Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!

Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!

I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!

Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!

Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…

Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.

Det får räcka för idag….ha de bäst därute!

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?

God morgon,

Tänkte updatera er lite om gårdagen som var på ett sätt skitjobbig, men samtidigt avslutades med ett riktigt trevligt möte!

Det jobbiga var att luften på jobbet igår i stort tog slut, fråga mig inte hur det fungerar för det kan jag inte redogöra för, men man vet att luften är dålig/slut när man får migränliknande huvudvärk och ser stjärnor. I samband med detta har jag en kollega som är grymt frustrerande och jag blev i stort sätt tokig. Att jag i detta läge lyckas behålla lugnet är ett under i STOR bemärkelse!

Efter jobbet var jag så slut i skallen att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men jag hade lovat mig själv samt andra att vara med på pridemötet i LO borgen så det var bara att styra stegen ditåt och dessa trevliga människor fick mig att för en stund glömma bort det dunkande huvudet och tänka framåt mot den underbara sommaren. Det fick mig också att minnas hur skoj jag hade under förra priden och att jag tänker ha åtminstone minst lika roligt detta året!

Nä nu ska jag bege mig till kuratorn, återkommer senare!
Kram kram

God morgon på er därute!

Nu har jag varit uppe i snart 1h 30min och känner att det kanske är läge att skriva några rader om gårdagen…

Igår var det nämligen första maj och det tror jag ingen missade, det är ju en bra extra dag för ledighet tycker många och andra ser det som arbetarrörelsens högtidsdag nummer ett! Jag är en av de sistnämnda så att jag skulle gå i ett demostrationståg och lyssna till Carin Jämtin och Wanja Lundby-Wedin var en självklarhet. Något som också var en självklarhet var att få vara med och bevittna ett av de första bröllopen mellan två kvinnor. Det är ju från och med igår äntligen ingen skillnad på om det är två män, kvinnor eller en man och kvinna som gifter sig. UNDERBART om ni frågar mig och lite skoj att Alexandra och Åsa fick varandra denna underbara försommardag.

Hur var då talen? Ja jag måste säga att Jämtin blivit markant bättre på att få till sitt tal och det kändes som att socialdemokratin i Stockholm kommer att ryta ifrån mer framöver, vilket jag ser fram emot! Det var många bra saker som Jämtin pekade på som inte fungerar i vår vackra stad och som försämmrats under alliansens styre.

Sen kom då huvudtalaren Lundby-Wedin och jag måste säga att jag var skeptisk redan innan hon började tala, men oj vad jag ändrade uppfattning! Det var några få personer som försökte förstöra talet genom burop och krav på avgång, men som det framgår i tidningen så var det främst AFA och lite annat folk som stod för detta… Talet var ett av de bättre jag någonsin hört och retoriskt i stort sätt fulländat. Det var många med mig som tyckte att det var ett tal i Palmeklass och jag hoppas att detta kan bli startskottet på något stort!

På kvällen var det så förstamaj fest med hela arbetarrörelsen, tyvärr ville David inte följa med på detta, men festen var mycket trevlig ändå. Träffade många gamla vänner och bekanta, men lärde också känna lite nya människor. Det är skoj när man ibland kan samla arbetarrörelsen och nu var det inte bara sossar, utan även vänsterpartiser med. Inte helt fel att faktiskt träffas och umgås ibland. *ler*

Jag träffa på en gammal vän från kattsvängen som skulle ut och ta en drink med en annan bekant från kattsvängen så det var bara att gå vidare framåt midnatt. Fick med mig en av de nyfunna bekantskaperna och så begav vi oss till krogen där det blev många roliga disskusioner och när de stängde var det bara att knalla vidare till en gayklubb på söder där det dansades till tre någon gång… Otroligt skoj och jag lyckades att släppa alla tankar på annat och bara ha det skoj just där jag var. Tror också att alkoholen hjälpte till på traven och det var länge sedan, mycket länge sedan jag drack så mycket ute och visst jag blev full, men ack så skoj jag hade det!

Nä nu ska jag fixa lite härhemma för även om man har skoj när man är ute så kan man inte bara sova bort hela dagen, har redan diskat och nu ska jag hitta på något annat. David han sover fortfarande, men vill inte väka honom riktigt ännu.

