Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Då var det söndag igen, vart tar helgerna vägen egentligen? Skulle behöva minst en eller två dagar till nu när vi är mitt inne i hösten och känner vintern nalkas. Det är just nu bara otroligt tråkigt väder! Det regnar och är grått ute, men då får man passa på att tända en massa ljus och på detta sätt försöka öka mysfaktorn i livet.

Igår pluggade jag halva dagen och sen åkte jag och gubben för att se 2012 på bio. Det var en ganska okay film, men den blev lite för mycket av det goda så den där spänningen som jag hoppats på den försvann tyvärr. Något annat som också fick mig och inte minst David att bli sur var de som satt bakom och prasslade. Nu menar jag inte lite prassel utan det var verkligen hela tiden och det var otroligt störande. Som om inte det vore nog så var halva biosalongen full av fjortisar som inte har förstånd att faktiskt sitta ner och njuta av en film. Vill man bete sig och föra liv, ja då anser jag att man kan se filmen hemma istället och inte förstöra för alla de som vill se filmen. SF borde ha någon anställd med på varje föreställning så de kan säga till de som inte kan uppföra sig för det är många tydligen som inte har fått lära sig det hemma.

Igårkväll så blev det god köttfärspaj med fetaost i och körslaget/dansbandskampen. Underbart att Ola vann och att Date fick sin andra guldstjärna, men lite schizo blir man när man inte kan följa ett program utan håller på att bläddra fram och tillbaka….

Nä nu ska jag fortsätta att plugga, tänkte ta mig igenom pärmen idag (ca 200 sidor kvar) och sen renskriva mina anteckningar och sen blir det att göra diagnoser. Jag ska vara så förberedd som jag bara kan bli för jag vill sätta detta på första försöktet. Skulle jag inte lyckas så vet jag dock att på nya jobbet så får jag göra det på arbetstid, vilket är en skön tröst om det skulle gå åt skogen.

Försök nu njuta av dagen även om den är grå och trist!
Kram

Igår var det ölanrop inom banken och uppsamlingsplatsen var på operakällaren i kungsträdgården. Massor med folk och det var trevligt att hälsa på både nya och äldre förmågor! Direkt efter jobbet träffades vi från kontoret som skulle gå på anropet och satt och snacka en massa över några glas vin och därefter var det promenad bort till Kungsträdgården där jag träffade min första chef och även min nya chef samt en massa nya kollegor. De verkar väldigt trevliga och jag bara LÄNGTAR till januari. Det ska bli så otroligt roligt att få sätta sig in i de nya arbetsuppgifterna och få utvecklas lite igen.

Det har varit en lugn vecka annars utan några direkta nyheter. Det är både positivt och negativt. Jag känner ibland att man bara traskar på och ibland är det som ett hamsterhjul som man springer i och oavsett hur långt man springer kommer man inte längre än den punkten man står på. Det man behöver göra är alltså att gå ur hjulet, bestäma vart man ska och sen sikta på det. Jag tror att jag åtminstone har satt ut en fot utanför det där hjulet nu och jag ser med spänning fram emot vart jag är på väg.

En glad nyhet är i alla fall att nu äntligen är det klart med papperna från SBAB och från och med nästa år så kommer jag att äga den lägenheten vi bor i. Det känns jätteskönt att det äntligen är klart med ombildningen och att ägarna (dödsbo) får möjligheten att efter fyra år att börja avveckla företaget och veta att det blev som ägaren ville, nämligen att hyresgästerna skulle få köpa sina lägenheter.

Nä nu ska jag plugga, bara några veckor kvar och på veckorna orkar jag inte plugga….kanske är lat eller bara trött, vet inte riktigt kanske är en kombination.

Ha en underbar lördag!

Det kanske är bloggen som är på väg att dö ut, eller så har det bara varit ett långt avbrott i väntan på inspiration. Jag vet inte riktigt ännu, men tror mer på det sistnämnda!

