Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Häromdagen när jag lyssnade på musik i iPoden så hajade jag till. Ni vet ibland lyssnar man på musik, men man lyssnar inte riktigt på vad personen ifråga sjunger. Jag har säkert hört låten tidigare, men det var först nu jag hajade till och reflekterade över vad Magnus Uggla egentligen sjunger i hans låt Å, han kysste mig! Inte visste jag att Uggla gjort en text med så homoerotiska kopplingar som denna. Ja döm själva! Underbar låt!

Han lura med mej hem till hans kvart, uppe på Kungsholmsstrand,
han sa det skulle va en stor jävla fest, uppe på Kungsholmsstrand.
I hissen klämde han sej upp in mot mej,
hans armar ringlade sig runt kring mej,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Det var naturligtvis, inte en enda själ uppe i hans lägenhet,
han såg bort från mej, för att inte visa sin förlägenhet.
Han bjöd mej en soffa av zebraskinn,
och hällde upp ett dricksglas fullt med gin,
jag smalt när han böjde sig mot mej och kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Han ursäktade sej, att han hade burit sej så illa åt,
men va fan gjorde det, nu när han hade fått mej så jävla K.. [piiiip]?
Han böjde sej ner mot min späda kropp, i hans armar låg jag när han lyfte mej upp,
jag blixtra till i hela kroppen när han kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
jag blixtra till i hela kroppen, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Började igår kväll läsa boken Familjehemligheter som är Niclas Ericssons romandebut. Var först lite tveksam till boken och jag tänker inte skriva en vanlig recension av boken utan mer skriva om några tankar och idéer som slog mig under tiden jag läste. Då jag inte är från Stockholm och inte bott här mer än i snart ett år så kände jag ändå väl igen mig i boken då mycket av handlingen utspelas kring de gator och vägar som jag går dagligen när jag går från Söder och upp till Hötorget och arbetet. Det är skoj när man läser en bok och lätt kan hänga med i vilka miljöer som personerna i boken rör sig i.

Det var också därför jag hajade till när man beskrev ett känt ”gayställe/porrbutik” på Regeringsgatan som var lätt omdöpt, eller när huvudpersonens expojkvän åkte till USA och blev känd porrskådis, vilket också har hänt i verkligheten. Detta gör att boken ger en känslan av att det händer här och nu, med riktiga händelser blandat med fiktion.

Det är en bok fylld av det som nog många bögar känner igen sig i, eller har åsikter om gällande sex på internet och i skumma källarlokaler. Om att ha en eller flera profiler på QX och andra gaycommunities samt om många tillfälliga sexkontakter. Boken driver också med folks fördomar och det är en kall och hård jargong i boken från ”straighta” personer. Författaren har verkligen lyckats göra en bra rundskrivning, men om själva historien tänker jag inte gå in på, men den är ganska bra den också!

Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?

God morgon,

Tänkte updatera er lite om gårdagen som var på ett sätt skitjobbig, men samtidigt avslutades med ett riktigt trevligt möte!

Det jobbiga var att luften på jobbet igår i stort tog slut, fråga mig inte hur det fungerar för det kan jag inte redogöra för, men man vet att luften är dålig/slut när man får migränliknande huvudvärk och ser stjärnor. I samband med detta har jag en kollega som är grymt frustrerande och jag blev i stort sätt tokig. Att jag i detta läge lyckas behålla lugnet är ett under i STOR bemärkelse!

Efter jobbet var jag så slut i skallen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag hade lovat mig själv samt andra att vara med på pridemötet i LO borgen så det var bara att styra stegen ditåt och dessa trevliga människor fick mig att för en stund glömma bort det dunkande huvudet och tänka framåt mot den underbara sommaren. Det fick mig också att minnas hur skoj jag hade under förra priden och att jag tänker ha åtminstone minst lika roligt detta året!

Nä nu ska jag bege mig till kuratorn, återkommer senare!
Kram kram

En av de saker vi kan vara säkra på är att när solen gått ner så kommer den för eller senare att gå upp igen! Det är så jag måste börja tänka. Det är så lätt att skriva blogg när jag är nere och därför är bloggen allt som oftast väldigt tung, mörk och dyster. Jag kommer dock då och då med små ljusglimtar, men det är så mycket lättare att skriva av sig när allt känns skit.

