Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Sitter på jobbet en timme tidigare än jag borde igen, vet inte varför jag börjat komma tidigare till jobbet om morgnarna, men en sak vet jag och det är att jag mår utmärkt idag och jag känner mig bättre och bättre för varje dag som går. Visst ifrågasätter jag saker och ting emellanåt och undrar om det jag känner är besvarat, men då får jag sansa mig och se lite mer till vad som visas än vad som sägs. Det brukar lugna mig!

I helgen har vi haft besök av Davids föräldrar som kom upp till oss med ett jäkla snöande i fredags. Det hade tydligen varit så en stor del av vägen, vilket medförde att resan tog en längre stund än den borde. När de kom fram så börjades det med maten direkt och vi bjöd på hasselbackspotatis, marinerade kycklingfiléer, sås samt en god sallad. Det var skoj att se hur glad David är när hans föräldrar är på besök (ja han är glad i vanliga fall också!), men jag tycker att det var mycket synd att hans systrar tyvärr inte kunde komma med av olika anledningar. Hoppas dock att jag får träffa dem snart ändå!

Stora delar av lördagen gick åt till att kolla runt på stan och jag som i normala fall aldrig hittar något började med att köpa ett par nya jättefina skor som jag använder för första gången idag. I affär nummer två (Brothers) så hittade David en cardigan som faktiskt passade bra och jag kände mig inte jättefet i den så det blev en sådan också. Sen kom vi in på Souk och jag såg att de hade en skobutik där som jag tidigare köpt ett par skor i som sömmarna börjat gå sönder på. Jag hade som tur var skorna på mig så jag tänkte att jag kan ju gå in och påtala att jag inte är nöjd med hur de går sönder efter bara ett år. Sagt och gjort så beklagade jag mig och expediten gav mig 250 kr att välja ett par nya skor för. Det kallar jag service!!!

Mitt i shoppingrundan så hamnade vi på ett café vid sturegallerian där vi satte oss och förfriskade oss med lite dricka innan det bar av mot nya affärer. Det blev lite shoppande för mig, men för de andras del vart det dåligt med det… Lite synd när man kommer till Stockholm för att handla lite så hittar man inget, men det är så det kan vara ibland. Jag kan känna likadant när jag kommer till Kalmar och hittar saker, men inte hittar något här hemma.

På kvällen så firade vi David, hans pappa och mamma som alla fyller år ungefär samtidigt. Jag hade bland annat köpt Maja Gullstrands nya skiva till honom och tänkte att han kunde ju få en present lite tidigare (han fyller på onsdag egentligen). Dömma om min och inte minst hans besvikelse då det var en samlingsskiva av hennes två ända släppta album! Den enda låten som var ny var hennes låt från melodifestivalen. Så det var bara att åka och byta igår för han har ju hennes album sen tidigare.

Igår tog vi det mest lugnt, ja på förmiddagen så var vi i Kungens kurva och tittade på Bo:X ett shoppingcenter med bara inredningsbutiker och ibland känner jag att man skulle haft så mycket pengar så man inte behöver titta på prislapparna för oj vad dyrt mycket av heminredningen är! Det finns dock mycket snyggt och jag kan ibland känna att jag skulle vilja styla om ett rum och ha ett tema i det på ett annat sätt än idag, men det är så in i skogen dyrt och det vi har idag är också jättefint!

I morse var det segt att komma ur sängen, men det beror mycket på att det är sommartid och klockan egentligen bara var 6 när jag kom upp… Det kommer dock att vara okay igen om bara en dag eller två.

Nä nu ska jag väl börja förbereda mig för ännu en arbetsdag som jag har bestämt ska bli skitbra! Visst låter det bra? Jag hoppas att ni också får en underbar dag.

Det var riktigt skönt att gråta! Det var som om något tungt inom mig fick lite frid och kom ur mig…jag är inne i en process nu och jag tror att den är jättebra för mig. Det finns dock alltid avigsidor med allt och denna avigsidan är att jag blir lättirriterad och det har tyvärr gått ut över nära och kära som jag älskar över allt annat. Jag har varit lätt frånvarande, krävande och inte alltid så lyssnande.

En annan sak som slått mig är att jag inte varit lika frispråkig i bloggen längre som när jag en gång startade den. Då var jag mer öppen och jag tänkte inte igenom det jag skrev så mycket innan jag publicerade det. Nu när jag vet att många av de jag känner läser bloggen så har jag blivit mer fundersam på hur det jag skriver ska tas emot och därför inte skrivit ut allt. Det kanske jag ändrar på nu för jag måste bara skriva av mig!

Detta har på sätt och vis hämat mig i mitt skrivande som var meningen att det skulle vara en ventil och på så sätt skulle jag kunna släppa på alla de tankar jag har. Det är inte alltid skoj att läsa bloggen, det vet jag för en del inlägg (ganska många!) är jättelånga och ibland riktigt tunga att ta sig igenom. Det som också slagit mig när jag ser tillbaka i bloggen är att samtidigt som den är väldigt ledsen och deprimerad i långa avsnitt så finns det alltid en gnutta hopp och glädje.

Jag var iväg till kuratorn igår och detta besöket var nog det jobbigaste hittills och värre kommer det säkerligen att bli, men samtidigt så känner jag att vi är på rätt väg. Jag börjar förstå varför jag t.ex. kan tända på en sekund mot min pappa som jag tycker mycket om och det är helt enkelt att när jag känner att jag har fel eller blir “hotad” så är det direkt istället för att säga; “du har rätt”, alla taggar utåt och så blir det en lång diskussion där ingen ger sig. Detta har även hänt med David som jag älskar över allt annat, men han har precis samma sätt att trigga igång mig som pappa. De är för övrigt lika i mycket de två!

