Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det kanske är bloggen som är på väg att dö ut, eller så har det bara varit ett långt avbrott i väntan på inspiration. Jag vet inte riktigt ännu, men tror mer på det sistnämnda!

Just nu sitter jag och äter frukost, det är en härlig morgon även om det är en massa måsten som hänger över en. Det ska städas och sen måste jag plugga som tusan inför SwedSec testet som jag ska göra i December.

Det har hänt mycket på de här två månaderna att jag inte riktigt vet vart jag ska börja. Vi har varit på Kreta en vecka, vilket var juvligt och varmt! Otroligt vad skönt det kan vara att bara få koppla bort allt och njuta av tillvaron med en bra bok. Det var riktigt skönt att bara få komma hemifrån och släppa allt som pågår här för en vecka.

Sen har jag fått nytt arbete som jag börjar på i januari som personlig bankman under utbildning. Känns helt underbart att få gå vidare från kundtjänst till att nu spendera merparten av min tid med bokade rådgivningar.

Detta var lite kort om det som skett sen sist, men jag kommer skriva mer snart tro mig!

Häromdagen när jag lyssnade på musik i iPoden så hajade jag till. Ni vet ibland lyssnar man på musik, men man lyssnar inte riktigt på vad personen ifråga sjunger. Jag har säkert hört låten tidigare, men det var först nu jag hajade till och reflekterade över vad Magnus Uggla egentligen sjunger i hans låt Å, han kysste mig! Inte visste jag att Uggla gjort en text med så homoerotiska kopplingar som denna. Ja döm själva! Underbar låt!

Han lura med mej hem till hans kvart, uppe på Kungsholmsstrand,
han sa det skulle va en stor jävla fest, uppe på Kungsholmsstrand.
I hissen klämde han sej upp in mot mej,
hans armar ringlade sig runt kring mej,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Det var naturligtvis, inte en enda själ uppe i hans lägenhet,
han såg bort från mej, för att inte visa sin förlägenhet.
Han bjöd mej en soffa av zebraskinn,
och hällde upp ett dricksglas fullt med gin,
jag smalt när han böjde sig mot mej och kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Han ursäktade sej, att han hade burit sej så illa åt,
men va fan gjorde det, nu när han hade fått mej så jävla K.. [piiiip]?
Han böjde sej ner mot min späda kropp, i hans armar låg jag när han lyfte mej upp,
jag blixtra till i hela kroppen när han kysste mej.
Nog hade jag blivit kysst, men aldrig så förut,
jag skrek i hans öra: - Låt det aldrig ta slut.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
jag blixtra till i hela kroppen, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.
Sen älskade vi i lägenhetens alla rum,
i köket och i hallen, i hans vardagsrum,
aouh ouh, ouh, ouh, ouh, ouh, när han kysste mej.

Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!

Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!

I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!

Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!

Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…

Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.

Det får räcka för idag….ha de bäst därute!

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Det är den första tanken som slår mig nu när jag för första gången sedan midsommar försöker få ihop ett inlägg. Jag har funderat på att lägga ner bloggen och bara skriva dagbok. Det som från början var en blogg där jag kanaliserade all den mörkerhet som finns inom mig (och säkerligen hos de flesta av mina medmänniskor också) har blivit svår att uttrycka här på sistone. Är det för att jag mår mycket bättre eller är det annat som spelar in? Jag tror det är många faktorer till det, dels mår jag mycket bättre och har funnit mig själv på ett helt annat sätt, men jag har också börjat fundera på vad folk tänker, tycker och anser om det som skrivs. Något som inte berört mig tidigare. Därför är jag just nu vid ett vägskäl där jag aningen fortsätter, eller helt enkelt slutar skriva.