Är jag en över lag negativ människa? Nä det skulle jag inte vilja påstå, men denna bloggen startades en gång i tiden när jag var i ett stadie i livet då jag måde riktigt, riktigt dåligt. Jag var nyligen utkommen som homosexuell, jag hade precis börjat med min kamp mot vikten och emot den extrema utseendefixering som jag upplevde via QX. Det blev liksom mitt andningshål och lite av terapi för mig.

Jag skiftar också väldigt i intensiteten på blogginlägg. Ibland så skriver jag ett då och då, men ibland kan det vara mycket långt mellan dem. Det är då jag oftast mår som bäst för då har jag ju inget direkt att skriva om anser jag. Visst det kan låta konstigt, men jag kanske ska försöka ändra fokus på bloggen och göra den mer positiv. Jag är ju inte negativ konstant!

Vad händer i livet just nu då? Ja jag har börjat promenera varje morgon och kväll efter jobbet. Målet är att uppnå minst 12 000 steg per dag, vilket jag gjort och det känns skitbra! Jag har också lovat min älskling att jag ska bli en bättre pojkvän samt att jag ska upp direkt när jag vakna på morgonen och inte bara ligga kvar och slappa.

När det kommer till att bli en bättre pojkvän så handlar det mycket om att jag måste sluta analysera och oroa mig för allt runtomkring. Jag måste nämligen börja tycka om mig själv (ständigt återkommande i bloggen) och när jag börjar med det så kommer jag också att förhoppningsvis mer kunna slå bort känslan av att jag inte kan bli älskad.

Jag ska hur som helst försöka se det bästa i det mesta och jag fick ett så roligt mail idag från en kompis som passade så bra. Det avslutades med att jag bör ta livet som en hund. Det man då ska göra är att hantera alla stressiga situationer som en hund. Om jag inte kan äta det eller leka med det ska jag bara kissa på det och gå min väg. Det är otroligt tänkvärt!

Återkommer med ett inlägg lite senare, men hoppas att ni ser att jag försöker spegla lite optimism nu också!

Kanske inte riktigt allt, men den bidrar nog till oändligt mycket. Jag kom att tänka på detta mycket just idag för jag prata med en kille som jag känt i ett par år och han har en riktigt taskig inställning till förhållanden. Han resonerar som så att man inte ska leva i nuet utan alltid utgå från att förhållandet kommer att ta slut, det är bara en fråga om när, för inget varar förevigt.

Med den inställningen kan jag förstå att förhållanden tar slut. Mig veterligen är det som så att alla förhållanden har upp- och nergångar, vilket är naturligt. Skulle man då vara i ett förhållande med den inställningen så kanske man inte försöker tillräkligt i en nergång för det är lika bra att avsluta det hela för det kommer ju för eller senare att ta slut ändå. Är detta verkligen den inställningen man bör ha till förhållande och är det möjligt att få något långvarigt förhållande med den tanken?

Det som också slog mig idag (och det har det gjort flertalet gånger tidigare så det finns ett och annat inlägg om det) är hur otroligt rädda bögar är för att bli dumpade och lämnade. Visst är detta ett problem för alla människor, men bland bögar känns det mer som att det hela handlar om att dumpa innan du blir dumpad och hur i helvete ska man då få ett förhållande att funka? Så fort det börjar skaka lite så drar ju en om inte båda gör det och ska man leva så hela livet så kommer man nog aldrig att få ett varaktigt förhållande.

Det jag vill säga med hela inlägget är att jag hoppas att jag inte får den inställningen och att David absolut inte får den! Jag hoppas att vi när det kommer till svårigheter tar oss igenom det och växer oss starkare av det som vi redan varit tvugna att göra en gång och att vi tar tillvara på våra uppgångar och njuter av livet ihop!

Det var lite funderingar från mig denna trettondagsafton och jag hoppas på många kommentarer gällande detta! Intressant att få höra andras åsikter och tankar också!

Kram på er därute och missa för guds skull inte Eva Rydberg ikväll! Uppsättningen är väl värd en titt!