Just nu sitter jag och äter frukost, det är en härlig morgon även om det är en massa måsten som hänger över en. Det ska städas och sen måste jag plugga som tusan inför SwedSec testet som jag ska göra i December.

Det har hänt mycket på de här två månaderna att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Vi har varit på Kreta en vecka, vilket var juvligt och varmt! Otroligt vad skönt det kan vara att bara få koppla bort allt och njuta av tillvaron med en bra bok. Det var riktigt skönt att bara få komma hemifrån och släppa allt som pågår här för en vecka.

Sen har jag fått nytt arbete som jag börjar på i januari som personlig bankman under utbildning. Känns helt underbart att få gå vidare från kundtjänst till att nu spendera merparten av min tid med bokade rådgivningar.

Detta var lite kort om det som skett sen sist, men jag kommer skriva mer snart tro mig!

…vem kom på det? Att säga så alltså? Det är bara jobbigt att gå upp på morgonen ju, men på helgerna är det mycket lättare än på vardagarna. Har varit uppe lite mer än en halvtimma nu och är redan igång med tvätten. Känns jätteskönt att i alla fall bli av med det som går att torktumla. Egentligen har vi tvättid ikväll efter 19, men när jag boka den var det ledigt på morgonen. Jag glad i hågen går ner i källaren för att upptäcka att första passet blivit bokat sen igår, men det börjar först 10. Jag bryter därför regeln om att inte tvätta för 10 på en helgdag. Visste inte ens om att det fanns förrens jag satt igång maskinerna och man kan ju inte bara stänga av dem igen.

Jaja hursomhelst så är det strålande solsken ute och inte regn som det var igår morse. Igår var jag jätterastlös när jag kom upp, gjorde mig iordning ganska fort för att komma iväg någonstans. När jag var klar var David inte ens påbörjad för att bli klar och då tappa jag bara sugen och satte mig i soffan och spelade på Facebook samt letade efter information om börshandlade fonder. Det är otroligt intressant att se hur folk kan tjäna grymma pengar på att bara flytta ett kapital mellan olika lösningar olika dagar. Självfallet måste man ju också ha timing för lika lätt som det är att få pengar, lika lätt är det att bli av med dem om man inte vet vad man håller på med.

Det blev bio igår i alla fall och även en lunch inne i stan. David har sagt en längre tid att han vill köpa nya jeans så han hittade ett par skitsnygga på G-Star som satt fint. Jag vill också kunna köpa något dyrt utan att den lilla rösten i min hjärna säger att vänta tills du gått ner klart, eller vänta tills du är i form och jag viker mig för den rösten så nu får jag fan komma igång igen och nå min målvikt samt träna!

Filmen som vi såg var Harry Potter-Halvblodsprinsen och det känns bara som en lång transportsträcka till den sista filmen. Visst det fanns en och annan bra scen även i denna filmen, men överlag vart jag inte imponerad.

Annars händer inte mycket i livet. På jobbet har det varit lika mycket kaos som vanligt och jag är ganska trött på det ibland. Jag pluggar så mycket jag bara kan för att klara SwedSec och det är ju en utvecklingsgrej, när den är avklarad kan jag söka tjänster som personlig bankman. Det känns som att det skulle passa mig bättre och då kanske jag mer kan känna att jag inte utbildat mig för att mestadels vara en mänsklig bankomat!

Nog om allt, nu ska jag ner i tvätten igen! Ha en underbar söndag!

Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!

Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!

I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!

Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!

Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…

Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.

Det får räcka för idag….ha de bäst därute!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

God förmiddag på er därute!

Här i Stockholm regnar det för närvarande och jag har lagt in två maskiner tvätt och skulle göra vad som helst för att vara frisk just nu! Visst jag är på god väg, men just nu är jag precis mittemellan om ni förstår vad jag menar. Jag är inte så sjuk att jag ligger deckad på soffan och inte kan ta mig för ett endaste dugg, men inte heller frisk så att jag kan stå och prata med kund efter kund på jobbet.

