Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?

Jag trodde det skulle bli hemskt, satt kvar på jobbet och väntade på att få komma iväg på mötet med S-studenters styrelse. Det näst sista mötet inför kongressen och jag känner en hel del ångest när jag inser att nu är det snart över för min del. Då är jag inte längre en del av styrelsen för studentförbundet och jag kommer sakna det massor! Jag har inte varit så aktiv sista månaderna då det varit mycket med jobbet, relationen och sen att bo i en ny stad.

Jag var också lite upp och ner i mina känslor av andra anledningar, men jag kan säga som så att samtalen med beteendevetaren har verkligen gett mig verktyg till hur jag ska tänka. Jag tog mig med andra ord igenom den svårigheten och var på ett glatt humör nästan hela tiden. *ler*

Förutom styrelsemöte så var jag och David och köpte en ny hylla att ha i hallen och idag kommer Per som är vår vän och allt i allo och hjälper oss att hänga upp den samt spegeln vi köpte när vi var i Jönköping. Det är så spännande att få se hur det kommer att se ut när det är klart.

Jag vill också passa på att skriva att jag älskar min David så OERHÖRT mycket och är så glad över att få vakna upp varje dag brevid honom. Det är få förunnat att ha det så bra som jag har det och jag är även om jag inte visar det alltid så otroligt glad för det jag har.

Over and out
/Emil

…sitter just nu på jobbet och väntar på att klockan ska bli 18:00 då jag ska på ett förbundsstyrelsemöte med s-studenter. Det ska bli trevligt att träffa alla i styrelsen igen, men samtidigt vemodigt då jag vet att detta kommer att vara ett av mina sista möten i styrelsen. Det är med delade känslor som jag valt att inte låta mig bli nominerad till ännu en mandatperiod i styrelsen och jag känner att jag gjort så mycket jag kan för förbundet. Jag kommer dock att kämpa vidare för att alla människor en dag ska ha lika värde inför lagen, men också i samhället!

Det är nu fredag och äntligen helg, det går riktigt bra på jobbet nu och den nya tjeje verkar jättehärlig! Det är bra, känns som att det kommer bli skitbra när det stadgat sig och alla har hittat sin plats i den nya gruppen. Jag vet i alla fall, vilken plats jag vill komma att ha i den nya gruppen och det är en där jag mer kommer att observera och inte vara så drivande som jag tenderar att bli.

Annars händer inte så mycket i helgen, mötet kommer ta den mesta av tiden och sen om jag fatta rätt på David så kommer vi kanske att få främmande från Jönköping på kvällen imorgon. Det hade varit jättetrevligt att få lite besök!

Annars är det ganska lugnt just nu, jag har inte haft ont på några dagar, vilket känns oerhört skönt! Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen, men det är nog att hoppas på för mycket.

Ha en trevlig kväll!

Om detta skriver jag idag på S-studenters hemsida:

Det finns många idag som ifrågasätter varför de ska vara med i facket, det kostar ju bara en massa pengar! Känner ni igen resonemanget? Jag har hört detta så otroligt många gånger på de olika arbetsplatserna jag arbetat på och börjar bli riktigt trött på det. Min vanligaste motfråga till kostnaden är om de vet vad de får ut av att vara med i facket.

Allt som oftast har de inte brytt sig om att sätta sig in i varför facket finns och varför det behövs, det enda de har koll på är att det varje månad kommer en faktura eller finns ett avdrag på lönespecifikationen för avgiften till förbundet.

Vi har senaste åren sett hur fackförbunden tappat mängder med medlemmar och jag tror att facket måste bli mycket bättre på att förmedla varför de finns och varför det är viktigt att vara medlem! Det går inte att bara luta sig tillbaka och tro att ungdomar blir medlemmar. De som är nya på arbetsmarknaden i Sverige är så bortskämda med den svenska modellen som innebär att löner samt tryggheten på arbetsmarknaden sköts genom förhandlingar mellan fackföreningar och arbetsgivarna.

De har troligen inte hela bilden klar för sig, utan tar för givet att de skyldigheter och rättigheter som finns på arbetsmarknaden är där för att stanna. Det kan inte bli mer fel! Det finns idag ingen lag som garanterar våra löner samt avsättningar till framtida pensioner. Detta regleras helt och hållet i de avtal som träffas mellan arbetsgivarna och facket.

