Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

men det är som man säger borta bra men hemma bäst!

I onsdag, torsdag och fredag var jag och killen i Jönköping och hälsade på hans släkt och vänner. Det var mycket trevligt och började med en lunch och kortspel hos hans morföräldrar i onsdags. Maten var jättegod och att spela kort gillar jag så det var självfallet också skoj. Dock var jag inte riktigt med på noterna när det gällde spelets regler. Nästa gång kommer jag dock att vara på det klara med hur man spelar det. På kvällen var det middag hos Davids föräldrar och kebabbpizza är något av en favorit för David och han anser att det inte går att få så god kebabb som man får i just Huskvarna/Jönköping. Det var en trevlig kväll med gott vin och trevligt samtal. Det är alltid trevligt att träffa Davids föräldrar och att bara vara i lugn och ro.

På torsdagen var vi och hälsade på en av Davids kompisar som precis skaffat hus. Det var ett jättemysigt hus och det var så att man för en liten stund vart sugen på att också ha ett eget litet hus, men sen kom insikten att det alltid är en himmelens massa arbete med hus. Det ska målas, klippas gräs och sen fixas och donas lite överallt. Det är mer än jag pallar med efter en jobbig arbetsvecka. Då räcker det gott för mig med att lägenheten måste städas, tvätten tvättas och mat ska handlas hem. Däremot är jag grymt glad att de hittat sitt drömhus och att jag har min lägenhet och en dröm som faktiskt blivit verklighet att få bo i Stockholm.

På eftermiddagen skulle David träffa en gammal skolkompis från universitetet och jag hade insett att de borde träffas själva så jag gick till biblioteket i Jönköping och började göra lite av alla de frågor som måste besvaras innan jag börjar jobba på banken. Det var ganska skoj att sitta med juridiska spörsmål igen, men det märks att kunskap verkligen är en färskvara som om den inte används frekvent tappas till en viss del. Jag satt på bibblan och funderade över mitt liv också och det resulterade i ett blogginlägg som kan läsas lite längre ner…

På torsdagskvällen var det så middag med två av Davids goda vänner och det vart mycket skratt, även om jag tyvärr hade tankarna en hel del på annat håll så försökte jag hålla skenet uppe. Vet inte varför, men just denna kvällen måde jag så in i skogen dåligt i bihållorna, men också rent psykiskt. Det som dock var det bästa på hela kvällen var att jag fick se min älskade så glad och skratta mycket. Det är mer än tillräkligt för mig. Jag älskar verkligen honom och att se honom så glad gör mig i grund och botten också glad!

På fredagen så var det dags att bege sig hemåt igen och jag började köra. Det gick undan och vi avverkade mil efter mil och David slumrade lite. När det var dags att byta så var jag helt slut och satt och funderade en massa när David körde. Det var tankar som for igenom skallen om och om igen och jag hade ett djupt samtal med mig själv. Mitt i det samtalet så frågar älsklingen vad det är för som han säger: "Det ser ut som att du sett döden och mingiporna kan ju inte vara längre ner på dig". Jag tänkte inte så långt att jag rent kroppsligt förmedlade det jag tänkte, men det var ett otroligt jobbigt samtal jag hade med mig själv, men jag tror jag kom fram till något i alla fall!

Jag fortsatte att tänka, men nu på lite roligare saker som Pride och att mina föräldrar snart kommer på besök när David återigen påkallade min uppmärksamhet på en vit pickup som körde rent ut sagt för jävligt. Jag vet inte vad föraren var påverkad av, men något var det. Vi tog reg nummret och försökte hålla bilen under uppsikt och han kryssade fram och tillbaka mellan körfälten och höllt på att krocka ett par gånger under tiden vi iaktog den. Slutligen blev jag kopplad från polisens anmälningscentral till polisens kommandocentral och fick prata med en mycket trevlig polisman. Han bad oss följa efter den vita bilen och när jag konstaterade att det var omöjligt utan att bryta mot hastighetsbegränsningen så sa han att sålänge vi inte utgjorde fara för oss själva och omgivningen skulle vi följa efter, men dock inte överstiga 180 km/h och det var det inte tal om vi låg någonstans runt 140 km/h. Inom loppet av tio minuter kom så en målad polisbil upp vid vår sida och komandocentralen bad oss sakta in och släppa in polisbilen mellan oss och den vita bilen och inom några minuter hade de stannat och vi kunde lungt köra vidare. Det kändes bra att kunna hjälpa till både för medtrafikanter och inte minst för den som körde bilen som stannades. Vem vill ha ett liv på sitt samvete? Om ni ser något som inte är som det ska i trafiken så ring 112 alternativt om det inte brådskar (vilket det nog alltid gör i trafiken) så kan man ringa polisen direkt på 114 14 men då hamnar man i kö! Vill avsluta denna lilla del om Polisen med att jag är grymt imponerad över hur fort de handlade från det att jag ringde till att de stoppade bilen. Det gick undan och väldigt smärtfritt, superbra jobbat!

Slutligen var vi så hemma och jag var helt död. Vi åt thaimat och sen såg vi en film och därefter var klockan 21 och jag var så slut så jag gick och la mig för att sova för natten. David var inte ett dugg trött och såg någon film. Denna gången tror jag dock inte att jag hade lagt beslag på hela sängen, eller jag hoppas det i alla fall!

Nu ska jag vila igen, man är inte helt i form det är bara att inse!

Ja det är så otroligt lätt att bli lat när det gäller att blogga, träna, äta rätt och allt annat som anses vara viktigt! När man tränar är det oftast att man blir förkyld och sen är det kört och ett helvete att komma tillbaka och börja igen. När det gäller att äta rätt så är det inte riktigt samma sak, men man tappar inspiration ibland och ser inget slut på det hela och då tröttnar man och äter skräpmat, eller som jag alldeles för sällan. Bloggen då? Varför har jag låtit den vara oupdaterad så länge? Jo för att jag är klumpig och alltförofta har huvudet under armen. Jag säger som mormor att om huvudet inte skulle sitta fast på kroppen så skulle jag nog glömma det också någonstans. Jag glömde min datasladd när jag åkte från fs-mötet för snart 2 veckor sedan och sen tig det en vecka innan jag fick den igen och då fanns det så mycket att skriva om så jag sköt det på framtiden och nu sitter jag här och det har hänt massor, men jag kommer troligen glömma hälften.

På tåget hem från fs-mötet träffade jag i alla fall en mycket trevlig kvinna och hennes son som också heter Emil, nice med en namne! Susanne som kvinan heter lämnade en kommentar och det är jag glad över och jag blir otroligt smickrad av de snälla ord som hon skrev! Skönt att höra att jag har gåvan att lämna avtryck och det lovar jag att jag ska fortsätta att försöka ha! Politik handlar om att vilja, inte vad något parti har bestämt att man ska tycka utan det känner man själv i hjärtat och sen letar man upp det partiet som tycker som en själv och inte tvärtom…. Jag hoppas att du fortsätter att läsa på bloggen Susanne och att du också kommenterar lite då och då!

I torsdags var jag i Stockholm och deltog på det första mötet för "We are family" d.v.s. arbetarrörelsens förberedelser inför Europride. Det är ett härligt gäng och jag hade en mycket trevlig kväll och längtar (ja tänk till och med det gör jag) till nästa möte som ska vara på LO-borgen.

