Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

En av de saker vi kan vara säkra på är att när solen gått ner så kommer den för eller senare att gå upp igen! Det är så jag måste börja tänka. Det är så lätt att skriva blogg när jag är nere och därför är bloggen allt som oftast väldigt tung, mörk och dyster. Jag kommer dock då och då med små ljusglimtar, men det är så mycket lättare att skriva av sig när allt känns skit.

Är jag en över lag negativ människa? Nä det skulle jag inte vilja påstå, men denna bloggen startades en gång i tiden när jag var i ett stadie i livet då jag måde riktigt, riktigt dåligt. Jag var nyligen utkommen som homosexuell, jag hade precis börjat med min kamp mot vikten och emot den extrema utseendefixering som jag upplevde via QX. Det blev liksom mitt andningshål och lite av terapi för mig.

Jag skiftar också väldigt i intensiteten på blogginlägg. Ibland så skriver jag ett då och då, men ibland kan det vara mycket långt mellan dem. Det är då jag oftast mår som bäst för då har jag ju inget direkt att skriva om anser jag. Visst det kan låta konstigt, men jag kanske ska försöka ändra fokus på bloggen och göra den mer positiv. Jag är ju inte negativ konstant!

Vad händer i livet just nu då? Ja jag har börjat promenera varje morgon och kväll efter jobbet. Målet är att uppnå minst 12 000 steg per dag, vilket jag gjort och det känns skitbra! Jag har också lovat min älskling att jag ska bli en bättre pojkvän samt att jag ska upp direkt när jag vakna på morgonen och inte bara ligga kvar och slappa.

När det kommer till att bli en bättre pojkvän så handlar det mycket om att jag måste sluta analysera och oroa mig för allt runtomkring. Jag måste nämligen börja tycka om mig själv (ständigt återkommande i bloggen) och när jag börjar med det så kommer jag också att förhoppningsvis mer kunna slå bort känslan av att jag inte kan bli älskad.

Jag ska hur som helst försöka se det bästa i det mesta och jag fick ett så roligt mail idag från en kompis som passade så bra. Det avslutades med att jag bör ta livet som en hund. Det man då ska göra är att hantera alla stressiga situationer som en hund. Om jag inte kan äta det eller leka med det ska jag bara kissa på det och gå min väg. Det är otroligt tänkvärt!

Återkommer med ett inlägg lite senare, men hoppas att ni ser att jag försöker spegla lite optimism nu också!

Från det att jag gick upp tills nu ikväll har jag bara känt att jag inte borde lämnat sängen! Det hela började nog igårkväll när jag tänkte ta mig en dusch och upptäcker att vi inte har något vatten. Det visade sig att någon hade grävt av vattenledningen så den fick lagas under natten så duschen kunde jag ta i morse.

En annan sak som legat hos mig är att jag varit orolig för min älskade och hur han har det på jobbet. Igår berättade han att det återigen varit en kontrovers på jobbet i hans arbetslag och känslomänniska som jag är så tar jag med mig hans oro (som han säger att han inte har) och funderar på hur det egentligen är på jobbet. När han dessutom i morse säger att han inte kommer hem förrens sent ikväll för att han måste på ett möte med sitt arbetslag så får jag något i skallen som jag inte kan släppa på hela dagen, nämligen hur mötet kommer att vara. Det är väl klart man är orolig om den man älskar inte verkar ha det bra på jobbet, eller är jag konstig?

Förutom detta så är jag allmänt trött på allt då jag går och läggar mig trött och vaknar trött och sen är ganska trött under hela dagen. Jag vet att jag borde träna mer för att bli piggare, men det är svårt att få motivationen när man är slö. Jag ska verkligen försöka ta mig i kragen och få in rutin på det hela!

Igår skrev jag om att jag brutit mitt uppehåll på QX, vilket kändes lite konstigt, men när jag varit inloggad en stund kom ett meddelande från en kille som har jobbat på samma kontor som jag jobbar på nu och jobbar kvar inom NORDEA. Det var riktigt skoj och jag hoppas på att lära känna honom bättre. Skoj att kunna prata med någon annan inom företaget.