Får se vad som händer, men jag hade ju inte skrivit detta om jag redan bestämt mig så troligen kommer bloggen finnas kvar och då har jag ju faktiskt en skyldighet att se till att den updateras. Därför ska jag försöka att hålla efter den bättre med inlägg! *ler*

Vad har då hänt sen jag skrev sist? Ja det har hänt en massa roliga saker! Jag och David har varit på semester med vår nya bil. Vi började med att åka till mina föräldrar för att lämna katterna där och hälsa på. Irma har nämligen haft en livmodersinflammation precis innan semestern och har därför blivit akutkastrerad, vilket känns mycket trist, men hon mår toppenbra nu! Hos mamma och pappa var det som vanligt jättetrevligt och de hade en massa målare där som har fixat till deras hus.

Från föräldrarna bar det vidare till Simrishamn där Davids föräldrar campade och vi stannade där nästan en hel vecka. Det var riktigt mysigt, men rummet vi hyrde var litet, trångt, DYRT och förbannat lyhört! Det blev dock ändå en trevlig vistelse och mina samt Davids föräldrar fick för första gången ses och det vart riktigt lyckat!

Från Simrishamn bar det sedan av till Malmö där vi träffade en del av min släkt och bara njöt av den underbara staden och slutligen åkte vi till Jönköping och umgicks med Davids släkt för att sedan komma hem igen till Stockholm och en underbar vecka med pridefestival. (Den kommer det mer om i ett annat inlägg).

Det har med andra ord varit mycket släkt på denna semestern också, något som inte är negativt då jag och David är väldigt familjekära. Dock hoppas jag på att vi nästa år kommer på en lite bättre planering av semestern och dess utformning.

Nä nu ska jag in i duschen och därefter kommer jag att skriva om priden!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

Då har nästan en vecka gått sen förra inlägget och jag mår mycket bättre, det enda är att jag är grymt trött på morgnarna. Det hoppas jag dock ska lösa sig framåt veckan då jag inte vill vara som en zombie när klockan ringer. Idag var jag dock så pass viljestark att jag gick upp nästan direkt när radion började låta.

Idag är det en sådan seg dag när man inte riktigt vill vara vaken, men ändå av någon konstig anledning står och ler mot kunderna och hälsar dem välkommna. Det kommer nog bli en bra dag, men jag jobbar kväll och då kan det lätt bli lite segt.

Igår var det premiär för nypotatisen i det Adénska/Johannsonska hemmet och det var så gott! Vi åt lax, nypotatis och spenatsås till det. Tänk vad lättlagad mat kan vara utomordentligt gott. Ikväll ska vi bjuda vår kompis Per på sill och nypotatis, det måste innebära att sommaren äntligen är här. *Ler*

I helgen var vi hemma i Nybro och hälsade på min familj. Det var jätteskönt att se dem igen och att då ladda batterierna lite. Det var välbehövligt om jag säger så. Det enda som var lite trist var att jag inte fick möjligheten att träffa min farmor då hon inte var hemma när vi var där. Trist, men sånt som händer.

Kärlek vad är det? Vem är den menad för?
Är kärleken mellan dig och mig menad för oss?
Är det den sortens kärlek som varar för evigt?
Är det den som ska följa oss under vår tid här på jorden?

Många frågor kan det tyckas, men det är för att:
Du finns alltid i mina tankar
Du är den som ger mitt liv mening,
Den som ger mig inspiration,
Den som ger mig en underbar känsla i livet,
Du är helt enkelt den jag inte kan leva utan!

Jag vill bara ha dig nära när det är bra och dåligt,
Jag vill luta min kind mot din axel,
Jag vill vara nära så jag kan höra ditt hjärta slå,
Vill se ditt ansikte när du ler,
Jag vill att du ska vara nära så du höra mig säga att,

Jag älskar dig!

Började igår kväll läsa boken Familjehemligheter som är Niclas Ericssons romandebut. Var först lite tveksam till boken och jag tänker inte skriva en vanlig recension av boken utan mer skriva om några tankar och idéer som slog mig under tiden jag läste. Då jag inte är från Stockholm och inte bott här mer än i snart ett år så kände jag ändå väl igen mig i boken då mycket av handlingen utspelas kring de gator och vägar som jag går dagligen när jag går från Söder och upp till Hötorget och arbetet. Det är skoj när man läser en bok och lätt kan hänga med i vilka miljöer som personerna i boken rör sig i.