En annan sak är att jag genom livet istället för att ta tag i mina känslor av t.ex. att inte räcka till, skam, ledsamhet, glädje och sorg så har jag dränkt mig i aktiviteter. Det har varit på gymnasiet att jag grottade ner mig i skolan, valde till så många kurser jag fick och pluggade jättemycket (men fick med mig en riktigt god vän i Jenny som alltid fanns där för mig!) för att slippa ta tag i mig själv. Jag funderade inte ens på förhållande som de flesta i den åldern både har och skaffar sig. Därefter kom en mellanperiod då jag jobba heltid på djursjukhuset och extra på McDonald’s, inte heller där mycket tid över för att fundera på sig själv och sitt liv?

Sen flyttade jag till Malmö och det var nu jag i alla fall fick en liten ändring i livet och började komma på rätt spår. Jag var helt själv i den bemärkelsen att jag bode ensam i en lägenhet och kände inte någon mer därnere förutom min släkt. Jag jobbade på dagarna på Apoteket, men på kvällarna hade man en hel del tid att fundera. Det var här jag blev medlem på QX och började erkänna för mig själv att jag är homosexuell. Det var också här jag började att sörja det jag missat i livet och att det kom upp en massa känslor som jag inte ville ta tag i. Jag åkte på kattutställningar i stort sätt varje helg och även om jag älskat det jag gjort så är det en sorts flykt från känslorna.

Jag sökte in till högskolan och samma sak nu att jag började som alla i normal takt, jag träffade Thomas som sårade mig rejält och alla gamla sår fläktes upp igen och jag började plugga mer och mer. Till slut fick kattutställningarna inte plats i livet då jag valde till nya extrakurser hela tiden. Allt för att hålla mig ovanför vattenytan, men tillslut brakade allt och jag åkte in till psykakuten i Kalmar och fick då äntligen lite hjälp, eller ja det var vad jag hade hoppats! Jag fick antidepressiva utskrivet (som jag vägra ta för jag ville åt problemet inte bara ha något emot depressionen) och den samtalsterapeuten jag fick ansåg efter två gånger att vi inte behövde ses för att jag var smart nog att klara mina problem själv, för jag kände ju till dem och kunde klargöra vad felet var. Det han dock missade var att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur det hela!

Det blev helt enkelt en lång utbildning på kort tid med toppbetyg och stipendie. Alla runtomkring var jätteglada för min skull och jag borde vara jättestolt, men det var jag inte. Jag kände bara tomhet som jag då inte kunde förklara, men som jag nu insett berode på att ännu en flyktväg hade stängts.

Det som dock såg annorlunda ut i livet då var att jag hade en vid min sida som jag älskar mycket och han mig. Men tilliten sattes på ett stort prov då det var långt emellan oss och för en stund så tappade jag all tilltro på att det skulle vara vi. Det som hände gjorde otroligt ont i mig och jag kom åter tillbaka till alla sår från förr som inte fått läka ut. Jag bestämde mig dock för att inte fly för detta är den mannen jag vill dela mitt liv med!

För att göra en lång historia lite kortare så tog jag tillslut kontakt med bankhälsan för att jag mådde så psykiskt dåligt. Jag kunde inte somna på kvällarna och jag var alltid helt slut. En konflikt på jobbet var droppen som fick bägaren att rinna över och jag kände att nur orkar jag bara inte mer. Jag var nästan på väg in i den berömda väggen.

Det är jag glad för idag för nu äntligen kanske jag kan få ro! Kanske bara kan sitta ner och bara vara utan att känna att jag är onyttig eller egentligen borde göra en massa annat. Jag vill också finna den enorma ro och trygghet som jag kan se i David. Jag hade ett jobbigt samtal igår med min älskade igår om vad det är som händer inom mig och jag hoppas han förstår i alla fall en del av det. Skulle så inte vara fallet så hoppas jag att han säger något för om inte han förstår hur ska någon annan kunna göra det?

Jag håller på att tvinga mig själv att inte fly in i något nytt utan att faktiskt ta tag i mig själv, låta mig känna och faktiskt släppa en tår eller två. Det är kanske det kroppen behöver och det var otroligt skönt efter att jag haft min gråtattack igår! Detta blev ett långt inlägg, men jag har så mycket tankar och funderingar inom mig som jag måste få ut. Jag har bestämt mig och det är att en gång för alla göra upp med det förflutna och äntligen hitta fram till kärleken åt mig själv och även om jag är rädd så ska det bara gå vägen denna gången!

Jag är fan inte klok idag….nu sitter jag här i soffan och gråter. Det är inte för att jag är ledsen på något sätt för något som hänt nu, men jag har varit så upp och ner i humör på sista tiden. Det känns som att jag är lite vilse (minst sagt) i mig själv och inte riktigt vet vart jag står i livet. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare i bloggen, men jag har börjat gå hos en beteendevetare/kurator och varit där tre gånger och det är jättebra tror äntligen att jag är på rätt spår, men det är också otroligt jobbigt då det finns saker att jobba med, minst sagt och mycket känslor som kommer upp. Saker som man lagt åt sidan och inte riktigt jobbat igenom som man borde.

Jag har i många tidigare inlägg berört ämnet mobbing och det jag tror att jag varit mest öppen i kan läsas här.