Nä nu ska jag fortsätta att deppa vidare, det är väl en vanlig höstdepp hoppas jag!

Have fun out there!
/Emil

Ikväll kände jag att det kunde vara skoj att kolla om jag fått några meddelande på QX nu när jag inte varit inloggad på nästan två månader. Tror ni att jag fått ett enda? Nej just de….detta kanske än mer bekräftar att jag inte har där att göra. Anledningen till att jag logga in är att jag två gånger fått mail från QX där de uppmanar en till att logga in samt att de undrar om man glömt bort att man har konto där.

Det ser dock so far ut som att det är samma sak som tidigare, en massa nakna människor som vill visa upp sina vältränade magar och som bara känns utseendefixerade. Jag tror att jag kommer att fortsätta timeouten framöver! Kanske till och med avsluta hela skiten. ;)

Idag har det annars varit en riktigt bra dag på jobbet. Har träffat många trevliga kunder och bara ett fåtal som haft en dålig dag. Det händer väl alla då och då. Jag intalar mig det i alla fall! Jag försöker gå minst 8000 steg per dag och so far har jag lyckats bra med det hela.

Något som dock suger ut en hel del energi är allt prat om finanskrisen som vi befiner oss mitt inne i just nu, det är klart att vi alla är oroliga för hur det går med våra placeringar. Det man dock måste ha med i beräkningen är att media är ganska bra på att skrämmas också. Det låter ju som om varenda bank i Sverige är på väg i konkurs. Det är ju inte riktigt fallet….

Nä nu ska jag ta en varm och skön dusch så hörs vi snart igen!
Over and out

Jag är hemma och pluggar idag också inför mitt stora prov som jag måste avlägga för att få arbeta som rådgivare. Det är mycket att plugga in nu när man lagt skolan på hyllan. Om det varit innan sommaren och innan man börja slappna av hade det varit mycket enklare för det är ju bara en bok. Jag gör som vanligt att jag läser boken från pärm till pärm sen börjar jag strukturera upp vad jag kan och inte kan osv. Det som dock är så jävla jobbigt är att man alltid känner att man inte kan något alls och ju mer man läser desto mindre tror jag att jag kan, men det brukar vara precis tvärtom när det väl kommer till kritan. Jag hoppas att så är fallet denna gången också! Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska skriva provet idag istället för att vänta tills imorgon. Jag måste få se vad för typ av frågor det är och jag känner att jag faktiskt inte får in mer som det är nu.

Så till något helt annat nämligen min Timeout från Qruiser som varat lite mer än en vecka nu. Det känns faktiskt skitbra att inte vara därinne och det är inget jag direkt saknar. Det jag dock kollar varje dag är QX, tidningen, för att se om det hänt något nytt. Det är intressant att följa de debatter som pågår där från och till och jag har ju själv haft med debattinlägg tidigare. Kanske blir snart igen, vem vet… Jag är i alla fall inte så sorgsen över att inte få en sexförslag eller ännu värre logga in för att ständigt ha en tom inkorg. Tänker hur som helst inte logga in sålänge jag är ur balans för det man ständigt matas med därinne är snea skönhetsideal och jag känner att jag inte passar in och den känslan kan jag lika gärna vara utan.

Annars rullar allt på i en rasande fart och i helgen ska vi ner till mina föräldrar i Nybro, vilket ska bli skönt har ju inte träffat dem på evigheter. Det kommer dessutom vara skönt att bara komma från Stockholm lite också och få perspektiv på vad som sker i livet. Får se vad vi hittar på i helgen, men syrran ska få ett litet besök i alla fall och sen ska jag ju träffa hennes herrbesök igen, får se om det blir något mellan dem!

Nä nu måste jag återgå till min sista genomgång av boken innan jag beger mig in till jobbet för ödets stund…håll tummarna för mig snälla!