Ha en underbar dag därute i vårsolen!
Kram

Jag trodde det skulle bli hemskt, satt kvar på jobbet och väntade på att få komma iväg på mötet med S-studenters styrelse. Det näst sista mötet inför kongressen och jag känner en hel del ångest när jag inser att nu är det snart över för min del. Då är jag inte längre en del av styrelsen för studentförbundet och jag kommer sakna det massor! Jag har inte varit så aktiv sista månaderna då det varit mycket med jobbet, relationen och sen att bo i en ny stad.

Jag var också lite upp och ner i mina känslor av andra anledningar, men jag kan säga som så att samtalen med beteendevetaren har verkligen gett mig verktyg till hur jag ska tänka. Jag tog mig med andra ord igenom den svårigheten och var på ett glatt humör nästan hela tiden. *ler*

Förutom styrelsemöte så var jag och David och köpte en ny hylla att ha i hallen och idag kommer Per som är vår vän och allt i allo och hjälper oss att hänga upp den samt spegeln vi köpte när vi var i Jönköping. Det är så spännande att få se hur det kommer att se ut när det är klart.

Jag vill också passa på att skriva att jag älskar min David så OERHÖRT mycket och är så glad över att få vakna upp varje dag brevid honom. Det är få förunnat att ha det så bra som jag har det och jag är även om jag inte visar det alltid så otroligt glad för det jag har.

Over and out
/Emil

…sitter just nu på jobbet och väntar på att klockan ska bli 18:00 då jag ska på ett förbundsstyrelsemöte med s-studenter. Det ska bli trevligt att träffa alla i styrelsen igen, men samtidigt vemodigt då jag vet att detta kommer att vara ett av mina sista möten i styrelsen. Det är med delade känslor som jag valt att inte låta mig bli nominerad till ännu en mandatperiod i styrelsen och jag känner att jag gjort så mycket jag kan för förbundet. Jag kommer dock att kämpa vidare för att alla människor en dag ska ha lika värde inför lagen, men också i samhället!

Det är nu fredag och äntligen helg, det går riktigt bra på jobbet nu och den nya tjeje verkar jättehärlig! Det är bra, känns som att det kommer bli skitbra när det stadgat sig och alla har hittat sin plats i den nya gruppen. Jag vet i alla fall, vilken plats jag vill komma att ha i den nya gruppen och det är en där jag mer kommer att observera och inte vara så drivande som jag tenderar att bli.

Annars händer inte så mycket i helgen, mötet kommer ta den mesta av tiden och sen om jag fatta rätt på David så kommer vi kanske att få främmande från Jönköping på kvällen imorgon. Det hade varit jättetrevligt att få lite besök!

Annars är det ganska lugnt just nu, jag har inte haft ont på några dagar, vilket känns oerhört skönt! Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen, men det är nog att hoppas på för mycket.

Ha en trevlig kväll!

Om detta skriver jag idag på S-studenters hemsida:

Det finns många idag som ifrågasätter varför de ska vara med i facket, det kostar ju bara en massa pengar! Känner ni igen resonemanget? Jag har hört detta så otroligt många gånger på de olika arbetsplatserna jag arbetat på och börjar bli riktigt trött på det. Min vanligaste motfråga till kostnaden är om de vet vad de får ut av att vara med i facket.

Allt som oftast har de inte brytt sig om att sätta sig in i varför facket finns och varför det behövs, det enda de har koll på är att det varje månad kommer en faktura eller finns ett avdrag på lönespecifikationen för avgiften till förbundet.

Vi har senaste åren sett hur fackförbunden tappat mängder med medlemmar och jag tror att facket måste bli mycket bättre på att förmedla varför de finns och varför det är viktigt att vara medlem! Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att ungdomar blir medlemmar. De som är nya på arbetsmarknaden i Sverige är så bortskämda med den svenska modellen som innebär att löner samt tryggheten på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivarna.

De har troligen inte hela bilden klar för sig, utan tar för givet att de skyldigheter och rättigheter som finns på arbetsmarknaden är där för att stanna. Det kan inte bli mer fel! Det finns idag ingen lag som garanterar våra löner samt avsättningar till framtida pensioner. Detta regleras helt och hållet i de avtal som träffas mellan arbetsgivarna och facket.