Denna helgen som kommer ska jag till Stockholm igen (det är ett jäkla farande till denna staden just nu…) och delta på HBT(s) årsmöte där jag är inbjuden som HBT ansvarig i S-Studenters förbundsstyrelse. Jag måste därför försöka att skriva ihop några rader som tack för den fina inbjudan…

Sen har jag nu börjat skriva på min masteruppsats och jag skriver med en tjej från Frankrike och vi ska skriva om open innovation och born global där vi genomför två case och sedan en korsanalys av hur de två företagen jobbat för att nå den ställning de har idag inom sin bransch. Det kommer mer info om detta under terminen då vi kommer djupare in i ämnet.

Jag har nu fått min brevkurs från viktväktarna och även tillgång till deras interaktiva sida på nätet och det är ju underbart lätt att räkna points nu när man kan fylla i sin checklista direkt vid datorn! Jag har ett mål som jag delat i tre så mitt första delmål blir 72 kilo och jag längar redan tills jag är där! Nu ska jag lyckas bli av med de sista 15 kilona som släpar och träna minst 3 gånger i veckan. Det har jag börjat lyckas med alltmer, vilket känns mycket tillfredsställande.

Nä nu får jag sluta och så återkommer jag snart!

Jaha då var den här igen! Jag har varit sjuk i snart fem veckor från och till och nu klättrar jag snart på väggarna härhemma för att jag inte får träna! Det känns som att allt jag stoppar i mig går direkt ner och sätter sig på magen och låren. Visst jag har "bara" gått upp ett kilo över påsken, men det hade hellre fått vara ett kilo ner istället för upp!

Jaja, ska inte klaga för mycket för då kommer jag bara att bli deppig också och det behöver jag inte nu! Jag har faktiskt blivit alltmer positiv till livet igen och det känns underbart. Att vakna upp och säga till sig själv varje morgon att idag kanske är den första dagen på ditt nya liv. Visst det är ju inte det, men vem vet när den dagen kommer? Fram till dess så ska jag ta vara på det jag faktiskt har! Jag har lyckats med bra mycket mer än många andra. Jag har snart en civilekonomexamen (mindre än 2 månader!!) och bara det är ju stort. Jag har sedan tidigare en yrkesexamen som jag faktiskt praktiserat också med goda resultat genom åren.

Samtidigt som jag vet och inser att jag gjort ganska mycket så har jag panik för min vikt, jag har panik för min ålder och jag har panik för att jag inte gjort något med mitt liv. Hur kan man vara så delad som person? Ena sekunden är man stolt över det man gjort och i nästa har man panik för att man känner att man inte åstadkommit något?! Jag blir 25 år i år. Det är svårt att förstå att åren har gått så fort, jag konfimerades ju precis och tog min student. Vart har åren tagit vägen och det är där detta kommer in med att inte ha gjort något! Jag kom ut som homosexuell förra året, varför väntade jag så länge? Varför dejtade jag inte tidigare, varför vågade jag inte? Visst jag har gått miste om massor där, men jag har istället haft en stor personlig njutning av att ha många vänner, vara omtyckt av de flesta och älskat det jag jobbat med.

Många tankar, många funderingar. Det är väl så det ska vara? Jag har också kommit fram till att jag skriver en massa dynga i bloggen, så jag får be om ursäkt till den som läser mycket härinne för att ni får stå ut med mina ostrukturerade tankar. Det är som min dagbok detta så det är väl det som får vara försvaret.  Det hade varit skoj att se vad man får för bild av mig när man bara läser bloggen. Det är nog inte samma bild som man får om man träffar mig på stan eller över en fika. Jag är en ganska strukturerad kille med fötterna på jorden. En kille som har alldeles för bra koll på det mesta och lägger nästan allt onödigt vetande på minnet för att dra upp det vid ibland passande och ibland mindre passande tillfällen.

Om jag återgår till vikten så har jag i alla fall kommit fram till att den tydligen stör mig själv mer än andra! Jag har fått in en ny bild på QX som Teo tagit och det har faktiskt tro det eller ej kommit riktigt snälla mess! Det glädjer mig att faktiskt få känna att även på QX så kan människor vara riktigt gulliga och jag har varit på lite dejter och blivit bjuden på en drink på krogen, så jag är inte helt fel längre! Tänk den dagen man känner sig smal och vacker i sina egna ögon, den dagen jag kan gå runt med högburet huvud och känna "yes detta är jag och om det inte passar så dra!" Jag gör det redan idag för passar inte jag då är det deras förlust, men samtidigt älskar jag inte mig själv och kan då inte heller begära att andra ska göra det.

Nä nu ska jag avsluta detta långa och ganska röriga inlägg med en liten tankeställare som rör hundar och katter och den är underbar! Ni kan inte säga annat än att katterna verkligen tänker såhär! Jag vill citera den otroliga vandringen där katten i filmen säger: "Katter styr och hundar lyder" och det är så sant!

Skillnad mellan hundar och katter

En hund tänker: Schysst, de här människorna som jag bor hos ger mig mat, låter mig bo i ett varmt och torrt hus, de tar hand om mig, och bryr sig verkligen om mig. De måste vara gudar!

En katt tänker: Schysst, de här människorna som jag bor hos ger mig mat, låter mig bo i ett varmt och torrt hus, de tar hand om mig, och bryr sig verkligen om mig. Jag måste vara en gud!

Jag har idag suttit och slösurfat på QX och det kom några meddelande, hör inte till vanligheterna, men har faktiskt börjat hända sen jag fick in en ny lite tuffare bild! Den vanligaste frågan i dessa meddelande är tyvärr ”vad söker du?”. Ja vad ska man svara på det? Jag söker ju självklart nya trevliga människor att ha en konversation med. Sen ska jag inte sticka under stolen med att förhoppningen finns att stöta på Mr. Right en dag även om den chansen är ganska minimal via Internet.

Hur ska då denna mystiska person vara? Ja det kan jag inte heller svar riktigt på för om man har för många krav så kanske man missar honom i bruset! Det jag dock kan säga är måsten är att det är en trevlig, smart och ambitiös kille för annars kommer det inte att fungera. Intelligens är för mig sexigt och det är också tilltalande när en person vill göra något med sitt liv och försöker att fullfölja sina drömmar! En intensiv blick och förmågan att se humor i det mesta och ha nära till skratt är också något som tilltalar mig. Det ska vara en kille som inte tror att han har världen för sina fötter, även om så skulle vara fallet. Han ska leva i nuet och inte sitta på alltför höga hästar, det gör så ont när man skrapar på ytan och inser att det kanske inte är så att han har rätten att inta den positionen som han ger sken av. Ja det är lite åsikter ändå om hur han ska vara när jag tänker efter, men det är ju sånt som kan ändras från dag till dag och från person till person. Det enda jag är ganska säker på är att det nog lär ta ett bra tag innan jag finner honom eller han mig. Han kanske redan har korsat min stig, då hoppas jag att han gör det igen och vi inser det tillsammans!

Fram till dess tänker jag i alla fall försöka att roa mig och ha skoj! Jag ska leva livet och inte ömka så mycket som jag har gjort. Varje dag är en ny dag och varje dag ska man ta vara på! Kan jag försöka hålla mig till detta då? Ja och nej tror jag….jag är ju svensk så jag får svara kanske! *LER*

Over and out kosmonaut!

Ja det är en tung tid just nu inte bara för mig utan speciellt för min faster och min kusin! Det är fortfarande svårt att ta in att David inte finns ibland oss längre och jag mer eller mindre fasar för begravningen! Det är då allt kommer att bli verklighet för mig, det är väl först då man riktigt inser vad det är som sker. Att någon rykts ifrån oss och inte längre finns här.