Kom på att jag glömt säga att jag sen i mitten på veckan har tagit timeout från QX. Det kan vara ett bra ställe, men oftast är det ett mindre bra. De som följt bloggen eller som orkar se tillbaka vet att jag hyser en sorts hatkärlek mot den där sajten, men den är befogad! Om det inte varit för QX hade jag aldrig träffat David och några andra av mina underbara vänner, men samtidigt har det kostat mig otroligt mycket i form av förlorad självkänsla och panikkänslor! QX är en sajt som jag innerligt inte hoppas speglar HBT världen i sin helhet för gör den det så är allt bara en otroligt stor yta men går man under den så är det ett otroligt litet innehåll. Det är en sajt som många refererar till som köttmarknaden och sexsajten och jag kan till viss del hålla med för det är mycket naket och sexrelaterat därinne.

Jaja hursomhelst så har jag inte tagit bort mitt konto där, men jag har tagit timeout och tänker inte logga in på ett bra tag för nu ska jag jobba med mig själv! Då orkar jag inte se på hur alla ser så bra ut och jag känner att jag själv inte gör det. Sen är jag också less på att det bara kretsar kring sex därinne och därför har jag inte så mycket där att hämta då jag har min partner nu. Jag känner också att det tyvärr itne ger så mycket att försöka träffa någon ny vän därinne för allt som oftast så slutar det med att något blir fel eller dolda tankar om mer än vänskap.

Nä nu ska jag återgå till frukosten som precis vart klar….

Jag skrev ett inlägg häromdagen om HIV och vikten av att inte bara lägga allt ansvar på en person som är drabbad av sjukdomen. Det jag glömde nämna i det inlägget är att den lag vi har idag också kan få människor att faktiskt inte vilja testa sig. De vill helt enkelt inte veta om de har HIV eller inte för att om de har det på pappret så kommer det att försvåra deras vardag. Det är nämligen inte bara vid sex som man måste uppge att man har HIV, det gäller även vid läkarbesök, tandläkarbesök osv.

Det finns många som tror att HIV inte är något som drabbar dem samt att det är något som finns långt borta och drabbar barn i Afrika. Det är därför otroligt strongt av Andreas Lundstedt att gå ut med sin HIV-status. Detta ska han ha all heder för och jag har inget problem längre med att komma på vem jag vill se som årets homo på gaygalan! Det är JÄTTEBRA att Andreas offentligör detta inte bara för att det är en signal till alla i samhället att vem som helst kan drabbas utan också för att det kan ge en annan bild i media än hemska HIV-män som bara verkar njuta av att smitta flera. Den bild som media har förmedlat under senare tid är skrämmande för vem vill vara HIV-mannen? Det är den bild som svenska folket fått av en person som smittats med HIV och jag tycker att det är så otroligt synd att det är den bilden som givits. Ännu en gång stor heder till Andreas som nu vågar gå ut med detta och ge en bild av att alla med HIV inte är ”farliga”.

Jag personligen skulle vilja se en ny lagstiftning när det kommer till HIV-smittade och jag hoppas att mitt parti faktisk kan ta upp frågan och arbeta för en ny lagstiftning. Vi är bra på HBT-området, men det finns fortfarande så mycket som kan göras!Jag vill avsluta med två saker och det första är att uppmana alla nära och kära samt de som läser bloggen att använda kondom samt att begära att få testa er mot HIV! Det andra är att jag från botten av mitt hjärta vill säga TACK till Andreas Lundstedt för att han våga ge de HIV positiva ett ansikte samt att faktiskt våga komma ut med det fastän han vet att han nu för alltid kommer att förknippas med HIV.

Nu kommer nog det där mastodontinlägget som jag har burit på en bra stund….

Jag tänkte att jag skulle komma igång med bloggandet, men först måste jag ju gå igenom lite av det som hänt så att man hänger med…det är helt enkelt inte bra att ta en lång paus när man bloggar för då hammnar man lätt efter och vet inte riktigt vad man skrivit eller inte….det enda jag kan säga som är övergripande är att livet det rullar på vare sig man vill eller inte!

Så nu har jag helt enkelt gjort en lista med rubriker på vad jag måste ta upp i detta blogginlägg och det är: vikt, lägenhet, Tetra Pak, pojkvännen, politiken, QX samt skolan…..