Det vi idag ser är hur fackförbunden minskar i antalet medlemmar och blir försvagade gentemot arbetsgivarna. Vi måste försöka mobilisera de som arbetar och få dem att inse vad som kan hände med den svenska modellen om facken fortsätter att tappa medlemmar!
Det är nämligen som så att varje enskild medlem i facket har en stor direkt samt indirekt inverkan på det avtal som kan träffas mellan arbetsgivaren och facket som sedan blir det gällande kollektivavtalet.  Om facket inte har många medlemmar bakom sig i förhandlingarna gentemot arbetsgivaren så medför detta en svagare förhandlingsställning. Det kan då bli mycket svårare att få igenom fackets krav på förbättringar för de anställda samt motverka de försämringar som arbetsgivaren vill införa i avtalen.

Hur skulle arbetsmarknaden se ut om det inte fanns några kollektivavtal? Ja jag tror att vi i Sverige skulle ta många kliv tillbaka i inflytande samt trygghet för de anställda. En arbetsgivare utan kollektivavtal behöver inte tänka på en lägsta lönenivå, de kan sätta anställda mot varande i en eventuell löneförhandling. Framtida pensionsinbetalningar behöver inte göras och den anställde måste sätta av en större del av lönen till privat pensionssparande samt till att teckna de försäkringar som arbetsgivaren inte behöver tillhandahålla. Det är alltså upp till den anställde att se till att en eventuell skada på arbetstid är täckt av en försäkring.

Ett kollektivavtal reglerar också arbetstiderna för de anställda och ersättningsnivåerna för arbete på obekväma arbetstider. Detta är också något som arbetstagarna själva måste förhandla om gentemot en arbetsgivare som inte har kollektivavtal.

Allt detta och mycket mer måste en arbetstagare som är anställd av ett företag utan kollektivavtal tänka på! Det finns de som tycker att deras arbetsgivare är lika bra som en arbetsgivare med kollektivavtal och de har då bara tittat rent på vad de får ut i lönekuvertet, men då oftast glömt att räkna med de avdrag som de själva måste göra till nämnda försäkringar samt framtida avtalspension.

Det finns mycket mer som ett kollektivavtal reglerar, men det är främst pensionen och ersättningsnivåerna som väger tungt när jag ska diskutera om varför det är så otroligt viktigt att vara medlem i facket och att verka för starka kollektivavtal på den svenska arbetsmarknaden!

När jag var liten fanns det massor med saker som man ville göra och åstadkomma innan man fyller trettio och imorgon läggs ännu ett år till på mitt liv och att jag då blir 26 känns helt overkligt! Är jag verkligen så gammal nu? Det är så svårt att förstå, men samtidigt har jag hunnit med en hel del på mitt (i mina ögon) korta liv. Jag har jobbat med det som jag tyckt varit roligt för tillfället som McDonald’s, Apoteket AB, Djursjukhus och nu på bank. Jag har inte hunnit resa så mycket som jag kunde önska, men det är något jag ska försöka ändra på. Jag har skaffat mig en bra yrkesutbildning som djurvårdare och sen har jag ändrat bana och numera har man en master i företagsekonomi. Ja det kanske inte är som jag tänkt mig, men så illa är det inte.

Jag har en underbart fin lägenhet tillsammans med min pojkvän, jag har turen att få dela mitt liv med David och det enda man ska göra nu är att få struktur på livet och försöka hitta lite extratid utanför arbetet.

Till något helt annat så var jag på mitt första möte med SSK igår. Det är en stockholmsklubb som är ansluten till S-studenter och de hade bjudit in Håkan Juholt att tala lite. Det var skoj att träffa Håkan igen och han påminner mig om allt som jag gav upp när jag flytta från Kalmar Län, vilket i sig är tragiskt. Jag saknar verkligen kommunpolitiken, men vem vet jag kanske lyckas komma in i det häruppe igen.

Jag har också tänkt på det intressanta som pågår i politiken just nu när det är en pågående finanskris. Det är hur vår finansminister Borg säger att han kräver att staten får ägande i banker som de går in och hjälper och samtidigt så försöker minister Odell att sälja ut det statliga ägandet i NORDEA. Känns lite skumt att ena handen i regeringen vill ha statligt ägande för att hjälpa banker medans den andra i kristider vill sälja ut statens andelar i en stabil bank.