Jag pratade med killen från kryssningen idag, killen jag föll för och som jag hoppades skulle vara något speciellt. Det var han ju iofs för det är inte ofta jag faller så lätt för någon så charm det hade han gott om! Nu var det ju bara så att han hade strul med pojkvännen som det hette och ja den där pojkvännen hade det fixat sig med nu. Det är bara att hoppas att det går bra för dem då om det nu fanns någon fnurra på tråden från början. Jag vet bara att jag frågar högre makter varför det blir så att de killar som korsar min väg alltid på ett eller annat sätt ska göra mig besviken? Vad är innebörden av det hela? Jag blev bara mobbad av killar genom min uppväxt och nu ska jag fortsätta ha problem med dem resen av livet för att jag dras till dem?! Vad är det för rättvisa? Javisst ja det glömde jag, det finns inget som heter rättvisa när det kommer till känslor! Hur som helst så var och är han upptagen och han hade inte tid att fika i helgen när jag ska till Sthlm så jag får väl se om våra vägar korsas igen! Jag försöker att återigen se det som att jag inte gått miste om något utan det är någon som gått miste om mig!

I helgen ska jag träffa Teo för första gången och jag ska få bo i hans vardagsrum över helgen. Det är jättesnällt för då slipper jag att pendla in till stan från Fruängen som det hade blivit annars…. Får se om vi går ut något i helgen, det beror på mitt och hans humör, men jag ska försöka att bara få lite distans till allt och ha skoj med vänner. Inte tänka för mycket på sorg, killar eller liknande utan bara njuta!

Jag är glad över en sak också mitt i allt, jag har nämligen börjat kunna köpa tröjer i storleken S! Det är underbart och jag har belönat mig själv också för första gången på länge med ett halsband designat av Evfa Attling. Det är jättefint och jag är så glad över det! Älskar hennes design och om jag hade pengar så skulle jag köpa en ring också, men det får vänta!

Imorgon är det dags för första intervjun till C-uppsatsen och det känns spännande även om det varit svårt att finna den rätta motivationen. Den kommer förhoppningsvis nu när vi varit på intervju annars vet jag inte vad jag gör!

Nä nu ska jag gå och sova, vem vet mina sanndrömmar kanske kan komma tillbaka snart så att jag kan få se en bild av vad framtiden har i sitt sköte!

Kram och god natt

Ja då har jag ännu en gång suttit och lyssnat på Kom Ut och bestämde mig för att lägga ut texten från låten och det är en mycket vacker text! Tänk om alla kunde tänka på de ord som Christer sjunger! Det är alltså Christer Lindarw som gör låten för de som inte känner till det och den var officiell pridelåt förra året. Texten betyder oerhört mycket för mig då jag kan fästa så mycket känslor som fanns innan jag kom ut i låten! Det var upp och nergångar och man var livrädd att bli påkommen, så rädd att jag inte ens vågade gå på dejt! Så mycket jag missade bara för att jag var rädd för mig själv och för att jag inte kunde vara bög! Det kan man ju inte vara, ändå visste jag hur det pirra i magen när jag prata med en söt kille, hur mycket jag kände en längtan efter en pojkvän osv. Trots det så intalade jag mig att jag inte kunde vara gay. Då bodde jag i Malmö och hade ju alla möjligheter i världena tt gå på gayklubb och faktiskt lära känna människor, men jag satt hemma och gömde mig i min lägenhet!

Sen är det andra aspekter av låten som jag gillar, vi kan t.ex ta stycket där alla människor fritt ska få välja vem de vill vara, ja varför kan inte alla bögar tänka på det också?! Det är nämligen inte bara heterosexuella som är fördomsfulla! Vi måste inse att vi alla ska få vara de individer vi vill vara och det är de vår rengbågsflagga står för! Att var och en ska kunna få vara den de blivit och är utan att för den sakens skull bli utsatta för fördomar av olika slag. Det är i mina ögon en text som skulle kunna ge många en tankeställare om de bara ser till texten!

Underbar text, underbar sångare och underbar musikvideo som kan ses här: Kom Ut med Christer Lindarw och Stockholms Gaykör!

Ta er tiden att lyssna på låten och tänk på vad som egentligen sägs i den! Vi är alldeles för dåliga på det i Sverige över lag! Vi missar så otroligt fina texter för att de är lätta att tralla med i! Jag vet själv hur jag gång på gång hört en låt, men först månader senare insett vad låten egentligen handlar om!

Kram Emil

Tillsammans
Drar vi ut idag
Tillsammans
Tar ett andetag
Tillsammans
Möter sommaren
Tillsammans
Som är här igen
Tillsammans
Under regnbågen
Vi söker
Den stora mångfalden
Där färger
Blandas med varan
Och alla
Väljer sin nyans

Kom ut
Livet är en fest
Kom ut
När det är som bäst
Kom ut
Inget är som förr
Kom ut
Glänta lite på din dörr
Kom ut
Ge dig själv en chans
Kom ut
I en lekfull dans
Kom ut
Inget är som förr
Kom ut
Öppna upp din dörr
Kom ut

Tillsammans
Börjar vi på nytt
Tillsammans
Nu när frosten flytt
I sommar
Nattens leenden
Välkomnar
Heta återseenden
Du tvekar
Varför då min vän
Ta steget
Rätt ut i kärleken
Kom ut nu
Och lämna mörkret kvar
I ljuset
Blir du underbar

Kom ut
Livet är en fest
Kom ut
När det är som bäst
Kom ut
Spänning som förför
Kom ut
Öppna upp din dörr
Kom ut
Ge dig själv en chans
Kom ut
I en lekfull dans
Kom ut
Inget är som förr
Kom ut
Dags att öppna upp din dörr

Byt ut din trånga garderob
Gaderob
Mot en öppen äng
Hör jublet här utanför
Passa på
Passa på
Sparka upp din dörr
(Ohh) Sparka upp din dörr

Kom ut
Livet är en fest
Kom ut
Med en självklar gest
Kom ut
Inget är som förr
Kom ut
Dags att sparka upp din dörr

(Ahh)
Ge dig själv en chans
Kom ut
I en lekfull dans
Kom ut
Inget är som förr
Kom ut
Sparka upp din dörr
Kom ut
Livet är en fest
Kom ut
Med en självklar gest
Kom ut
Inget är som förr
Så kom ut
Dags att sparka upp din dörr

Så sparka upp din dörr och kom ut
Kom ut
Kom ut
(mmm)
Kom ut
(mmm)
Kom ut

Dags att sparka upp din dörr
(Aah) ge dig själv en chans
(Det är dags nu, mm)
I en lekfull dans
(De blir nog bra, det är en vacker dag)
Inget är som förr
Sparka upp din dörr
Kom ut

Idag kom han online! Jag kände hur hjärtat hoppade ett slag för att sen slå ett antal extraslag i bröstet. Bara synen av hans namn fick mig att känna mig varm i kroppen för en sekund. Det var den sekund som behövdes för att inse att jag inte borde bli varm, sekunden som behövdes för att påmina mig om att han valt bort mig för en annan utan att ens ge mig en chans genom att träffa mig, sekunden för att inse att jag faktsikt ännu en gång kommer i andra hand när det gäller känslor från en annan person och det värsta av allt den sekunden som behövs för att egentligen tänka på att gå vidare och inte skriva! Så vad gör jag då? Jo jag skriver givetvis "hej" för jag har saknat honom under hela veckan som gått och han svarar efter en lång stund…. Det är då jag ser hans "subline" på msn där han skriver att det är kärlek på gång eller liknande. Det är då jag inser mitt misstag i att ha ett litet hopp, ett hopp att jag kanske finns med honom, men det gör jag inte på det sättet!