Anledningen till att jag kom att tänka på detta just nu är att rätt som det var så spelades en låt i min iPod som jag inte hört på säkert ett år och den drog fram så många minnen på en millisekund. Det räckte att höra intrott till Ainbusk Singers "Jag mötte Lassie" så brast det. Jag är lite ur balans, men just denna låten har även om jag inte tänkte på tidigare spelat en otroligt stor roll för mig. Jag identifierade mig med texten och min Lassie var familjen då det inte direkt fanns några vänner att tillgå. Jag kommer ihåg att vi hade den på en gamal hederlig singel skiva och jag kommer fortfarande ihåg omslaget med en ledsen clowns ansikte på. Den spelade jag många gånger…

För er som inte hört låten så går texten såhär:
"Det var en dag och jag var fyra år, jag trodde mer på det onda än det som var gott.
Jag var fyra år och det fanns hemska typer i mitt rum, svarta tapeter, kalla trumpeter, blodpannkakor och planeter och luftens surrande slag.
Mörkret var mycket mörkt och ensam och rädd var jag, tycker ingen om mig, ingen tycker om mig!
Då kom hon som ljus ur mörkret, hon slickade min kind och sa; Hos mig är du trygg och varm, jag ska värma ditt hjärta, jag tycker om dig, och i hennes ögon tindrade kärleken.

Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns.
Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och viskade till mig sitt vov.
Vi är tass i hand och i mitt hjärta känndes love.

Om man är liten och svag (änglarna gråter), och blir slagen med slag (när själar dör).
Ingenting man begriper men hjärtat det skriker; varför?
Om man är liten och svag (mångubben snyftar), Varje natt varje dag (bland tysta moln).
Av allt ont blir man blå inuti utanpå varför finns jag?
Men hemskhet kan vända och maskrosor tända sina knoppar att växa upp i gryningen.
När spökena glufsar mot jaget då lufsar hon till oss mig och dig med all sin kärlek.

Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, älskling du är som en ros.
Du pussar mina ledsna tårar men din mjuka nos.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon gör mig så varm och glad.
Tillsammans går vi tass i hand på livets promenad.

Hemskhet kan vända och maskrosor tända sina knoppar till att växa upp till tusenden, när spökena glufsar mot jaget då lufsar hon till oss mig och dig med all sin kärlek.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns.
Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans.
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie hon viskade till mig sitt vov.
Vi är tass i hand och i mitt hjärta kändes lugn.
Vi är tass i hand och i mitt hjärta kändes lugn."

Nä nu orkar jag inte skriva mer, men ni får ha en bra dag så ska jag ta tag i mina känslor!

Nu har David begett sig mot arbetet och en dag där med alla underbara barn, jag ska också snart bege mig mot en lång dag (jobbar till 19 idag) och jag är faktiskt på riktigt gott humör idag! Det spelas musik på hög volym i iPoden och innan David åkte så dammtorkade han i lägenheten och jag har nu dragit av allt hår från soffan, fixat disken och dammsugat så nu är det rent och fint i vårt hem igen. Katterna ska jag se om jag orkar bada på torsdag och se om de kanske kan släppa av lite hår där för de fället något kopiöst just nu. Wera har dessutom haft knutor på bakbenen som hon på egen hand slitit bort (och jag har kammat också) så hon är lite hårlös mitt på benen bak, ser knäppt ut!

Jag känner att idag ska det bli en bra dag och jag ska få veta om jag har några njurstenar eller inte, vilket känns skönt! Har gått och väntat på denna tiden ett bra tag nu känns det som… Det har trots allt ändå gott fort, med tanke på hur länge andra har fått vänta så jag är nog i goda händer.

Nä nu ska jag fixa mig lite på toaletten och sen samla lite krafter innan det bär av inför ännu en dag utanför hemmet!

Have a great day!

Jag får krupp på mig själv just nu! Två kvällar i rad hag jag lyckats reta upp mig på småsaker som sedan lett till diskussion och sura miner… Vad fan är det som pågår egentligen? Jag får nästan känslan av att jag bara måste oponera mig och dra upp saker som får en att hamna i konflikt, men jag vill ju inte ha konflikter. Visst låter det lite konstigt, minst sagt?

Det är precis som att jag vill provocera fram ett samtal som jag inte ens måste ha för tillfället, hur som helst så ska jag bara ha ett allvarligt snack med mig själv idag om just detta för jag vill inte hamna i denna situationen ikväll igen. Jag mår ju fan skit när jag väl satt igång något och sen kan jag inte avsluta det för då är jag så irriterad över den kompakta tystnaden som möter mig. Inte bra att ligga och tänka/drömma om det hela natten sen ju…

Nä detta var inte meningen att det skulle bli en start på ett nytt gnällinlägg eller att dra upp något igen, vill bara säga att idag skiner solen på Stockholm och jag har varit uppe sen klockan 06:00. Håller på att koka kaffe till min älskade och ska koka två ägg också till en mysig frukost.

Ni får alla ha en underbar dag därute och håll tummarna för mig när jag ska på ultraljudsundersökningen idag!
Kram Emil

God morgon på er därute!

Som jag skrivit tidigare har jag svårt för att vara lagom, det yttrar sig på många sätt och vis och jag försöker mer och mer att bli lite mer lagom! Det gäller nog det mesta när det kommer till mig, jag blir lätt insöad på saker och ting och då tar det upp allt mitt fokus. Det var t.ex. så när det gällde katterna och när jag höllt på med det som mest, var det kring det som hela jorden kretsade, ja förutom arbetet då. Det var stamtavlor, det var utställningar och det var att hålla koll på allt och alla för att hänga med i vad som hände. Jag fick vänner inte bara i Norden utan också i USA, Malaysia osv., det som dock var den gemensama nämnaren för det hela var katterna och när jag sedan började lugna ner mig med utställningar och kattvärlden så blev det inom en ganska kort tid inget engagemang alls.

Då kom mitt liv att kretsa kring studier och då var det de som jag gick in för till 110% och ville prestera och göra bra ifrån mig på. Toppbetyg var ett måste annars ansåg jag mig ha misslyckats med kursen, vilket hände då och då. Det var vid sådana tillfällen som hela min värld rämnade och jag kände mig grymt misslyckad.

