Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Nu har det gått ca två månader när kollegor efter varandra varit hemma för att de själva varit sjuka eller att deras barn varit det. Med andra ord har det bara varit en tidsfråga innan man själv skulle bli sjuk och igår kunde jag inte stå ut längre…. Jag har haft ont i hals och varit lite småförkyld nu i 4-5 dagar, men det har liksom varit kontrollbart, men igår gick gränsen för vad jag tycker är acceptabelt och där jag kan känna att man kan vänta en dag till för att se om det vänder.

Jag ringde därför bankhälsan och fick tid två timmar senare. Jätteskönt att inte behöva vänta några dagar, eller bli tillsagd att bara vila och sen blir det bättre. Kom dit och blev undersökt och det första som konstaterades var att jag har en kraftig bihålleinflammation och där har vi den där hemska huvudvärken som jag gått med ett tag och sen när jag öppna munnen och lät läkaren titta ner i halsen så fanns de karakteristiska vita små fläckarna samt att jag är röd i svalget och har svullna lymfknutor och mandlar. Resultatet av läkarbesöket vart tre olika tabletter och ett nässprey att använda och jag hoppas att jag är i form till måndag igen….HATAR verkligen att vara sjuk!

Vad händer i helgen då? Ja jag har fått order om att ta det lugnt så jag tänkte plugga lite till inför Swedsec så att jag kan sätta det där jäkla provet. Ni som undrar över min nojja över detta kan fråga er hur ni kände inför uppskrivningen till körkortet, detta är samma sak fast värre!

Nä nu ska jag gå och ta en dusch och se om jag kan andas lite efter det.

Då var det söndag igen, vart tar helgerna vägen egentligen? Skulle behöva minst en eller två dagar till nu när vi är mitt inne i hösten och känner vintern nalkas. Det är just nu bara otroligt tråkigt väder! Det regnar och är grått ute, men då får man passa på att tända en massa ljus och på detta sätt försöka öka mysfaktorn i livet.

Igår pluggade jag halva dagen och sen åkte jag och gubben för att se 2012 på bio. Det var en ganska okay film, men den blev lite för mycket av det goda så den där spänningen som jag hoppats på den försvann tyvärr. Något annat som också fick mig och inte minst David att bli sur var de som satt bakom och prasslade. Nu menar jag inte lite prassel utan det var verkligen hela tiden och det var otroligt störande. Som om inte det vore nog så var halva biosalongen full av fjortisar som inte har förstånd att faktiskt sitta ner och njuta av en film. Vill man bete sig och föra liv, ja då anser jag att man kan se filmen hemma istället och inte förstöra för alla de som vill se filmen. SF borde ha någon anställd med på varje föreställning så de kan säga till de som inte kan uppföra sig för det är många tydligen som inte har fått lära sig det hemma.

Igårkväll så blev det god köttfärspaj med fetaost i och körslaget/dansbandskampen. Underbart att Ola vann och att Date fick sin andra guldstjärna, men lite schizo blir man när man inte kan följa ett program utan håller på att bläddra fram och tillbaka….

Nä nu ska jag fortsätta att plugga, tänkte ta mig igenom pärmen idag (ca 200 sidor kvar) och sen renskriva mina anteckningar och sen blir det att göra diagnoser. Jag ska vara så förberedd som jag bara kan bli för jag vill sätta detta på första försöktet. Skulle jag inte lyckas så vet jag dock att på nya jobbet så får jag göra det på arbetstid, vilket är en skön tröst om det skulle gå åt skogen.

Försök nu njuta av dagen även om den är grå och trist!
Kram

Igår var det ölanrop inom banken och uppsamlingsplatsen var på operakällaren i kungsträdgården. Massor med folk och det var trevligt att hälsa på både nya och äldre förmågor! Direkt efter jobbet träffades vi från kontoret som skulle gå på anropet och satt och snacka en massa över några glas vin och därefter var det promenad bort till Kungsträdgården där jag träffade min första chef och även min nya chef samt en massa nya kollegor. De verkar väldigt trevliga och jag bara LÄNGTAR till januari. Det ska bli så otroligt roligt att få sätta sig in i de nya arbetsuppgifterna och få utvecklas lite igen.