Jag pratar med honom i telefon under en långpromenad och jag gör allt för att inte bryta ihop! Jag är istället bara bitsk och elakr för jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor. Han säger att han saknat mig, men att jag ändå inte kommer tro på det med tanke på hur jag är. Jag tror att han saknat mig, men frågan är om han saknat mig som jag vill att han ska ha saknat mig. Kommer det göra ont i honom att ha mist kontakten med mig? Jag tror inte det, jag tror nämligen bara att jag är en belastning för honom som det är nu…. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vet bara att jag hyser så oerhört starka känslor gentemot honom och jag kan än idag inte förstå varför han inte ens övervägde att träffa mig innan han bestämde sig för denna kille som han gjorde!

Vad kan jag säga mer än att jag saknar honom! Om du mot all förmodan läser Micke så är detta till dig:

"Jag saknar dig! Förlåt mig!

När jag hörde din röst första gången så var det en underbar känsla som gick genom kroppen. Det var en känsla som jag aldrig tidigare känt så otroligt starkt och jag frågade mig själv vad är det som sker? Denna känsla skulle visa sig vara kärleken, den underbara kärleken som jag längtat så efter kom äntligen ifatt mig!

Jag kunde inte tänka på annat än dig under dagarna och på nätterna fanns du med i mina drömmar! Jag har som du då förstår haft dig i mina tankar natt som dag och så är det faktiskt än idag! Jag känner en otroligt stor sorg i mitt hjärta, det saknas något där eller snarare någon och jag vet inte hur jag ska göra för att fylla detta tomrum och bli kvitt min smärta.

Jag kände dig så nära och jag vet att du gjorde detsamma, men samtidigt var du så väldigt långt borta. Jag hör dig än idag även om det sakta suddas ut för varje dag som går. Den korta stund vi fick tillsammans var kanske inte så mycket för världen eller dig, men tillräckligt för att än hålla mig sömnlös och när jag väl somnar så handlar drömmarna allt som oftast om dig.

Den korta stund vi fick var över på ett litet kick! Nä vi nu troligen sagt adjö för alltid så känns det som om jag bara vill dö, jag kan inte förstå vad som hände! Mina tårar bara rinner då jag trodde det fanns något på gång mellan oss. Det skulle bli så underbart att få träffa dig, men nu får jag bara ont i magen när jag slås av tanken att det hänt igen.

Vad gjorde jag gör fel?! Jag blev kär och kunde redan för mitt inre känna din kram, dina kyssar och den ömhet du talade om att äntligen få dela med dig av! Du fångade mig på ett par minuter och så länge jag lever kommer jag att minnas dig och du kommer att ha en plats i mitt hjärta, även om det inte var det du ville i slutändan!

Allt vi sagt och talat om, minns jag faktiskt än idag. Du pratade om allt som jag gått och drömt om, väntat på och du gav mig en tankeställare om att jag kanske inte skulle ha gett upp önskan om att möta den rätta! Men nu är ju allt som det brukar och det är jag som står ensam kvar och återigen är sårad.

Det gör ont och det är oerhört svårt att skiljas, det är svårt att bara se någon försvinna och inget jag önskar. Jag kan inte förstå varför dina känslor bara havererade, men även om de känslor jag har för dig idag kommer att svalna så kommer jag inte att glömma de dagar, timmar, minuter, sekunder som jag fått höra din underbara röst i telefonen.

Jag kommer för alltid att ha en speciell relation till talet 33 som bara du kommer att förstå vad jag menar med. Du har säkerligen precis som jag gråtit mer än en och annan tår. Sorgen jag känner och de känslor du satte i brand kommer ju att sätta sina spår, förhoppningsvis inte bara hos mig.

Jag vill så gärna krama, smeka, kyssa, röra dig, ja kanske smeka dig lite bakom örat som du gillar, men nu går ju inte det för du är inte som jag när det kommer till dina känslor för du delar inte de känslor som jag har för dig!

Jag gillar dig, Jag saknad dig redan oerhört mycket och du kommer för alltid att finnas hos mig!"

Fy fan vad dåligt jag mår! Jag måste rycka upp mig! Kan inte gå under för detta, eller?! Nej jag måste kämpa, jag kan inte gå ur allt som förloraren? Han inser inte att han kanske förstört något oerhört fint, men jag hoppas att hans kille inser det så att han inte sabbar något nu! Jag kanske finns där om det tar slut mellan dem, kanske inte beror på hur mitt liv ser ut! En sak är i alla fall klar och det är att det jag just nu känner för honom har jag aldrig känt tidigare och då har vi inte ens setts, vet det låter skumt och kanske helt sjukt, men känslor är känslor och inget vi kan styra över eller förstå till fullo!

Så nu var man igång igen… Det känns så skönt att få använda huvudet lite då och då! Jag vet dock inte om jag är på rätt spår, men det kändes som att en och annan pusselbit föll på plats idag.

Jag läser en kurs i emotionell marknadsföring just nu och jag är ju lite ur balans om jag säger som så. Det är alltså inte så lätt att just nu sitta och läsa om hur underbara känslorna är när man är nykär, när man möter mannen i sitt liv osv. Det är klart att tankarna vandrar iväg och det är klart att jag funderar över vad det kunde bli mellan mig och "gubben" om han nu inte gjort som han gjorde utan att ens ge mig en chans! Det är mellan hopp och förtvivlan som jag går genom dagarna just nu, jag saknar att höra av honom något fruktansvärt samtidigt som jag är sårad för att han så lättvindigt bara kunde välja bort mig! Får väl se om jag någonsin hör av honom igen, det är upp till honom, men jag vet ju vad jag vill….

Jaja livet är som livet är och ibland går det upp och ibland går det ner! Jag engagerar mig till tusen just nu känns det som, jag vill få lite liv i S-studenterna, jag vill se om jag och Kalle kan få igång SSU Nybro igen, jag vill göra ett så gott arbete jag bara kan i nämnden osv.

Jag har idag också varit på kåren och anmält mitt intresse för att engagera mig i kårfullmäktige, men missade deadline med ett par dagar så får se om jag kommer in lite senare. Kan i och för sig vara bra då jag redan har massor att göra, ska ju börja jobba på McDonald’s också framöver.

Ja varför gör jag då allt detta? För att jag trivs med det? För att jag behöver pengarna? För att ha något att göra? Ja jag vet ju det riktiga svaret och det är en blandning av de tre översta, men främst gör jag det för att undvika att bli sittande hemma och börja tänka. Varför blir tanken, varför väljs jag bort, varför är det ingen som ser mig för den jag är? Sen fortsätter det med frågan om varför är jag en bra vän, men ingen kan se mig som något mer och varför ska det vara så? Jag hör vänner säga att det inte är jag som får miste om något, utan att killarna inte inser vad de gått miste om! Ja, men om det nu är så varför är det ingen som ens ger mig en chans?!

Nej nu ska jag inte börja gnälla igen om hur synd det är om mig. Jag har mer än de flesta, jag har vänner, jag har en familj som älskar mig, jag är smart, jag har bra betyg, jag har bra jobb med bra arbetskamrater, jag har en fin lägenhet osv. Jag har ett bra liv förutom att jag inte har någon att dela det med just nu… Ska jag då bli ledsen och gräva ner mig över att en enda sak inte funkar? Jag har en kompis som jag lärde känna för många år sedan via katterna som heter Emma. Hon är en underbar levnadsglad människa som jag älskar mycket och hon sa en gång till mig såhär: "Om hela livet känns bra och det är en enda del av livet som inte är bra. Varför då leva med den biten som sårar och gör ont när man kan skära av den och leva lycklig utan den?!". Detta har följt mig en hel del utan att jag tror att Emma inser att det etsat sig fast i mitt minne. Det har följt mig när det tog slut med Thomas, när Anders gjorde som han gjorde osv. Det enda är att jag börjar bli trött med att få in människor i mitt liv som jag efter ett par veckor eller månader sen bara blir av med. Jag lämnar visserligen över bollen, men de hör inte av sig vilket på sitt sätt också är ett svar på hur mycket jag betyder för dem! Även tystnaden kan tala sitt egna språk och jag tror det talat det ganska klart för min del genom sista året!

