Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det är den första tanken som slår mig nu när jag för första gången sedan midsommar försöker få ihop ett inlägg. Jag har funderat på att lägga ner bloggen och bara skriva dagbok. Det som från början var en blogg där jag kanaliserade all den mörkerhet som finns inom mig (och säkerligen hos de flesta av mina medmänniskor också) har blivit svår att uttrycka här på sistone. Är det för att jag mår mycket bättre eller är det annat som spelar in? Jag tror det är många faktorer till det, dels mår jag mycket bättre och har funnit mig själv på ett helt annat sätt, men jag har också börjat fundera på vad folk tänker, tycker och anser om det som skrivs. Något som inte berört mig tidigare. Därför är jag just nu vid ett vägskäl där jag aningen fortsätter, eller helt enkelt slutar skriva.

Får se vad som händer, men jag hade ju inte skrivit detta om jag redan bestämt mig så troligen kommer bloggen finnas kvar och då har jag ju faktiskt en skyldighet att se till att den updateras. Därför ska jag försöka att hålla efter den bättre med inlägg! *ler*

Vad har då hänt sen jag skrev sist? Ja det har hänt en massa roliga saker! Jag och David har varit på semester med vår nya bil. Vi började med att åka till mina föräldrar för att lämna katterna där och hälsa på. Irma har nämligen haft en livmodersinflammation precis innan semestern och har därför blivit akutkastrerad, vilket känns mycket trist, men hon mår toppenbra nu! Hos mamma och pappa var det som vanligt jättetrevligt och de hade en massa målare där som har fixat till deras hus.

Från föräldrarna bar det vidare till Simrishamn där Davids föräldrar campade och vi stannade där nästan en hel vecka. Det var riktigt mysigt, men rummet vi hyrde var litet, trångt, DYRT och förbannat lyhört! Det blev dock ändå en trevlig vistelse och mina samt Davids föräldrar fick för första gången ses och det vart riktigt lyckat!

Från Simrishamn bar det sedan av till Malmö där vi träffade en del av min släkt och bara njöt av den underbara staden och slutligen åkte vi till Jönköping och umgicks med Davids släkt för att sedan komma hem igen till Stockholm och en underbar vecka med pridefestival. (Den kommer det mer om i ett annat inlägg).

Det har med andra ord varit mycket släkt på denna semestern också, något som inte är negativt då jag och David är väldigt familjekära. Dock hoppas jag på att vi nästa år kommer på en lite bättre planering av semestern och dess utformning.

Nä nu ska jag in i duschen och därefter kommer jag att skriva om priden!

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

Då har nästan en vecka gått sen förra inlägget och jag mår mycket bättre, det enda är att jag är grymt trött på morgnarna. Det hoppas jag dock ska lösa sig framåt veckan då jag inte vill vara som en zombie när klockan ringer. Idag var jag dock så pass viljestark att jag gick upp nästan direkt när radion började låta.

Idag är det en sådan seg dag när man inte riktigt vill vara vaken, men ändå av någon konstig anledning står och ler mot kunderna och hälsar dem välkommna. Det kommer nog bli en bra dag, men jag jobbar kväll och då kan det lätt bli lite segt.

Igår var det premiär för nypotatisen i det Adénska/Johannsonska hemmet och det var så gott! Vi åt lax, nypotatis och spenatsås till det. Tänk vad lättlagad mat kan vara utomordentligt gott. Ikväll ska vi bjuda vår kompis Per på sill och nypotatis, det måste innebära att sommaren äntligen är här. *Ler*

I helgen var vi hemma i Nybro och hälsade på min familj. Det var jätteskönt att se dem igen och att då ladda batterierna lite. Det var välbehövligt om jag säger så. Det enda som var lite trist var att jag inte fick möjligheten att träffa min farmor då hon inte var hemma när vi var där. Trist, men sånt som händer.

Idag fyller Davids storasyster Linda år!

Vill bara önska henne en underbar dag med nära och kära!

Stor kram från Emil

Ibland kan man undra varför folk inte skaffar kort för uttag av pengar. Jag kan inte förstå hur man kan vilja stå i länge i kö för att hämta ut sin lön månad efter månad. Att pensionärer kanske är rädda för kort och bankomater det kan jag förstå, men att de i min ålder och äldre inte använder sig av det känns lite konstigt.

Jaja nog om det, idag är det som ni förstår löning och det är aldrig så mycket att göra som då. Vi ska också iväg efter jobbet och ha en "get togheter happening" med övernattning till imorgon. Ska bli riktigt trevligt och jag hoppas på riktigt god mat och skönt bastubad.

Ikväll kommer också Davids systrar på besök och ska stanna hela helgen, vilket ska bli otroligt trevligt och skoj! David får underhålla dem själv ikväll och sen får vi se om det blir utgång imorgon. Tyvärr är ju de ställena som spelar schlager bara öppna idag så vi får se hur det blir. Både jag och David föredrar det framför mycket annan "skit"! *ler*

Vad finns det annars att skriva om? Ja allt är bra, jag har haft mindre ont i magen och idag har jag varit på gymet och det gick över all förväntan även om magen gjorde sig lite påmind. Skam den som ger sig och jag vill ju bli snygg och vacker någon dag….eller ja snyggare!

Nä nu ska jag ta och le lite mer mot några kunder och vänta tills klockan blir fyra då jag ska ta och dricka en cider!

Kram på er därute och trevlig helg!