Det hela började när jag vaknade i måndags och insåg att det här kommer aldrig funka. Jag fick inte fram någon direkt röst och hur mycket näsdroppar jag än överdoserade så släpte det inte så jag kunde andas genom nästan. Det var med andra ord helt omöjligt att ens tänka på att ta sig till jobbet. I tisdags var det samma visa och det var inte ens en tanke på att jobba, men igår började jag känna mig bättre igen. På eftermiddagen började jag fundera på om det kanske släpper nu så att jag kan jobba som idag. Då slog huvudvärken till vid 21 ungefär och den satt i tills i morse. Nu har jag därför bestämt mig för att jag inte går till jobb förrens på måndag så att kroppen verkligen får tid på sig att bli frisk på riktigt. Annars är ju risken att man går och jobbar en eller två dagar sen är man sjuk igen och det vill jag inte. Jag vill ju bara bli frisk!

Det är som ni alla vet grymt trist att vara hemma och vara sjuk, Det är okay första dagen för då har man några filmer man inte sett, andra dagen börjar man med en bok man inte läst och som läses ut under dagen och dag tre likaså, men vad tusan gör man dag fyra? Ja det är där jag är nu och som sagt så ligger tvätten i maskinerna därnere. Det funkar att tvätta, men jag låter som att jag genomgått ett grymt träningspass när jag tagit mig upp och ner tre våningar i trappan. Konstigt hur man faktiskt påverkas i kroppen av att vara sjuk.

Nä nu ska jag ner och byta maskiner, men återkommer nog för idag blir det nog en bloggdag!

Jag har inte hunnit med att skriva så mycket på sistone, men allt rullar på. Ikväll är det samkväm med jobbet, men jag vet inte om jag riktigt är på humör för det! Känns som att det är en massa skit som jag går och tänker på och sen att luften på jobbet inte är den bästa gör sitt också….

Vart chockad igår när det ringde från Nordea kort och frågade om jag hade försökt att spela poker för fem tusen samma morgon. Det hade jag inte gjort utan någon hade kommit över mina kortuppgifter. Skönt att det vart spärrat och att inte en krona försvann, men också skönt att veta att banken hela tiden försöker ha uppsyn över vad som sker med korten samt att jag om någon tar pengar från det får ersättning, vilket inte sker om jag får kontanter stulna.

Därhemma är allt bara bra med katterna och älsklingen. Visst jag kanske har varit lite småirriterad då och då, men jag kan störa mig på småsaker ibland som att man inte kan prata med varandra. Det är inga stora saker det handlar om, men jag är väl krävande på att man pratar med varandra. Som igår när min älskling helt plötsligt börjar plocka fram underkläder och en tröja för att packa ner. Klart man undrar vart han är på väg och får som svar, ska träna imorgon. Jättebra och skoj att han börjar träna, men man kan väl åtminstone nämna att man funderar på det, eller är det för mycket begärt? Kanske är jag som pratar för mycket som brukar försöka berätta vad jag tänker och funderar på…hmm?

Jag ser fram emot helg igen och hoppas att jag och David hittar på något roligt. Tanken är att vi ska gå på bio någon dag i alla fall, vilket jag ser fram emot. Skulle vara roligt att göra någon liten utflykt också. Får se vad som händer! Några förslag?

Nä nu ska jag fortsätta att plocka här, men vi hörs
Over and out

God morgon,

Tänkte updatera er lite om gårdagen som var på ett sätt skitjobbig, men samtidigt avslutades med ett riktigt trevligt möte!

Det jobbiga var att luften på jobbet igår i stort tog slut, fråga mig inte hur det fungerar för det kan jag inte redogöra för, men man vet att luften är dålig/slut när man får migränliknande huvudvärk och ser stjärnor. I samband med detta har jag en kollega som är grymt frustrerande och jag blev i stort sätt tokig. Att jag i detta läge lyckas behålla lugnet är ett under i STOR bemärkelse!

