Jag har inte hunnit med att skriva så mycket på sistone, men allt rullar på. Ikväll är det samkväm med jobbet, men jag vet inte om jag riktigt är på humör för det! Känns som att det är en massa skit som jag går och tänker på och sen att luften på jobbet inte är den bästa gör sitt också….
Vart chockad igår när det ringde från Nordea kort och frågade om jag hade försökt att spela poker för fem tusen samma morgon. Det hade jag inte gjort utan någon hade kommit över mina kortuppgifter. Skönt att det vart spärrat och att inte en krona försvann, men också skönt att veta att banken hela tiden försöker ha uppsyn över vad som sker med korten samt att jag om någon tar pengar från det får ersättning, vilket inte sker om jag får kontanter stulna.
Därhemma är allt bara bra med katterna och älsklingen. Visst jag kanske har varit lite småirriterad då och då, men jag kan störa mig på småsaker ibland som att man inte kan prata med varandra. Det är inga stora saker det handlar om, men jag är väl krävande på att man pratar med varandra. Som igår när min älskling helt plötsligt börjar plocka fram underkläder och en tröja för att packa ner. Klart man undrar vart han är på väg och får som svar, ska träna imorgon. Jättebra och skoj att han börjar träna, men man kan väl åtminstone nämna att man funderar på det, eller är det för mycket begärt? Kanske är jag som pratar för mycket som brukar försöka berätta vad jag tänker och funderar på…hmm?
Jag ser fram emot helg igen och hoppas att jag och David hittar på något roligt. Tanken är att vi ska gå på bio någon dag i alla fall, vilket jag ser fram emot. Skulle vara roligt att göra någon liten utflykt också. Får se vad som händer! Några förslag?
Nä nu ska jag fortsätta att plocka här, men vi hörs
Over and out




Du kanske är lite för “tjejig” när du tycker att ni ska prata om att partnern ska träna; en kille (förlåt!) ser ju på själva handlingen (att plocka ihop väskan) vad som är på gång… själv är jag tjej, då, och avskyr att inte ha pratat om saker innan de händer. Det kan också ha med mobbningen att göra, att man vill ha koll. Som f d mobbade barn hatar vi nog överraskningar, vad de än vara må, det är i alla fall en tänkbar teori.
Comment by Anonym — May 8, 2009 @ 20:02