Nu är det studierna som är på noll och när jag ser tillbaka på det så hade jag en grymt skoj tid, men jag skulle kunnat varit mer social på fritiden med mina klasskompisar. Det är något jag kan ångra i efterhand…

Det är likadant med politiken att där har jag också bara kastat mig rakt in och det fick fylla tomrummet av att inte vara en aktiv kattuställare och jag kom fort in i både min arbetarkommun och i en nämnd. Jag avancerade snabbt inom studentförbundet och jag fick fram mina åsikter, vilket jag är mycket stolt över.

Ändå kvarstår frågan hur man blir lagom! Jag verkar ju bara ha en on och en off knapp och däremellan är det i stort inget. Det är så svårt att balansera det hela och bara göra lite. Antingen är det full fart framåt, eller så är det att ligga på soffan och slappa…

Jag tror att min självkänsla spelar en stor roll i det hela genom att jag hela tiden måste prestera för att visa för mig själv att jag duger, att jag räcker till, men nu ska jag försöka finna ännu en balans och bli lite mer lagom!

Igår kväll så kom det igen, den där förhatliga snön! Nu är det helt vitt därute igen och temperaturen gick ner under nollan direkt! Jag blir så trött, vart är våren? Helgen har ju varit så skön med sol och plusgrader varje dag och man kände hur snabbt batterierna började återladdas, men nu laddas de ur ganska snabbt igen!

JAG VILL HA VÅR och det är väl inte mycket begärt den 23 mars?

Nä nu ska jag äta frukost och sen börja gå mot jobbet för ännu en arbetsdag och jag hoppas att det blir en givande arbetsdag åtminstone!

Over and out

….något vi älskar att hata?

Ja det kan man verkligen fråga sig för det känns nästan som att det är genre som är på väg att dö ut, men samtidigt så får program såsom dansbandskampen hela Sverige att bänka sig framför tvn. Då kan man fråga sig om det är för att man tycker att det är löjligt, eller om musiken faktiskt är medryckande och bra?

Idag har det i alla fall genom spotify spelats dansband härhemma för hela slanten och det är musik som man är mer eller mindre uppväxt med. Det går inte att åka bil med min morfar utan att man får höra Thorleifs, Vikingarna eller något annat dansband kommer ur högtalarna och jag känner hur varm jag faktiskt blir i kroppen av musiken.

Visst det är kanske lite för smörigt ibland, men alla svenskar (i stort sätt) kan sina Sista ljuva åren, Leende guldbruna ögon osv. Det är en musikskatt som vi inte får underskatta. En annan sak som slått mig är att vissa dansband är okay för att de blivit "poppis" såsom Barbados och Friends, men att gilla Vikingarna är ju inte alls lika okay, för de är ju "gamla" och tråkiga.

Ja jag vet egentligen inte vart detta inlägg skulle leda, men jag kan bara konstatera att jag gillar mycket olika musikstilar och nu var det längesedan jag lyssnade på det så idag får jag mig den välbehövliga vitamininjektion av dansband som jag kanske saknat!

Ha en underbar dag därute!
Kram Emil

Dagens inlägg kanske inte blir det roligaste, men det är ack så viktigt för mig att få skriva av mig och det kanske kan skapa lite förståelse för varför jag är så ”manisk” när det gäller att bli av med mina sista kilon.

Jag har ofta funderat över att den brist på förståelse som finns i samhället kring övervikt. Man kan läsa i var och varannan tidning om hur man ska gå ner i vikt genom att dricka juice, äta fett eller vad det nu kan tänkas vara. Sen finns det alla de artiklar om de som varit överviktiga, men som slutade att dricka läsk, äta chips och proppa i sig godis och då gick ner i vikt. Frågan man kan ställa sig är om de varit överviktiga sen de var små, eller bara blivit det för att de stoppat i sig en massa skit? Det finns nämligen de som inte gör detta och ändå är överviktiga och då jag är en av dem så kan jag bli så otroligt trött när jag läser ännu en artikel om hur bra det är att sluta äta allt onyttigt och gå ner en massa i vikt. Det artiklarna också gör är att de spär på fördomarna om att alla som är kraftiga äter osunt och inte försöker träna eller sluta äta skitmaten.

För min egen del så har jag varit överviktig sedan jag börja skolan och detta blev jag mobbad för och försökte äta mindre (det är ju de man får höra hela tiden!) och till slut åt jag inte mycket, men det jag åt var inte det bästa. Kunde bli en macka till frukost och sen lite mat på kvällen och det klarade jag mig på. Jag lärde mig att bortse från en normal hungerskänsla och ju mindre jag åt ju mer gick jag upp i vikt. När jag närmade mig 110 kilo så kände jag att nu orkar jag snart igen mer utan nu måste något hända och jag gick iväg med min moster till viktväktarna för första gången i mitt liv.

Väl hos viktväktarna så fick konsulenten mig att inse att jag åt på tok för lite och att det jag åt i form av mackor och pasta var helt åt helvete för lite och fel. När jag fick reda på att jag snitta på 15-20 points om dagen och skulle äta runt 30 så insåg jag hur fel jag åt. För att överhuvudtaget få i mig mina points till en början så åt jag godis om kvällarna och tänk er vilken lyx att äta godis och ändå gå ner i vikt! Jag var som i himmelriket, men jag började också äta fem mål om dagen. Till en början hade jag min mobil inställd på fem olika alarm för att komma ihåg att nu var det dags för fika eller liknande. Kilona började rinna av mig och det blev till slut en viktminskning på 30 kilo! Detta är jag självfallet otroligt stolt över än idag, även om jag anser att jag inte är framme vid mitt slutliga mål!

För ca två år sedan slutade jag att väga allt jag stoppade i mig och att räkna points. Sen dess har jag gått upp som mest 6 kilo, vilket inte är hela världen då jag i alla fall inte har fallit tillbaka och gått upp till 110 igen! Däremot så måste jag hela tiden tänka på vad jag stoppar i mig så att jag inte går upp igen. Det är jättelätt att falla dit igen!