Efter jobbet var jag så slut i skallen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag hade lovat mig själv samt andra att vara med på pridemötet i LO borgen så det var bara att styra stegen ditåt och dessa trevliga människor fick mig att för en stund glömma bort det dunkande huvudet och tänka framåt mot den underbara sommaren. Det fick mig också att minnas hur skoj jag hade under förra priden och att jag tänker ha åtminstone minst lika roligt detta året!

Nä nu ska jag bege mig till kuratorn, återkommer senare!
Kram kram

Står på jobbet och det har varit en hektisk dag…är värd denna veckan, vilket medför att man står upp hela tiden förutom en timmas lunch. Detta sker som sagt under en vecka och man har så ont i fötterna så det finns knappt när det börjar närma sig slutet på dagen. Jag börjar känna av det redan nu och jag slutar först vid 19, så man kan undra hur detta ska gå?

Det händer inte så mycket i livet just nu och jag är därmed också dålig på att blogga. Jag har hjälpt en kompis att se över sin privatekonomi, vilket förhoppningsvis leder till att han kan börja spara lite och få en buffert. Det är ju välbehövligt i dessa tider och oftast finns det utrymme för att åtminstone spara 100kr per månad.

Jag ser just nu bara fram emot kvällen, att få komma hem och ta en varm dusch och sen bara sjunka ner i soffan och inse att vi måste städa den…*suck* att vi inte köpte en skinnsoffa när det begav sig utan valde en i tyg som just nu bara suger åt sig allt katthår! Jag drog av den i morse och den lär vara minst lika hårig när jag kommer hem. Jag älskar mina katter, men ibland är jag så trött på allt hår att jag önskade att de inte kunde fälla! *ler*

Kommer inte på något mer att skriva just nu, men återkommer!
//E

I fredags var vi med jobbet på ett jätteljuvligt ställe där vi skulle äta gott, dricka gott och bara umgås och ha trevligt. Middagen var superb och det vart många glada skratt och tillrop. Det kändes bra att bara få umgås lite utanför arbetet och försöka släppa det som varit och börja om på ny kula. Efter maten var det kareoke för de som ville och vedeldad badtunna för resten. Jag passade på att bada och sen fick jag lust att basta. Väl i bastun var det lite väl kallt så jag hällde på lite vatten och det blev lite varmare, när jag sen skulle hälla på mer vatten så lyckas jag klumpigt nog att bränna hela handen på vattenångan! Där tog min trevliga kväll slut på en sekund.

Jag drog mig alltså tillbaka redan 22:30 och satt med handen under kallt vatten, jag försökte sova, men det var stört omöjligt och jag är idag fortfarande röd . Det svider och det bränner, men som tur var så blev det inga blåsor!

Annars har helgen varit bra, Davids två underbara systrar har varit på besök och även om jag varit helt slut så var jag med och åt på en underbar restaurang i Hammarbysjöstad och sen har jag vilat. Söndagen var en enda lång vilodag då jag invigde vår nya dammsugare samt tvättade det som fanns i tvättkorgen. Underbart att ha det rent och snyggt hemma!

Nä nu ska jag fortsätta att fixa lite här, men jag återkommer! 

Ibland kan man undra varför folk inte skaffar kort för uttag av pengar. Jag kan inte förstå hur man kan vilja stå i länge i kö för att hämta ut sin lön månad efter månad. Att pensionärer kanske är rädda för kort och bankomater det kan jag förstå, men att de i min ålder och äldre inte använder sig av det känns lite konstigt.

Jaja nog om det, idag är det som ni förstår löning och det är aldrig så mycket att göra som då. Vi ska också iväg efter jobbet och ha en "get togheter happening" med övernattning till imorgon. Ska bli riktigt trevligt och jag hoppas på riktigt god mat och skönt bastubad.