Go kväll,

Idag har vår underbara vän Per varit här och hjälpt oss att borra upp den nya hyllan som vi köpte på Mio i Söndags och den blev så fin brevid den nya spegeln. Så glad att det änligen känns klart i hallen och att vi sakta men säkert fixar till detalj efter detalj i vårt fina hem. Det finns såklart alltid något som man vill ändra på, men sånt är jag ganska dålig på att se så det blir oftast bäst när jag får se resultatet av ändringen som jag borde sett behövdes, men jag inser det först när ändringen är genomförd! *ler*

Jag borde egentligen sova nu, klockan är en bit efter 23 och detta var pice of cake för bara ett och ett halvt år sedan, men nu är det en bra stund efter läggdags. Jag har fått lite nyheter som oroar mig och därför går hjärnan på speed och jag måste varva ner i lugn och ro så nu ligger jag i soffan med Wera och Irma på varsin sida om mig. Det är så underbart att ha de nära…Irma spinner och Wera snarkar. Kan det bli bättre? Nä jag tror faktiskt inte det.

Den jag älskar så otroligt mycket ligger och andas tugnt inne i sovrummet och jag, ja jag bara är. Jag har ingen tv på, ingen musik och det enda som hörs är klockan som tickar och katterna. I normala fall skulle det fått mig att bli rastlös, men nu känner jag bara att det får mig att varva ner och att ta ännu ett djupt andetag. Allt kommer att bli bra och man ska aldrig ta ut något i förskott!

Vill också passa på att skriva att allt är bra med oss i Stockholm och att det går över all förväntan just nu i livet….

Kram på er därute och sov gott!

Vad tiden går snabbt! Jag hade tänkt skriva samma kväll eller i alla fall dagen efter jag varit på undersökningen, men som ni märkt så uteblev det något inlägg och har så fortsatt under hela påskhelgen. Hur gick det då hos läkaren?

Ja, han sa att tarmen var lite irriterad och att det troligen beror på phosforal som jag drack för att tömma tarmen. Läkaren passade också på att ta ett antal biopsier som jag nu väntar svar på. Att ingreppet inte gör ont är inget som jag håller med om! Vissa vinklar som skulle rätas upp för att kunna utforska hela tarmen gjorde helvetiskt ont att passera. Nu vet jag i alla fall att det inte var något direkt fel på tarmen, men det återstår fortfarande att jag inte har en aning om vad det är som gör ont i buken!

Påskhelgen har varit underbar och det var jätteskönt att träffa familjen igen och jag fick också möjligheten att träffa min lilla kusin Bruno som hunnit bli hela åtta månader! Stor med andra ord och grymt söt. Det var skoj att träffa min farbror Fredrik också, men synd att inte hans fru var med.

Annars var det en lugn påskhelg hos mamma och på påskafton begav vi oss till Huskvarna för att fira lite med Davids familj också, vilket som vanligt var trevligt. På påskdagen träffade vi Davids systrar och deras familjet och syrrorna kommer och hälsar på näst nästa helg så då får man träffa dem igen. Det är alltid lika trevligt!

Idag gick jag hem från jobbet och imorgon har jag bestämt mig för att träna på gymet igen, nu vet jag ju att jag inte har något farligt i magen (eller tror mig veta) så då borde jag klara av att träna.

Ha en go kväll därute!

Sitter på jobbet en timme tidigare än jag borde igen, vet inte varför jag börjat komma tidigare till jobbet om morgnarna, men en sak vet jag och det är att jag mår utmärkt idag och jag känner mig bättre och bättre för varje dag som går. Visst ifrågasätter jag saker och ting emellanåt och undrar om det jag känner är besvarat, men då får jag sansa mig och se lite mer till vad som visas än vad som sägs. Det brukar lugna mig!

I helgen har vi haft besök av Davids föräldrar som kom upp till oss med ett jäkla snöande i fredags. Det hade tydligen varit så en stor del av vägen, vilket medförde att resan tog en längre stund än den borde. När de kom fram så börjades det med maten direkt och vi bjöd på hasselbackspotatis, marinerade kycklingfiléer, sås samt en god sallad. Det var skoj att se hur glad David är när hans föräldrar är på besök (ja han är glad i vanliga fall också!), men jag tycker att det var mycket synd att hans systrar tyvärr inte kunde komma med av olika anledningar. Hoppas dock att jag får träffa dem snart ändå!

Stora delar av lördagen gick åt till att kolla runt på stan och jag som i normala fall aldrig hittar något började med att köpa ett par nya jättefina skor som jag använder för första gången idag. I affär nummer två (Brothers) så hittade David en cardigan som faktiskt passade bra och jag kände mig inte jättefet i den så det blev en sådan också. Sen kom vi in på Souk och jag såg att de hade en skobutik där som jag tidigare köpt ett par skor i som sömmarna börjat gå sönder på. Jag hade som tur var skorna på mig så jag tänkte att jag kan ju gå in och påtala att jag inte är nöjd med hur de går sönder efter bara ett år. Sagt och gjort så beklagade jag mig och expediten gav mig 250 kr att välja ett par nya skor för. Det kallar jag service!!!

Mitt i shoppingrundan så hamnade vi på ett café vid sturegallerian där vi satte oss och förfriskade oss med lite dricka innan det bar av mot nya affärer. Det blev lite shoppande för mig, men för de andras del vart det dåligt med det… Lite synd när man kommer till Stockholm för att handla lite så hittar man inget, men det är så det kan vara ibland. Jag kan känna likadant när jag kommer till Kalmar och hittar saker, men inte hittar något här hemma.