Det har varit en lugn vecka annars utan några direkta nyheter. Det är både positivt och negativt. Jag känner ibland att man bara traskar på och ibland är det som ett hamsterhjul som man springer i och oavsett hur långt man springer kommer man inte längre än den punkten man står på. Det man behöver göra är alltså att gå ur hjulet, bestäma vart man ska och sen sikta på det. Jag tror att jag åtminstone har satt ut en fot utanför det där hjulet nu och jag ser med spänning fram emot vart jag är på väg.

En glad nyhet är i alla fall att nu äntligen är det klart med papperna från SBAB och från och med nästa år så kommer jag att äga den lägenheten vi bor i. Det känns jätteskönt att det äntligen är klart med ombildningen och att ägarna (dödsbo) får möjligheten att efter fyra år att börja avveckla företaget och veta att det blev som ägaren ville, nämligen att hyresgästerna skulle få köpa sina lägenheter.

Nä nu ska jag plugga, bara några veckor kvar och på veckorna orkar jag inte plugga….kanske är lat eller bara trött, vet inte riktigt kanske är en kombination.

Ha en underbar lördag!

Det har ju hänt en massa sen jag skrev sist och det hände en hel del innan dess också som jag inte skrivit om. En sådan sak är att jag för ca ett år sedan började intressera mig alltmer för aktier och att handla med dessa. Det har fungerat över all förväntan och det är otroligt skoj att försöka förstå vad som är köpvärt och när det bör säljas. Än sålänge har jag bara gått på plus, vilket känns otroligt skoj.

Det senaste dock är att jag börjat intressera mig alltmer för utdelningsaktier, bland annat därför att jag framöver inte kommer kunna köpa aktier ena dagen och sen sälja dem igen dagen efter. Detta med utdelningsaktier är riktigt intressant. Det går på korta drag ut på att man köper stora bolag som delar ut mycket av sin vinst till aktieägarna för att sedan återinvestera vinsten på börsen. På detta sätt får man ränta på räntaeffekt på sina pengar och om man bara låter tiden ha sin gång så kommer aktierna att växa i värde och även storleken på utdelningarna.

Fonder har jag fortsatt med även om jag sitter och väntar in att sälja av dem vid rätt tilfälle. Detta för att jag vill ha in de pengarna i min kapitalförsäkring istället. Det är ju mycket roligare att ha dem där för att man varje månad (eller mer/mindre om man så vill) kan ändra om sina fonder utan att det för den sakens skull utlöser någon reavinstskatt. Det som dock sker i en kapitalförsäkring är att man årligen betalar kring 1% av det totala kapitalet i skatt samt att om man lyckas med konststycket att välja en fond som rasar och sen måste ha ut pengar så kan man inte göra förlustavdrag i deklarationen.

Ja det är mycket att tänka på, men det är otroligt skoj. Det som också är viktigt att tänka på är att man behöver inte ha en massa pengar för att börja spara! Det kan räcka med 100 kr per månad och det klarar de flesta av, väljer man dessutom en bra fond så kan man få rätt bra avkastning på det sparade kapitalet. Vill man inte sätta av några egna pengar så kan man se till att åtminstone se över sina PPM placeringar som är pengar som man själv tjänat ihop, men allt som oftast inte bryr sig om! Det är otroligt dumt tycker jag.

Nä nu ska jag inte skriva mer om detta, men jag ska sätta mig med min bok om "Insikt i finansiell ekonomi" och plugga inför Swedsec provet som ska göras framöver. Inte skoj när man är tvungen att plugga, men ett intressant ämne.

Ha de gott därute!
Kram Emil

Blev uppmärksammad på detta och det låter otroligt bra! Återstår att se hur bra det fungerar! Klicka gärna på länken och bli medlem. Rappoterar sen här om det ger något resultat eller inte!

//Emil

Det kanske är bloggen som är på väg att dö ut, eller så har det bara varit ett långt avbrott i väntan på inspiration. Jag vet inte riktigt ännu, men tror mer på det sistnämnda!

Just nu sitter jag och äter frukost, det är en härlig morgon även om det är en massa måsten som hänger över en. Det ska städas och sen måste jag plugga som tusan inför SwedSec testet som jag ska göra i December.