Sen kan vi ju ta det med självkänslan som bara dalat sen Micke ringde och sa att han funnit en annan! Jag började direkt fråga mig själv som kan ses om mina brister och vad det är för fel på mig! Det är sällan jag ser mig som i en återvändsgränd, men just nu känns det som det…. Jag satt på QX två dagar nästan och bara hoppades på att finna en kille direkt, snacka om desperat då! Jag har nu tagit en timeout från det stället för mitt beteende var knappast bra för mig, snarare sjukt destruktivt! Det är inte så bra att se kille efter kille som skyltar med sina perfekta kroppar och halvspydiga presentationer. Det är som en köttmarknad emellanåt och jag trivs inte med det, men vad ska jag göra när jag bor i Kalmar?! Det är dött här!

Jag har varit sjuk också så jag har inte kunnat träna och det är inte heller bra för då får jag dåligt samvete för att jag inte kämpar med vikten, men sen börjar jag ge upp om vikten för jag känner att "gayvärlden" ändå inte kommer att acceptera mig för den jag är! Det är alltid någon som är mer vältränad, smalare, snyggare osv. Jag vill göra det för min egen skull och jag måste finna mig själv annars kommer det inte gå bra!

Ja vart skulle jag nå med detta inlägg? Det vore kanske bra att fundera på innan man skriver, men just nu är det bara en massa tankar som snurrar i huvudet om politik, utseende, qx, gayvärlden och dess fördomar, träning, vikt, vänner och varför jag är så nedstämd!

Kram och god natt!

Idag är inte min dag Jag började dagen med att försova mig, blev väckt av Anna på jobbet när hon ringer och frågar om jag sover gott! Det är så pinsamt att försova sig, men jag har kommit fram till att jag har tagit på mig för mycket jobb och skola på en gång. Det fungerar inte att jobba massor och sen försöka sig på 42p så jag har idag bestämt mig för att inte ta projektledningskursen på 10p utan nöja mig med de andra poängen.

Det är underbart att jobba i alla fall. Jag känner att det är jätteskoj att få vara igång igen och jag får mer tider en jag kan ta just nu så behovet och saknaden efter mig måste vara stor… *ler*

Jag håller på att bli sjuk….jag vill inte, jag hatar att vara sjuk! Har tyckt synd om "gubben" nu sen vi lärde känna varandra för att han haft förkylning och bihållsinflammation. Jag sände till och med upp lite tabletter som hjälper till att tömma bihållerna och nu har jag nog åkt på samma sak själv. Kan det smitta via telefonen? Jag tror inte det, men vem vet.

Jag ska skriva lite om vänner också… Vad är en vän? Är det någon därute som reflekterat över det? Jag får ofta höra att jag kan skatta mig lycklig som har så många vänner, men har jag det? Jag är inte lika säker för det beror på hur det deffinieras. Visst har jag många kompisar som jag känner ganska bra och pratar med till och från, men hur många nära vänner har jag? Ja ni vet sådana man kan dela allt med från minsta lilla skitsak till världens undegång ungefär. Jag har en handfull sådana vänner som jag kan lita på till 110%, men det är inte mer än en som jag pratar med dagligen. Jag umgås inte jättemycket med någon på fritiden då de flesta av mina vänner finns utspridda i landet och det är väl det jag saknar i form av vänner. Det är att ha någon att umgås med på kvällarna, någon att ta ett glas vin med, någon att se en film med och ja ni vet bara finnas till med. Låter nästan som att jag pratar om en pojkvän och visst så kan det vara men skillnaden är att en riktigt nära vän har man inte sex med och det har man med en pojkvän! Jag vill ha en pojkvän också och jag hoppas att det inom en snar framtid finns någon för mig, men det ligger i ödets händer som det är nu….

Annars har det nog inte hänt så mycket i livet sen sist….pratar en hel del i mobilen med "gubben" på sistone, men det blir ju också ett smtal om dagen med Markus såklart så vi får updatera varandra om vad som omkring oss!

Jag kan väl säga att jag på nytt har paus från qx….ja jag vet det är mycket pauser som inte varar så länge. Det gör inget att de är korta och denna gången har jag inte det för att jag blivit sårad utan för att jag helt enkelt inte finner tiden att sitta där. Jag har en trevlig kille jag pratar med och jag har mina vänner samt fullt upp med skola och jobb!

Jag kan nämna också att jag fått min iPod nu från USA! Det är jätteskoj och jag har snart lagt in alla mina och föräldrarnas skivor och jag är uppe i ca 1500 låtar så lite skivor har vi allt….även om det inte är som många andra!

Nä nu är det sängen för mig!
God natt på er alla därute!

Jaha klockan närmar sig halv tre på natten och jag borde sova sedan länge! Wera ligger och spinner på min vänstra sida längs armen och Irma på den högra sidan nere vid höften så det gäller att inte röra sig för mycket så att de vaknar och går vidare! Jag skulle ge vadsom för att ha en speciell kille sovande brevid mig just nu. Det är visserligen bara några dagar kvar tills han kommer och hälsar på och jag hoppas så innerligt att det kommer att kännas lika bra när vi ses som det gör när vi pratar med varandra i telefon. Det är ju alltid svårt att veta hur en annan person är och jag har mer eller mindre varit livrädd för att jag ska återigen ska bli sårad! Han har lovat att inte såra mig, men det är ibland svårare att hålla än att lova, tyvärr!

Jag fick jobba över idag och slutade först klockan 20:00 och då hade Debbie bjudit hem mig på lite fika! Jag fick jättegoda rostade mackor med ost och tomat, över det hade hon kryddat med en pepparmix som var bland det godaste jag smakat på länge så jag är glad att jag fick en hel burk med mig hem så att jag kan testa det mer! Vi såg en film om den elfte september 2001 också, fy tusan vad otäckt det är att se något som är verklighetsbaserat! Vi konstaterade att vi faktiskt vet vad som hände just den dagen, då vi tänker tillbaka! Jag jobbade på djursjukhuset och hade slutat för dagen, när jag kom ut i bilen så kom en extra nyhetssändning och jag sprang in på jobbet för att få på tvn och det var om jag inte missminner mig vid det tillfäkket det andra planet flög in i world trace center!

Jag har haft en överläggning med mig själv idag gällande mitt drömmande om att få dela livet med någon, jag måste nämligen försöka inse att ensamheten inte är så hemsk som den kan verka och faktiskt inte är ett statiskt tillstånd. Det finns någon för mig därute, frågan är bara vem han är och när han eller jag ska finna varandra. Kan det vara så att mina böner blivit hörda och jag har lite tur så att den rätta är killen som kommer och hälsar på snart? Ja vem vet, ijag vet vad jag känner i alla fall om det…..

Nä nu ska jag sova, god natt på er alla därute i cyberrymden!

Jag vet inte vad det är som gör att jag svävar på små rosa moln! Kan det vara att jag håller på att bli kär? Jag trodde inte att jag skulle få uppleva detta igen, men nu känns det så! Jag försöker hålla mig på jorden och inte ta ut någor i förskott, för det är ju aldrig bra att gå händelserna i förväg. Det gör så in i helvete ont om man gör det och sen upptäker att det bara var som det kändes; för bra för att vara sant. Kan detta vara det jag gått och hoppats och drömt om?