Nä nu ska jag fortsätta att se på oskyldigt dömd och sen krama på min älskling!

Over and out

Ja vad ska jag säga mer än att jag bara är helt orkeslös, i alla fall när det gäller att ta tid till mig för att blogga. Sist jag skrev så hade jag passerat 10 000 besökare och det kändes jätteskoj och fick ett helt eget inlägg, men efter det har det varit tyst.

Sen jag skrev sist har en av mina goda vänner Emma, med pojkvän och hans lillebror varit på besök. De kom i lördags och åkte hem idag, huvudsyftet med besöker var att Johan och hans bror skulle se NHL hockey i globen igårkväll. Emma hann dock få med sig alla ut på stan en runda och titta i affärer. Jag och har varit lite kluven i helgen då det förutom besök har varit styrelsemöte i s-studenter.

Det var ett givande möte och det är alltid lika skoj att vara på dem! Jag har så mycket tankar och ideér om hur man kan kämpa vidare med förbundet och kanske försöker sitta ett år till? Det är hur som helst bland det roligaste jag gjort i mitt liv!

När det kommer till arbetet så rullar allt på som vanligt, jag lär mig lite nytt varje dag så det är ju som det ska vara! Det kändes dessutom extra skoj förra veckan då jag och det lag jag var del av vann en intern tävling.

Nä nu ska jag återgå till att läsa den senaste boken av Liza Marklund.
På återhörande (och jag lovar att skriva imorgon igen!!)

Jag är otroligt stolt och glad över de fina ord som Kenny Svensson från Värmland skriver på sin blogg om mig och min blogg. Han har i inlägget Tre tips - tre bloggar skrivit följande om mig och bloggen:

"Första bloggen som jag tipsar om är Emil Adén’s. Emil är SSUare och S-studentare från Kalmar. Han sitter inne på andra mandatperioden nu i förbundsstyrelsen för S-studenter. Han är ruggit bra, mycket klokt kommer ur hans mun när vi skriver på MSN om nätterna. Bloggen tar upp det mesta alldagliga och även en hel del politik. Emils ord om hur det är att leva som människa är speciella."

Tack återigen Kenny för de snälla orden och Kennys blogg Tala medan Du kan. kan varmt rekommenderas också!

Kamrater, Det är en ära för mig som HBT-ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet att idag får hålla ett litet anförande här på den konstituerande kongressen för bildandet av HBT-Socialdemokrater Sverige.

I inbjudan till kongressen skriver Mia Sundelin och Olof Svensson att det ikväll kommer att skrivas HBT- och socialdemokratisk historia. Det känns därför extra ärofyllt att få vara här och se hur historia skapas.

Det har i mina ögon länge funnits ett behov ett landsövergripande nätverk inom socialdemokratin för personer tillhörande sexuella minoriteter. Det har funnits under många år inom Moderaterna och det är därför glädjande att vi nu äntligen har en motsvarighet till detta. Vi måste belysa för de socialdemokratiska medlemmarna att det inte bara finns aktiva socialdemokratiska HBT personer i Stockholm och Göteborg. Det finns många som dock inte är en del av HBT(s) då de inte vill tillhöra en s-förening i Stockholm eller Göteborg när de bor på ett helt annat håll i landet. Det är därför skönt att vi nu får möjligheten att visa företrädare för vårt parti att det finns potential för bildandet av detta nätverk och jag hoppas på ett kraftigt ökande medlemsantal.

I mitt tal på HBT(s) Stockholms årsmöte tidigare i år sa jag att ”vi behövs för att piska på partiet i frågor som är viktiga för HBT-personer, för om inte vi som sitter inne med kunskapen gör detta vem gör det då åt oss? Som ett exempel kan jag nämna det som hände i somras när Nyamko Sabuni under ett tal framförde att alliansen genomfört partnerlagstiftningen, vilket inte på långa vägar är sant. Det är då det är viktigt att vi som varit med och format historien finns där och markerar felen!”