Ikväll kommer också Davids systrar på besök och ska stanna hela helgen, vilket ska bli otroligt trevligt och skoj! David får underhålla dem själv ikväll och sen får vi se om det blir utgång imorgon. Tyvärr är ju de ställena som spelar schlager bara öppna idag så vi får se hur det blir. Både jag och David föredrar det framför mycket annan "skit"! *ler*

Vad finns det annars att skriva om? Ja allt är bra, jag har haft mindre ont i magen och idag har jag varit på gymet och det gick över all förväntan även om magen gjorde sig lite påmind. Skam den som ger sig och jag vill ju bli snygg och vacker någon dag….eller ja snyggare!

Nä nu ska jag ta och le lite mer mot några kunder och vänta tills klockan blir fyra då jag ska ta och dricka en cider!

Kram på er därute och trevlig helg!

Jag trodde det skulle bli hemskt, satt kvar på jobbet och väntade på att få komma iväg på mötet med S-studenters styrelse. Det näst sista mötet inför kongressen och jag känner en hel del ångest när jag inser att nu är det snart över för min del. Då är jag inte längre en del av styrelsen för studentförbundet och jag kommer sakna det massor! Jag har inte varit så aktiv sista månaderna då det varit mycket med jobbet, relationen och sen att bo i en ny stad.

Jag var också lite upp och ner i mina känslor av andra anledningar, men jag kan säga som så att samtalen med beteendevetaren har verkligen gett mig verktyg till hur jag ska tänka. Jag tog mig med andra ord igenom den svårigheten och var på ett glatt humör nästan hela tiden. *ler*

Förutom styrelsemöte så var jag och David och köpte en ny hylla att ha i hallen och idag kommer Per som är vår vän och allt i allo och hjälper oss att hänga upp den samt spegeln vi köpte när vi var i Jönköping. Det är så spännande att få se hur det kommer att se ut när det är klart.

Jag vill också passa på att skriva att jag älskar min David så OERHÖRT mycket och är så glad över att få vakna upp varje dag brevid honom. Det är få förunnat att ha det så bra som jag har det och jag är även om jag inte visar det alltid så otroligt glad för det jag har.

Over and out
/Emil

…sitter just nu på jobbet och väntar på att klockan ska bli 18:00 då jag ska på ett förbundsstyrelsemöte med s-studenter. Det ska bli trevligt att träffa alla i styrelsen igen, men samtidigt vemodigt då jag vet att detta kommer att vara ett av mina sista möten i styrelsen. Det är med delade känslor som jag valt att inte låta mig bli nominerad till ännu en mandatperiod i styrelsen och jag känner att jag gjort så mycket jag kan för förbundet. Jag kommer dock att kämpa vidare för att alla människor en dag ska ha lika värde inför lagen, men också i samhället!

Det är nu fredag och äntligen helg, det går riktigt bra på jobbet nu och den nya tjeje verkar jättehärlig! Det är bra, känns som att det kommer bli skitbra när det stadgat sig och alla har hittat sin plats i den nya gruppen. Jag vet i alla fall, vilken plats jag vill komma att ha i den nya gruppen och det är en där jag mer kommer att observera och inte vara så drivande som jag tenderar att bli.

Annars händer inte så mycket i helgen, mötet kommer ta den mesta av tiden och sen om jag fatta rätt på David så kommer vi kanske att få främmande från Jönköping på kvällen imorgon. Det hade varit jättetrevligt att få lite besök!

Annars är det ganska lugnt just nu, jag har inte haft ont på några dagar, vilket känns oerhört skönt! Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen, men det är nog att hoppas på för mycket.

Ha en trevlig kväll!

Sitter på jobbet en timme tidigare än jag borde igen, vet inte varför jag börjat komma tidigare till jobbet om morgnarna, men en sak vet jag och det är att jag mår utmärkt idag och jag känner mig bättre och bättre för varje dag som går. Visst ifrågasätter jag saker och ting emellanåt och undrar om det jag känner är besvarat, men då får jag sansa mig och se lite mer till vad som visas än vad som sägs. Det brukar lugna mig!