Det vi idag ser är hur fackförbunden minskar i antalet medlemmar och blir försvagade gentemot arbetsgivarna. Vi måste försöka mobilisera de som arbetar och få dem att inse vad som kan hände med den svenska modellen om facken fortsätter att tappa medlemmar!
Det är nämligen som så att varje enskild medlem i facket har en stor direkt samt indirekt inverkan på det avtal som kan träffas mellan arbetsgivaren och facket som sedan blir det gällande kollektivavtalet.  Om facket inte har många medlemmar bakom sig i förhandlingarna gentemot arbetsgivaren så medför detta en svagare förhandlingsställning. Det kan då bli mycket svårare att få igenom fackets krav på förbättringar för de anställda samt motverka de försämringar som arbetsgivaren vill införa i avtalen.

Hur skulle arbetsmarknaden se ut om det inte fanns några kollektivavtal? Ja jag tror att vi i Sverige skulle ta många kliv tillbaka i inflytande samt trygghet för de anställda. En arbetsgivare utan kollektivavtal behöver inte tänka på en lägsta lönenivå, de kan sätta anställda mot varande i en eventuell löneförhandling. Framtida pensionsinbetalningar behöver inte göras och den anställde måste sätta av en större del av lönen till privat pensionssparande samt till att teckna de försäkringar som arbetsgivaren inte behöver tillhandahålla. Det är alltså upp till den anställde att se till att en eventuell skada på arbetstid är täckt av en försäkring.

Ett kollektivavtal reglerar också arbetstiderna för de anställda och ersättningsnivåerna för arbete på obekväma arbetstider. Detta är också något som arbetstagarna själva måste förhandla om gentemot en arbetsgivare som inte har kollektivavtal.

Allt detta och mycket mer måste en arbetstagare som är anställd av ett företag utan kollektivavtal tänka på! Det finns de som tycker att deras arbetsgivare är lika bra som en arbetsgivare med kollektivavtal och de har då bara tittat rent på vad de får ut i lönekuvertet, men då oftast glömt att räkna med de avdrag som de själva måste göra till nämnda försäkringar samt framtida avtalspension.

Det finns mycket mer som ett kollektivavtal reglerar, men det är främst pensionen och ersättningsnivåerna som väger tungt när jag ska diskutera om varför det är så otroligt viktigt att vara medlem i facket och att verka för starka kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden!

Nu var man hos mamma och pappa nere i Nybro för att hälsa på! Jag tog mig ledigt från jobbet igår och David hade en reflektionsdag (de får typ en ledig dag i månaden). Det var skönt att få komma ner en dag tidigare så att man hann göra lite smått och gott.

Igår gick jag upp tidigit och begav mig in till Kalmar innan resten av gänget inte ens hunnit vakna. Jag åkte till djursjukhuset och hälsade på alla mina gamla kollegor, vilket som alltid var otroligt trevligt! Därifrån bar det av till partiet i Kalmar för att träffa lite partister samt känna hur otroligt mycket jag har saknat kanslisterna samt det politiska arbetet. Jag var ju uppe på plan 6 som vi kallar det ett par gånger i veckan tidigare och debatterade, hade nya idéer samt fick ta del av andras tankar och ideér.

Igårkväll så lagade jag sallad (med god hjälp av David som skar upp allt så det jag gjorde var i stort att krydda och steka kyckling :S) och sen åt vi kassler med rotfruktsgratäng samtidigt som det kollades på idol. Jag har dock fortfarande svårt för det för jag tycker så synd om de som är med och tror att de ska bli stjärnor och sen blir det med lite tur ett "one hit wonder". Det jag talar om är vinnaren såklart för det finns ju de som lyckats lite bättre också, men frågan är hur länge de håller? Det är ju inte direkt några nya Cher, Celiné Dion eller Lill-Babs som vaskas fram. Det är artister som i bästa fall håller i melodifestivalen ett par gånger och på så sätt får en hit…..

Jag fick lite födelsedagspresenter också, en kommer jag återkomma till senare i ett eget inlägg, men jag fick en verktygslåda av min älskling (precis vad jag alltid önskat mig!) och av min syster fick jag en jättefin tröja och ett tufft skärp som jag kan använda till jeans. Jag fick av mamma och pappa en jättefin skjorta och två slipsar, så nu kanske jag kan göra min chef glad och skippa slipsstrejken en dag eller två, men inte alltid för då blir det kanske en vana!