Vad snygg Magnus Carlsson var för några år sedan! Såg precis Magnus i ett framträdande från 2003 och fan vad snygg han var innan han började få för sig att ha långt hår. Alcazar hade två skitsnygga sångare 2003 i Melodifestivalen och nu har de bara en som jag är skitimpad över för att han förra året vågade gå ut med att han är hiv positiv.

Nu kommer gästerna så jag måste rusa!

Kram Emil som uppmanar alla att ha skoj ikväll!

Ikväll kände jag att det kunde vara skoj att kolla om jag fått några meddelande på QX nu när jag inte varit inloggad på nästan två månader. Tror ni att jag fått ett enda? Nej just de….detta kanske än mer bekräftar att jag inte har där att göra. Anledningen till att jag logga in är att jag två gånger fått mail från QX där de uppmanar en till att logga in samt att de undrar om man glömt bort att man har konto där.

Det ser dock so far ut som att det är samma sak som tidigare, en massa nakna människor som vill visa upp sina vältränade magar och som bara känns utseendefixerade. Jag tror att jag kommer att fortsätta timeouten framöver! Kanske till och med avsluta hela skiten. ;)

Idag har det annars varit en riktigt bra dag på jobbet. Har träffat många trevliga kunder och bara ett fåtal som haft en dålig dag. Det händer väl alla då och då. Jag intalar mig det i alla fall! Jag försöker gå minst 8000 steg per dag och so far har jag lyckats bra med det hela.

Något som dock suger ut en hel del energi är allt prat om finanskrisen som vi befiner oss mitt inne i just nu, det är klart att vi alla är oroliga för hur det går med våra placeringar. Det man dock måste ha med i beräkningen är att media är ganska bra på att skrämmas också. Det låter ju som om varenda bank i Sverige är på väg i konkurs. Det är ju inte riktigt fallet….

Nä nu ska jag ta en varm och skön dusch så hörs vi snart igen!
Over and out

Sitter och väntar på lektion och tänkte att jag då kunde skriva några rader till!

Det som jag tänkt skriva om länge, men aldrig kommit till skott med inträffade under priden och det är verkligen värt ett eget inlägg.

Vi är i vårt samhälle fast i normer och principer gällande hur allting ska vara. Det är dock inte alltid vi ser att vi är så styrda av dessa normer, men under pride märker nog många att de möter på patrull med sig själva.

När jag är var inne i pridepark så hör och ser man en massa, men det som blev mitt starkaste minne under prideveckan var en liten kille som på kvällen gick runt i parken helt själv. Han är uppskattningsvis fem år och det kommer två uniformerade poliser gående i parken och de stannar självfallet till och frågar killen var han har sin mamma och pappa. Pojken tittar storögt på polismannen och svarar som om det vore det självklaraste i värden att han minsan har två mammor, fattade inte polisen det?

Polismannen såg lite generad ut och fick omformulera sin fråga varpå killen svara att de sitter och dricker öl och så peka han mot ett bord inte så långt därifrån. Polismanen pratade en liten stund med killen och när han var på väg att avsluta samtalet för att gå vidare. Frågade pojken väldigt sturskt "Var har du din MAMMA och PAPPA då?".

Jag log med hela ansiktet när jag hörde konversationen och sen den slutklämmen där killen kastar tillbaka den förutfattade meningen till polismannen.

Detta är något som skulle kunna hända mig också för vi är alla så fast i de normer som finns i samhället. Jag gör vad jag kan för att inte ställa en sådan fråga utan det är bättre att fråga om föräldrarna så är det upp till barnet att avgöra vad jag får för svar. Detsamma gäller den ständiga frågan vad min flickvän heter och man får svara att min pojkvän heter David. Det är sådant som jag hoppas kommer ändra sig i samhället, men det är en lång bit kvar.

Nä nu kan jag inte svamla på för nu börjar lektionen!

Det är rubriken på dagens artikel i Svenska Dagbladet om att socialstyrelsen vill göra det möjligt för homosexuella att lämna blod. Det är dock bara de som lever i celibat under sex månader som kommer att få lämna blod, vilket inte jämställs med heterosexuella par. Artikeln kan ses på http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1592501.svd

Ha en bra dag!