Varför slutade jag med viktväktarna då? Jo det funkade inte riktigt på slutet för mig och jag tappade helt enkelt tålamodet. Det kan verka otroligt dumt, men efter att ha mätt, vägt och haft koll på alla points i dagar, veckor, år, ja då tröttnar man om man hamnar på en seg platå, vilket var mitt fall. I samma veva träffade jag också David och då kände jag att nu får det räcka för ett tag.

I samma veva så började jag inse hur svårt det kommer att vara att bo ihop med någon och få den personen att inse att jag faktiskt vill ha full koll på vad det är i maten. Nu har jag dock ändrat åsikt, även om jag förstår hur svårt det måste vara att förstå mig så är jag sen två veckor tillbaka medlem i aftonbladets viktklubb. Det som då slår mig är när jag av både min syster och älskling får höra att jag blir lätt manisk när jag sätter mig in i något och nu är det vad jag äter som gått mig på huvudet.

Ja tro fan det när det är en så otroligt stor sak för mig att få komma i mål med det jag påbörjade någon gång 2004 att få väga runt 70 kilo och känna mig smal! Jag har idag bara 8 kilo dit och det ska jag kunna nå! Det som dock är problemet är att viktklubben funkar precis som viktväktarna med att man måste väga och mäta allt man stoppar i sig. Därför försöker jag nu att planera mina dagar så att jag kan äta mig mätt vid varje måltid, vilket omgivningen kan tycka är konstigt. Det som är problemet är att om man fuskar för mycket med kalorierna så stoppar viktminskningen upp och jag vill få igång det och då måste man vara hård och faktiskt ha koll på vad man äter.

Jag vill avsluta detta inlägg med att det troligen inte finns någon som säger att en viktminskning från början till slut är en dans på rosor, men att det är underbart när det väl funkar och man känner hur man faktiskt blir lättare, att kläderna inte stramar över magen eller att byxorna börjar hänga och bli för stora.

Jag minns fortfarande den ENORMA glädjen jag kände när jag för första gången kunde köpa en tröja på Jack & Jones, jag sket i stort sätt i vad den kostade för den passade och jag kunde äntligen köpa ett plagg från en "normal" butik. En butik som inte har kläder där man skriver en siffra framför XL symbolen. Jag minns också hur underbart det var när viktminskningen pågick som bäst när man vecka för vecka fick göra nya hål i skärpet och ständigt växte ur kläder som blev som tält.

Jag hoppas att detta kan få några som läser bloggen att reflektera över hur svårt det faktiskt kan vara att vara överviktig, men att bara man är noggrann så kan man äta det mesta och faktiskt gå ner i vikt. Det handlar bara om prioriteringar. Det jag vet är att jag nu kommer kämpa på för att nå min målvikt. Om jag ses som manisk av min omgivning så får jag väl ta det, men det är min kropp och jag vill fortsätta min resa mot en normalviktig person som mår toppen både psykiskt och fysiskt!

Idag vaknade jag runt klockan fem och sen har jag bara legat och väntat på att David ska vakna… Fattar inte varför jag vakna så tidigt idag, eller jo det kan ha med magen att göra för det körde runt något fruktansvärt när jag vakna, men har nu lugnat ner sig.

Igår gick det bra att jobba, men det märks att något inte är som det ska i kroppen för jag springer på toa stup i ett och sen blir jag otroligt snabbt trött. Det är som att någon klubbar mig, men då är det bara att ta ett djupt andetag och försöka fortsätta. Det är ju skoj att vara tillbaka i alla fall och jag klarar inte av att vara hemma för många dagar på rad utan att börja bli otålig och klättra på väggarna.

Idag är det fredag och vi ska ha stormöte på jobbet, ska bli intressant att se när vi ska få ner våra kära kollegor till vårt kontor och jag är också nyfiken på vårt nya schema. Jag hoppas så innerligt att det inte blir sämre än det vi har, men det kommer det med all sannolikhet att bli. Ska dock vara glad att man har ett arbete med tanke på hur det ser ut i Sverige idag. Det är en ständigt ökande arbetslöshet och jag börjar undra när krisen ska vara över. Jag vill ju också gå vidare, men som det ser ut nu så får man lugnt sitta ner i båten och vänta…

I helgen blir det lugnt och skönt, vi ska väl gå på stan imorgon och sen på kvällen har David bestämt att det är Robinson som ska ses, får se om jag orkar se på det. Är ju lite anti sen tidigare och tycker att det mest är skit! Något jag dock vill se med spänning är Let’s Dance som är ikväll, ska bli mycket intressant att se vem det är som får åka ut denna gången!

Nä nu ska jag vara lite social med mitt lilla "penntroll" och därefter ska jag göra mig klar för att gå till jobbet. Ni får ha en underbar dag därute och jag hoppas att våren nu äntligen har kommit för att stanna!

Jag blir så trött! I måndags var jag på riktigt gott humör när jag vaknade. Jag hade sovit riktigt gott och när jag ställde mig på vågen efter en veckas kaloriräknande (med i viktklubben på aftonbladet) så hade jag minskat ett kilo. Det kändes med andra ord riktigt skönt!

Det enda som inte kändes riktigt bra var att min älskling var dålig i magen och skulle vara hemma den dagen. Jag kom ur sängen i god tid, åt min frukost (hör inte till vanligheterna, men börjar bli ett stadigt inslag nu!) och snörade på mig mina nya promenadskor som jag köpte i helgen och sen bar det iväg mot jobbet.