Nä nu ska jag ut och gå en långpromenad och försöka bli mindre lättirriterad för idag är ingen bra dag, vet kanske inerst inne varför, men det är något jag får jobba på med, det är ju hos mig det ligger. Det är därför skönt att bara ta en stund för sig själv. Ladda batterierna och sen försöka vara go och glad som vanligt! Jag är för dålig på att ta dessa lugna ensama stunder för mig själv och det ska jag försöka bli bättre på.

Over and out så hörs vi!
Kram Emil

När jag var liten fanns det massor med saker som man ville göra och åstadkomma innan man fyller trettio och imorgon läggs ännu ett år till på mitt liv och att jag då blir 26 känns helt overkligt! Är jag verkligen så gammal nu? Det är så svårt att förstå, men samtidigt har jag hunnit med en hel del på mitt (i mina ögon) korta liv. Jag har jobbat med det som jag tyckt varit roligt för tillfället som McDonald’s, Apoteket AB, Djursjukhus och nu på bank. Jag har inte hunnit resa så mycket som jag kunde önska, men det är något jag ska försöka ändra på. Jag har skaffat mig en bra yrkesutbildning som djurvårdare och sen har jag ändrat bana och numera har man en master i företagsekonomi. Ja det kanske inte är som jag tänkt mig, men så illa är det inte.

Jag har en underbart fin lägenhet tillsammans med min pojkvän, jag har turen att få dela mitt liv med David och det enda man ska göra nu är att få struktur på livet och försöka hitta lite extratid utanför arbetet.

Till något helt annat så var jag på mitt första möte med SSK igår. Det är en stockholmsklubb som är ansluten till S-studenter och de hade bjudit in Håkan Juholt att tala lite. Det var skoj att träffa Håkan igen och han påminner mig om allt som jag gav upp när jag flytta från Kalmar Län, vilket i sig är tragiskt. Jag saknar verkligen kommunpolitiken, men vem vet jag kanske lyckas komma in i det häruppe igen.

Jag har också tänkt på det intressanta som pågår i politiken just nu när det är en pågående finanskris. Det är hur vår finansminister Borg säger att han kräver att staten får ägande i banker som de går in och hjälper och samtidigt så försöker minister Odell att sälja ut det statliga ägandet i NORDEA. Känns lite skumt att ena handen i regeringen vill ha statligt ägande för att hjälpa banker medans den andra i kristider vill sälja ut statens andelar i en stabil bank.

Nä nu ska jag fortsätta att se på oskyldigt dömd och sen krama på min älskling!

Over and out

Ja vad ska jag säga mer än att jag bara är helt orkeslös, i alla fall när det gäller att ta tid till mig för att blogga. Sist jag skrev så hade jag passerat 10 000 besökare och det kändes jätteskoj och fick ett helt eget inlägg, men efter det har det varit tyst.

Sen jag skrev sist har en av mina goda vänner Emma, med pojkvän och hans lillebror varit på besök. De kom i lördags och åkte hem idag, huvudsyftet med besöker var att Johan och hans bror skulle se NHL hockey i globen igårkväll. Emma hann dock få med sig alla ut på stan en runda och titta i affärer. Jag och har varit lite kluven i helgen då det förutom besök har varit styrelsemöte i s-studenter.

Det var ett givande möte och det är alltid lika skoj att vara på dem! Jag har så mycket tankar och ideér om hur man kan kämpa vidare med förbundet och kanske försöker sitta ett år till? Det är hur som helst bland det roligaste jag gjort i mitt liv!

När det kommer till arbetet så rullar allt på som vanligt, jag lär mig lite nytt varje dag så det är ju som det ska vara! Det kändes dessutom extra skoj förra veckan då jag och det lag jag var del av vann en intern tävling.

Nä nu ska jag återgå till att läsa den senaste boken av Liza Marklund.
På återhörande (och jag lovar att skriva imorgon igen!!)

