Tankar och funderingar på ett tåg….
Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.
Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.
Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.
By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!
Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!
Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…




Ibland, när något jobb känns urtrist och man inte alls gillar att jobba med det man gör eller med de personer man gör, ja, då kan det underlätta att inför sig själv låtsas att man är en inhyrd konsult. Så fort man börjar tänka att man sitter på ett sexmånaders uppdrag så känns det lättare att stå ut med allt det trista. Under tiden kan du börja fundera mera på vad du skulle vilja jobba med. Jag hade just en sådan jobbig period för ett par år sedan och gick då (privat) några gånger (kanske 5 ggr) till den här coachen: http://www.gauffincoaching.se/privatpersoner.html Efter ett par samtal (och några övningar) får man rätt klart för sig var man står och vad man vill göra härnäst. Angående jobben du sökte, eller tänkte söka, så är det väl så att om du inte platsar på dem så ska du inte heller säga att det var tyvärr att det inte blev något. Nej, istället var det tur att du slapp undan! Det andra att tänka på är att företagskulturerna är så olika på olika ställen; det företag du är nu har säkert en annan kultur än konkurrenten. Jobbet du inte trivs med där, kan te sig helt annorlunda hos en konkurrent. Eller om du byter bana och jobbar inom samma område men hos en revisionsfirma eller en bemanningskonsult, det kommer också att vara helt annorlunda.
Comment by Anonym — June 13, 2009 @ 15:56