Ska jag börja med vikten så kan jag säga att jag faktiskt gått upp i vikt, känns som ett litet misslyckande, men å andrasidan så har jag förra veckan förnyat mitt träningskort på friskis och svettis och från och med idag kommer jag att sluta köpa godis och börja räkna points igen! Jag ska träna på gymet samt på vanlig gympa och det ska bli riktigt skönt att komma igång igen! Jag behöver detta och det vore så underbart att nå min drömvikt…. Det sägs att det är bra att skriva dagbok om detta och att skriva ner sina löften till sig själv för då har man en större press att uppnå sina mål!

Tetra Pak och skolan är tätt samanfogat så jag tar båda på en gång…. Min klass på masterprogrammet har haft i uppgift att göra en business plan gällande miljöarbete och uplysning åt Tetra Pak. Min grupp ville att Tetra Pak skulle sluta använda vanlig energi och helt och hållet använda sig av förnyelsebar energi och på så sätt minska CO2 utsläppen. Vårt koncept blev jättebra och lärarna gillade det skarpt! Vi slutade som tvåa i tävlingen, men det gör mig inte så mycket då jag fortfarande är starkt övertygad att konceptet skulle i längden generera mer fördelar än det som gick vinnande ur leken.

Det är massor att göra i skolan, i den nya kursen ska vi skriva 3 rapporter på 10 veckor och slutsumman av sidor kommer vara ca 110 stycken och det är ett megajobb. Det känns som att all energi rinner ur en bara man tänker på det, men mina underbara klasskamrater hjälper mig nu att hålla glöden uppe. Nämnde mina planer på att hoppa av och att bli utskälld är inte det roligaste, men det fick mig att tänka om! Jag fick också ett av de finaste rekomendationsbreven någonsin av min lärare så nu är glöden på topp igen!

Så vad handlar detta med lägenhet om nu då? Jo jag har nämligen fått ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Stockholm! Det känns underbart att nu ha möjlgiheten att söka jobb i Stockholm och samtidigt slippa oroa sig för att vara utan bostad. Det finns dock ett antal problem också, varför ska något vara problemfritt? Det är nämligen så att jag pluggar till sommaren och jag har lägenheten från december, vilket medför dubbla hyror. Jag kommer att vara tvungen att köpa den (eller ja man kan ju fortsätta ha den som hyres när alla andra omvandlar, men det vill jag inte) och att få lån som student är inte det lättaste…. Sen det största problemet, min pojkvän säger sig avsky Stockholm och vill inte flytta dit! :S Återstår att se hur allt löser sig…..

Politiken då, vad händer där? Jag skrev för ett tag sedan en artikel om att civiläktenskap bör införas i Sverige och till min förvåning skrev många tunga politiker under den och den var i en hel del nät och papperstidningar. Ja även på qx fanns den representerad! Det är skönt att man faktiskt får gehör för sina åsikter och jag hoppas att det kan bli en politisk diskussion om detta inom partiet!

Framtiden vet jag inte hur den ser ut, just nu vet jag inte ens vad jag vill jobba med! En sak är dock säker och det är att jag vill ha något omväxlande och något som innebär mycket mänsklig kontakt. Att jobba med nätverksskapande och att jobba med relationer är något av det roligaste jag kan tänka mig, frågan är då bara var jag kan jobba med detta?!

Nä nu måste jag återgå till pluggandet, men vi hörs snart igen!

Over and out
Emil

Ja jag får ju fortsätta min antibiotikakur några dagar till så det blir ingen träning innan helgen! Jag börjar få panik nu så jag har börjat använda min stegräknare igen och jag har som mål att gå minst 12 000 steg om dagen och det ska jag bara lyckas med! Jag tänkte också börja med morgon och/eller kvällspromenad varje dag. Det är ju bättre än inget och sen ska jag spinna med Emma när jag blir friks igen. Börja använda mitt gymkort också…massor som ska göras och det kan väl inte vara så svårt att finna motivationen, eller? Jag har ju ett mål, att vara nöjd med mitt yttre och det är jag nog först när magen är helt borta även när jag inte har tröja på mig! Jag ser idag inte överviktigt ut och är inte det heller för den delen, men den lösa huden gör att man ser kraftigare ut än man är! Jag ska ner lite till i fettprocent och det kollar jag med min våg som även visar på nivån av fett och vätska i kroppen! Det är jättebra för då kan man se om propotionerna förändras i kroppen.