I helgen har vi haft besök av Davids föräldrar som kom upp till oss med ett jäkla snöande i fredags. Det hade tydligen varit så en stor del av vägen, vilket medförde att resan tog en längre stund än den borde. När de kom fram så börjades det med maten direkt och vi bjöd på hasselbackspotatis, marinerade kycklingfiléer, sås samt en god sallad. Det var skoj att se hur glad David är när hans föräldrar är på besök (ja han är glad i vanliga fall också!), men jag tycker att det var mycket synd att hans systrar tyvärr inte kunde komma med av olika anledningar. Hoppas dock att jag får träffa dem snart ändå!

Stora delar av lördagen gick åt till att kolla runt på stan och jag som i normala fall aldrig hittar något började med att köpa ett par nya jättefina skor som jag använder för första gången idag. I affär nummer två (Brothers) så hittade David en cardigan som faktiskt passade bra och jag kände mig inte jättefet i den så det blev en sådan också. Sen kom vi in på Souk och jag såg att de hade en skobutik där som jag tidigare köpt ett par skor i som sömmarna börjat gå sönder på. Jag hade som tur var skorna på mig så jag tänkte att jag kan ju gå in och påtala att jag inte är nöjd med hur de går sönder efter bara ett år. Sagt och gjort så beklagade jag mig och expediten gav mig 250 kr att välja ett par nya skor för. Det kallar jag service!!!

Mitt i shoppingrundan så hamnade vi på ett café vid sturegallerian där vi satte oss och förfriskade oss med lite dricka innan det bar av mot nya affärer. Det blev lite shoppande för mig, men för de andras del vart det dåligt med det… Lite synd när man kommer till Stockholm för att handla lite så hittar man inget, men det är så det kan vara ibland. Jag kan känna likadant när jag kommer till Kalmar och hittar saker, men inte hittar något här hemma.

På kvällen så firade vi David, hans pappa och mamma som alla fyller år ungefär samtidigt. Jag hade bland annat köpt Maja Gullstrands nya skiva till honom och tänkte att han kunde ju få en present lite tidigare (han fyller på onsdag egentligen). Dömma om min och inte minst hans besvikelse då det var en samlingsskiva av hennes två ända släppta album! Den enda låten som var ny var hennes låt från melodifestivalen. Så det var bara att åka och byta igår för han har ju hennes album sen tidigare.

Igår tog vi det mest lugnt, ja på förmiddagen så var vi i Kungens kurva och tittade på Bo:X ett shoppingcenter med bara inredningsbutiker och ibland känner jag att man skulle haft så mycket pengar så man inte behöver titta på prislapparna för oj vad dyrt mycket av heminredningen är! Det finns dock mycket snyggt och jag kan ibland känna att jag skulle vilja styla om ett rum och ha ett tema i det på ett annat sätt än idag, men det är så in i skogen dyrt och det vi har idag är också jättefint!

I morse var det segt att komma ur sängen, men det beror mycket på att det är sommartid och klockan egentligen bara var 6 när jag kom upp… Det kommer dock att vara okay igen om bara en dag eller två.

Nä nu ska jag väl börja förbereda mig för ännu en arbetsdag som jag har bestämt ska bli skitbra! Visst låter det bra? Jag hoppas att ni också får en underbar dag.

Det var riktigt skönt att gråta! Det var som om något tungt inom mig fick lite frid och kom ur mig…jag är inne i en process nu och jag tror att den är jättebra för mig. Det finns dock alltid avigsidor med allt och denna avigsidan är att jag blir lättirriterad och det har tyvärr gått ut över nära och kära som jag älskar över allt annat. Jag har varit lätt frånvarande, krävande och inte alltid så lyssnande.