Kamrater, jag anser att socialdemokraterna måste bli bättre synliggöra HBT relaterade frågor och inte bara ta för givet att våra medlemmar samt att allmänheten känner till det arbete vi lägger ner för att uppnå jämlikhet och rättvisa för alla våra medborgare.

Socialdemokraterna har genom tiderna varit duktiga på att driva HBT relaterade frågor såsom partnerskapslagstiftningen och rätten för homosexuella att adoptera. Men idag känns det som att partiet har taklat av och därför behövs detta nybildade nätverk mer än någonsin.

Vet ni att jag blir nedstämd när jag går in på vårt partis hemsida och söker på HBT och får upp en väldigt ynklig text som visserligen innehåller lite av det partiet har gjort för vår grupp, men det kunde innehålla så otroligt mycket mer. Jag vill ju på partiets hemsida enkelt få upp de ståndpunkter som vårt parti har i HBT-frågorna och om jag som vilsen väljare vill veta om detta är partiet för mig så ligger den informationen vi har på vår hemsida ganska flat emot det program som miljöpartiet och moderaterna presenterar på sin respektive hemsidor. Vill vi socialdemokrater verkligen att dessa partier ska ses som de drivande partierna i dessa så viktiga frågor? Vill vi förlora väljare till dessa partier?

Kamrater, detta är en av anledningarna till att det är otroligt viktigt att den nybildade riksorganisationen ligger på partiet om att anta ett HBT politiskt program på kongressen 2009 och vi inom S-studenter har redan planer på att starta ett nätverk för att skapa ett sådant program och jag hoppas att vi tillsammans med det nybildade HBT (S) Sverige kommer att kunna driva detta arbete framåt och sen få partiet att inse att detta är något som behövs och därmed kan anta detta!

Jag vill också uppmana de nyvalda ledamöterna att etablera kontakter inom partiet och belysa behovet av denna sammanslutning och som med allt annat så är okunskap den vanligaste källan för fördomar och rädsla.

Kamrater, det är ett historiskt beslut som fattats idag och jag ser fram emot att få proklamera att vi är det partiet man kan räkna med när det stormar och att vi aldrig sviker minoriteterna i vårt samhälle samt i omvärlden. Detta ska vi stolt visa upp i vårt handlande, men också i våra politiska texter!

Slutligen kamrater vill jag önska den nyvalda styrelsen all lycka till och jag ser fram emot att få vara del av nätverkets första ordinarie kongress 2009!

Idag har det varit en dag med mycket spring och en del gjort…

Morgonen började med att jag gick upp och gjorde frukost åt min älskling som idag skulle börja jobba igen efter semestern. Det blev tydligen en lugn dag för honom då de flesta barnen är hemma på sommarlov. Efter att jag fått iväg honom till jobbet så började jag fixa med frukost till mamma och pappa innan de skulle iväg till hans kusin och deras fortsatta resa mot hemmet!

Efter frukostarna for jag iväg för att göra en kopia på bilnyckeln, men det jag hade inte fattat var att det i en sådan nyckel sitter ett litet chip som gör att bilen går att starta. Med andra ord så vår nya nyckel totalt värdelös! Anledningen till att vi behöver en ny är att David nästan bröt den häromdagen när han var och handlade….men nu får vi vara försiktiga med den så den inte går helt av!!

När jag var klar med nyckelfixandet så gick jag vidare på stan och var och hämtade alla pridebiljetter för studentförbundet och sedan skulle jag gå från gallerian till hötorget, men lyckades gå fel. Jag gick och gick och tillslut tänkte jag att jag går in på hotellet jag precis passerat och frågar dem om den rätta vägen. Sagt och gjort så gick jag fram till receptionen och började tala med en tjej och sen stod han bara där. Den kille som funnits i mina tankar av en orsak som sårat mig så fruktansvärt mycket och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag vet att jag lovat David att lägga det som hänt bakom mig, men det var svårt vid det tillfället och jag var på en sekund tillbaka till de där hemska dagarna när jag bara undrade var mitt liv var på väg.