Jag har inte pratat med Fredrik som jag var på dejt med sist jag var i Stockholm, men jag tänkte ringa någon dag. Vi har ju haft lite sporadisk kontakt på QX, men det är svårt att avgöra något på det. Det kommer inte heller gå att avgöra på telefon tror jag, utan jag måste nog ta mig till Stockholm snart och träffa honom igen.

Häromnatten inträffade dock något som förvånade mig, en kille skrev och verkade jättetrevlig. Det var något speciellt med de meddelandet för det var inte lika nödtorftigt som de brukar vara. Jag svarar ju på alla meddelande så även detta och la ner lite energi att faktiskt svara på allt i meddelandet. Det kom ett ännu längre meddelande tillbaka och så fortsatte det några timmar. Jag kände hur ögonlocken bara blev tyngre och hur jag måste dra mig till sängen, men han var så trevlig. Då kom ett meddelande att han sällan är online på datorn och måste sova, men vi kunde kanske byta telefonnummer. Självklart kunde vi det och jag sände över mitt hem- samt mobilnummer och jag fick hans. Han skrev också att han skulle ringa mig dagen därpå, vilket lät helt okay. Dagen därpå (i förgår) väntade jag på att han skulle ringa, men när han fortfarande vid 21:30 inte ringt tänkte jag att han nog inte hör av sig. Då ringer telefonen och han var så lätt och trevlig att prata med så vi avslutade 02:30 för vi skulle båda upp tidigt igår. Igår kväll så ringde han igen och vi pratade en bra stund igen och han är jättetrevlig. Återstår att se om man känner likadant om ett par samtal till. Det är ju alltid skoj att lära känna nya människor.

Livet i stort då? Ja vad ska jag säga om det….jag har fått till ett utkast till mitt första majtal och det ser bra ut, finns lite att finjustera såklart och jag måste veta vad den andre talaren ska prata om samt vem det är. Hade möte om S-Studenter igår också och det ska nog bli bra, jag ska på deras ordförandeträff som är i Västerås nästa helg och det ska bli skoj.

Nä nu måste jag sluta för dagen i skolan är slut, jag ska till mamma och pappa på middag samt hem och städa. Visst är livet underbart ibland?!

Over and out

Jaha då var den här igen! Jag har varit sjuk i snart fem veckor från och till och nu klättrar jag snart på väggarna härhemma för att jag inte får träna! Det känns som att allt jag stoppar i mig går direkt ner och sätter sig på magen och låren. Visst jag har "bara" gått upp ett kilo över påsken, men det hade hellre fått vara ett kilo ner istället för upp!

Jaja, ska inte klaga för mycket för då kommer jag bara att bli deppig också och det behöver jag inte nu! Jag har faktiskt blivit alltmer positiv till livet igen och det känns underbart. Att vakna upp och säga till sig själv varje morgon att idag kanske är den första dagen på ditt nya liv. Visst det är ju inte det, men vem vet när den dagen kommer? Fram till dess så ska jag ta vara på det jag faktiskt har! Jag har lyckats med bra mycket mer än många andra. Jag har snart en civilekonomexamen (mindre än 2 månader!!) och bara det är ju stort. Jag har sedan tidigare en yrkesexamen som jag faktiskt praktiserat också med goda resultat genom åren.