En annan sak som slått mig är att jag inte varit lika frispråkig i bloggen längre som när jag en gång startade den. Då var jag mer öppen och jag tänkte inte igenom det jag skrev så mycket innan jag publicerade det. Nu när jag vet att många av de jag känner läser bloggen så har jag blivit mer fundersam på hur det jag skriver ska tas emot och därför inte skrivit ut allt. Det kanske jag ändrar på nu för jag måste bara skriva av mig!

Detta har på sätt och vis hämat mig i mitt skrivande som var meningen att det skulle vara en ventil och på så sätt skulle jag kunna släppa på alla de tankar jag har. Det är inte alltid skoj att läsa bloggen, det vet jag för en del inlägg (ganska många!) är jättelånga och ibland riktigt tunga att ta sig igenom. Det som också slagit mig när jag ser tillbaka i bloggen är att samtidigt som den är väldigt ledsen och deprimerad i långa avsnitt så finns det alltid en gnutta hopp och glädje.

Jag var iväg till kuratorn igår och detta besöket var nog det jobbigaste hittills och värre kommer det säkerligen att bli, men samtidigt så känner jag att vi är på rätt väg. Jag börjar förstå varför jag t.ex. kan tända på en sekund mot min pappa som jag tycker mycket om och det är helt enkelt att när jag känner att jag har fel eller blir “hotad” så är det direkt istället för att säga; “du har rätt”, alla taggar utåt och så blir det en lång diskussion där ingen ger sig. Detta har även hänt med David som jag älskar över allt annat, men han har precis samma sätt att trigga igång mig som pappa. De är för övrigt lika i mycket de två!

En annan sak är att jag genom livet istället för att ta tag i mina känslor av t.ex. att inte räcka till, skam, ledsamhet, glädje och sorg så har jag dränkt mig i aktiviteter. Det har varit på gymnasiet att jag grottade ner mig i skolan, valde till så många kurser jag fick och pluggade jättemycket (men fick med mig en riktigt god vän i Jenny som alltid fanns där för mig!) för att slippa ta tag i mig själv. Jag funderade inte ens på förhållande som de flesta i den åldern både har och skaffar sig. Därefter kom en mellanperiod då jag jobba heltid på djursjukhuset och extra på McDonald’s, inte heller där mycket tid över för att fundera på sig själv och sitt liv?

Sen flyttade jag till Malmö och det var nu jag i alla fall fick en liten ändring i livet och började komma på rätt spår. Jag var helt själv i den bemärkelsen att jag bode ensam i en lägenhet och kände inte någon mer därnere förutom min släkt. Jag jobbade på dagarna på Apoteket, men på kvällarna hade man en hel del tid att fundera. Det var här jag blev medlem på QX och började erkänna för mig själv att jag är homosexuell. Det var också här jag började att sörja det jag missat i livet och att det kom upp en massa känslor som jag inte ville ta tag i. Jag åkte på kattutställningar i stort sätt varje helg och även om jag älskat det jag gjort så är det en sorts flykt från känslorna.

Jag sökte in till högskolan och samma sak nu att jag började som alla i normal takt, jag träffade Thomas som sårade mig rejält och alla gamla sår fläktes upp igen och jag började plugga mer och mer. Till slut fick kattutställningarna inte plats i livet då jag valde till nya extrakurser hela tiden. Allt för att hålla mig ovanför vattenytan, men tillslut brakade allt och jag åkte in till psykakuten i Kalmar och fick då äntligen lite hjälp, eller ja det var vad jag hade hoppats! Jag fick antidepressiva utskrivet (som jag vägra ta för jag ville åt problemet inte bara ha något emot depressionen) och den samtalsterapeuten jag fick ansåg efter två gånger att vi inte behövde ses för att jag var smart nog att klara mina problem själv, för jag kände ju till dem och kunde klargöra vad felet var. Det han dock missade var att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur det hela!