På kvällen så firade vi David, hans pappa och mamma som alla fyller år ungefär samtidigt. Jag hade bland annat köpt Maja Gullstrands nya skiva till honom och tänkte att han kunde ju få en present lite tidigare (han fyller på onsdag egentligen). Dömma om min och inte minst hans besvikelse då det var en samlingsskiva av hennes två ända släppta album! Den enda låten som var ny var hennes låt från melodifestivalen. Så det var bara att åka och byta igår för han har ju hennes album sen tidigare.

Igår tog vi det mest lugnt, ja på förmiddagen så var vi i Kungens kurva och tittade på Bo:X ett shoppingcenter med bara inredningsbutiker och ibland känner jag att man skulle haft så mycket pengar så man inte behöver titta på prislapparna för oj vad dyrt mycket av heminredningen är! Det finns dock mycket snyggt och jag kan ibland känna att jag skulle vilja styla om ett rum och ha ett tema i det på ett annat sätt än idag, men det är så in i skogen dyrt och det vi har idag är också jättefint!

I morse var det segt att komma ur sängen, men det beror mycket på att det är sommartid och klockan egentligen bara var 6 när jag kom upp… Det kommer dock att vara okay igen om bara en dag eller två.

Nä nu ska jag väl börja förbereda mig för ännu en arbetsdag som jag har bestämt ska bli skitbra! Visst låter det bra? Jag hoppas att ni också får en underbar dag.

Det var riktigt skönt att gråta! Det var som om något tungt inom mig fick lite frid och kom ur mig…jag är inne i en process nu och jag tror att den är jättebra för mig. Det finns dock alltid avigsidor med allt och denna avigsidan är att jag blir lättirriterad och det har tyvärr gått ut över nära och kära som jag älskar över allt annat. Jag har varit lätt frånvarande, krävande och inte alltid så lyssnande.

En annan sak som slått mig är att jag inte varit lika frispråkig i bloggen längre som när jag en gång startade den. Då var jag mer öppen och jag tänkte inte igenom det jag skrev så mycket innan jag publicerade det. Nu när jag vet att många av de jag känner läser bloggen så har jag blivit mer fundersam på hur det jag skriver ska tas emot och därför inte skrivit ut allt. Det kanske jag ändrar på nu för jag måste bara skriva av mig!

Detta har på sätt och vis hämat mig i mitt skrivande som var meningen att det skulle vara en ventil och på så sätt skulle jag kunna släppa på alla de tankar jag har. Det är inte alltid skoj att läsa bloggen, det vet jag för en del inlägg (ganska många!) är jättelånga och ibland riktigt tunga att ta sig igenom. Det som också slagit mig när jag ser tillbaka i bloggen är att samtidigt som den är väldigt ledsen och deprimerad i långa avsnitt så finns det alltid en gnutta hopp och glädje.

Jag var iväg till kuratorn igår och detta besöket var nog det jobbigaste hittills och värre kommer det säkerligen att bli, men samtidigt så känner jag att vi är på rätt väg. Jag börjar förstå varför jag t.ex. kan tända på en sekund mot min pappa som jag tycker mycket om och det är helt enkelt att när jag känner att jag har fel eller blir “hotad” så är det direkt istället för att säga; “du har rätt”, alla taggar utåt och så blir det en lång diskussion där ingen ger sig. Detta har även hänt med David som jag älskar över allt annat, men han har precis samma sätt att trigga igång mig som pappa. De är för övrigt lika i mycket de två!

En annan sak är att jag genom livet istället för att ta tag i mina känslor av t.ex. att inte räcka till, skam, ledsamhet, glädje och sorg så har jag dränkt mig i aktiviteter. Det har varit på gymnasiet att jag grottade ner mig i skolan, valde till så många kurser jag fick och pluggade jättemycket (men fick med mig en riktigt god vän i Jenny som alltid fanns där för mig!) för att slippa ta tag i mig själv. Jag funderade inte ens på förhållande som de flesta i den åldern både har och skaffar sig. Därefter kom en mellanperiod då jag jobba heltid på djursjukhuset och extra på McDonald’s, inte heller där mycket tid över för att fundera på sig själv och sitt liv?

Sen flyttade jag till Malmö och det var nu jag i alla fall fick en liten ändring i livet och började komma på rätt spår. Jag var helt själv i den bemärkelsen att jag bode ensam i en lägenhet och kände inte någon mer därnere förutom min släkt. Jag jobbade på dagarna på Apoteket, men på kvällarna hade man en hel del tid att fundera. Det var här jag blev medlem på QX och började erkänna för mig själv att jag är homosexuell. Det var också här jag började att sörja det jag missat i livet och att det kom upp en massa känslor som jag inte ville ta tag i. Jag åkte på kattutställningar i stort sätt varje helg och även om jag älskat det jag gjort så är det en sorts flykt från känslorna.

Jag sökte in till högskolan och samma sak nu att jag började som alla i normal takt, jag träffade Thomas som sårade mig rejält och alla gamla sår fläktes upp igen och jag började plugga mer och mer. Till slut fick kattutställningarna inte plats i livet då jag valde till nya extrakurser hela tiden. Allt för att hålla mig ovanför vattenytan, men tillslut brakade allt och jag åkte in till psykakuten i Kalmar och fick då äntligen lite hjälp, eller ja det var vad jag hade hoppats! Jag fick antidepressiva utskrivet (som jag vägra ta för jag ville åt problemet inte bara ha något emot depressionen) och den samtalsterapeuten jag fick ansåg efter två gånger att vi inte behövde ses för att jag var smart nog att klara mina problem själv, för jag kände ju till dem och kunde klargöra vad felet var. Det han dock missade var att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur det hela!