Samtidigt som jag vet och inser att jag gjort ganska mycket så har jag panik för min vikt, jag har panik för min ålder och jag har panik för att jag inte gjort något med mitt liv. Hur kan man vara så delad som person? Ena sekunden är man stolt över det man gjort och i nästa har man panik för att man känner att man inte åstadkommit något?! Jag blir 25 år i år. Det är svårt att förstå att åren har gått så fort, jag konfimerades ju precis och tog min student. Vart har åren tagit vägen och det är där detta kommer in med att inte ha gjort något! Jag kom ut som homosexuell förra året, varför väntade jag så länge? Varför dejtade jag inte tidigare, varför vågade jag inte? Visst jag har gått miste om massor där, men jag har istället haft en stor personlig njutning av att ha många vänner, vara omtyckt av de flesta och älskat det jag jobbat med.

Många tankar, många funderingar. Det är väl så det ska vara? Jag har också kommit fram till att jag skriver en massa dynga i bloggen, så jag får be om ursäkt till den som läser mycket härinne för att ni får stå ut med mina ostrukturerade tankar. Det är som min dagbok detta så det är väl det som får vara försvaret.  Det hade varit skoj att se vad man får för bild av mig när man bara läser bloggen. Det är nog inte samma bild som man får om man träffar mig på stan eller över en fika. Jag är en ganska strukturerad kille med fötterna på jorden. En kille som har alldeles för bra koll på det mesta och lägger nästan allt onödigt vetande på minnet för att dra upp det vid ibland passande och ibland mindre passande tillfällen.

Om jag återgår till vikten så har jag i alla fall kommit fram till att den tydligen stör mig själv mer än andra! Jag har fått in en ny bild på QX som Teo tagit och det har faktiskt tro det eller ej kommit riktigt snälla mess! Det glädjer mig att faktiskt få känna att även på QX så kan människor vara riktigt gulliga och jag har varit på lite dejter och blivit bjuden på en drink på krogen, så jag är inte helt fel längre! Tänk den dagen man känner sig smal och vacker i sina egna ögon, den dagen jag kan gå runt med högburet huvud och känna "yes detta är jag och om det inte passar så dra!" Jag gör det redan idag för passar inte jag då är det deras förlust, men samtidigt älskar jag inte mig själv och kan då inte heller begära att andra ska göra det.

Nä nu ska jag avsluta detta långa och ganska röriga inlägg med en liten tankeställare som rör hundar och katter och den är underbar! Ni kan inte säga annat än att katterna verkligen tänker såhär! Jag vill citera den otroliga vandringen där katten i filmen säger: "Katter styr och hundar lyder" och det är så sant!

Skillnad mellan hundar och katter

En hund tänker: Schysst, de här människorna som jag bor hos ger mig mat, låter mig bo i ett varmt och torrt hus, de tar hand om mig, och bryr sig verkligen om mig. De måste vara gudar!

En katt tänker: Schysst, de här människorna som jag bor hos ger mig mat, låter mig bo i ett varmt och torrt hus, de tar hand om mig, och bryr sig verkligen om mig. Jag måste vara en gud!

Jag har idag suttit och slösurfat på QX och det kom några meddelande, hör inte till vanligheterna, men har faktiskt börjat hända sen jag fick in en ny lite tuffare bild! Den vanligaste frågan i dessa meddelande är tyvärr ”vad söker du?”. Ja vad ska man svara på det? Jag söker ju självklart nya trevliga människor att ha en konversation med. Sen ska jag inte sticka under stolen med att förhoppningen finns att stöta på Mr. Right en dag även om den chansen är ganska minimal via Internet.

Hur ska då denna mystiska person vara? Ja det kan jag inte heller svar riktigt på för om man har för många krav så kanske man missar honom i bruset! Det jag dock kan säga är måsten är att det är en trevlig, smart och ambitiös kille för annars kommer det inte att fungera. Intelligens är för mig sexigt och det är också tilltalande när en person vill göra något med sitt liv och försöker att fullfölja sina drömmar! En intensiv blick och förmågan att se humor i det mesta och ha nära till skratt är också något som tilltalar mig. Det ska vara en kille som inte tror att han har världen för sina fötter, även om så skulle vara fallet. Han ska leva i nuet och inte sitta på alltför höga hästar, det gör så ont när man skrapar på ytan och inser att det kanske inte är så att han har rätten att inta den positionen som han ger sken av. Ja det är lite åsikter ändå om hur han ska vara när jag tänker efter, men det är ju sånt som kan ändras från dag till dag och från person till person. Det enda jag är ganska säker på är att det nog lär ta ett bra tag innan jag finner honom eller han mig. Han kanske redan har korsat min stig, då hoppas jag att han gör det igen och vi inser det tillsammans!