När jag gick över bron från gullmarsplan till skanstull så började jag tänka på hur vacker vägen jag går nästan varje morgon är och hur jag börjat känna igen olika människor som liksom jag går samma väg nästan varje dag. Det är den unga killen som med sin svarta halsduk nästan bara har ögonen synliga, sen har vi den äldre mannen som passerar mig ofta när jag kommer på morgonen vid riksdagen och sen den äldre damen som alltid tycks gå runt på drottninggatan. Allt detta har jag börjat tänka och reflektera över när jag tvingar mig själv att inte gå och tänka på sånt som har hänt och det som kan hända utan faktiskt lever i nuet. Har en klok människa som sagt till mig att om jag hela tiden tänker på det som varit och det som kommer så missar jag hela nuet och hon har så rätt!

När jag var nästan framme på jobbet så kände jag hur jag började få ont i magen igen, inte på samma sätt som tidigare utan nu gjorde det ont på en punkt och det med besked. Jag kom fram till jobbet och var med på morgonmötet och sen fråga min chef hur det egentligen var med mig och jag konstatera att jag nog ska ringa bankhälsan och se om jag kan få prata med läkaren jag träffa veckan innan. Sagt och gjort så fick jag tag på honom och fick en akuttid omgående. Mina prover var det tydligen också något med så han ville ändå träffa mig. Under undersökningens gång konstaterade han att det nog bara var att åka till akuten för det är troligen blindtarmen, vips så var jag på Södersjukhuset igen!

Där konstaterade man att det inte var blindtarmen, men att jag hade riktigt ont och att de inte kunde härleda smärtan och därför skrev in mig. Jag var där i ca sju timmar innan jag fick gå hem över natten och vara tillbaka som igår för ultraljud. På ultraljudet hittade de inget, men det enda de gjorde var att utesluta blindtarmen och lite annat så jag vet fortfarande inte vad det är som spökarm, det får nämligen min läkare på bankhälsan ta reda på. Så här sitter jag nu och väntar på att telefontiden ska börja så jag får prata med honom och hur vi ska gå vidare. Smärtan är helt ok idag, nästan helt borta och det är det som är så otäckt att det bara kommer och går…

Jag har fått tid för ultraljud nästa vecka och då ska vi se om det finns några njurstenar som spökar, eller om vi kan hitta något annat…

Ja det var allt från mig just nu, kanske skriver mer sen för det finns inget tråkigare än att vara hemma från jobbet!

…får väl fortsätta att berätta om mina läkarbesök. Igår var jag som sagt på bankhälsan och idag likaså för att få lite provsvar och lämna nya prover. Besöket gick bra och jag har inte haft lika ont idag som jag hade i tisdags och onsdags, men det ömar lite emellanåt. Läkaren tror att det kan vara njursten som spökar och har därför skickat en remiss för ultraljud så det återstår att se hur länge jag får vänta innan jag får komma på det.

Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag var hemma efter 21 i tisdags för jag var på akuten, efter 19 igår för jag jobba och idag jobbar jag till 20 så jag är hemma återigen sent. Inte mycket tid över för att träffa och prata med min älskling, men det får vi väl ta igen på lördag förmiddag för sen på eftermiddagen får vi besök från Göteborg som ska se på melodifestivalen tillsammans med oss. Det ska bli jätteskoj och trevligt att träffa Daniel och Markus igen.

Nä nu ska jag bara slappa de sista 30 minuterna av min lunch och sen är det back to work, as always!

Igår var en mycket lång dag! Vaknade som jag skrev igår på ett alldeles strålande humör och kände att allt bara var så bra. Kom till jobbet i god tid och kände mig pigg och fräsch. Efter lunch framåt 14 så kände jag hur jag fick ont i bland annat magen och ryggen och ringde sjukvårdsupplysningen som efter min beskrivning av problemet bad mig åka direkt till akuten på Södersjukhuset. Sagt och gjort så tog jag mina saker och gav mig av mot akuten med en fasa för den eventuella väntetiden som jag skulle utsättas för.

Kom till akuten och fick komma in och träffa en sköterska ganska omgående som konstaterade att det inte var det de varit så oroliga över som måste opereras direkt, men att läkaren skulle undersöka mig efter ett tag så jag blev placerad i ett vänterum och där blev jag sen sittande i sex timmar! Det är helt otroligt vad det är lång tid att sitta och vänta och när det väl var min tur så var den mesta smärtan borta och jag började undra vad jag gjorde där egentligen. Läkaren undersökte mig på 3 minuter och sen tyckte han att jag skulle ta kontakt med min vårdcentral idag för att få en mer utförlig undersökning. Då blev jag minst sagt matt, trött, arg och besviken för att jag suttit så länge, men ändå inte fick en enda ledtråd till vad mitt problem kan bero på, jag var minst sagt gråtfärdig.

Idag fick jag tid direkt hos Bankhälsan och de tog ett helt batteri med prover och jag ska dit imorgon på en akuttid och få reda på svaren och eventuella fortsatta undersökningar. Jag har från och till jätteont i mage och ryggen och det strålar neråt. Återstår att se vad det kan vara.

Jag är i alla fall på jobbet då jag får nippran på att vara hemma samt att jag inte känner mig "sjuk" utan har bara ont och med värktabletter funkar det hyfsat…

Åter till arbetet….

Vaknade klockan 05:00 av att Irma fick för sig att nu hade jag och David legat för länge bakom en stängd dörr och det gick då inte för sig. Så från och till under nästan en timma beklagade hon sig utanför dörren och till slut orkade jag inte mer och jag var ju ändå klarvaken så jag gick upp precis lagom till Tv4 Nyhetsmorgon. La mig i soffan med en filt, Irma på magen och Wera på sidan om spinnande. Utanför så viner vinden och det snöar som om det vore december. Ja jag kan bara inte känna mig neråt då! Detta är ju livet, det enda som inte passar in är snön, för den förstör lite av den vårkänslan som jag försöker uppbringa, men den kommer snart!