Det blev helt enkelt en lång utbildning på kort tid med toppbetyg och stipendie. Alla runtomkring var jätteglada för min skull och jag borde vara jättestolt, men det var jag inte. Jag kände bara tomhet som jag då inte kunde förklara, men som jag nu insett berode på att ännu en flyktväg hade stängts.

Det som dock såg annorlunda ut i livet då var att jag hade en vid min sida som jag älskar mycket och han mig. Men tilliten sattes på ett stort prov då det var långt emellan oss och för en stund så tappade jag all tilltro på att det skulle vara vi. Det som hände gjorde otroligt ont i mig och jag kom åter tillbaka till alla sår från förr som inte fått läka ut. Jag bestämde mig dock för att inte fly för detta är den mannen jag vill dela mitt liv med!

För att göra en lång historia lite kortare så tog jag tillslut kontakt med bankhälsan för att jag mådde så psykiskt dåligt. Jag kunde inte somna på kvällarna och jag var alltid helt slut. En konflikt på jobbet var droppen som fick bägaren att rinna över och jag kände att nur orkar jag bara inte mer. Jag var nästan på väg in i den berömda väggen.

Det är jag glad för idag för nu äntligen kanske jag kan få ro! Kanske bara kan sitta ner och bara vara utan att känna att jag är onyttig eller egentligen borde göra en massa annat. Jag vill också finna den enorma ro och trygghet som jag kan se i David. Jag hade ett jobbigt samtal igår med min älskade igår om vad det är som händer inom mig och jag hoppas han förstår i alla fall en del av det. Skulle så inte vara fallet så hoppas jag att han säger något för om inte han förstår hur ska någon annan kunna göra det?

Jag håller på att tvinga mig själv att inte fly in i något nytt utan att faktiskt ta tag i mig själv, låta mig känna och faktiskt släppa en tår eller två. Det är kanske det kroppen behöver och det var otroligt skönt efter att jag haft min gråtattack igår! Detta blev ett långt inlägg, men jag har så mycket tankar och funderingar inom mig som jag måste få ut. Jag har bestämt mig och det är att en gång för alla göra upp med det förflutna och äntligen hitta fram till kärleken åt mig själv och även om jag är rädd så ska det bara gå vägen denna gången!

Det råder kaos inom mig just nu! Jag är så orolig för min syster så jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Samtidigt är det kaotiskt på jobbet, med massa kunder i kö så jag kom på lunch vid halv tre.

Syrran åkte in akut till sjukhuset igår och blev inlagd redan innan läkaren undersökt henne, för hon har ju en del sjukhusbesök bakom sig så de kände väl att det var lika så bra. Idag skulle de kontraströntga hennes mage som hon har så ont i, men när läkaren kom in så sa han att de lika bra kunde öppna direkt och undersöka på det sättet. Till saken hör att hon har haft mycket problem de sista åren och för inte alltförlängesedan var hon inne på en gastroskopi som inte visade något.

Jag hoppas så innerligt att hon bara kan få bli frisk någon gång och slippa alla dessa jäkla sjukhusbesök!

Sen är jag lite besviken, inte en enda kommentar på föregående inlägg, ska jag tolka tystnaden som att jag skriver för mycket eller för tråkigt?!

Kram på er därute och ha en underbar fredag och helg!

Vi har ju besök av min syster, men också av Davids syster och hennes familj. Detta innebär att det i vår tvåa bor åtta personer! Det är trångt, men finns det hjärterum så finns det stjärterum som min mor alltid säger. Det har varit jättetrevligt att ha alla på besök och det roligaste är att Oskar (Davids yngsta systerbarn på fyra år) har kärat ner sig totalt i min syster som han inte ens vågade närma sig i lördags.

Igår när vi var på naturhistoriska museét så sa han helt plötsligt att nu vill jag gå med tjejen som Alva går med (hans storasyster) sen släppte han inte syrran på hela dagen och det lär vara likdant idag!

Vi var som sagt på naturhistoriska igår och även på cosmonova och såg en film, dock tyckte jag att den var lite väl svår för att vara från fem år och uppåt. Den handlade om uppkomsten av vårt solsytem och hur galaxer bildas och hela tiden förändras. Mycket intressant, men som sagt inte särskilt lätt för barn att förstå.

Igår firade vi också Alvas åttaårsdag och det avslutades med jättegoda tacos då det var hennes önskemål på mat! Mycket trevlig dag och kväll.

Så nu har jag skrivit lite om helgen också!
Kram på er därute!

Min syster är på besök i Stockholm, vilket är jätteskoj! Dock jobbar både jag och David hela dagarna så jag tror inte hon har så skoj under den tiden. Det lär det bli ändring på under helgen då Davids syster och familj á 5 personer också kommer och hälsar på samt ska bo i vår lägenhet. Vi blir ett kollektiv på hela åtta personer. Jag undrar hur detta ska gå!

Vad har hänt sen sist då? Ja jag fick ett brev från läkaren att alla mina prover dessbättre såg bra ut och att han därför vill att vi ska ses nästa vecka för att försöka bena ut vad min trötthet beror på. Jag skriver också ner saker nu som jag kommer på att jag gör, men som inte tillhör mitt normala beteende. Det är t.ex. att mitt närminne är försämrat för att jag är så splitrad i skallen…jag kan t.ex. fråga David en sak och sen ett par minuter senare fråga precis samma sak. Detta är riktigt otäckt!