Vi pratade en stund och jag konstaterade när han fråga mig vad jag tycker om honom att jag inte är den som hatar någon och alla som känner mig vet att jag hellre friar än fäller. Jag känner att jag inte kan älta detta i all evighet, men jag insåg samtidigt att det fortfarande finns ett öppet sår inom mig med en mycket mycket tunn skorpa! Det bara sköljde över mig och alla känslor och all min osäkerhet var tillbaka på en sekund. Det som dock fick mig att sträcka på ryggen efter mötet var att jag kunde gå därifrån och känna att ödet troligen ville att jag skulle träffa på honom och få mig att inse att jag är på rätt väg och är på väg att må bättre!

Det som dock smärtar mig är att jag har mist en vän i allt det som hänt och jag hoppas att denna vän inser att jag faktiskt inte ville att det skulle bli såhär, men jag klarar helt enkelt inte av att hela tiden påminnas om det som hände. Det är fullt tillräkligt att jag idag är grymt vaksam och svartsjuk och utöver det orkar jag inte att hantera ytterligare en variabel. Jag hoppas dock att jag kan släppa allt framöver och lägga det som hänt bakom mig.

Sen har jag varit och hälsar på min nya arbetsplats idag och jag kan bara säga att det känns helt underbart att jag ska vara en i det gänget. Alla är så öppenhjärtliga och trevliga och jag tycker att det känns skönt att företaget trycker hårt på utbildning. Jag fick med mig en bok hem och jag ska inom tio veckor från nu skriva ett prov som jag måste klara för att få börja jobba med rådgivning.

På kvällen var det så sista mötet inför Pride och det börjar kännas riktigt bra och det hela tar form! Jag tror att vårt tält kommer vara helt underbart och jag ser fram emot att se det "in real". Jag hoppas att jag ser många av er på Pride och att ni passerar Arbetarrörelsens tält. Vi finns också på www.waf.nu

Det har som sagt varit en mycket händelserik dag och det är många intryck att smälta, men jag kan i alla fall känna att det varit en bra dag och att jag hela tiden får nya intryck och utvecklas som person, vilket är positivt.

Over and out!

Det glädjer mig att Fredrik, som jag hade den stora glädjen att få stifta bekantskap med under vårt år i förbundsstyrelsen för socialdemokratiska studentförbundet vill ta tillfället i akt under Europride och debattera med Charlie Weimers, ordförande i KDU. Jag hoppas innerligt att det blir en debatt mellan Petterson och Weimers och att det blir många som besöker den!

Fredriks debattutmaning återges här:

”För drygt ett halvår sedan replikerade undertecknad och Emil Adén på en av Charlie Weimers, KDU, till politikerbloggen insänd debattartikel. Weimers menade i sin debattartikel att äktenskapet är en relation mellan en man och en kvinna och att könsneutrala äktenskap därför är ett absurt begrepp. Jag och Adén svarade den gången med att beteckna Weimers resonemang som högerextrem retorisk onani.

I kölvattnet av vårt meningsutbyte den gången följde en stundtals hätsk diskussion i bloggsfären och vi debattörer fick också erbjudande om att fortsätta debatten i nyhetssoffan. Tyvärr avböjde Weimers vidare debatt den gången, men jag vill gärna diskutera frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning vidare med den främsta företrädaren för det ungdomsförbund vars moderparti nitiskt står i vägen för en könsneutral äktenskapslagstiftning och som konsekvent ser det som sin rätt och uppgift att värdera människors kärlek som mer eller mindre önskvärd.

Jag bjuder därför med detta blogginlägg in Charlie Weimers till en debatt i frågan under sommarens Euro Pride i Stockholm, torsdagen den 31 juli kl. 17:15.”

En artikel skriven av mig, Mia Sundelin och Jerry Adbo för Ecosy infor EuroPride!

 

LGTB-social democrats together with the collected labor movement will join Europride this year under our common slogan “We are family”. The collaboration consist of LGTB- social democrats, Social democratic students of Sweden (SSF), The Olof Palme International Center, Workers’ Educational Association (ABF), Swedish Social Democratic Youth League (SSU), National Federation of Social Democratic Women in Sweden, Christian social democrats and The Swedish Trade Union Confederation (LO) and its member organizations. We will all be at the same place in Pride Park and during the whole festival you are all invited to join us! In our tent you could meet and talk to politician from the parliament, municipal and county council, and also be part of different seminars, relax with a cup of coffee or be part of any of our competitions. Among the visitors we will have in our tent is one of them Mona Sahlin, the chairwoman of the Swedish social democratic party.