Jag fixade till mig, rakade mig och tog en dusch… David äter lite frukost (och jag som vanligt är inte riktigt redo för att äta något) och jag börjar dra av soffan och katternas klätterställning från hår och sen åker dammsugare fram och jag kör igenom lägenheten. Det känns så otroligt skönt att ha det rent omkring mig och det är skönt att ha lite mer tid på morgonen! Nu sitter jag här i soffan med Wera brevid och äter en liten skål med flingor och fil samt dricker the. Jag ska vara hos psykologen nio så jag har åtminstone 30 minuter till att bara slappna av och ta det lugnt.

Det enda som rusar runt i huvudet är att jag inte riktigt fått till uppgiften som jag har till besöket idag. Nämligen att skriva ner och inse vad som är bra med mig själv och hur jag ska kunna sätta mig själv i första rummet. Det låter inte så svårt när man skriver det såhär, men det är grymt jobbigt att faktiskt komma fram till något som man själv också tror på. Det är dock otroligt skönt att ha börjat på promenaden mot bättre självinsikt och självbild!

Ja vad ska jag mer skriva? Var hemma i Örsjö i helgen och det var otroligt skönt att få träffa familjen igen! Man saknar dem massor mellan varven och det är skönt att veta att de alltid finns där.

Nä nu måste jag fixa det sista och boka tvättid så att jag kan fixa det ikväll, fy tusan vad jag mår bra idag!

Hoppas ni alla får en lika bra dag som jag hoppas att jag kommer ha!

Over and out

Ja det är faktiskt så! Nu när man väl kommit upp så är det bara jätteskönt. Ska snart börja gå mot jobbet och de här morgonpromenaderna känns mer och mer motiverande. Jag snittar på ca 14 000 om dagen, vilket jag är stolt över för tidigare var det kanske 4-5 000 steg, alltså en klar förbättring.

En annan sak som jag är glad över är att jag ställt undan vågen långt in i klädkammaren och nu bara kommer att väga mig en gång i månaden för att minska på den inre stressen över min vikt. Jag kommer kämpa på, men det blir ju inte bättre av att väga sig titt som tätt. Jag har också hittat en underbar site på nätet www.matdagboken.se där jag från i onsdags skriver in allt jag äter så håller den reda på antal kalorier, fördelning av kolhydrater/proteiner/fett samt de extra kalorier man får utav träning.

Med andra ord så känns livet ganska bra just nu och jag hör fågelkvitter utanför, vilket får hjärtat att slå ett extraslag av lycka!

Annars då? Inget nytt hos Emil? Jo igår var snickaren här och målade vårt vinställ, han fixade också upp en täckskiva som saknats samt målade inne i ett skåp som vi haft mögelangrepp i. Skönt att äntligen ha det gjort och nu är det bara en målningsomgång kvar sen är allt fix och färdigt!

Var på banken igår (personalbanken) med David och gick igenom ekonomin. Jag visste ju redan precis vad jag ville göra så nu har jag startat mitt nya pensionssparande och sett över att handpenningen på lägenheten är klar. Så nu kan jag börja leva för lönen och inte spara varenda krona, ska bli skönt att inte behöva tänka på det! David var dock lite lätt förvirrad igår, men jag tror det löser sig. Inte lätt att få 10 000 frågor om placeringshorisont, riskgrad osv. Sen få ett förslag på lite fonder som man inte har en aning om vad det är för något, men förhoppningsvis blir han lite klokare när han får alla papper och kan läsa igenom allt.

Nä om man skulle börja gå mot jobbet så man snart får komma hemåt igen! Ha en underbar fredag därute och ta vara på er och de som finns omkring er!

…du har så rätt Linda, det går alldeles utmärkt att gå till jobbet på morgonen, eller det har funkat so far i alla fall! Det är ganska skönt att bara promenera och se sig omkring, idag gick jag dock väldigt långsamt så det tog 1½ timma. Blev förvånad över att det tog så mycket längre tid än det brukar, men det beror högst troligt på att jag var så trött.

Igår var jag hos psykologen för andra gången och det känns skitbra. Jag får konkreta förslag på hur jag kan börja vända på tankarna så att det blir ett större positivt flöde samt försöka att se till vad jag har och inte så mycket till vad som har varit. Det finns många lik i gaderoben som jag skrivit tidigare om i bloggen, men nu ska jag en gång för alla försöka att få det som kallas självkänsla och faktiskt börja känna mig stolt för det jag gör och har åstadkommit genom livet.

Det ska ju inte vara så svårt liksom, och jag hoppas att de som finns i min omgivning kommer att märka skillnad!

Nä nu ska jag ta och fixa lite här, men skriver kanske lite till senare.

…och tränat på lunchen! Det var inte mycket ork idag, men lyckades åtminstone höja vikten på en av maskinerna till nästa gång. Utöver det så gick jag till jobbet idag på morgonen och det tar drygt 1 timma och 5 minuter så nu kanske jag kan våga mig på att göra det varje morgon, även när jag börjar nio.

På jobbet är det fullt med folk idag och jag ska snart ha det årliga medarbetarsamtalet med min chef. Klart man är lite nervös, men jag tror det kommer gå galant då allt flyter på bra och jag gör ett i mina ögon riktigt bra jobb, även om det finns lite att ändra på och att lära sig.

Nä nu måste jag återgå till arbetet!
Ciao

Vad hände igår då? Ja jag hade tänkt skriva om det igår kväll, men det blev inte av så här kommer en sammanfattning!

När jag vakna igår var jag på ett dåligt humör, jag kände bara att allt var tråkigt och att jag var så trött på mig själv och över min bitterhet på att aldrig gå ner i vikt, ja ni vet det vanliga. Jag hade bestämt mig för att gå en långpromenad och på så sätt komma tillbaka hem go och glad och inte utsätta min stackars älskling för mina nycker och humörssvängningar. David var dock upp ganska omgående han också så jag kom inte iväg utan beklagade mig istället över hur skitigt det var därhemma och att vi borde göra sovrummet kattfritt så att vi inte ligger och sover i skiten i alla fall.