Det har hänt mycket på de här två månaderna att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Vi har varit på Kreta en vecka, vilket var juvligt och varmt! Otroligt vad skönt det kan vara att bara få koppla bort allt och njuta av tillvaron med en bra bok. Det var riktigt skönt att bara få komma hemifrån och släppa allt som pågår här för en vecka.

Sen har jag fått nytt arbete som jag börjar på i januari som personlig bankman under utbildning. Känns helt underbart att få gå vidare från kundtjänst till att nu spendera merparten av min tid med bokade rådgivningar.

Detta var lite kort om det som skett sen sist, men jag kommer skriva mer snart tro mig!

Fick gå hem från jobbet i måndags och igår var det heller inget vidare. Vart lite bättre framåt kvällen och kunde andas genom näsan, vilket inte skett sen i söndagskväll! Hade därför förhoppningar om att kunna gå och jobba idag, men nädå när jag vakna så var näsan och skallen helt igenproppad av snor igen!

Det finns nog inget värre än att vara riktigt förkyld med hals- och öronont uppe på det, jag blir så seg att jag inte kan ta mig för något alls samtidigt som jag blir så grymt uttråkad! Idag har jag därför dammat, damsugit, piskat kuddarna i soffan samt skurat i badrummet. Känner mig riktigt duktig, men sen var jag ju helt utslagen i tre timmar efteråt!

Har tänkt laga lite middag till min älskling idag, det blir kycklinggryta med ris. Låter inte det gott? Tänkte göra det riktigt starkt så att det kanske hjälper till att rensa skallen lite!

Skriver mer senare!
Kram

…vem kom på det? Att säga så alltså? Det är bara jobbigt att gå upp på morgonen ju, men på helgerna är det mycket lättare än på vardagarna. Har varit uppe lite mer än en halvtimma nu och är redan igång med tvätten. Känns jätteskönt att i alla fall bli av med det som går att torktumla. Egentligen har vi tvättid ikväll efter 19, men när jag boka den var det ledigt på morgonen. Jag glad i hågen går ner i källaren för att upptäcka att första passet blivit bokat sen igår, men det börjar först 10. Jag bryter därför regeln om att inte tvätta för 10 på en helgdag. Visste inte ens om att det fanns förrens jag satt igång maskinerna och man kan ju inte bara stänga av dem igen.

Jaja hursomhelst så är det strålande solsken ute och inte regn som det var igår morse. Igår var jag jätterastlös när jag kom upp, gjorde mig iordning ganska fort för att komma iväg någonstans. När jag var klar var David inte ens påbörjad för att bli klar och då tappa jag bara sugen och satte mig i soffan och spelade på Facebook samt letade efter information om börshandlade fonder. Det är otroligt intressant att se hur folk kan tjäna grymma pengar på att bara flytta ett kapital mellan olika lösningar olika dagar. Självfallet måste man ju också ha timing för lika lätt som det är att få pengar, lika lätt är det att bli av med dem om man inte vet vad man håller på med.

Det blev bio igår i alla fall och även en lunch inne i stan. David har sagt en längre tid att han vill köpa nya jeans så han hittade ett par skitsnygga på G-Star som satt fint. Jag vill också kunna köpa något dyrt utan att den lilla rösten i min hjärna säger att vänta tills du gått ner klart, eller vänta tills du är i form och jag viker mig för den rösten så nu får jag fan komma igång igen och nå min målvikt samt träna!

Filmen som vi såg var Harry Potter-Halvblodsprinsen och det känns bara som en lång transportsträcka till den sista filmen. Visst det fanns en och annan bra scen även i denna filmen, men överlag vart jag inte imponerad.

Annars händer inte mycket i livet. På jobbet har det varit lika mycket kaos som vanligt och jag är ganska trött på det ibland. Jag pluggar så mycket jag bara kan för att klara SwedSec och det är ju en utvecklingsgrej, när den är avklarad kan jag söka tjänster som personlig bankman. Det känns som att det skulle passa mig bättre och då kanske jag mer kan känna att jag inte utbildat mig för att mestadels vara en mänsklig bankomat!