Det var också därför jag hajade till när man beskrev ett känt ”gayställe/porrbutik” på Regeringsgatan som var lätt omdöpt, eller när huvudpersonens expojkvän åkte till USA och blev känd porrskådis, vilket också har hänt i verkligheten. Detta gör att boken ger en känslan av att det händer här och nu, med riktiga händelser blandat med fiktion.

Det är en bok fylld av det som nog många bögar känner igen sig i, eller har åsikter om gällande sex på internet och i skumma källarlokaler. Om att ha en eller flera profiler på QX och andra gaycommunities samt om många tillfälliga sexkontakter. Boken driver också med folks fördomar och det är en kall och hård jargong i boken från ”straighta” personer. Författaren har verkligen lyckats göra en bra rundskrivning, men om själva historien tänker jag inte gå in på, men den är ganska bra den också!

Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?

Idag vakna jag och var klarvaken runt 06:00 och funderade på att gå upp, men det känns alldeles för tidigt för en lördag så jag låg och morgna mig lite. Slummra lite och höll om David lite som mest låg och grymta och snarkade så förnöjt. Det är underbart att bara ligga och titta på den man älskar även om han för tillfället låg och sov.

Runt 08:00 fick det vara nog av detta och jag gick upp, satte på tvn och såg det sista av filmen vi började titta på igår, men som David (som vanligt när han inte gillar en film) inte ens ville se klart. Har jag börjat se en film oavsett hur dålig den är så brukar jag härda ut till slutet för man vill ju se vad som kanske kan bli bra?! Filmen hade dock sina små poäng och jag skrattade både en och två gånger. Mer var det tyvärr inte.

Därefter passade jag på att ta tag i middagsdisken sen igår och fixade iordning i köket, torkade lite och började fundera på frukost. Hörde hur David börja röra på sig och när han var på toa så passade jag på att skaka täcket, rätta till lakanet och bädda sängen. Öppna också upp och börja vädra i sovrummet något som görs i stort sätt varje morgon. Plockade också fram frukosten som fick bli rostade mackor, med marmelad och ost samt kaffe till David. Fattar dock inte hur man kan dricka något som luktar så illa, men det är ju inte mitt problem! *ler*

Nu har vi båda varit nere i förrådet och röjt och tänka sig, men vi fick faktiskt lite bättre struktur därnere och fick bort en hel kartong så nu finns där lite mer utrymme och det känns underbart. Hittade äntligen mina två fotografier som jag fått av min underbara vän Jan i USA, ska se om jag får lägga ut en bild av dem här när jag ramat in dem och hängt upp dem på vägen.

Jag vill så gärna åka över till USA och träffa henne en dag. Det är konstigt att man kan lära känna någon via bara telefon och mail och sen bor man på varsin sida om ett jättehav. Det var när jag höllt på med katter som vi lärde känna varandra för jag ville ha en katt från henne och hon en från mig och sen föll det sig så att vi båda la ner ungefär samtidigt. Lite komiskt, men vår vänskap har beståt om än sporadiskt så vet jag att hon alltid finns vid min sida och jag vid hennes.

Nu är David i duschen och sen är det min tur och därefter styr vi kosan mot Heron City och SF biogragen där. David har bestämt att vi ska se Star Trek och jag hoppas den är bra! Jag vill se Milk, men den kommer jag hyra när den kommer istället.

Ikväll blir det nog bara att ta det lugnt, men det ska bli underbart skönt det också. Det enda är att jag är så rastlös och det är mindre skoj, vet dock inte varför? Är jag det imorgon också så kanske jag drar in till stan och tränar lite. Får se vad som händer….

Stor kram till er därute

Jag har inte hunnit med att skriva så mycket på sistone, men allt rullar på. Ikväll är det samkväm med jobbet, men jag vet inte om jag riktigt är på humör för det! Känns som att det är en massa skit som jag går och tänker på och sen att luften på jobbet inte är den bästa gör sitt också….