Why are the labor movement present at Europride and the pride festival?
The work with LGTB-questions in Sweden has been ongoing for approximately ten years. In a socialistic movement it is a natural to fight for all human beings like value and rights, no matter the person’s age, sex, ethnicities sexual preferences and so on. It’s our common responsibility to work for an open society that is accessible for all inhabitants where no one get discriminated or gets special treatments in a negative way.

To be part of Europride is an equitable international action. By arranging a pride festival and to March in the parade are we all showing our solidarity with fellow beings in other parts of the world. It’s still forbidden to be homo- or bisexual in 70 countries around our globe. The punishment for being so is varying between death penalty to physical abuse in public that often leads to death due to the injuries that the human body gets. It’s also forbidden to arrange pride festivals around the world. In Poland and the Baltic countries have there been attempts to carry out pride parades and it has been done even if the police hasn’t been giving protection to the inhabitants that been part of the parade. The participants have been abused with negative catchphrases and chock shells, but still been carrying out the parade proud over who they are. Sweden has been a part of these parades and others around in Europe with a Swedish delegation.
Even this year there will be a section in the front of the parade marching for those who can’t. It’s a very strong symbolic action and the participants will have black tape over the mouth to symbolize that there are people in the world that don’t have the fundamental democratic rights such as freedom to express their opinions and also the right to demonstrate.

The right to our own sexuality, identity and equality is in focus in the labor movements’ participation in Europride 2008! This right is not only for Swedes but a question for the whole world. We must organize and mobilize our powers around the globe to press down the dark dominant powers that have been able to rule for a too long time. It’s time for an end of those. We have to identify ourselves with each other because “We Are Family”!

Emil Adén, Board member Social democratic students of Sweden (SSF) with responsibility for LGTB rights
Mia Sundelin, Chairwoman of LGTB-social democrats (HBT(S))
Jerry Adbo, Vice Chairman of LGTB-social democrats (HBT(S))

Då var valet av förbundsstyrelse avklarad och den kommer att se ut såhär under verksamhetsåret 2008/2009:

Förbundsordförande
Kajsa Borgnäs

Förbundssekreterare
Daniel Gullstrand

Förbundskassör
Linus Samuelsson

Förbundsstyrelseledamöter
Emil Adén
Anton Andersson
Sevgi Bardakci
Veronica Berg
Ida Borg
Alexandra Franzén
Johan Lennartsson
Magnus Nilsson
Sonja Pagrotsky
Patrik Ruppel

Jag hoppas att den ny/gamla förbundsstyrelsen kämpar vidare i samma andra som innevarande verksamhetsår. Studentförbundet har under året kämpat och ökat i medlemsantal och blivit en starkare röst i socialdemokratin!

Over and out
Emil

Tänkte bara göra ett inlägg och föreslå mina bloggläsare att S-studenter har sin 19:e kongress och i år har vi en helt egen kongressblogg som hittas här!

Jag ser fram emot en givande kongress och den har startat med en mycket intressant diskussion om Europa!

Over and out!
Emil

God morgon,

Så har ytterligare en helg förflutit och det är snart tre veckor sedan jag och David sågs! Börjar kännas nu då man såklart saknar sin älskade massor, men det har liksom gått i ett och det har inte funnits tid varken för honom eller mig att åka till varandra. Det är svårt att faktiskt förstå att vi snart ska bo tillsammans och det är ett nytt äventyr som väntar när skolan är avslutad.

Vad har då hänt sen sist? Vi har haft distriktskongress i Västervik i lördags där jag fick den stora äran att vara sekreterare något som jag hoppas att jag skötte med bravur! Det var inga direkta problem och det flöt på riktigt bra under hela dagen. Det blev inte heller några stora omställningar i distriktsstyrelsen utan Håkan Juholt fortsätter som ordförande för länet, vilket känns bra.