Nog om allt, nu ska jag ner i tvätten igen! Ha en underbar söndag!

Häromdagen när jag lyssnade på musik i iPoden så hajade jag till. Ni vet ibland lyssnar man på musik, men man lyssnar inte riktigt på vad personen ifråga sjunger. Jag har säkert hört låten tidigare, men det var först nu jag hajade till och reflekterade över vad Magnus Uggla egentligen sjunger i hans låt Å, han kysste mig! Inte visste jag att Uggla gjort en text med så homoerotiska kopplingar som denna. Ja döm själva! Underbar låt!

Han lura med mej hem till hans kvart, uppe på Kungsholmsstrand,
han sa det skulle va en stor jävla fest, uppe på Kungsholmsstrand.
I hissen klämde han sej upp in mot mej,
hans armar ringlade sig runt kring mej,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Det var naturligtvis, inte en enda själ uppe i hans lägenhet,
han såg bort från mej, för att inte visa sin förlägenhet.
Han bjöd mej en soffa av zebraskinn,
och hällde upp ett dricksglas fullt med gin,
jag smalt när han böjde sig mot mej och kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Han ursäktade sej, att han hade burit sej så illa åt,
men va fan gjorde det, nu när han hade fått mej så jävla K.. [piiiip]?
Han böjde sej ner mot min späda kropp, i hans armar låg jag när han lyfte mej upp,
jag blixtra till i hela kroppen när han kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
jag blixtra till i hela kroppen, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.

Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!

Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!

I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!

Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!

Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…

Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.

Det får räcka för idag….ha de bäst därute!

Det har gått en vecka sen sista inlägget och jag måste skärpa mig. Finns ju massor att skriva om egentligen både när det gäller privatlivet, politiken och arbetet.

I helgen bar det av med de nyfunna vännerna Steffan och Christoffer till Dalarö och för att underlätta så erbjöd vi oss att hämta upp dem vid Hornstull. Sagt och gjort så packade vi väskan med en filt, ett spel som heter blokus (skitroligt, men tankekrävande spel som varmt rekommenderas) och såklart badkläder! Jag programmerade in deras adress och när jag skulle ansluta antennen som gör att GPSen känner av om det är vägarbete eller liknande så dog batteriet i den. Ut med sladden och in med laddaren och sen tillbaks i hållaren igen. Det jag dock glömde var att åter sätta i antennsladden. Vi åkte efter GPSens anvisningar, men när den säger att vi ska svänga av så finns där ingen avfart då denne är avspärrad. Vi blir därför tvungna att åka in till centralen innan vi lyckas vända igen och så snurrar vi runt i staden i nästan en halvtimma innan vi kommer rätt. Jag avskyr att de stänger av halva staden under sommaren för att bygga om vägarna, men någon gång måste det ju göras. Väl där så kliver vännerna in i bilen och jag programmerar in vår nästa destination, nämligen stranden och den underbara solen! Tror ni vi kommer på rätt väg? Nädå ytterligare ett antal varv runt i staden för att hitta en väg ut på rätt håll. Det var nära att jag och David vart sura på varandra, men det gick bra och vi kunde behålla husfriden. Det mest irriterande var att när jag dagen efter skulle och vattna en kompis blommor satte jag i antennsladen och den varnade då direkt för vägarbetet och gav mig förslag på alternativ väg och vips så såg jag inte ens den där "svordom" avspärningen som ställde till det så dagen innan!

När vi väl kom fram fick vi parkera hos min pappas kusin på deras landställe och det är så underbart därute! Hade fått en vägbeskrivning också till en ganska avskild plats där det inte var så mycket människor. Jätteskönt att få ett svalkande dopp och sen prata en massa och spela spel. Det är precis så man ska ha det! Det hade dock inte varit fel om man hade det så en vecka eller två på semester utomlands, något att satsa på nästa år!

På lördagskvällen var det vi som bjöd på husesyn och middag. Vart jättegod Västerbottenpaj (från Ica i Sickla. Kommer inte ihåg tillverkaren, men det är bara de som haft den vad jag sett) med sallad och vin. Sen efter det bjöds det på kräftor från Vättern som Davids pappa kokat och fixat med.