Då var dagen kommen då bloggen äntligen haft mer än 10 000 besökare. Känns stort att så många varit inne och läst om mina tankar och funderingar. Hur jag haft det när jag var liten och hur det var att komma ut som homosexuell. Det är en blogg som gått från att vara riktigt djupt under vattenytan till att vara riktigt glad och positiv och därefter svänga som livet gör i allmänhet.

Jag startade denna blogg den 11 oktober 2006, snart två år sedan vilket ger nästan 14 besök per dag sen dess. Det låter kanske inte så mycket, men tanken på att 14 olika personer på en dag besökt bloggen känns för mig stort! Det vore skoj att veta lite vilka som är inne och läser, men samtidigt är tjusningen med en blogg enligt mig att jag får skriva av mig och på så sätt ha någon sorts ventil genom bloggen när det är något i livet jag vill bearbeta.

När det gäller politiken så är jag fortfarande grymt upprörd över de regler som omgärdar blodgivningen och jag hoppas innerligt att det kommer bli förändring av dem. Jag såg också att borgarna kommer lyfta frågan om könsneutralt äktenskap i vinter, återstår att se hur de lyckats kompromisa med KD där.

Nä nu ska jag ta disken, hoppa in i duschen sen gå upp till jobbet. Solen skiner så härligt idag och jag behöver mina steg för att i alla fall känna att jag försöker påverka vikten. Jag ska också försöka komma iväg och träna denna vecka för nu har jag inte en massa kvällsmöten….

Over and out och jag hoppas på att besökarantalet fortsätter att växa och ni som läser bloggen och är trogna, eller nya läsare, kommentera gärna!!

//Emil

Igår var en mysdag som jag hade funderat lite på i Fredags och täntke överraska David med, men nyfiken som han är (och jag som inte kan hålla mig) så berättade jag planerna redan då. Jag ville nämligen visa David den vackra saluhallen på östermalm och också den som ligger på hötorget. Sen var det ju inte helt fel att gå uppe från östermalm ner mot hötorget. Det blev en hel del fönstershoppande och vi gick in i den ena butiken efter den andra. Det blev bland annat inhandlat en jättefin brödkorg.

I saluhallen på hötorget blev det lite handlande, men det är tusan inte billigt att handla i saluhallarna! Det kommer dröja mycket länge innan jag har råd att handla fisk för en större middag på ett sådant ställe. Vi köpte dock hem lite delikateser såsom kantarellcreps, rökad lax, skaldjurspaté och laxrullad till oss båda som vi avnjöt framför tvn.

När vi kom hem från stan konstaterade jag att det inte funkar med min gamla dator längre och jag såg i ett reklamblad från El-Giganten att de hade rea då de fyller 14 år. Det bar därför av emot El-Giganten där jag införskaffade mig en ny Packerd Bell. Det är kanske inte världens bästa dator, men jag spelar ju aldrig och vill ha något av en skrivmaskin som jag kan surfa på och kolla mina mail. Jag är kanske lite tråkig när det kommer till spel, men för mig duger det bra med blip och lite yatzy där då och då. Det som däremot är så tråkigt när man köper ny dator är att man först har flera timmars jobb med att skpa recovery dvd skivor och sen sitta och plocka bort alla program som man inte bett att få med som är grattis 1-6 månader och sen ska hålla på att störa mig med att påminna om att jag måste registrera dem. Det är inte heller lätt att få bort dessa program, men efter mycket jobb (och pikar från David om att jag bara sitter med datorn) så hade jag blivit av med dem.

Igår passade jag också på att fixa med vårt nya förråd så nu har vi allt som ska maganiseras i det ena förrådet och det som används (typ resväskor och liknande) i det andra. Vi hjälptes också åt att fixa gaderoberna så att vi nu vet vad vi har i skåpen. David var också duktig och fixade tvättberget under tiden jag fixade med ovanstående samt datorn….

På kvällen började vi titta på Bravehart, eller ja David gjorde och jag såg med ett halvt öga. Mitt i så får han för sig att han ska se skräckfilm (som jag HATAR), men det var nog för att han tyckte att jag var tråkig. Så jag fick plocka fram hörlurarna för at slippa höra alla knackningar och skrik, fattar inte vad som är bra med sådana i mina ögon skitfilmer.

Nä nu ska jag på toa och fixa till mig innan jag ska upp på söder och träffa en bekant för en fika och lite diskussioner om politik!