Ikväll ska jag, David och syrran ut och äta och jag försöker nu att hitta någon bra restaurang och det är inte det lättaste, får se vad det blir i slutändan. David och syrran har dock beslutat att ikväll ska det ätas semlor så jag får väl ta ett mini-break från LCHF.

Nä nu ska jag ta och plocka ihop för att gå på lunch! Stor kram på er därute och trevlig helg!

Då var ännu en helg till ända. Det har varit full fart under denna och min familj har varit på besök. Det var underbart att ha mamma, pappa och syrran här några dagar. Mamma och pappa gick hela lördagen på Älvsjömässan och tittade på en massa motorcyklar och jag, syrran och David besökte för första gången Nacka Forum och det var jättemycket skoj att titta på där.

Vi bjöd på en trerätters middag i lördagskväll, men den gick inte riktigt hem för alla! Det bjöds på räkcoctail (och min far gillar inte räkor, men det hade jag ingen tanke på), till huvudrätt var det baconlindad fläskfilé späckad med grönmögelost och vitlök. Som tur var hade vi gjort en med ost och en med vitlök då hela familjen tydligen inte gillade mögelost (hade jag glömt bort helt och hållet). Till dessert bjöds det på pannacotta, som av någon anledning inte vart någon höjdare denna gången. Smakade alldeles för lite vanilj för att jag ska vara nöjd.

Igår fyllde mamma 47 (JÄTTEGRATTIS) och vi åt en mysig frukost ihop innan det var dags för dem att åka hemmåt igen. Vi hann dock med lite mer under helgen, pappa satte upp våra handtag och de sista två lådfronterna så nu är det jättefint och mycket att vänja sig vid i köket.

Tack för en underbar helg!

God morgon på er, mina kära läsare.

Ibland så undrar jag vilka ni egentligen är som orkar läsa om allt. Jag måste framstå som lite smått galen emellanåt och då menar jag inte galen i den bemärkelsen att jag skulle gå bärsärkargång, men att jag verkar psykisk instabil.

Jag har ett ganska starkt psyke på många sätt och vis, vilket visar sig på olika sätt, men när det kommer till mina känslor så är jag enormt emotionell och tar väldigt illa vid mig när jag tycker att jag blivit felaktigt behandlad eller när jag märker att min omgivning inte är rak och ärlig.

Jag har under 2008 gått igenom en hel del när det kommer till förhållande på olika sätt och nivåer. Jag har mist två vänner som jag räknade som goda vänner. Den ena hög mig rejält i ryggen fastän jag ställt upp för henne i vått och torrt. Det fick mig direkt att komma tillbaka till den tiden jag var mobbad och utanför, med den enda skillnaden att jag denna gång var stark nog att bara klippa banden och därmed kontakten med personen ifråga. Jag kunde också genom att avsluta kontakten lägga det som hänt hyfsat bakom mig, men jag blev mycket tydligare mot mig själv att jag inte ska kuva mig för att alla runtomkring ska må bra.

Den andra vännen försvann väldigt hastigt och det har jag inte riktigt kommit över för när banden klipptes så var det inte på grund av att vi hade sårat varandra direkt, men indirekt så hade de världsliga omständigheterna gjort att jag för att orka leva vidare inte kunde behålla kontakten. Jag saknar denna person med jämna mellanrum, men på något konstigt sätt så tror jag ändå att det var det bästa. Jag är glad inombords för att allt har löst sig för honom och att han idag är mycket lycklig (det är i alla fall vad jag hoppas att han är!).

Jag är en mycket snäll person som har en ganska sned bild av mig själv och därför hela tiden söker bekräftelse för att inse att jag faktiskt duger, att jag är bra och att jag är värd att älska. Som jag visat gentemot mig själv så är jag ganska stark när det kommer till att inte längre bara ta emot utan faktiskt för att skydda mig själv kan klippa banden mot dem som bara tar min energi och inte kanske för tillfället kan tillföra något. Detta låter säkerligen egoistiskt, men för att inte gå under igen, som jag gjort flertalet gånger så var det ett måste.

Jag har det idag mycket bättre än jag någonsin kunnat tänka mig, jag har ett jättebra jobb som jag ska vara glad över, jag har vänner som finns där för mig när jag behöver dem liksom jag finns där för dem. Jag har en familj som jag älskar över allt annat och som turligt nog är besvarat! Jag har också en pojkvän som jag älskar så mycket att det ibland gör fysiskt ont. Han har en helt underbar familj som verkar ha tagit mig till sig och det är jag så glad över.

Varför mår jag då så dåligt ibland? Ja det kan man fråga sig och om jag bara kunnat ha en hjärna som jag själv kunde bestämma över på ett annat sätt så skulle säkerligen allt vara mycket lättare. Mitt liv har format mig till den jag är och då kan man fråga sig vem jag är? Jag är en riktigt smart person (och nej jag skryter inte och ska snart visa på att det inte är så jävla bra) som har fått en analytisk förmåga utan dess like. Det är mycket bra att ha när man pluggar, men inte lika bra när det kommer till mjuka ting såsom känslor. Jag kan nämligen inte släppa det som jag har problem med utan det ligger och gror i huvudet och bara växer. En fjäder blir lätt en höna när det kommer till känslorna. Lägger man därtill min dåliga självkänsla så är det ett rent jävla aber att vara smart och analytisk samtidigt som man har känslor!