Det var med andra ord en riktigt trevlig lördag och igår blev det därför mycket lugnare med två Harry Potter filmer och en underbart god bärpaj som David svängde ihop. Han använde muscovadosocker istället för vanligt socker och det rekommenderar jag er att testa. Vart en kolaaktig smak på degen.

Det var lite kort om helgen de…..

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Det är den första tanken som slår mig nu när jag för första gången sedan midsommar försöker få ihop ett inlägg. Jag har funderat på att lägga ner bloggen och bara skriva dagbok. Det som från början var en blogg där jag kanaliserade all den mörkerhet som finns inom mig (och säkerligen hos de flesta av mina medmänniskor också) har blivit svår att uttrycka här på sistone. Är det för att jag mår mycket bättre eller är det annat som spelar in? Jag tror det är många faktorer till det, dels mår jag mycket bättre och har funnit mig själv på ett helt annat sätt, men jag har också börjat fundera på vad folk tänker, tycker och anser om det som skrivs. Något som inte berört mig tidigare. Därför är jag just nu vid ett vägskäl där jag aningen fortsätter, eller helt enkelt slutar skriva.

Får se vad som händer, men jag hade ju inte skrivit detta om jag redan bestämt mig så troligen kommer bloggen finnas kvar och då har jag ju faktiskt en skyldighet att se till att den updateras. Därför ska jag försöka att hålla efter den bättre med inlägg! *ler*

Vad har då hänt sen jag skrev sist? Ja det har hänt en massa roliga saker! Jag och David har varit på semester med vår nya bil. Vi började med att åka till mina föräldrar för att lämna katterna där och hälsa på. Irma har nämligen haft en livmodersinflammation precis innan semestern och har därför blivit akutkastrerad, vilket känns mycket trist, men hon mår toppenbra nu! Hos mamma och pappa var det som vanligt jättetrevligt och de hade en massa målare där som har fixat till deras hus.

Från föräldrarna bar det vidare till Simrishamn där Davids föräldrar campade och vi stannade där nästan en hel vecka. Det var riktigt mysigt, men rummet vi hyrde var litet, trångt, DYRT och förbannat lyhört! Det blev dock ändå en trevlig vistelse och mina samt Davids föräldrar fick för första gången ses och det vart riktigt lyckat!

Från Simrishamn bar det sedan av till Malmö där vi träffade en del av min släkt och bara njöt av den underbara staden och slutligen åkte vi till Jönköping och umgicks med Davids släkt för att sedan komma hem igen till Stockholm och en underbar vecka med pridefestival. (Den kommer det mer om i ett annat inlägg).

Det har med andra ord varit mycket släkt på denna semestern också, något som inte är negativt då jag och David är väldigt familjekära. Dock hoppas jag på att vi nästa år kommer på en lite bättre planering av semestern och dess utformning.

Nä nu ska jag in i duschen och därefter kommer jag att skriva om priden!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

Då har nästan en vecka gått sen förra inlägget och jag mår mycket bättre, det enda är att jag är grymt trött på morgnarna. Det hoppas jag dock ska lösa sig framåt veckan då jag inte vill vara som en zombie när klockan ringer. Idag var jag dock så pass viljestark att jag gick upp nästan direkt när radion började låta.

Idag är det en sådan seg dag när man inte riktigt vill vara vaken, men ändå av någon konstig anledning står och ler mot kunderna och hälsar dem välkommna. Det kommer nog bli en bra dag, men jag jobbar kväll och då kan det lätt bli lite segt.

Igår var det premiär för nypotatisen i det Adénska/Johannsonska hemmet och det var så gott! Vi åt lax, nypotatis och spenatsås till det. Tänk vad lättlagad mat kan vara utomordentligt gott. Ikväll ska vi bjuda vår kompis Per på sill och nypotatis, det måste innebära att sommaren äntligen är här. *Ler*

I helgen var vi hemma i Nybro och hälsade på min familj. Det var jätteskönt att se dem igen och att då ladda batterierna lite. Det var välbehövligt om jag säger så. Det enda som var lite trist var att jag inte fick möjligheten att träffa min farmor då hon inte var hemma när vi var där. Trist, men sånt som händer.

God förmiddag på er därute!