Det blev helt enkelt en lång utbildning på kort tid med toppbetyg och stipendie. Alla runtomkring var jätteglada för min skull och jag borde vara jättestolt, men det var jag inte. Jag kände bara tomhet som jag då inte kunde förklara, men som jag nu insett berode på att ännu en flyktväg hade stängts.

Det som dock såg annorlunda ut i livet då var att jag hade en vid min sida som jag älskar mycket och han mig. Men tilliten sattes på ett stort prov då det var långt emellan oss och för en stund så tappade jag all tilltro på att det skulle vara vi. Det som hände gjorde otroligt ont i mig och jag kom åter tillbaka till alla sår från förr som inte fått läka ut. Jag bestämde mig dock för att inte fly för detta är den mannen jag vill dela mitt liv med!

För att göra en lång historia lite kortare så tog jag tillslut kontakt med bankhälsan för att jag mådde så psykiskt dåligt. Jag kunde inte somna på kvällarna och jag var alltid helt slut. En konflikt på jobbet var droppen som fick bägaren att rinna över och jag kände att nur orkar jag bara inte mer. Jag var nästan på väg in i den berömda väggen.

Det är jag glad för idag för nu äntligen kanske jag kan få ro! Kanske bara kan sitta ner och bara vara utan att känna att jag är onyttig eller egentligen borde göra en massa annat. Jag vill också finna den enorma ro och trygghet som jag kan se i David. Jag hade ett jobbigt samtal igår med min älskade igår om vad det är som händer inom mig och jag hoppas han förstår i alla fall en del av det. Skulle så inte vara fallet så hoppas jag att han säger något för om inte han förstår hur ska någon annan kunna göra det?

Jag håller på att tvinga mig själv att inte fly in i något nytt utan att faktiskt ta tag i mig själv, låta mig känna och faktiskt släppa en tår eller två. Det är kanske det kroppen behöver och det var otroligt skönt efter att jag haft min gråtattack igår! Detta blev ett långt inlägg, men jag har så mycket tankar och funderingar inom mig som jag måste få ut. Jag har bestämt mig och det är att en gång för alla göra upp med det förflutna och äntligen hitta fram till kärleken åt mig själv och även om jag är rädd så ska det bara gå vägen denna gången!

Nu har David begett sig mot arbetet och en dag där med alla underbara barn, jag ska också snart bege mig mot en lång dag (jobbar till 19 idag) och jag är faktiskt på riktigt gott humör idag! Det spelas musik på hög volym i iPoden och innan David åkte så dammtorkade han i lägenheten och jag har nu dragit av allt hår från soffan, fixat disken och dammsugat så nu är det rent och fint i vårt hem igen. Katterna ska jag se om jag orkar bada på torsdag och se om de kanske kan släppa av lite hår där för de fället något kopiöst just nu. Wera har dessutom haft knutor på bakbenen som hon på egen hand slitit bort (och jag har kammat också) så hon är lite hårlös mitt på benen bak, ser knäppt ut!

Jag känner att idag ska det bli en bra dag och jag ska få veta om jag har några njurstenar eller inte, vilket känns skönt! Har gått och väntat på denna tiden ett bra tag nu känns det som… Det har trots allt ändå gott fort, med tanke på hur länge andra har fått vänta så jag är nog i goda händer.

Nä nu ska jag fixa mig lite på toaletten och sen samla lite krafter innan det bär av inför ännu en dag utanför hemmet!

Have a great day!

Igår kväll så kom det igen, den där förhatliga snön! Nu är det helt vitt därute igen och temperaturen gick ner under nollan direkt! Jag blir så trött, vart är våren? Helgen har ju varit så skön med sol och plusgrader varje dag och man kände hur snabbt batterierna började återladdas, men nu laddas de ur ganska snabbt igen!

JAG VILL HA VÅR och det är väl inte mycket begärt den 23 mars?

Nä nu ska jag äta frukost och sen börja gå mot jobbet för ännu en arbetsdag och jag hoppas att det blir en givande arbetsdag åtminstone!

Over and out