Kom på att jag glömt säga att jag sen i mitten på veckan har tagit timeout från QX. Det kan vara ett bra ställe, men oftast är det ett mindre bra. De som följt bloggen eller som orkar se tillbaka vet att jag hyser en sorts hatkärlek mot den där sajten, men den är befogad! Om det inte varit för QX hade jag aldrig träffat David och några andra av mina underbara vänner, men samtidigt har det kostat mig otroligt mycket i form av förlorad självkänsla och panikkänslor! QX är en sajt som jag innerligt inte hoppas speglar HBT världen i sin helhet för gör den det så är allt bara en otroligt stor yta men går man under den så är det ett otroligt litet innehåll. Det är en sajt som många refererar till som köttmarknaden och sexsajten och jag kan till viss del hålla med för det är mycket naket och sexrelaterat därinne.

Jaja hursomhelst så har jag inte tagit bort mitt konto där, men jag har tagit timeout och tänker inte logga in på ett bra tag för nu ska jag jobba med mig själv! Då orkar jag inte se på hur alla ser så bra ut och jag känner att jag själv inte gör det. Sen är jag också less på att det bara kretsar kring sex därinne och därför har jag inte så mycket där att hämta då jag har min partner nu. Jag känner också att det tyvärr itne ger så mycket att försöka träffa någon ny vän därinne för allt som oftast så slutar det med att något blir fel eller dolda tankar om mer än vänskap.

Nä nu ska jag återgå till frukosten som precis vart klar….

Min pojkvän skrev igår på sin blogg om att han öppnat ytterligaren en gaderobsdörr och han frågar sig själv hur många det finns att öppna. I mina ögon så kommer det finnas dörrar att öppna sålänge det finns en norm som säger att det är normalt att vara heterosexuell och då får man "komma ut" gång på gång för att man går emot det normala. Det är som att vara vegetarian, det är också något som går emot normen för normen är att man äter kött och därmed så kommer man ut som vegetarian gång på gång när man får påpeka att man inte äter kött.

Då är frågan om det är så viktigt att prata om sin sexuella läggning. Nej det är inte det som är viktigt, men det som de heterosexuella aldrig tänker på är att de också kommer ut gång på gång dagligen. Varje gång min arbetskompis pratar med oss andra på fikat om sin gubbe därhemma så kommer hon ut som heterosexuell och varför ska jag inte kunna säga att jag och min pojkvän ska gå på bio i helgen? Det är där skillnaden ligger för när jag säger att jag och en av samma kön som är min partner ska göra något så är det något som är konstigt och därmed så kan det vara jobbigt om man inte tycker om att gå emot strömen (och vem tycker om det?). Jag har lovat mig själv från den dagen jag kom ut för mina föräldrar att bara vara den jag är. Jag ska inte behöva inskränka mig för att jag blir förälskad i killar. What’s the different liksom?! Jag vill leva i ett förhållande med den jag älskar som nu råkar vara en man, ska jag då gå och vara rädd för att visa världen detta? Nej jag tycker inte att jag ska behöva begränsa mig bara för att normen i samhället är heterosexuallitet.

Jag beter mig med andra ord som om jag vore tillsammans med en tjej eller rättare sagt som att det inte är något som helst konstigt att jag har en pojkvän. Jag är glad och stolt över att få dela mitt liv med honom och varför ska jag då behöva tänka på att inte nämna det för att jag då kommer ut som homosexuell?

Varför ska det vara skillnad mellan att vara heterosexuell i sin omgivning och att vara homosexuell i densamma? I mina ögon är det inte det i alla fall och därför tänker jag fortsätta att vara lika öppen som alla heterosexuella!

Kom på att jag inte länkat till en artikel om mig i tidningen Frihet. Den rekommenderas varmt och kan läsas här!
Kom gärna med kommentarer!
Kram Emil

Ja det var ju lite mer än en vecka sedan jag skrev sist så detta blir nog ett långt inlägg vilket jag redan nu ber om ursäkt för, men jag hoppas att du orkar med att läsa allt!