Här i Stockholm regnar det för närvarande och jag har lagt in två maskiner tvätt och skulle göra vad som helst för att vara frisk just nu! Visst jag är på god väg, men just nu är jag precis mittemellan om ni förstår vad jag menar. Jag är inte så sjuk att jag ligger deckad på soffan och inte kan ta mig för ett endaste dugg, men inte heller frisk så att jag kan stå och prata med kund efter kund på jobbet.

Det hela började när jag vaknade i måndags och insåg att det här kommer aldrig funka. Jag fick inte fram någon direkt röst och hur mycket näsdroppar jag än överdoserade så släpte det inte så jag kunde andas genom nästan. Det var med andra ord helt omöjligt att ens tänka på att ta sig till jobbet. I tisdags var det samma visa och det var inte ens en tanke på att jobba, men igår började jag känna mig bättre igen. På eftermiddagen började jag fundera på om det kanske släpper nu så att jag kan jobba som idag. Då slog huvudvärken till vid 21 ungefär och den satt i tills i morse. Nu har jag därför bestämt mig för att jag inte går till jobb förrens på måndag så att kroppen verkligen får tid på sig att bli frisk på riktigt. Annars är ju risken att man går och jobbar en eller två dagar sen är man sjuk igen och det vill jag inte. Jag vill ju bara bli frisk!

Det är som ni alla vet grymt trist att vara hemma och vara sjuk, Det är okay första dagen för då har man några filmer man inte sett, andra dagen börjar man med en bok man inte läst och som läses ut under dagen och dag tre likaså, men vad tusan gör man dag fyra? Ja det är där jag är nu och som sagt så ligger tvätten i maskinerna därnere. Det funkar att tvätta, men jag låter som att jag genomgått ett grymt träningspass när jag tagit mig upp och ner tre våningar i trappan. Konstigt hur man faktiskt påverkas i kroppen av att vara sjuk.

Nä nu ska jag ner och byta maskiner, men återkommer nog för idag blir det nog en bloggdag!

Kärlek vad är det? Vem är den menad för?
Är kärleken mellan dig och mig menad för oss?
Är det den sortens kärlek som varar för evigt?
Är det den som ska följa oss under vår tid här på jorden?

Många frågor kan det tyckas, men det är för att:
Du finns alltid i mina tankar
Du är den som ger mitt liv mening,
Den som ger mig inspiration,
Den som ger mig en underbar känsla i livet,
Du är helt enkelt den jag inte kan leva utan!

Jag vill bara ha dig nära när det är bra och dåligt,
Jag vill luta min kind mot din axel,
Jag vill vara nära så jag kan höra ditt hjärta slå,
Vill se ditt ansikte när du ler,
Jag vill att du ska vara nära så du höra mig säga att,

Jag älskar dig!

Började igår kväll läsa boken Familjehemligheter som är Niclas Ericssons romandebut. Var först lite tveksam till boken och jag tänker inte skriva en vanlig recension av boken utan mer skriva om några tankar och idéer som slog mig under tiden jag läste. Då jag inte är från Stockholm och inte bott här mer än i snart ett år så kände jag ändå väl igen mig i boken då mycket av handlingen utspelas kring de gator och vägar som jag går dagligen när jag går från Söder och upp till Hötorget och arbetet. Det är skoj när man läser en bok och lätt kan hänga med i vilka miljöer som personerna i boken rör sig i.

Det var också därför jag hajade till när man beskrev ett känt ”gayställe/porrbutik” på Regeringsgatan som var lätt omdöpt, eller när huvudpersonens expojkvän åkte till USA och blev känd porrskådis, vilket också har hänt i verkligheten. Detta gör att boken ger en känslan av att det händer här och nu, med riktiga händelser blandat med fiktion.

Det är en bok fylld av det som nog många bögar känner igen sig i, eller har åsikter om gällande sex på internet och i skumma källarlokaler. Om att ha en eller flera profiler på QX och andra gaycommunities samt om många tillfälliga sexkontakter. Boken driver också med folks fördomar och det är en kall och hård jargong i boken från ”straighta” personer. Författaren har verkligen lyckats göra en bra rundskrivning, men om själva historien tänker jag inte gå in på, men den är ganska bra den också!