Jag är så rädd för att de på jobbet inte anser att jag är bra nog och därför försöker jag nästan vända in och ut på mig för att hela tiden visa att jag faktiskt kan, att jag också är duktig. Detta är inte så lätt alltid för det sliter på en som person, detsamma gäller hemma där jag om jag t.ex. har lagat mat kan fråga flera gånger om det verkligen var gott för jag hittar hela tiden något fel med det jag gjort och behöver därför yttre bekräftelse på att det är bra. Det gäller också när jag provar kläder osv., men det som är allra värst är att då jag inte älskar mig själv så tror jag aldrig att någon kan älska mig. Detta är så in i helvete jobbigt för fastän jag vet att David säger att han älskar mig och visar det på alla sätt och vis så ifrågasätter jag detta, vilket ni säkerligen förstår är helt idiotiskt. Tänk om den jag säger att jag älskar hela tiden skulle ifrågasätta om det verkligen var så, det är ju apjobbigt ändå så gör jag detta själv. Jag vill det inte och jag försöker verkligen att ta till mig komplimanger och den kärlek jag får utifrån på olika sätt och jag jobbar dagligen på att bli bättre.

Detta blir nog ett rörigt inlägg, men ska jag vara ärlig så berör det mig inte för jag måste verkligen skriva av mig idag. Jag kunde inte sova riktigt i natt för som jag beskrivit nu så förstår ni att jag är väldigt emotionell och i natt drömde jag dröm på dröm. Drömmar har ju den tendensen att ta allt man tänker på, mixa ihop det och sen lägga till och dra ifrån lite. Det är precis som det var i natt. Jag var uppe någon gång och drack vatten, en annan då jag gick på toa och sen låg jag mest och vred på mig. När klockan sen drog igång lite efter 06:00 så var jag helt slut. Jag låg och halvslumra och lyssna när David duschade och fixade lite med frukost. Jag hade dock inte någon direkt lust att gå upp, men jag har lovat mig själv att varje morgon ska jag promenera minst 5000 steg innan jobbet och likaså efter jobbet för att komma upp i minst 12 000 steg per dag och det har funkat skitbra hitintills. Dock så är jag så borta i tankar idag att jag visste när jag steg upp att jag börjar sent, David fråga till och med och jag svarade det, men hjärnan registrerade inte det. Jag drog på mig skorna och sen bar det av till jobbet. Musiken spelades på hög volym i iPoden och jag tog raska kliv framåt. Jag gick till Slussen och tog tunnelbanan därifrån till Hötorget och när jag kommer in på jobbet så frågar mina kollegor varför jag är där en timma tidigare än planerat. Det var bara att ta på sig jackan igen för att ta ytterligare en promenad, så nu när jag börjar jobba har jag redan avverkat 9 000 steg.

Kram på er därute!

Nu var det äntligen julafton och när detta skrivs så sitter jag på tåget och är alldeles strax framme hos syrran! Igår åkte jag och älsklingenfrån Stockholm till Jönköping och hans föräldrar. Som alltid så åt vi gott och pratade en massa och kom inte i säng före halv tolv. Jag fick också ge min ena julklapp till David. Han blev som tur är jätteglad och han fick en skjorta från G-Star Raw som han tittat på ett par gånger.

Jag fick också julklappar från honom igår, en DVD med Mamma Mia och den ser jag fram emot att se igen för det är helt klart årets bästa bioupplevelse om man frågar mig! Det är en feelgood film utan dess like, vilket faller mig helt i smaken! Anledningen till att vi bytte lite klappar igår var att vi firar julen på varsitt håll i år, vilket känns lite trist, men samtidigt helt okay då jag och han får fira med våra familjer och vi är ju tillsammans så många andra dagar om året. Jag bara älskar julen och nu när tåget åker så blir det bara vitare och vitare så det ser ut som att jag får en julafton med i alla fall lite pudersnö, det är bra mycket mer än jag vågat hoppas på!

Vill med detta inlägg önska er alla en UNDERBAR Jul och ett GOTT NYTT ÅR! Vill också passa på att säga till alla vuxna att tänk på att julen är en underbar högtid för oss alla, men inte minst för barnen! Ta det därför måtligt med alkoholen under julen för det ska inte vara en andra midsommar under denna tid och alla barn har rätt att känna sig säkra inte minst under julen!

Over and out från en mycket glad Emil

…för jag är förkyld! Jag kan inte heller låta bli att fundera på den reklam som gick på tv för några år sedan med en man som är riktigt förkyld och någon gång under reklamen säger "kvinnor pratar om att föda barn, men då har de inte mött en man som är riktigt förkyld!". Jag kommer dock inte ihåg vad det var reklam för, men just nu förstår jag lite vad han försöker förmedla, även om min förkylning inte är som att föda barn! Dock har jag skitdåliga bihållor så varje gång jag blir förkyld blir det knas i skallen och bihållerna blir fulla med var och det bara spränger i skallen. På grund av detta fick jag igår gå tidigare från jobbet och idag har jag varit hemma hela dagen. Det funkar helt ok om jag inte böjer mig framåt, eller sitter för länge framför tv eller datorn.

Ni som följer bloggen har också kunnat märka att jag varit grymt dålig på att skriva på sistone och även att jag inte svarat på kommentarer. Detta är till stor del på grund av att jag mått skitdåligt över olika yttre omständigheter i livet. Det är Yvonne som är dålig och vi inte riktigt vet hur det kommer att gå. Det är min farmor som opererade bort en tumör förra veckan (verkar dock som att det bara var den och att den var väl avgränsda). Uppe på allt detta så är min syrra sjuk igen och när det kommer till henne så är det en oändlig följetong som jag inte vet om jag ska ge mig in på att återberätta.