Ha en underbar söndag och jag hoppas att jag får se denna vackra sol hela dagen!

Kram Emil

Det har hänt massor sen jag skrev sist och jag har helt enkelt inte hunnit sätta mig ner och skriva. Får se om jag ändå lyckas hålla detta inlägg relativt kort!

I helgen så var Davids två underbara systrar och mormor på besök och det var riktigt trevligt med många glada skratt. På samma gång var morfars syster och hennes man i Stockholm och kom förbi för att hjälpa mig att få upp köksluckorna. Det var med andra ord många människor på plats samtidigt. Detta löste sig dock väldigt bra då Davids systrar ville göra stan på lördagen och David och hans mormor gick för att ta en fika. Kvar var jag med lite släkt som man inte träffat på fem år som tillsammans med mig skulle få upp de sista luckorna. Vi lyckades till slut och det blev riktigt fint! Jag är så nöjd och glad med resultatet och att känna att jag satt upp större delen själv gör mig jättestolt!

Vi åt gott under helgen också och jag fick nöjet att bjuda på min vita kycklinggryta och den blev väldigt uppskattad! Det är skoj att laga mat ibland, för det blir mest David av någon anledning som rumstrerar runt i köket. Jag kan ju faktiskt laga mat jag också, men det är bra mycket roligare när man inte fått göra det på ett tag. Det blev en del vin också under helgen, bra att det är fler än jag som gillar rödvin!

I måndags så jobbade jag sent och därför fick jag och David inte så mycket tid ihop och i tisdags var det stormöte med jobbet fram till efter 21 och mötet avslutades med en helt underbar italiensk buffé. Jag bara ÄLSKAR parmaskinka, tomat/mozzarella sallad, pasta i olika former och att avsluta det med ostar av olika karaktär. Ja mat är ljuvt och jag har t.o.m. lyckats hålla mig till mina points.

Igår var jag på ett möte med en helt underbar riksdagsledamot och det var så otroligt skönt för mig att få disskutera lite politik, för det var ett tag sen sist. Det har ju varit så otroligt mycket med nytt jobb och att faktiskt komma tillrätta i mitt nya liv som ickestuderande. Det är faktiskt inte det lättaste, men igår kände jag bara att jag var på ett ställe som jag bara älskar. Jag fick disskutera det som ligger mig varmt om hjärtat och sen när vi var klara med det gick vi till en restaurang i gamla stan och åt ljuvligt gott och delade på en flaska vin. Detta gör jag mer än gärna om!

Nä nu ska jag försöka ta och bara slappna av och sen är det nog dags för sängen. Jag hoppas att vi hörs snart igen!!

//Emil

Jag är otroligt stolt och glad över de fina ord som Kenny Svensson från Värmland skriver på sin blogg om mig och min blogg. Han har i inlägget Tre tips - tre bloggar skrivit följande om mig och bloggen:

"Första bloggen som jag tipsar om är Emil Adén’s. Emil är SSUare och S-studentare från Kalmar. Han sitter inne på andra mandatperioden nu i förbundsstyrelsen för S-studenter. Han är ruggit bra, mycket klokt kommer ur hans mun när vi skriver på MSN om nätterna. Bloggen tar upp det mesta alldagliga och även en hel del politik. Emils ord om hur det är att leva som människa är speciella."

Tack återigen Kenny för de snälla orden och Kennys blogg Tala medan Du kan. kan varmt rekommenderas också!

Kom på att jag inte länkat till en artikel om mig i tidningen Frihet. Den rekommenderas varmt och kan läsas här!
Kom gärna med kommentarer!
Kram Emil

Ja det var ju lite mer än en vecka sedan jag skrev sist så detta blir nog ett långt inlägg vilket jag redan nu ber om ursäkt för, men jag hoppas att du orkar med att läsa allt!

Om vi återgår till den 28 juli då det äntligen bildades en riksorganisation för HBT(s) så var det en underbar kväll. Jag var ditbjuden av tre anledningar nämligen som medlem i HBT(s) Stockholm, som förbundsstyrelseledamot med ansvar för HBT frågor i Socialdemokratiska Studentförbundet samt som nominerad till valberedningen för den nya riksorganisationen. Tanken var också att jag skulle hålla tal något som gjorde mig lite nervös då partisekreteraren Marita Ulvskog samt LOs vice ordförande Ulla Lindqvist satt ordförande. Det var ett ganska kritiskt tal, men samtidigt i mina ögon ett tal som skulle egga alla inom HBT(s) samt främst den nya styrelsen till att ta tag och jobba hårt för våra frågor inom partiet för det behövs!