Om vi återgår till den 28 juli då det äntligen bildades en riksorganisation för HBT(s) så var det en underbar kväll. Jag var ditbjuden av tre anledningar nämligen som medlem i HBT(s) Stockholm, som förbundsstyrelseledamot med ansvar för HBT frågor i Socialdemokratiska Studentförbundet samt som nominerad till valberedningen för den nya riksorganisationen. Tanken var också att jag skulle hålla tal något som gjorde mig lite nervös då partisekreteraren Marita Ulvskog samt LOs vice ordförande Ulla Lindqvist satt ordförande. Det var ett ganska kritiskt tal, men samtidigt i mina ögon ett tal som skulle egga alla inom HBT(s) samt främst den nya styrelsen till att ta tag och jobba hårt för våra frågor inom partiet för det behövs!

Det var en kongress med många i talarstolen och det vändes och vreds på alla beslut innan de fattades. Detta är något som jag tycker är bra för då får alla lufta sina tankar och ideér och det var högt i tak under diskussionerna. Det är också bra att vi har så många medlemar som har åsikter och gärna yttrar dem. Jag blev invald i valberedningen och fick också den stora äran att vara sammankallande, vilket jag ser som utmaning och jag vill återigen tacka för förtroender och jag ska förvalta det så gott jag kan!

Efter kongressen så närmade sig Pride med stormsteg och det var ju en utmaning det också bland allt annat. Jag och David hade lovat min syster att hon skulle få komma och hälsa på och en kompis till mig samt hans kompis skulle också komma hit. Det vart mycket folk och samtidigt så var jag huvudansvarig tillsammans med en ombudsman från SSU att ta hand om vårt tält i Pridepark. Det gällde med andra ord att vara på topp både hemma och i parken, något som jag inte lyckades med hela tiden.

I parken flöt allt som det skulle och alla "mina" s-studenter (som jag var ansvarig för) skötte sig exemplariskt och jag är så glad att så många ställde upp under dessa dagar! Däremot så var jag själv hela tiden stressad och det blev inte bättre av att en kompis när jag väl försökte festa och ha skoj hela tiden tjatade om att jag drack för långsamt, för lite och vart vi skulle festa efter att vi förfestat i parken. Det var ju bara de att som ansvarig så kan jag inte ligga bakis dagenefter utan jag måste vara i parken klockan 14. Det gick inte direkt in och jag vart irriterad. Det som dock drog ner det hela var en episod i parken som jag fortfarande ångrar.

Det var när jag skulle möta David och Fredrik och prata med David. Det blev miss i kommunikationen och efter att ha letat i över tjugo minuter hitta jag dem och var lite irriterad. Det första en kompis då säger är "fan vad du tar tid på dig". Jag fullkomligen exploderade och jag och David hade vårt första "bara skrika på varandra" gräl någonsin. Han tyckte att jag var den dummaste på jorden osv. Usch vad jag mådde dåligt efter det! Återigen FÖRLÅT David!

Annars var det en undebar Pride och Schlagerkvällen var superbra! Jag är så glad att jag fick med mig David på Pride och att han uppskattade det lika mycket som jag, detsamma går för min syster som stannade fyra dagar extra för att hon hade så skoj!

Då kommer vi in på nästa del som hänt och det är att min syster hade en dejt här i Stockholm och det gick riktigt bra så han sov över här hos oss några nätter också, mycket folk blev det med andra ord! Det var dock underbart att ha syrran här, även om jag kanske var lite grinig emellanåt så älskar jag henne oerhört mycket och är så glad över att se henne glad!

Jag har mått sådär på sista tiden och jag tror det är det som speglas i det jag skriver också. Jag har fått en massa pusch framåt när jag får förtroende från andra och det är en ära som jag tar åt mig, men samtidigt är jag hela tiden livrädd att folk ska tycka att jag inte räcker till. När jag fick beröm av RFSLs ordförande för mitt tal vart jag först skitstolt, men sen kom tanken att ja det är ju lätt att säga men menar han det. Jag hatar när det tanken kommer. Jag hatar också när jag kommer in i perioder då jag bara är deppig och surmulen. Varför frågar jag mig då om och om igen….

Så slutligen så kommer vi till det sista stora som hänt och det är att jag i måndags började min anställning på NORDEA. Det känns stort, underbart, läskigt och bara skoj! Det är mycket nytt, men mina arbetskamrater verkar helt underbara, vilket gör jobbet mycket roligare också. Det är mycket nytt att läsa och jag ska göra ett certifieringsprov om några veckor. Jag hoppas att jag kan plugga in allt tills dess för det måste jag bara klara!