Jag pratade ännu en gång med honom ikväll, han är sjuk stackaren och har varit det nästan sen vi började prata med varandra i telefon. Han har inte lyckats smitta mig via telfeonen i alla fall, det är väl allt en fördel? Det som gör mig så glad är att vi tenderar att ha samma åsikter om ganska mycket, även om där finns en och annan meningsskiljaktighet mellan oss. Vi delar t.ex. inte samma politiska åsikt, men vad gör det? Då föder det bara tillfällen för disskusion som leder till att vi lär känna varandra ännu bättre.

Jag kan väl bara säga som så att jag nu räknar dagarna tills jag får stå där på Kalmar Central och möta honom vid bussen! Jag hoppas innerliget att det kommer att kännas lika ljuvligt när jag får krama om honom, som jag inbillar mig just nu att det kommer att göra! Jag hoppas också att han kommer att uppfatta mig som den kille han tror att jag är via telefon och mail så att han inte blir besviken! Det där klicket måste ju finnas där, inte sant?!

Nu ska jag avsluta genom att berätta att jag nog är lite knäpp! Ja jag vet att jag inte ska säga så om mig själv, men jag har tagit på mig att läsa 42 poäng nästa termin (en normal termin är 20 poäng!) och samtidigt då eventuellt ha funnit en underbar kille som jag vill spendera all tid med, hur ska det gå? En fördel är det i alla fall och det är att han måste plugga jättemycket på sitt håll också.

Nä nu är det sängen!
God natt och sov gott på er alla därute, själv ska jag sova och förhoppningsvis drömma gott!

Jag kom på att jag glömt en sak när det gäller självkänsla, men också musik och så mycket annat! Det finns en låtskrivare som heter Py Bäckman och jag vet inte om hon är så känd för gemene man som t.ex. Ingela "Pling" Forsman, men hon har skrivit många underbara låtar också! Jag kan nämna bland annat "Vandraren", "Laglöst land", "Det sista du ser" och "Brudrovet" som alla framförs av Nordman. Hon har också skrivit låten som jag tänker beröra i detta inlägg nämligen "Gabriellas Sång" som också är soundtrack till filmen "Så som i himmelen". Filmen är i regi av Kay Pollack och den blev nominerad till inte mindre än 8 guldbaggar och 1 oscar för bästa utländska film.

Filmen blev en tittarsuccé och "Gabriellas Sång" en höjdare som låg inte mindre än 68 veckor på svensktoppen under åren 2004-2006. Den framförs av Helen Sjöholm, som enligt mig har en av de absolut rösterna i Sverige!

Så varför denna långa utläggning över en enda låt och en enda textförfattare? Jo för att denna textförfattare har lyckats sätta fingret på känslor som många av oss kan relatera till! Jag kan känna att jag faktiskt kopplar ihop mycket av mig själv med låten och att jag känner att jag också vet vad det är för liv jag vill leva till viss del. Jag har låtit det livet sova under så många år och det är nog därför jag helt plötsligt blivit som uppslukad av ensamheten, av att känna mig övergiven och illa behandlad av gayvärlden ena stunden och sen andra stunden bara känna helt tvärtom, allt går otroligt fort som en enda bergochdalbana!. Jag känner att jag kommer att lyckas bara jag inte försöker styra livet för mycket, eller gå ner mig för mycket i dalarna, då jag egentligen har fina vänner runt om som bryr sig om mig och värdesätter mig högt! Jag har faktiskt en familj som alltid har och alltid kommer att finnas där för mig liksom släkten på båda mor och fars sida!

Vad är det jag drömmer om då? Ja jo det är ju en kille som värderar mig lika högt som jag värderar honom. En kille som faktiskt vill ha mig just för att jag är jag och att han anser att det är just det han letat efter och att han känner att WOW han är helt underbar. Jag vet man ska inte drömma för mycket, men ibland får man låta sig drömma även om det rör känslor! Sen kan jag väl också konstatera att det är konstigt hur viktigt detta med att dela livet med någon har blivit. Jag hade tidigare andra prioriteringar som låg så mycket högre än det, men det är som bortblåst!

Kärleken är och har nog aldrig varit lätt och jag börjar förstå mina tjejkompisar som säger att de inte kan förstå sig på killar, för killar är mysko på många sätt och vis och så svåra att förstå sig på! Det är alltså inte ens lätt för killar att förstå sig på killar! Det är oftast så att man säger att killar är så lätta att förstå för de dricker öl och tittar på fotboll. Det är bra mycket mer än så och jag kan väl säga som så att många killar är bra på att gömma sig bakom en fasad, en fasad skapad av förväntningar och hur man ska vara och bete sig. Kan det vara därför gaykillar oftast har så många tjejkompisar för vi är inte intryckta helt och hållet i mallen för hur en kille ska vara, vi är ju inte som alla andra!

Samtidigt som jag drömmer om detta med kärlek, så är jag livrädd för vad den innebär! Jag är rädd för att jag kommer att bli sårad så djupt igen, jag är rädd för att jag kanske kommer att vara svartsjuk och då inte för att jag har anledning att vara det utan mer för att jag kommer att vara livrädd för mista den igen. Jag har ju varit med om det tidigare, då sa jag till mig själv att jag måste ha fel när jag hade känslan av att han var otrogen men det kan han väl inte vara, oj vad fel jag hade! Dock inte om otroheten, felet var att jag inte trodde på min känsla och att jag sen lät det gå så långt som jag gjorde! Det skulle bara varit att sätta ner foten och markera att nu jävlar är det inte okay längre, det kom men för sent!

Sen när jag ändå är inne på någon typ av bekännelse av mitt liv så kan jag nämna sex, självkänsla och självförtroende. Ska vi börja med självförtroende så tror jag inte att det är så jäkla dåligt längre för jag vet att jag kan stå för vad jag tycker, tänker och gör! Jag vet att jag är den jag, i alla fall när jag framträder i rollen som yrkesverksam djurvårdare och kostrådgivare. Självkänslan däremot, som inte alls är samma sak som självförtroende är det inte lika lätt med. Det är den jag arbetar och ska arbeta stenhårt med nu och framöver. Boken jag köpte till mig i julklapp har hjälpt mig att inse att jag hade rätt om självkänslan, jag uppfyller alla de tecken som finns på sviktande självkänsla! Jag kan nämna en sak som fick håret på armarna att resa sig och det är att jag när jag jobbar går runt med tankar på att ingen får komma på vilken bluff jag är, att jag inte kan något mer än någon annan, att jag inte borde få beröm osv. Det är tydligen självkänslan som gör detta….och jag ska nu säga åt mig själv varje gång den känslan dyker upp på jobbet att jag faktiskt inte är en bluff på jobbet, jag är däremot bra på det jag gör, riktigt bra!

Sen lova jag att avsluta med sex, men det blir inte avslutningen utan mer ett led mot slutet! Jag har ju många gånger deklarerat att jag inte gillar one night stands och KK relationer och det är jag väl inte heller längre så det är inte därför jag nämner det. Det jag däremot är lite nervös för är att jag helt plötsligt börjat inse att jag i det stora hela inte har någon direkt erfarenhet inom det! Varför ska jag då börja tänka på det helt plötsligt? Ja jag vet inte eller jo jag kanske vet, men jag kan väl säga som så att jag hållit mig borta från sex utanför en relation, men samtidigt har jag också hållit mig borta från att dra lärdom och testa på lite olika saker. Det är inget jag ångrar då jag fortfarande tror att jag mått dåligt efteråt om jag testat det, men nu har jag ju inte det och hur kan jag då veta att jag hade mått dåligt? Jag säger inte att jag ska testa det heller, men jag resonerar en massa fram och tillbaka med mig själv om det hela och då blir det ibland såhär!