Det var en kongress med många i talarstolen och det vändes och vreds på alla beslut innan de fattades. Detta är något som jag tycker är bra för då får alla lufta sina tankar och ideér och det var högt i tak under diskussionerna. Det är också bra att vi har så många medlemar som har åsikter och gärna yttrar dem. Jag blev invald i valberedningen och fick också den stora äran att vara sammankallande, vilket jag ser som utmaning och jag vill återigen tacka för förtroender och jag ska förvalta det så gott jag kan!

Efter kongressen så närmade sig Pride med stormsteg och det var ju en utmaning det också bland allt annat. Jag och David hade lovat min syster att hon skulle få komma och hälsa på och en kompis till mig samt hans kompis skulle också komma hit. Det vart mycket folk och samtidigt så var jag huvudansvarig tillsammans med en ombudsman från SSU att ta hand om vårt tält i Pridepark. Det gällde med andra ord att vara på topp både hemma och i parken, något som jag inte lyckades med hela tiden.

I parken flöt allt som det skulle och alla "mina" s-studenter (som jag var ansvarig för) skötte sig exemplariskt och jag är så glad att så många ställde upp under dessa dagar! Däremot så var jag själv hela tiden stressad och det blev inte bättre av att en kompis när jag väl försökte festa och ha skoj hela tiden tjatade om att jag drack för långsamt, för lite och vart vi skulle festa efter att vi förfestat i parken. Det var ju bara de att som ansvarig så kan jag inte ligga bakis dagenefter utan jag måste vara i parken klockan 14. Det gick inte direkt in och jag vart irriterad. Det som dock drog ner det hela var en episod i parken som jag fortfarande ångrar.

Det var när jag skulle möta David och Fredrik och prata med David. Det blev miss i kommunikationen och efter att ha letat i över tjugo minuter hitta jag dem och var lite irriterad. Det första en kompis då säger är "fan vad du tar tid på dig". Jag fullkomligen exploderade och jag och David hade vårt första "bara skrika på varandra" gräl någonsin. Han tyckte att jag var den dummaste på jorden osv. Usch vad jag mådde dåligt efter det! Återigen FÖRLÅT David!

Annars var det en undebar Pride och Schlagerkvällen var superbra! Jag är så glad att jag fick med mig David på Pride och att han uppskattade det lika mycket som jag, detsamma går för min syster som stannade fyra dagar extra för att hon hade så skoj!

Då kommer vi in på nästa del som hänt och det är att min syster hade en dejt här i Stockholm och det gick riktigt bra så han sov över här hos oss några nätter också, mycket folk blev det med andra ord! Det var dock underbart att ha syrran här, även om jag kanske var lite grinig emellanåt så älskar jag henne oerhört mycket och är så glad över att se henne glad!

Jag har mått sådär på sista tiden och jag tror det är det som speglas i det jag skriver också. Jag har fått en massa pusch framåt när jag får förtroende från andra och det är en ära som jag tar åt mig, men samtidigt är jag hela tiden livrädd att folk ska tycka att jag inte räcker till. När jag fick beröm av RFSLs ordförande för mitt tal vart jag först skitstolt, men sen kom tanken att ja det är ju lätt att säga men menar han det. Jag hatar när det tanken kommer. Jag hatar också när jag kommer in i perioder då jag bara är deppig och surmulen. Varför frågar jag mig då om och om igen….

Så slutligen så kommer vi till det sista stora som hänt och det är att jag i måndags började min anställning på NORDEA. Det känns stort, underbart, läskigt och bara skoj! Det är mycket nytt, men mina arbetskamrater verkar helt underbara, vilket gör jobbet mycket roligare också. Det är mycket nytt att läsa och jag ska göra ett certifieringsprov om några veckor. Jag hoppas att jag kan plugga in allt tills dess för det måste jag bara klara!

Nä nu är klockan mycket och det är en dag imorgon också, men nu ska jag skriva lite dagligen igen så att det händer något härinne.