Nä nu är klockan mycket och det är en dag imorgon också, men nu ska jag skriva lite dagligen igen så att det händer något härinne.

En stor kram till er alla och god natt!
//Emil

I går var det så äntligen invigning för Stockholm Pride på Skansen. I år är det inte bara Pride utan faktiskt Europride något som vi inte haft i Sverige och Stockholm sen 1998, med andra ord 10 år sedan.

Stockholm Pride har kommit att bli en enorm sommarfestival, med den stora skillnaden att den primära målgruppen är HBT personer. Jag ser dock med glädje att många heterosexuella också besöker Pridefestivalen, för det tror jag de kan få ut mycket av!

Pride är inte bara en stor festival, det är också ett ställningstagande för alla sexuella minoriteter så att de ska ha samma självklara förutsättningar som heterosexuella i samhället. Man brukar säga att Pridefestivalen och dess firande har sitt ursprung i den amerikanska gayrörelsens uppror i New York 1969. Då hade den amerikanska polisen länge ägnat sig åt omfattande trakasserier av HBT personer. När polisen försökte genomföra ännu en razzia mot gaybaren Stonwall Inn satte för första gången gästerna på tvären gentemot polisen och det utbröt kravaller med över 1000 deltagare som varade i tre dygn. Detta var första gången HBT personer i satte sig emot de som förtryckte dem och detta är en av anledningarna till att Pride firas år efter år!

Så sent som 1979 avskaffades sjukdomsstämpeln på homosexuallitet i Sverige. Det är inte så längesedan man ansågs vara psykiskt sjuk för att man drogs till en person av samma kön. Visst är det sjukt? Det som dock är ännu sjukare är att vi idag 2008 fortfarande har invånare i vårt samhälle som så starkt kämpar emot alla människors lika värde och jämlikhet. Vad är det som är så skrämmande?

Efter den introduktionen till vad Pride firas för så återgår vi till invigningen. Jag tycker personligen att invigningen var lite tråkig, kunde ha varit lite mer pompa och ståt! Det kändes mer som en vanlig allsång på skansen och detta var dock ändå invigningen av något enormt stort, eller har jag fel?

Jag min syster, David och en kompis från Borås var på invigningen och vi spenderade mer vår tid på att titta på folk och dricka öl och cider. Det var också under invigningen som vi planerade att gå till klubb G.

Klubb G var ett kapitel för sig själv igår! Det var grymt skoj att vara där när det var knöckafullt och en massa partyglada människor! Det känns också underbart att få gå runt i Stockholm och få se den underbara Prideflaggan vaja från stadens flaggstänger och även på stans alla bussar!

Nu hoppas jag att det blir en underbar vecka med en massa intressanta seminarier och skoj folk i Pridepark. Väl mött därute!

Det var ett välfyllt Patricia igår och det var riktigt skoj! Jag är glad att vi åkte dit och det är faktiskt riktigt skoj att gå ut ibland. Nu ska jag dock vänta ett tag till nästa gång för det tär inte bara på kroppen utan också på ekonomin och det sistnämnda är en ickevara för mig just nu då jag inte får a-kassa och inte börjar mitt nya arbete förrens den 4/8-08.

Igår när vi skulle till tunnelbanan så var vi ute i sista sekund som vanligt och fick springa sista bite och vips så bara kom en trotoarkant och nockade mig totalt. Jag föll handlöst i gatan och David såg så förvånad ut när jag helt plötsligt bara stupade…tog emot med händerna som man gör så jag har  lite skrapsår där just nu och lite blåmärke på benen, men vad gör det vi skulle ju ut och festa!

In på McDonalds vid slussen för att rengöra mina vita (som då var zebrarandiga) jeans så att jag såg någorlunda snygg ut och sen var festen igång! Det blev mycket dans till schlager och lite dans längst ner i fjolljollen, men den musiken är för tung för mig och jag kan inte sjunga med och då blir det tråkigt så jag försökte hålla mig längst upp och utomhus! Helt underbart, men de borde införa rökförbud där!