Vart chockad igår när det ringde från Nordea kort och frågade om jag hade försökt att spela poker för fem tusen samma morgon. Det hade jag inte gjort utan någon hade kommit över mina kortuppgifter. Skönt att det vart spärrat och att inte en krona försvann, men också skönt att veta att banken hela tiden försöker ha uppsyn över vad som sker med korten samt att jag om någon tar pengar från det får ersättning, vilket inte sker om jag får kontanter stulna.

Därhemma är allt bara bra med katterna och älsklingen. Visst jag kanske har varit lite småirriterad då och då, men jag kan störa mig på småsaker ibland som att man inte kan prata med varandra. Det är inga stora saker det handlar om, men jag är väl krävande på att man pratar med varandra. Som igår när min älskling helt plötsligt börjar plocka fram underkläder och en tröja för att packa ner. Klart man undrar vart han är på väg och får som svar, ska träna imorgon. Jättebra och skoj att han börjar träna, men man kan väl åtminstone nämna att man funderar på det, eller är det för mycket begärt? Kanske är jag som pratar för mycket som brukar försöka berätta vad jag tänker och funderar på…hmm?

Jag ser fram emot helg igen och hoppas att jag och David hittar på något roligt. Tanken är att vi ska gå på bio någon dag i alla fall, vilket jag ser fram emot. Skulle vara roligt att göra någon liten utflykt också. Får se vad som händer! Några förslag?

Nä nu ska jag fortsätta att plocka här, men vi hörs
Over and out

Det är krävande, mycket krävande att öppna upp sig själv så totalt för en annan människa. Att sitta där och blotta sitt inersta. Det blir tårar, men också skratt och timmen går ibland olidligt långsamt och ibland så fort att man undrar om man verkligen varit där hela tiden.

Jag pratar såklart om mina besök hos kuratorn/psykologen som jag nu besökt åtta gånger. Det är svårt att beskriva de känslor som bubblar inom en ibland, men att få stöta och blöta med någon som faktiskt inte känner mig, inte dömmer mig utan bara lyssnar och försöker få en att vrida och vända på tankarna tills man själv vet vad man känner det är en ynnest.

Idag så pratade vi mycket om hur det fungerar i arbetslivet, hur mobbingen påverkat mig både positvit och negativt och jag har påbörjat ett asjobbigt arbete mot att bli en starkare och mer självsäker individ. Vi har också pratat om hur min osäkerhet samt saker som har hänt tidigare i mitt liv och i förhållanden har påverkat min osäkerhet på olika sätt och hur jag ska bearbeta detta. Hade ju inte tur med killar från början om man säger så, min första så kallade pojkvän bedrog mig mer än halva tiden vi var tillsammans med en annan kille. Andra var bara allmänt oseriösa osv. Detta har ju självfallet också påverkat hur jag tänker och reagerar idag. Klart som fan man är och blir svartsjuk ibland, men det får ju inte påverka ens liv alltförmycket.

Det där med svartsjuka är en otroligt jobbig sak att skriva om och kanske något jag inte ens borde skriva om, men det finns där och det är jobbigt. Jag kan ibland vara så vannsinigt avundsjuk på de som inte blir svartsjuka och för ett år sedan trodde jag att jag inte heller skulle vara det. Jag har i stort sätt aldrig varit det tidigare och det var väl därför jag var så blåögd med den första killen som bedrog mig, men efter det så finns det något inom mig som gör att jag är fruktansvärt osäker.

Nä ska inte ge mig in i detta mer, ville bara konstatera att det är skönt att han någon att prata med, jag är sådan som människa att jag behöver ha någon att prata med och om jag inte får det så mår jag helt enkelt jävligt dåligt.

Ha en underbar dag därute!
//Emil

Står på jobbet och det har varit en hektisk dag…är värd denna veckan, vilket medför att man står upp hela tiden förutom en timmas lunch. Detta sker som sagt under en vecka och man har så ont i fötterna så det finns knappt när det börjar närma sig slutet på dagen. Jag börjar känna av det redan nu och jag slutar först vid 19, så man kan undra hur detta ska gå?