Nä nu får det väl ta och vara nog! Låttexten till Gabriellas sång ska ni däremot inte få missa! Den är helt underbar och jag hoppas att den ännu mer kommer att kunna passa in i mitt liv snart! Jag vill också känna att jag är här och mitt liv är bara mitt och jag vill känna att jag levt mitt liv!

"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv"

Over and out!

Alltså ibland vet jag inte om jag drömmer eller om jag är vaken! Det känns så i alla fall, har fått nypa mig i armen både en och två gånger sista dygnen! Jag har från ingenstans känns det som fått en sådan kontakt som jag inte trodde skulle hända mig igen!

När jag träffa Thomas första gången så var det över en fika och därefter så kom vi att höras på telefon, det blev långa samtal uppåt 6-7 timmar de två första gångerna och därefter en sisådär 1-2 timmar om dagen under tiden vi umgicks och hade kontakt.

Jag trodde som sagt inte att jag skulle uppleva det igen, att träffa någon som man så otvunget och fritt kan prata med och det känns som om det gått 1 minut, men i själva verket är det 1 timma eller till och med 3-4 timmar som passerat, men nu har detta då inträffat! I gårkväll ringde han vid 23, eller kanske lite tidigare, och vi la på närmare 03:00! Det är svårt att avsluta ett samtal med honom och det bara flyter på i oändligheten. Det är så underbart att känna att vi är på samma våglängd och att vi förstår varandra även om vi kan driva lite om det där med förståelse eller undermeningar som inte sägs, men när det påtalas leder det till skratt!

Jag hoppas att det denna gången inte är en dröm som jag snabbt väcks upp ur för att ännu en gång stå ensam kvar! Det finns en tankeställare som säger att: "vi bestämde oss för att hoppa i vattnet, jag hoppade, men du valde att stå kvar" och denna gången hoppas jag innerligt att om jag hoppar så hoppar du efter!

Det finns känslor från min sida som är minst vänskapliga, om det är kärlek kan jag inte svara på ännu då jag fortfarande tror på att möte måste till för att veta säkert. Det är visserligen mer personligt med telefon än med internet och msn, men det är fortfarande inte samma sak som att personkemin kommer att stämma när man möts! Oftast gör den det och jag tror att det blir så i det här fallet!!

Han är en sådan kille som jag faktiskt börjat fundera på om de finns, rolig, smart, trevlig, kvick, underfundiga kommentarer, lättpratad, social och främst av allt är att han också vet hur det kan vara i gayvärlden och den svåra labyrinten man ska leta sig fram igenom och förhoppningsvis en dag träffa den rätta!

Samtidigt är jag livrädd för att träffa honom på riktigt, inte för att jag är rädd för honom, utan mer för att jag är rädd för vad han ska tycka om mig! Jag vet att utseende inte är allt i mina ögon och han säger detsamma! Jag vill och ska ju tro på det, men ändå finns där den där elaka rösten i huvudet som säger, glöm inte bort Philips kommentar om att söka en i din egen viktklass, eller andra killars kommentarer om vikten och utseendet. Tänk om han bara vill vända i dörren och åka hem igen? Själv är han som de flesta andra killar smal och det kommer jag också att vara en dag, men vägen dit ska man inte jäkta på! Var sak har sin tid stämmer faktiskt ganska bra!

Sen kan jag passa på att nämna att jag pratade med Viktor igår lite kort på msn och han har fått upp känslan igen för tävlandet, så nu har han köpt en ny häst som är jättefin! Ser fram emot att någon dag få se den! När det gäller känslorna där så är jag fortfarande ute och svävar utan att veta A eller B! När det är så tror jag att det är bäst att hålla sig till vänskap och jag tror det är där jag hamnar i denna situationen….

Nä nu ska jag inte tråka er mer om nattliga samtal med ljuvlig kille samt ågren över min obeslutsamhet vad det gäller känslor!

Däremot tänker jag tråka er lite om träningen Var på Åsas friskispass igår och jäklar i min låda vad hon drev på oss! Jag var helt slut, är detta den nya typen av medelpass? Nej inte för Åsa som haft det hela förra terminen, men Marina har ju också börjat med ett jobbigt pass nu och det är faktiskt skoj att känna hur svetten pärlar sig i pannan! Ikväll blir det spinning för andra gången i mitt liv och jag hoppas att det är skoj samt att jag pallar med det! Ska bli mer av spinning nu framöver så jag får upp flåset riktigt mycket!

Nu bär det av till bibblan för att plugga så att jag kanske klarar sista tentan i Växjö! Tänk vad skönt om jag kan slippa läsa där snart! Saknar Kalmar och mina vänner och lärare på BBS så jättemycket! Det är inte förrens man har mist något som man verkligen ser vad man haft och uppskattar det på ett annat sätt! Nu kan jag komma tillbaka med andra ögon och faktiskt uppskatta BBS för det de är; SKITBRA med trevlig personal!

Over and out från en nu bra mycket positivare Emil! Isn’t it lovely?!

Oj detta blogginlägg kommer att ta upp i stort sätt alla mina kategorier, skoj!

Jag var ju ute på nyårsafton som jag skrev tidigare och var där med en kille som heter Victor. Han har fått mycket känslor för mig på kort tid och nu när jag väl har en kille framför mig som visar att han tycker jättemycket om mig så känner jag inget!! Vad är det som är fel egentligen? Jag har fått göra klart att mina känslor är i uppror och att jag egentligen inte vet vad jag känner, tycker och tänker….

Det var mycket intryck när jag var i Malmö denna omgången… Det var första gången jag besökte Wonk som är en gayklubb i Malmö och jag kan väl säga att jag kände detsamma som de få gångerna jag varit på gayklubb att drömmen om att få vara mig själv, dansa som jag vill, sjunga med till ABBA, Nanne osv. på ett golv där det i stort bara spelas schlager! Det är helt underbart och det är så in i skogen roligt! Att sen se killar och tjejer här och var som kysser sina älskade eller bara partnern för kvällen helt öppet gör inte saken sämre direkt. Jag känner bara mer och mer att jag måste flytta när jag är klar med skolan. Det finns en hel värld därute som bara väntar på att bli upptäckt!

Vad ska jag då göra tills jag kommer att flytta till denna världen? Jag är ju inte ensam i Nybro direkt, men jag saknar ändå närheten och känner en ensamhet i den bemärkelsen. Är ett förhållande lösningen på det i så fall? Det är ju inte rätt att lura mig själv och någon annan att ge sig in i något som kanske på förhand redan är dömt? Jag vet inte om det är det som får mig att inte känna att jag är rädd att det är jag som känner fel, kan man känna fel?

Jag vet inte vad det är med mig men mina få små besök i gayvärlden (utanför qruiser, som bara är en fiction) får mig att känna att jag inte är så ensam och musikens sköna dunk gör att jag känner mig fri, ledig osv. Jag kan för första gången inse att det kan vara skoj att vara lite full och dansa omkring tills svetten rinner och jag har träningsvärk i bak och lår dagen efter.

Jag kan inte göra det när jag är på en vanlig krog i Kalmar då jag faktiskt är lite rädd för konsekvenserna av det hela… Det är inte helt okay att sjunga med i fångad av en stormvind eller jag ljuger så bra och dansa järnet i Kalmar som kille. Nej det ska vara lite tufft och lite macho. Visst det finns i gayvärlden också, men där är det mest hur du ser ut och inte hur du är som spelar roll. Samma skit men på ett annat sätt alltså!