På natten när vi skulle hem insåg vi att det för tusan fortfarande är busstrejk och att ta en svarttaxi igen kommer inte på tal så jag och min älskade vi tog helt enkelt apostlahästarna och gick våra 45 minuter hem. Det var grymt jobbigt, men samtidigt lite skönt att få gå av sig och nyktra till lite!

Nu ska jag ta disken som är sen igår….

Jaha då var det så åter dags att göra sig iordning för en utekväll med älsklingen! Det är jätteskoj att gå ut och festa, men jag börjar fundera på om jag börjar bli gammal, eller kan det vara att man inte är på jakt längre?

Ja det jag menar är att det är jätteskoj att gå ut och festa, dansa och släppa loss. Det är också skoj att gå ut med den jag valt att dela mitt liv med och jag tycker att det är skitskoj på så sätt, men det finns något inom mig som påminner mig om svunna tider då man gick ut och festa för att kolla in killarna, se om där fanns någon för mig osv. Det kan jag ju inte göra längre, jag har ju mitt på det torra.

Nu går man istället och tänker om den man är där med kollar in om där finns någon som är bättre än mig i det stora utbudet av killar. Visst är jag knäpp? Ja jag vet om det och jag försöker att bara skratta åt mig själv och jag vet att jag troligen har helt fel.

När det kommer till att bli gammal så är det för att min kärlek är 2 år äldre och han verkar ha mycket mer energi än mig i alla fall när det äller att gå ut, men kanske beror på att detta är något helt nytt för honom. Han har varit på gayklubb tre gånger och det har fått honom att bli helt såld. Jag har tidigare i bloggen nämnt att jag önskar att den stämningen som finns på gayklubbarna skulle finnas överallt för snacka om att många heterosexuella går miste om den otroliga glädjen och friheten som en gayklubb innebär!

Nu ska jag ut och slå klackarna i taket och jag är så glad att jag vet att jag har en kille med mig hem när kvällen är slut, så var det verkligen inte för lite mer än ett år sedan!

Dagens inlägg kommer handla om att vara ute som homosexuell eller inte och vad det för med sig. Jag gjorde själv ett avtal med mig den dagen jag kom ut att nu ska jag inte gå och bära på några hemligheter gällande min läggning och jag ska bara vara den jag är. Den enda skillnaden på mig och en heterosexuell kille när det kommer till det sexuella är att jag vill vara med en kille och han vill vara med en tjej.

Jag är också av den åsikten att om vi som är homosexuella inte är öppna med vår läggning så kommer det också att dröja otroligt länge innan acceptansen ökar i Sverige. Jag ska kunna gå och hålla min pojkvän i handen på stan utan att någon ska reagera på det. Jag ska kunna gå och handla och fråga min älskling vad han vill ha till middag utan att någon ska reagera och jag vet med mig att det också allt som oftast är fallet.

Det som då gör väldigt ont i mig är de som säger att de är öppet homosexuella och sen inte vågar stå för sina känslor. Jag älskar min pojkvän över allt annat, men just på denna punkt är vi riktigt långt isär varandra i åsikter.

Han anser att han är öppen mot sin omgivning då hans släkt och vänner vet om att han är homosexuell och att han är tillsammans med mig, men att hålla handen på stan eller som idag när vi klippt oss och han skulle köpa vax och jag bara konstaterade att jag redan köpt det och att det är onödigt att ha två burkar så surnar han ihop. Jag har ju nämligen ”röjt” hans heteroalibi just vid det tillfället och han anser inte att andra har med vår läggning att göra.

Detta stör mig något så in i helvete då jag har lovat mig själv att inte anpassa mig efter omgivningen och den jag lever ihop med vill att vi ska anpassa oss efter omgivningen och inte visa att vi är ett par utanför bekantskapskretsen. Jag är trött på att behöva väga orden när vi är ute och uppträda som att han är en killkompis.

Homo gjorde under förra året en utredning där man kartlade hur homosexuella agerade på arbetsplatsen för att undvika diskriminering. Rapporten bygger på en stor enkätstudie och därefter gjordes djupintervjuer och en majoritet av de som ansågs sig vara öppna med sin sexuella läggning visade sig vara det endast inför den närmsta kretsen.