Jag har också packat ner allt i köket och nästan allt i vardagsrummet nu. Möblerna (ja allt utom det i sovrummet och mina älskade bokhyllor) har jag sålt så det var de och hämtade i söndags. Det börjar bli tomt i lägenheten! En sak jag har tänkt på är detta med böcker, jag är ju en riktig bokmal och samlar på mig böcker i mängder, men det är ju bara fint i bokhyllan tills den dagen man ska flytta. Böcker väger massor!! Det är helt obegripligt och jag fasar för att dra mina 6 flyttkartonger med böcker upp till Stockholm och sedan upp till tredje våningen och det saknas hiss! Någon som är frivillig att hjälpa till?

I tisdags var jag som sagt i Oskarshamn på sjukhuset för att träffa en kirurg för en eventuell bukplastik. Jag har ju gått ner närmare 30 kilo och den överflödiga huden vill inte dra ihop sig så som jag och min läkare hoppats så nu har jag fått klart att det kommer bli en operation. Jag har därför lagt i en extra växel med att försöka tappa de sista kilona och har gått ner ytterligare 2,5 kilo. Det känns jätteskönt och jag hoppas att jag kan komma till målet innan det är dags!

När det kommer till politik så har det fått hamna lite på tredjeplats för tillfället då det är så mycket med skolan och en förestående flytt. Jag har dock blivit åternominerad till förbundsstyrelsen i S-Studenter, vilket jag är mycket glad över. Sitter för tillfället och svarar på frågor om varför just jag ska få förnyat förtroende och jag hoppas att det jag gjort under året har blivit uppskattat och uppmärksammat bland våra medlemar.

Nä nu får jag återgå till frågorna sen blir det uppsatsen igen. Jag lägger ut mina svar här när jag är klar med dem!

Jag lovade ju att lägga upp det tal som jag höllt på HBT socialdemokraters årsmöte och här är det så slutligen:

Kära vänner,

Jag vill börja med att tacka för inbjudan samt möjlighetn att få medverka på HBT(s) årsmöte. Det är underbart att se så många här, en del av er känner jag sedan tidigare och er andra ser jag fram emot att lära känna under kvällen och framöver.

För er som inte vet vem jag är så är mitt namn som Mia sa tidigare Emil Adén och jag sitter som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet där mitt ansvarsområde är HBT- samt sexualpolitik och sen är jag också medlem här i HBT(s).

Jag har genom Mia och Peter fått höra att föreningen under året ökat med många medlemar, vilket är mycket glädjande! Det är också något vi måste lägga fokus på att värva många nya medlemar så att föreningen fortsätter att växa och vi en dag når målet att bli en riksorganisation och även sidoorganisation inom partiet.

För att bli en sidoorganisation är det ett måste med en omfattande medlemsbas, men det är inte det lättaste att åstadkomma när man är Stockholms och Göteborgsbaserat. Vår stora svårighet är alltså att värva nya medlemar utanför de två regionerna.

Hur ska vi då kunna bli en sidoorganisation? Ja mitt råd är att övertyga partistyrelsen och det verkställande utskottet om vår betydelse inom Socialdemokratin. Vi behövs för att piska på partiet i frågor som är viktiga för HBT-personer, för om inte vi som sitter inne med kunskapen gör detta vem gör det då åt oss? Som ett exempel kan jag nämna det som hände i sommras när Nyamko Sabuni under ett tal framförde att alliansen genomfört partnerlagstiftningen, vilket inte på långa vägar är sant. Det är då det är viktigt att vi som varit med och format historien finns där och markerar felen!

Socialdemokraterna har genom tiderna varit drivande i HBT-frågorna, men idag så känns det som att partiet har taklat av och därför behövs vi mer än någonsin! Går man in på partiets sida idag och söker efter våra ståndpunkter i HBT-frågorna får man upp en liten pdf fil på två sidor, vilket kanjämföras med miljöpartiets välutvecklade program. Vill vi verkligen låta miljöpartiet bli det drivande partiet i dessa så viktiga frågor?

Det är skitdåligt att det är så inom partiet och HBT(s) måste verkligen påvisa inför partiledningen och verkställande utskottet att vi måste få bli en sidoorganisation för att få möjligheten att utöka vår medlembas samt föra en riktigt bra HBT-politik så att socialdemokraterna återigen blir de som driver HBT-politiken i Sverige!

Slutligen vill jag önska den nyvalda styrelsen all lycka till med detta arbetet och personligen ser jag fram emot ett år fyllt av kamp gentemot partiet för att bli en sidoorganisation och en helt annan kamp gentemot borgarna som försöker ta åt sig äran för det som vi åstadkommit inom HBT-området!

