blir ett kollektiv på hela åtta personer. Jag undrar hur detta ska gå!

Vad har hänt sen sist då? Ja jag fick ett brev från läkaren att alla mina prover dessbättre såg bra ut och att han därför vill att vi ska ses nästa vecka för att försöka bena ut vad min trötthet beror på. Jag skriver också ner saker nu som jag kommer på att jag gör, men som inte tillhör mitt normala beteende. Det är t.ex. att mitt närminne är försämrat för att jag är så splitrad i skallen…jag kan t.ex. fråga David en sak och sen ett par minuter senare fråga precis samma sak. Detta är riktigt otäckt!

Ikväll ska jag, David och syrran ut och äta och jag försöker nu att hitta någon bra restaurang och det är inte det lättaste, får se vad det blir i slutändan. David och syrran har dock beslutat att ikväll ska det ätas semlor så jag får väl ta ett mini-break från LCHF.

Nä nu ska jag ta och plocka ihop för att gå på lunch! Stor kram på er därute och trevlig helg!

Vet inte vad det är för fel?! Jag är bara så trött att jag knappt tar mig ur sängen på morgonen och det efter att ändå ha sovit i över 8 timmar (eller ja, med ett par avbrott i sömnen). Jag har nämligen också börjat vakna alltmer under natten och sömnen är inte den bästa. Det konstiga är att i helgen sov jag hur bra som helst utan dessa avbrott, men i natt har det varit hemskt. Jag tittade på klockan varannan timme och det blir bara för mycket.

Det som dock är konstigt med det hela är att jag fortfarande presterar bra på jobbet, men när jag kommer hem därifrån så är jag helt slut. Då vill jag bara gå och lägga mig och hur trevligt är det mot David och hur bra mår jag om jag ska gå och lägga mig kring 19 på kvällarna?

Jag väntar med spänning på att få provsvaren på alla prover som läkaren tog förra veckan, kanske finns det någon medicinsk förklaring, jag kan ju alltid hoppas. Annars får jag väl försöka lösa det på något annat sätt. Imorgon ska jag i alla fall och provträna på nautilus som ligger jättenära jobbet. Får se om jag trivs där för då kommer jag lätt att byta för det är så avsevärt mycket närmre för mig och då kan jag träna på lunchen två gånger i veckan.

Nä nu är min lunch snart slut igen så jag får gå in i kassan igen, men skriver mer ikväll om helgens bravader!

Over and out!