Nu låter det kanske som att vi har det skitigt hemma, men så är inet fallet, däremot är det hårigt då vi har två perserkatter som dessutom har sovit i sängen sen de var kattungar. Det skulle det nu bli ändring på och jag och David städade ur sovrummet rejält, fick upp tavlan som väntat på att bli upphängd sen vi flyttade in i lägenheten och det blev ganska fint. Sen åkte katternas klösträd ut i köket och så ut med allt på balkongen för att vädras.

Jag tänkte att jag måste ta tag i problemet till håren också och slängde både Irma och Wera i badet så nu är de så otroligt vackra och luktar gott, men ack så sura de var i natt och i morse för att de inte får komma in i sovrummet! Det kommer nog att ta några nätter innan Irma ger sig och slutar skrika utanför dörren. Hon har ju alltid hatat när någon dörr är stängd och nu har helt plötsligt en stängts för evigt, hua!

Efter kattbaden så var ju hela badrummet fullt med hår och jag var inne på att storstäda så fronten på badkaret åkte av och hela golvet under knäskurades, ja hela badrummet faktiskt och även avloppet fick sig en rengöring så nu ska det också vara i tipp topp. Under tiden så städade David resten av lägenheten och fixade så att det var skinande rent överallt och vi kunde luta oss tillbaka i soffan och känna oss nöjda!

Senare på kvällen åkte jag till Sickla för att handla lite och David passa på att ta en dusch. När jag går där med min inköpslista på ICA så känner jag bara att jag är så in i skogen trött på att tycka synd om mig själv och att kämpa utan att det funkar med vikten så vad gör jag? Jo jag anser att vi bör få unna oss varsin semla så jag köper detta! Jag kan bara säga att den semlan var bättre än sex! När man inte ätit något sött på flera veckor så var en semla en bomb utan dess like och jag njöt av varenda tugga! Dock kände jag mig megafet efteråt, men det var det tusan värt!

Med andra ord så hade jag en bra helg där vi fick mycket gjort och det känns helt underbart! Nu är det bara tvätten och att fixa förrådet som är kvar, men det får vi ta tag i senare!

Ha en underbar måndag därute!

Så har det äntligen varit helg igen! Måste säga att det varit en riktigt trevlig helg som har gått alldeles för fort. Igår så kände jag mig rastlös och hade fått för mig att jag skulle gå till skarpnäck och tillbaka precis som jag gjorde förra helgen. David ville dock in och titta lite på bokrean så jag passade på att gå in till city istället. Väl där gick vi först på Åhlens, men deras rea var inte mycket att hänga i granen tyckte jag och vi gick vidare till Akademibokhandeln där jag hitta en deckare för 10 kr, vilket kändes som ett riktigt kap (den kosta 89 kr på Åhlens). Sen hittade jag Alan Greenspans självbiografi som jag ser fram emot att läsa. Det får bli den och Bill Clintons i sommar om jag inte tar mig för dem tidigare. Det är ju två tegelstenar som troligen går in rätt mycket i varandra.

Jag hittade också Herman Lindquist samlade verk rörande historien om Sverige som är i nio delar, men jag vet inte om jag ska köpa det eller inte, får se vad som händer. Från den sista affären så bestämde vi oss för att äta och David följer inte LCHF direkt längre så han passade på att äta en god pizza och jag åt en underbar sallad med en dressing blandad med någon form av ost, oliver, olja som sedan var blandad med kuckling. Ja det är bland det godaste jag ätit i salladsväg!

På eftermiddagen i lördags bar det iväg till sickla och SF biografen där vi hade köpt biljetter till män som hatar kvinnor. Jag var riktigt nervös inför filmen då jag läst böckerna och bara ÄLSKAR dem! Då brukar ju filmen i stort sätt alltid bli en besvikelse, men jag måste säga att jag är grymt imponerad över hur de lyckats få ihop en riktigt bra film utan att tappa någon stor eller väsentlig del av bokens innehåll. Det är med andra ord en film som jag varmt kan rekommendera!

Igår kväll var det så dags för det som är obligatoriskt sedan ett par helger tillbaka, nämligen melodifestivalens fjärde delfinal från Malmö. Med tanke på hur uruselt startfältet var förra helgen så hade jag inga höga förhoppningar, men så jäkla bra det var igår alltså! Alla kunde lätt ha vunnit förra veckans delfinal och även om jag inte var så förtjust i Agnes låt så kommer den nog växa och bli bättre. En låt som jag däremot fastnade för på en gång var bidrag åtta skriven av Fredrik Kempe och framförd av Malena Emman. Denna låt satte sig rakt i hjärtat på mig precis som Vincero gjorde med Fredrik Kempe för några år sedan!

Nu på lördag får jag dock se om jag ser andra chansen, jag har aldrig varit förtjust i den och kommer nog inte bli det heller. Det upplägget passar mig inte alls och jag är så förbannad på upplägget som är i år också där man ska rösta och rösta och rösta så jag har helt enkelt struntat i att rösta!

Så var hela lördagen bara underbar då? Nä jag har mina downs fortfarande då jag känner mig fet, ful och bara allmänt trött på att hela tiden behöva tänka på varenda sak jag stoppar i mig och sen inte veta hur fan man ska bete sig för att gå ner i vikt. Den ena säger räkna kalorier, den andra ät fet, men inte kolhydrater osv. Det enda jag vet är att jag står stadigt på 80 kg och jag är så in i helvete trött på att vara överviktig!

Nä nu ska jag ta och slappa lite för det har varit storstädning här idag, men mer om det senare!