Återigen tack för inbjudan och att jag fick möjligheten att säga några ord till HBT(s) 20e årsmöte.

Det känns som att man går in i andra andningen när det kommer till skolan nu! Sista inlämningsuppgiften på denna kursen och det är inte lite trött man är nu efter att ha skrivit ca 110 sidor om internationalisering och olika stretegiska rutiner företag kan vidta för att lyckas med sin utlandssatsning. Det ska bli så skönt att avsluta kursen som är en av de mest krävande jag någonsin gått! Detta slår med hästlängder den terminen där jag läste dubbelt, tänk om man hade läst såhär under hela sin studietid då hade man ju lätt fått högsta betyg i alla kurser åtminståne i ettan….

Det är därför bloggen har fått vara lidande för det har helt enkelt inte funnits tid för att skriva, men nu tänkte jag ta mig i kragen och komma igång igen. Har börjat träna och varit iväg 3 gånger denna veckan, vilket självfallet känns bra och jag hoppas det kan bli en vana igen! David har också kommit igång och var och köpte ett kort på friskis igår, jättebra att vi kan stötta varandra även om vi inte tränar tillsammans.

Jag har börjat med viktväktarna igen också och har fått kontakt med Elin, en tjej som tidigare jobbat på VV som också ska köra ett race nu. Jätteskoj att man har någont man kan prata med om sina viktfunderingar och få tips och råd när man hamnar i tvivelsituationerna för de kommer ju alltid för eller senare.

Politiskt är det mycket som händer, men som jag inte hunnit skriva om. Det är allt från att Kronobergs län har beslutat att det inte finns ekonomi för att genomföra könsbytesoperationer till att ett lesbiskt par blev utkastade från krogen för en enda kyss! Mer om kyssen finns att läsa på QX.

I S-Studenter så håller jag i planeringen inför Europride 2008 och det ska bli jätteskoj, jag ska på första mötet i Stockholm om detta nu i januari och jag hoppas att det kommer bli bra. Jag har också fått en inbjudan till HBT(s) årsmöte och det ska bli skoj att få komma dit och representera s-studenter.

Vad har mer hänt sen sist? Ja det rullar på med så mycket att jag inte riktigt vet, men tror att jag fick med mig det viktigaste i alla fall! Ha de gott därute!

God morgon,

I helgen som gick var jag och David i Stochkolm, det var på tiden att vi äntligen var där tillsammans även om vi kunde haft lite bättre väder. Det var jätteskönt att få ha möte med S-Studenters HBT grupp på fredagen och vi arbetade effektivt och kom fram till många bra saker som jag ser fram emot att se genomförda.

På Fredagskvällen kom så David med tåget och då var det ju självfallet helt fullt med folk på t-centralen och på centralen…lite fel timing om jag säger så. Det som är ett av Davids argument för att inte gilla staden är nämligen att det är så stressigt. Jag hävdar att det inte behöver vara det om man bara själv tar det lungt. Jag blir alltid harmonisk och avslappnad när jag kommer till Stockholm, men alla är vi olika.

Paula i förbundsstyrelsen var jättesnäll och lånade ut sin lägenhet så den hade vi under hela helgen och på lördagen vart det stan hela dagen och på eftermiddagen gick vi på Scala teatern för att titta på en ANNAN liten jävla show som framförs av en liten jävla kvinnorörelse bestående av Zeid Andersson, Ann Westin, Anna-Lena Brundin och Yvonne Skattberg. Det var en riktigt rolig show, men för min och Davids del så var första akten bra mycket bättre än andra. Det kändes som att det kunde fortsatt i samma tempo i andra akten för de slutade för paus när det var som bäst.

På Söndagen bar det iväg till Sundbyberg och hälsa på lite blandade kompisar som var på kattutställning. Jätteskoj, men inte för stackars David som inte tyckte det var så upphetsande att strosa omkring bland alla kattkäringar som kanske inte är så roliga!

Det var en trevlig helg och jag ser redan fram emot att åka upp igen, men denna kommande helgen så är det bröllop som gäller och det ser vi fram emot!

Take care därute!
Emil