På jobbet flyter allt på som vanligt och jag trivs jättebra. Det är skoj att jobba där och jag har riktigt trevliga arbetskompisar. Det är en bra stämning och nu går vi alla och bara ser fram emot att få se våra nya chefer tillträda. Dessutom längtar vi som ska bemanna det nya kontoret efter att få öppna nu i slutet av novembet! Det ska bli så skoj att gemensamt få öppna detta kontor och lägga upp de nya rutinerna och möte de nya och gamla kunderna!

Nä nu ska jag börja göra kvällsmat, det kommer att bli lasagnetter och jag hoppas det går hem hos David också. Jag älskar det i alla fall och till lunch åt jag fiskbullar, något som jag också tycker mycket om.

Det är helt enkelt bara för mycket just nu! Jag börjar undra om det är all spänning som är upprinelsen till den oerhörda ryggsmärta som jag fått dras med de senaste veckorna? Jag har så in i helvete ont i ryggen rent ut sagt och nu räknar jag ner tills jag ska få träffa naprapaten på onsdag. Jag hoppas innerligt att han/hon bara kan trolla så att jag kan röra mig normalt igen!

I helgen har jag varit med David i Huskvarna och träffat hans underbara systrar och släkt igen! Davids såvger Lasse fyllde 40 och det firades igårkväll med både hans och Davids släkt närvarand. Ett tjugotal personer och det var riktigt trevligt! Kände dock att jag kanske var lite tråkig, men mina tankar var då och då under kvällen på annat håll. Jag tänker mycket på Yvonne och det jag skrev om i förra inlägget och sen är det utöver det min farmor som opereras på tisdag, också för cancer! Det är bara så otroligt jobbigt och jag fattar inte varför de ska drabbas! Farmors tumör sitter utvärtes och verkar vara väl avgränsad så jag håller tummarna för att operationen går väl på tisdag.

I lördags på förmiddagen var mina tankar i alla fall skingrade från allt skit som händer för då hade jag och David hand om hans tre syskonbarn och var med dem på något som kallas för Monkey Land och de hade så otroligt skoj därinne. Jag och David var med och lekte tjuv och polis och även herren på täppan. Skoj att se barn och deras underbara skratt, det är så lätt med barn för de är ärliga rakt igenom och jag tror att jag efter denna helgen har kommit lite närmre Alva, Ida och Oskar!

Nu ligger jag i sängen med Irma på bröstet, hon bara spinner och jag försöker att inte tänka på hur jävla ont jag har i ryggen. Irma gör det inte mycket bättre genom att hur vigt som helst lägga sig och tvätta sig med ryggen som i en jätteböj. Tänk om man klarade av det, nu kan man ju knappt böja sig!

Over and out och jag ber nu för min farmor och min "lånade" farmor Yvonne. Måtte de båda få leva länge till!!!!

PS. Tack för alla kommentarer i bloggen och sorry att jag inte skrivit så mycket på sistone, men det är mycket omkring mig och då har jag svårt att formulera mig och ta mig tid att skriva! DS.

Jag mår ganska okay idag, men igår mådde jag verkligen skit! En mycket nära vän till familjen (och hon är och har varit som min farmor/mormor under många år) är mycket sjuk. Jag fick reda på att hon har fått tillbaka cancern i tarmsystemet samt att hon fåt cancer i bukspottskörteln. När mamma berättade det så gör jag som jag alltid gör av någon konstig anledning, nämligen biter ihop och försöker hålla en stark fasad. Inom mig rasade dock känslorna och jag visste varken ut eller in. Några timmar senare skulle vi få främmande och jag tappade sugen lite. Jag försökte också ringa sjukhuset, men hon pratade i telefon hela tiden så det var upptaget, vilket var ganska befriande för då slapp jag ta tag i mina egna känslor.

Igår efter att våra gäster gått kände jag att nu måste jag ta tag i det och ringa. Jag vill ju prata med henne, samtidigt som jag bara vill lägga benen på ryggen och springa. Det är så jävla jobbigt när någon är dålig och man inget kan göra för att få personen i fråga att må bättre. Ett tankesätt som jag dock måste ändra på då en person faktiskt kan må bättre bara av att få prata lite med någon man tycker om. Jag fick hursom tag på henne i telefon och vi pratade i 20-30 minuter om hur hon mår, hur jag och David mår och lite smått och gott. Hela tiden sitter jag med en stor klump i halsen och bara hoppas att jag kan hålla mig tills samtalet är över. När vi lägger på brister allt och jag kan inte sluta gråta. Det känns så hemskt att någon ska drabbas så mycket av all skit som finns. Cancer är ett jävla mög som jag hoppas att vi en dag hittar ett bra botemedel mot, men just nu ser det mörkt ut. Hon har redan plockat bort en bit av tarmen och frågan är om de kan operera mer. Hon kan bara äta flytande föda för som jag förstod det så stoppar tumörerna i tarmen upp vanlig mat så att hon får kräkas upp den.

Jag sitter här just nu och tårarna bara trillar ner för kinderna och jag känner att jag inte orkar ta in tanken på att hon är jättedålig. Det känns lättare att bara fly undan….

I helgen har vi annars haft besök med jättegod middag och vin och igår träffa vi Davids vänner från Göteborg samt hans syster och man från Huskvarna. Så helgen har verkligen gått i ett. Det har varit mycket skratt, men också efter samtalet med min vän mycket gråt.