Det är svårt för mig att förstå varför man hela tiden försöker undvika att konfronteras med heteronormen. Hade jag varit en tjej och tillsammans med min kille så skulle varken han eller omgivningen reagera på kommentaren om vaxet idag, men nu har vi samma kön och han är rädd för att gå emot normer och därför viker han sig utan att ens se att han är ett offer för de strukturer vi har i dagens samhälle!

Det är helt sjukt att många homosexuella uppfattar strukturproblem som personliga problem och att det har ingen annan med att göra. Det är ju otroligt påfrestande att hela tiden behöva vara vakande mot sing omgivning och jag pallar inte av att vara det hela tiden.

Jag är helt öppen med min läggning och jag är glad att jag slipper att ljuga, undanhålla sanningen och komma ihåg för vem man har berättat vad. Jag vill kunna sitta som vem som och fika på jobbet och berätta att jag och killen var i skärgården i helgen eller att jag och min pojkvän ska på semester osv. Varför ska detta bara vara något som heterosexuella ska få åtnjuta? De kan prata om vad deras respektive har för sig, ska då inte jag få göra samma sak? Jag är stolt över den jag är och jag är glad och stolt över den jag är tillsammans med, varför ska jag då undanhålla honom från de som finns i min omgivning?

Sist vill jag avsluta med att jag tror att de som är inne i hela den här karusellen och anser att deras privatliv är deras, vilket låter fint. Kan ni i så fall tänka på om alla andra som är heterosexuella också är så privata? Att de aldrig nämner sina respektive, att de aldrig håller i hand på stan, att de aldrig pussar eller kramar varandra när de ses på stan osv. Jag tror nämligen bara att ni lurar er själva.

Vill avsluta dagens inlägg med några rader från ”Kom Ut” som var för förra årets Pridelåt och de stämmer så bra på detta inlägg!:

”Kom ut, Livet är en fest!
Kom ut, När det är som bäst!
Kom ut, Inget är som förr!
Kom ut, Glänta lite på din dörr!
Kom ut, Ge dig själv en chans!”

Det är det jag tycker att alla ska göra, leva livet och njuta av det! Vågar alla vara öppna så kommer inget att vara som förr och jag tycker att vi alla är skyldiga oss själva att ge oss en chans att leva utan att behöva lura in oss i en massa lögner eller försök att inte bli avslöjade!

Idag är man lite lagom seg, jag vaknade av att regnet smattrade mot rutan och kände att jag bara ville ligga kvar och mysa i all oändlighet, men det kan man ju inte när pappa och morfar är på väg mot Stockholm. De ska hjälpa en bekant att mura om hennes mur utaför huset, men det ser mörkt ut så kanske kommer det in nya bänkskivor och kakel hos oss istället!

Jag har dock inte gjort så mycket som jag borde idag. Jag har färdigställt schemat inför pride och sen har jag packat om en av våra flyttkartonger. Ska snart ner i källaren och göra detsamma där för att se om det finns något av det jag hade med mig från Nybro som jag inte vill ha i förådet….

Nu till det som hände igårkväll….Det blev ju utgång igen för mig och David och denna gången var det tänkt att jag skulle introducera honom för Patricia som är en båt här i Stockholm som på söndagarna har gayklubb. Jag har alltid haft en förkärlek till Patricia och dess underbara schlagergolv så besvikelsen var ett faktum igår när vi kommer till ett halvfult Patricia med ett i stort sätt tomt dansgolv. Jag får ta med honom dit under priden istället för då kommer där vara sprängfyllt!

Vi var på förfest också och sjönt singstar med en kompis och hans kompisar, det var mycket trevligt och det gör vi gärna om. Kvällen avslutades dock med att jag inte kunde läsa riktigt på telefonen och se att det var buss som gick hem och inte tunnelbana så David pruta ner priset på en taxi som sedan visade sig vara en svart taxi. Det gillade jag inte alls, men vi kom hem välbehållna och jag kommer nästa gång att fråga vad det är för taxi när chaffören frågar om man vill åka med!!!

Nu blir det mat och fortsatt sorterande för min del!
Ha de skönt och hoppas ni har bättre väder än jag!