Så vad ska jag göra i Nybro i 1 1/2 år till då? Jo jag ska få ordning på mig själv vad det gäller vikt och träningen. Ska börja på spinning nu så snart jag har haft tentan så jag får upp lite bättre flås och kanske bränner en kalori eller två mer!

Jag mår så mycket bättre nu än jag gjort på länge och jag känner att Anders, Thomas osv. faktiskt är goa killar på sitt sätt även om jag blivit grymt sårad och faktiskt gjort avkall på studierna för deras skull. Ja även ekonomin har fått känna på sitt, men det är en helt annan sak!

Jag ska väl sluta nu innan jag skrivit ett sådant mastodontinlägg igen. Jag vet inte varför det blir så långt alltid…. Jag skriver nog för sällan helt enkelt eller så tänker jag för mycket!

Saknar kommentarer!! KOMMENTERA MERA!

Kram Emil

Jag pratar allt oftare om att jag vill flytta till Stockholm och min omgivning ifrågasätter då ifall jag tror att jag kommer att bli lyckligare bara för att jag flyttar. Jag har stött och blött det hela för jag trivs faktiskt bra i Nybro, även om jag ibland saknar Malmö. Jag trivdes bra i Malmö och idag kan jag känna att jag tycker att det är synd att jag inte kom ut med min homosexuallitet tidigare för då hade jag nog inte känt mig så ensam som jag gjorde från och till därnere. Visst jag hade min underbara moster och hennes familj samt mormor, morfar och min morbror, men trots det så fanns ensamhetskänslan där! Nu när jag varit där nere över jul och nyår som "ute" ur gaderoben så har en helt ny värld visat sig och jag kan ännu en gång säga att jag ångrar att jag inte kom ut tidigare, men det har också gett mig tiden att bli mer vaksam på vad jag själv vill!

Nu är jag ju ute som homosexuell, men då finns där inget för mig i Nybro! Jag har ju mina vänner här och jag har min familj här. I Stockholm har jag lite av detta, jag har ju Håkan och Christian, Matthias och min relativt nyfunne vän Markus där sen känner jag ju Anders (om han nu vill ha med mig att göra, jaja den dagen den sorgen). Jag har lite släkt där på pappas sida och jag är inte rädd för att gå ut på Patricia, Lino, Connection och andra ställen så jag kan nog vinna vänner lättare där än jag kunde i Malmö. Mycket på grund av att jag nu är ute och står för den jag är!

Jag är en sådan människa så jag gör ofta plus och minus lister över kniviga val och jag har gjort en nu också när det gäller att flytta.

Så varför vill jag flytta?
-för att det kanske är lättare att träffa en pojkvän
-för att jag lättare kan besöka gayklubbar och festa med jämnlika! Det är liksom underbart att se två killar hångla utan att vara rädda för det, eller dansa, eller bara ta en drink i baren utan att det kanske ska medföra otrevligheter!
-för att jag är en storstadsmänniska, men ändå trivs med landsbygden (låter konstigt, men ack så sant)
-för att det kommer att vara lättare som nyutbildad ekonom att få arbete samt ett större utbud på arbete
-för att jag i stort sätt har en lägenhet klar inne i stan

Varför vill jag inte flytta?
-för att jag har mina nära vänner här (jag kommer sakna Emma massor samt Jocke och Johan!)
-för att jag har min familj här
-för att jag har min post i barn och utbildningsnämnden som jag sett så fram emot
-för att jag inte är klar med min utbildning ännu, har 1 1/2 år kvar om jag tar en magister som det var tänkt
-för att jag är rädd för att bli ensam i storstaden och bortglömd

Jag har inget lätt beslut att fatta, men just nu väger flytta till Stockholm över att bo kvar i Nybro, men med det förbehållet att jag har avslutat min utbildning! Jag kan nämligen inte se någon direkt framtid som homosexuell kille i Nybro och det är inte bara tråkigt utan rent ut sagt sorgligt att alla homosexuella får dra sig mot Göteborg, Stockholm eller Malmö för att kunna leva som de vill och ha någon likasinnad vid sin sida! Jag vet att kärleken inte är garanterad för att jag bor i en storstad, men jag kommer i alla fall att kunna gå på en date då och då. Det är från dessa tre städer, men främst Stockholm, som jag har fått inviter till dater! När jag försöker ta kontakt med någon i min egen region är det bara kalla handen. Det är också ett hemskt klimat i Kalmar när det gäller utseende, det är värre än Stockholm enligt Elin som fick sig en tankeställare när hon var ute i Kalmar! Så jag kan väl glädja Emma i alla fall med att jag kommer att bo kvar i Nybro i ca 1½ år till om jag nu inte får ett bra jobberbjudande till sommaren då jag faktiskt blir klar som civilekonom! Vem vet vad framtiden har i sitt sköte? Jag hoppas på lite mer lycka än vad förra året givit mig och jag hoppas det har något gott i sitt sköte åt min syster också! Jag tycker att hon mer än nog har fått stå ut med smärtan och den borde snart ge upp! Det kan inte vara lätt att alltid ha så ont och genomgå operationer och ändå inte känna att det blir någon direkt förbättring.

Nä nu får det räcka för denna gången måste ju sova!

Over and out!

Jag igen…..måste bara få säga att jag har en vän som är värd ett omnämnade här! Det har inte blivit av, men nu ska jag bara få ner några rader till dig! Jag vet att du har det jobbigt just nu och jag vet att jag kan vara hård ibland!

Jag menar inget illa när jag försöker vara klarsynt och det är så sant som du säger att jag har en utpräglad analytisk förmåga. Synd bara att den inte fungerar på mig själv! *ler* Tänk om jag kunde göra analyser över mig själv och mitt liv. Det hade kanske besparat mig en massa genom livet och inte bara när det gäller kärlek utan även andra ting.

Jag ser fram emot att få hem dig till Sverige igen vännen! Jag blev rädd för mig själv när jag ringde och frågade när du flyttar hem igen för att jag drömt det. Kunde nästan höra hur du tappade hakan i golvet av förvåning. Du hade ju inte berättat något för någon och jag visste om det! Hur fungerar det egentligen med drömmar? Hoppas nu bara att min andra dröm om den där "kralliga" killen också stämmer! *ler*

Nu ska jag avsluta igen ville bara tacka dig för att du är min vän och att jag får vara din!

Kramar i massor och ta vara på dig! När vi ses igen ska du får en jättekram och så får vi ta en svängom med varsin P2, eller vad säger du?

Jag söker en kille som säger att jag är vacker istället för het, någon som skulle ringa tillbaka till mig även om jag la på luren mitt i samtalet, någon som skulle ligga vaken ett par minuter extra bara för att se mig somna.

Jag väntar på killen som ger mig den där söta pussen i pannan, som vill visa upp mig med stolthet inför omvärlden, någon som håller min hand inför sina vänner (med andra ord en kille som inte behöver gömma sina känslor eller sitt rätta jag, oavsett vad andra människor må tänka eller tycka).

Jag vill vänta på killen som ständigt påminner mig om hur mycket han bryr sig samt tycker om mig. Killen som inser vilken tur han har som lyckats få mig.

Jag väntar med spänning på killen som kommer att vända sig gentemot sina nära och kära med ett stort leende på sina läppar och säger att "mmm det är Han!"

Frågan är då om han finns därute någonstans och bara väntar på att hitta mig? I så fall när ska han finna mig?!