Nä nu ska jag torka tårarna och ta tag i mig själv, det är ju en dag av måsten idag. Jobbet om ett par timmar och sen försöka att faktiskt se positivt på tillvaron även om det är svårt!

Slutligen vill jag säga TACK Yvonne för att du har funnits där för mig genom många år med skratt och tårar och jag hoppas och ber för att det blir många fler!

Over and out
//Emil

Det har hänt massor sen jag skrev sist och jag har helt enkelt inte hunnit sätta mig ner och skriva. Får se om jag ändå lyckas hålla detta inlägg relativt kort!

I helgen så var Davids två underbara systrar och mormor på besök och det var riktigt trevligt med många glada skratt. På samma gång var morfars syster och hennes man i Stockholm och kom förbi för att hjälpa mig att få upp köksluckorna. Det var med andra ord många människor på plats samtidigt. Detta löste sig dock väldigt bra då Davids systrar ville göra stan på lördagen och David och hans mormor gick för att ta en fika. Kvar var jag med lite släkt som man inte träffat på fem år som tillsammans med mig skulle få upp de sista luckorna. Vi lyckades till slut och det blev riktigt fint! Jag är så nöjd och glad med resultatet och att känna att jag satt upp större delen själv gör mig jättestolt!

Vi åt gott under helgen också och jag fick nöjet att bjuda på min vita kycklinggryta och den blev väldigt uppskattad! Det är skoj att laga mat ibland, för det blir mest David av någon anledning som rumstrerar runt i köket. Jag kan ju faktiskt laga mat jag också, men det är bra mycket roligare när man inte fått göra det på ett tag. Det blev en del vin också under helgen, bra att det är fler än jag som gillar rödvin!

I måndags så jobbade jag sent och därför fick jag och David inte så mycket tid ihop och i tisdags var det stormöte med jobbet fram till efter 21 och mötet avslutades med en helt underbar italiensk buffé. Jag bara ÄLSKAR parmaskinka, tomat/mozzarella sallad, pasta i olika former och att avsluta det med ostar av olika karaktär. Ja mat är ljuvt och jag har t.o.m. lyckats hålla mig till mina points.

Igår var jag på ett möte med en helt underbar riksdagsledamot och det var så otroligt skönt för mig att få disskutera lite politik, för det var ett tag sen sist. Det har ju varit så otroligt mycket med nytt jobb och att faktiskt komma tillrätta i mitt nya liv som ickestuderande. Det är faktiskt inte det lättaste, men igår kände jag bara att jag var på ett ställe som jag bara älskar. Jag fick disskutera det som ligger mig varmt om hjärtat och sen när vi var klara med det gick vi till en restaurang i gamla stan och åt ljuvligt gott och delade på en flaska vin. Detta gör jag mer än gärna om!

Nä nu ska jag försöka ta och bara slappna av och sen är det nog dags för sängen. Jag hoppas att vi hörs snart igen!!

//Emil

Jag har nämligen badat både Wera och Irma så de bara glänser nu. De luktar underbart gott också, vilket inte gör det hela sämre. Får ju gäster nästa helg samt att jag tyckte att de var lite väl skitiga…

Idag har jag och David också varit en runda på stan, gick lite på Hötorget och köpte frukt. David passade också på att införskaffa sig en hårfön, något han pratat om ett tag nu. Vi lunchade på stan också med lite mongolisk mat, alltid lika gott!

Vad har hänt sen sist jag skrev då? Ja jag har varit genomförkyld, på besök i Jönköping (Huskvarna) och klarat ytterligare en certifiering. Tänkte att jag skulle gå igenom det där var för sig, men börjar med resan till Huskvarna som gick bra tills vi hade ca tre mil kvar och avgasröret släppte och vår relativt tysta bil förvandlades på en sekund till en vrålande bil. Det skakade och väsnades något fruktansvärt! Vi hade dock en sådan tur att en bilmekaniker i Huskvarna kunde laga bilen till det var dags att köra mot Stockholm igen.

I Huskvarna fick jag träffa Davids familj igen och det är alltid lika trevligt, det enda som var trist denna gången var att jag mådde skit och även om jag försökte vara glad så kände jag mig mest trist. Det fixade dock omgivningen genom att vara på underbart humör! På lördagen var det kräftskiva och lite knyte. Vi började med att äta paj och det var så gott så när det väl kom kräftor på bordet så orkade jag inte något mer… Det var i alla fall väldigt roligt att se alla igen!

Förkylningen följde med mig resten av veckan, men i onsdags så klarade jag min andra certifiering så nu är jag certifierad försäkringsrådgivare på sakförsäkringar och ska väl göra den tredje och sista certifieringen på försäkringar nästa eller näst nästa vecka. Jobbet känns dessutom jätteroligt, även om det är mycket krävande att få in allt nytt i huvudet. Det som jag dock är säker på är att jag valt rätt arbetsgivare och att jag tror att jag (om jag får bestäma) kommer att ha kvar den i många år!

När det kommer till vikten som jag kämpar med hela tiden så går det inte alls bra nu. Jag räknar mina points dagligen, men jag måste göra något mer för det händer inte ett skit. På sistone har jag dessutom gått upp i vikt, vilket jag har svårt att förstå då jag faktiskt varit hyfsat bra på att räkna pointsen. Jaja, det är bara att kämpa på….

Nä nu ska jag slappa lite, men skriver snart igen!