Det händer inte så mycket i livet just nu och jag är därmed också dålig på att blogga. Jag har hjälpt en kompis att se över sin privatekonomi, vilket förhoppningsvis leder till att han kan börja spara lite och få en buffert. Det är ju välbehövligt i dessa tider och oftast finns det utrymme för att åtminstone spara 100kr per månad.

Jag ser just nu bara fram emot kvällen, att få komma hem och ta en varm dusch och sen bara sjunka ner i soffan och inse att vi måste städa den…*suck* att vi inte köpte en skinnsoffa när det begav sig utan valde en i tyg som just nu bara suger åt sig allt katthår! Jag drog av den i morse och den lär vara minst lika hårig när jag kommer hem. Jag älskar mina katter, men ibland är jag så trött på allt hår att jag önskade att de inte kunde fälla! *ler*

Kommer inte på något mer att skriva just nu, men återkommer!
//E

I fredags var vi med jobbet på ett jätteljuvligt ställe där vi skulle äta gott, dricka gott och bara umgås och ha trevligt. Middagen var superb och det vart många glada skratt och tillrop. Det kändes bra att bara få umgås lite utanför arbetet och försöka släppa det som varit och börja om på ny kula. Efter maten var det kareoke för de som ville och vedeldad badtunna för resten. Jag passade på att bada och sen fick jag lust att basta. Väl i bastun var det lite väl kallt så jag hällde på lite vatten och det blev lite varmare, när jag sen skulle hälla på mer vatten så lyckas jag klumpigt nog att bränna hela handen på vattenångan! Där tog min trevliga kväll slut på en sekund.

Jag drog mig alltså tillbaka redan 22:30 och satt med handen under kallt vatten, jag försökte sova, men det var stört omöjligt och jag är idag fortfarande röd . Det svider och det bränner, men som tur var så blev det inga blåsor!

Annars har helgen varit bra, Davids två underbara systrar har varit på besök och även om jag varit helt slut så var jag med och åt på en underbar restaurang i Hammarbysjöstad och sen har jag vilat. Söndagen var en enda lång vilodag då jag invigde vår nya dammsugare samt tvättade det som fanns i tvättkorgen. Underbart att ha det rent och snyggt hemma!

Nä nu ska jag fortsätta att fixa lite här, men jag återkommer! 

Ibland kan man undra varför folk inte skaffar kort för uttag av pengar. Jag kan inte förstå hur man kan vilja stå i länge i kö för att hämta ut sin lön månad efter månad. Att pensionärer kanske är rädda för kort och bankomater det kan jag förstå, men att de i min ålder och äldre inte använder sig av det känns lite konstigt.

Jaja nog om det, idag är det som ni förstår löning och det är aldrig så mycket att göra som då. Vi ska också iväg efter jobbet och ha en "get togheter happening" med övernattning till imorgon. Ska bli riktigt trevligt och jag hoppas på riktigt god mat och skönt bastubad.

Ikväll kommer också Davids systrar på besök och ska stanna hela helgen, vilket ska bli otroligt trevligt och skoj! David får underhålla dem själv ikväll och sen får vi se om det blir utgång imorgon. Tyvärr är ju de ställena som spelar schlager bara öppna idag så vi får se hur det blir. Både jag och David föredrar det framför mycket annan "skit"! *ler*

Vad finns det annars att skriva om? Ja allt är bra, jag har haft mindre ont i magen och idag har jag varit på gymet och det gick över all förväntan även om magen gjorde sig lite påmind. Skam den som ger sig och jag vill ju bli snygg och vacker någon dag….eller ja snyggare!

Nä nu ska jag ta och le lite mer mot några kunder och vänta tills klockan blir fyra då jag ska ta och dricka en cider!

Kram på er därute och trevlig helg!