En stor kram till er alla och god natt!
//Emil

Kamrater, Det är en ära för mig som HBT-ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet att idag får hålla ett litet anförande här på den konstituerande kongressen för bildandet av HBT-Socialdemokrater Sverige.

I inbjudan till kongressen skriver Mia Sundelin och Olof Svensson att det ikväll kommer att skrivas HBT- och socialdemokratisk historia. Det känns därför extra ärofyllt att få vara här och se hur historia skapas.

Det har i mina ögon länge funnits ett behov ett landsövergripande nätverk inom socialdemokratin för personer tillhörande sexuella minoriteter. Det har funnits under många år inom Moderaterna och det är därför glädjande att vi nu äntligen har en motsvarighet till detta. Vi måste belysa för de socialdemokratiska medlemmarna att det inte bara finns aktiva socialdemokratiska HBT personer i Stockholm och Göteborg. Det finns många som dock inte är en del av HBT(s) då de inte vill tillhöra en s-förening i Stockholm eller Göteborg när de bor på ett helt annat håll i landet. Det är därför skönt att vi nu får möjligheten att visa företrädare för vårt parti att det finns potential för bildandet av detta nätverk och jag hoppas på ett kraftigt ökande medlemsantal.

I mitt tal på HBT(s) Stockholms årsmöte tidigare i år sa jag att ”vi behövs för att piska på partiet i frågor som är viktiga för HBT-personer, för om inte vi som sitter inne med kunskapen gör detta vem gör det då åt oss? Som ett exempel kan jag nämna det som hände i somras när Nyamko Sabuni under ett tal framförde att alliansen genomfört partnerlagstiftningen, vilket inte på långa vägar är sant. Det är då det är viktigt att vi som varit med och format historien finns där och markerar felen!”

Kamrater, jag anser att socialdemokraterna måste bli bättre synliggöra HBT relaterade frågor och inte bara ta för givet att våra medlemmar samt att allmänheten känner till det arbete vi lägger ner för att uppnå jämlikhet och rättvisa för alla våra medborgare.

Socialdemokraterna har genom tiderna varit duktiga på att driva HBT relaterade frågor såsom partnerskapslagstiftningen och rätten för homosexuella att adoptera. Men idag känns det som att partiet har taklat av och därför behövs detta nybildade nätverk mer än någonsin.

Vet ni att jag blir nedstämd när jag går in på vårt partis hemsida och söker på HBT och får upp en väldigt ynklig text som visserligen innehåller lite av det partiet har gjort för vår grupp, men det kunde innehålla så otroligt mycket mer. Jag vill ju på partiets hemsida enkelt få upp de ståndpunkter som vårt parti har i HBT-frågorna och om jag som vilsen väljare vill veta om detta är partiet för mig så ligger den informationen vi har på vår hemsida ganska flat emot det program som miljöpartiet och moderaterna presenterar på sin respektive hemsidor. Vill vi socialdemokrater verkligen att dessa partier ska ses som de drivande partierna i dessa så viktiga frågor? Vill vi förlora väljare till dessa partier?

Kamrater, detta är en av anledningarna till att det är otroligt viktigt att den nybildade riksorganisationen ligger på partiet om att anta ett HBT politiskt program på kongressen 2009 och vi inom S-studenter har redan planer på att starta ett nätverk för att skapa ett sådant program och jag hoppas att vi tillsammans med det nybildade HBT (S) Sverige kommer att kunna driva detta arbete framåt och sen få partiet att inse att detta är något som behövs och därmed kan anta detta!

Jag vill också uppmana de nyvalda ledamöterna att etablera kontakter inom partiet och belysa behovet av denna sammanslutning och som med allt annat så är okunskap den vanligaste källan för fördomar och rädsla.

Kamrater, det är ett historiskt beslut som fattats idag och jag ser fram emot att få proklamera att vi är det partiet man kan räkna med när det stormar och att vi aldrig sviker minoriteterna i vårt samhälle samt i omvärlden. Detta ska vi stolt visa upp i vårt handlande, men också i våra politiska texter!

Slutligen kamrater vill jag önska den nyvalda styrelsen all lycka till och jag ser fram emot att få vara del av nätverkets första ordinarie kongress 2009!