Fram till dess tänker jag i alla fall försöka att roa mig och ha skoj! Jag ska leva livet och inte ömka så mycket som jag har gjort. Varje dag är en ny dag och varje dag ska man ta vara på! Kan jag försöka hålla mig till detta då? Ja och nej tror jag….jag är ju svensk så jag får svara kanske! *LER*

Over and out kosmonaut!

På fredagen var jag tvungen att gå upp tidigt, lite tung i skallen efter rödvinet, men ändå inte bakis. Skulle iväg och träffa Micke som jag haft kontakt med mycket via telefon och msn, men vi har aldrig träffats live så lite nervös var jag allt! Det hade jag inte behövt vara för han var precis lika go som jag uppfattat tidigare, om än lite stressad då jag träffa honom mellan två sändningar. Det är bara att hoppas att det inte dröjer alltför länge tills vi ses igen!

Från Micke bar det av till gamla stan för en fika med en vän från QX som jag pratat med lite fram och tillbaka. Det är alltid nice med nya människor och hans vänner som också var med var mycket trevliga. Vet inte om han var rädd för mig eftersom han hade med sig "backup", men jag är ju inte farlig! Det komiska var att när vi satt på detta fik så trillade Laila in med lite SSUare från Göteborg som skulle med på kongressen på lördagen. Lite roligt att de just skulle komma till det caféet vi satt på, det finns ju några i Stockholm att välja på!

Vad hände mer på fredagen?! Jo det var ju en liten konsert också…den får jag ju inte glömma! Från gamla stan bar det av till hotellet där jag lämnade min väska, tog en snabbdusch och sen bar det av mot globen och Dolly! Det var massor med folk när jag kom fram, ändå var jag där en timma före start. Förväntningen hängde i luften, det hade ju gått lång tid sen biljetten bokades!

Sen var hon bara där! Denna korta lilla dam som ändå gått över 60 års strecket och hon glänste! Jaja, inte undra på det när hela hon var ju full av paljetter, men det var ju ändå hon! Hon hade en underbar röst fortfarande och en glöd som jag skulle vilja tro är densamma som när hon slog igenom på 60-talet. Hon må vara gammal i år räknat, men i energi och utseende så är hon nog inte en dag över 30!

Hon körde fina medley, sina bluegrasslåtar och sen såklart sina hits genom åren och det var underbart att bara stampa takten, sjunga med och njuta! Att få sväva bort i några timmar och bara slippa tänka på hela omvärlden….

Nä nu får jag städa lite sen återkommer jag med resten av helgen!

Idag har jag suttit på en föreläsning och den var inte så jättegivande…kanske för att tankarna var på annat håll, eller för att jag helt enkelt inte tyckte att det gav ett endaste skit?! Det enda jag fick ut av dagen var huvudvärk och den vill inte ge med sig heller! :S

En kompis ringde mig ikväll, vilket borde kännas trevligt och göra mig glad, men nu känndes det inte alls så! Han har haft den underbara turen att träffa en kille som blev hans pojkvän ganska snabbt och jag vet inte varför, men jag känner mig bara så ledsem och nedstämd när jag pratar med honom. Det är som om jag mist honom! Jag gillar honom jättemycket, men jag tror helt enkelt att jag utan att själv ha velat erkänna det gått och hoppats på att han ska vara den rätta! Det är nu ganska uppenbart att så inte är fallet, men det känns ändå otroligt jobbigt att han har hittat någon samtidigt som jag är så otroligt glad för hans skull. Det är skumt att man kan känna så tvetydliga känslor, men kroppen och hjärnan är inte alltid så logisk!