Go kväll,

Idag har vår underbara vän Per varit här och hjälpt oss att borra upp den nya hyllan som vi köpte på Mio i Söndags och den blev så fin brevid den nya spegeln. Så glad att det änligen känns klart i hallen och att vi sakta men säkert fixar till detalj efter detalj i vårt fina hem. Det finns såklart alltid något som man vill ändra på, men sånt är jag ganska dålig på att se så det blir oftast bäst när jag får se resultatet av ändringen som jag borde sett behövdes, men jag inser det först när ändringen är genomförd! *ler*

Jag borde egentligen sova nu, klockan är en bit efter 23 och detta var pice of cake för bara ett och ett halvt år sedan, men nu är det en bra stund efter läggdags. Jag har fått lite nyheter som oroar mig och därför går hjärnan på speed och jag måste varva ner i lugn och ro så nu ligger jag i soffan med Wera och Irma på varsin sida om mig. Det är så underbart att ha de nära…Irma spinner och Wera snarkar. Kan det bli bättre? Nä jag tror faktiskt inte det.

Den jag älskar så otroligt mycket ligger och andas tugnt inne i sovrummet och jag, ja jag bara är. Jag har ingen tv på, ingen musik och det enda som hörs är klockan som tickar och katterna. I normala fall skulle det fått mig att bli rastlös, men nu känner jag bara att det får mig att varva ner och att ta ännu ett djupt andetag. Allt kommer att bli bra och man ska aldrig ta ut något i förskott!

Vill också passa på att skriva att allt är bra med oss i Stockholm och att det går över all förväntan just nu i livet….

Kram på er därute och sov gott!

Jag trodde det skulle bli hemskt, satt kvar på jobbet och väntade på att få komma iväg på mötet med S-studenters styrelse. Det näst sista mötet inför kongressen och jag känner en hel del ångest när jag inser att nu är det snart över för min del. Då är jag inte längre en del av styrelsen för studentförbundet och jag kommer sakna det massor! Jag har inte varit så aktiv sista månaderna då det varit mycket med jobbet, relationen och sen att bo i en ny stad.

Jag var också lite upp och ner i mina känslor av andra anledningar, men jag kan säga som så att samtalen med beteendevetaren har verkligen gett mig verktyg till hur jag ska tänka. Jag tog mig med andra ord igenom den svårigheten och var på ett glatt humör nästan hela tiden. *ler*

Förutom styrelsemöte så var jag och David och köpte en ny hylla att ha i hallen och idag kommer Per som är vår vän och allt i allo och hjälper oss att hänga upp den samt spegeln vi köpte när vi var i Jönköping. Det är så spännande att få se hur det kommer att se ut när det är klart.

Jag vill också passa på att skriva att jag älskar min David så OERHÖRT mycket och är så glad över att få vakna upp varje dag brevid honom. Det är få förunnat att ha det så bra som jag har det och jag är även om jag inte visar det alltid så otroligt glad för det jag har.

Over and out
/Emil

…sitter just nu på jobbet och väntar på att klockan ska bli 18:00 då jag ska på ett förbundsstyrelsemöte med s-studenter. Det ska bli trevligt att träffa alla i styrelsen igen, men samtidigt vemodigt då jag vet att detta kommer att vara ett av mina sista möten i styrelsen. Det är med delade känslor som jag valt att inte låta mig bli nominerad till ännu en mandatperiod i styrelsen och jag känner att jag gjort så mycket jag kan för förbundet. Jag kommer dock att kämpa vidare för att alla människor en dag ska ha lika värde inför lagen, men också i samhället!

Det är nu fredag och äntligen helg, det går riktigt bra på jobbet nu och den nya tjeje verkar jättehärlig! Det är bra, känns som att det kommer bli skitbra när det stadgat sig och alla har hittat sin plats i den nya gruppen. Jag vet i alla fall, vilken plats jag vill komma att ha i den nya gruppen och det är en där jag mer kommer att observera och inte vara så drivande som jag tenderar att bli.

Annars händer inte så mycket i helgen, mötet kommer ta den mesta av tiden och sen om jag fatta rätt på David så kommer vi kanske att få främmande från Jönköping på kvällen imorgon. Det hade varit jättetrevligt att få lite besök!

Annars är det ganska lugnt just nu, jag har inte haft ont på några dagar, vilket känns oerhört skönt! Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen, men det är nog att hoppas på för mycket.

Ha en trevlig kväll!