Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?