Alla verkar lyckas och jag börjar allvarligt att ifrågasätta när det är min tur, om det kommer att bli min tur? När ska jag lyckas och få känna det där underbara? Ja jag vet, man är mer fri när man är singel och att det finns otroligt många vackra klyshor som man kan få höra när man börjar ge upp, men jag vill inte höra dem mer! Jag börjar bli rädd om inte livrädd att jagt ska få leva mitt liv i ensamhet, ja inte ensamhet där jag inte har någon för vänner har jag, utan en ensamhet där det inte finns någon som vill dela mitt liv och låta mig dela sitt som pojkvän! Jag har en "slogan" ¨på min sida vars andemening är att jag vill bryta mönster och inte bara traska på utefter de stigar och följa de fotspår som finns sedan tidigare. Jag vill gå min egen väg, men måste det innebära att jag går ensam? Finns där ingen därute som vill efterlämna sina fotspår tillsammans med mig? Det sägs så fint att det finns en för alla därute, men jag börjar ge upp hoppet. Jag vet att jag är inne i något som liknas med depression, men ja det är svårt att försöka se positivt på livet i vanliga fall och nu är det en absurd situation!

Nä nu ska jag försöka bryta det negativa tankemönstret för det är inte nyttigt för mig! I helgen ska jag till Stockholm som jag nämnt tidigare och där ska jag träffa en kille som också är sosse och det ska bli jätteskoj! Han verkar vara en så underbart go och vettig kille! Jag har pratat med honom via msn och QX en längre tid nu och jag ska äntligen få träffa honom live! Intressant att se om vi har lika mycket att prata om live som vi har haft via telefonen! Detta är något jag verkligen sett fram emot de sista veckorna och jag har lovat honom att han ska få se en anna sida av mig som varit frånvarande en längre tid. Jag hoppas därför att Dolly Parton på fredag får mig på bättre humör! Det borde hon lyckas med!!

Jag går också och hoppas på att få ett gästleg till den extra partikongressen! Alltid skoj med chans att träffa nya människor och jag ser fram emot att få träffa Laila och ta en fika igen!

På söndag ska jag och se Al Gores film tillsammans med killen jag nämnde tidigare som handlar om miljöhotet som finns mot vår jord! Det är Margot Wallström som ska hålla ett litet inledningsanförande. Det ska bli jätteintressant att få träffa henne samt höra vad hon har att säga om miljön innan jag drar ut på havet för att lyssna på schlagers på en liten dygnskryssning…

Nä nu ska jag gå och lägga mig i min ensamhet och inte försöka tänka på den, även om det självklart tar emot! Ensamheten måste vara bland det hemskaste som finns när man inte vill ha den och bland det mest befriande när man bara väntat på den! Ja jag vet inte, men jag vill inte vara ensam!! Inte nu, inte i det förgångna och absolut inte i framtiden!

Kram på er därute!

Idag är första dagen i mitt nya liv! Kommer inte ihåg vart den raden kommer ifrån, men den är nog genomtänkt! Jag har pratat med en tjej i morse som försöker muntra upp mig, samtidigt som hon inte går in och styr och ställer. Det är jätteskönt att få bolla med någon, det som dock förvånade mig var när hon säger att hon tycker att jag ska börja skriva något i bokform…. Det kanske vore något, men i så fall om vad och till vem? Bloggen är mitt bollplank för att få ut tankar ur huvudet och ibland kan inläggen säkerligen vara väldigt röriga och då är också tankarna så! Ibland är inläggen glasklara och då vet jag också i skallen att det är på detta vis.

Jag sov inte mycket i natt, men det hade jag inte väntat mig heller. Dumt nog sände jag ett SMS som inte var så snällt mot mig själv och inte heller mot Micke där jag i stort sätt bad om ursäkt för min existens och att jag kommit in i hans liv. Det är inget att be om ursäkt för, jag är den jag är och jag ska också så vara! Varför är jag då så orolig och osäker att jag måste be om ursäkt för mig själv? Ja jag vet inte, men det är väl känslan av att bli bortvald som också påverkar hjärnan och självkänslan till att tycka att man är en förlorare. Det är bara det att jag inte är förloraren, om jag nu inte gör mig till det och det är tyvärr det som skett på sista tiden. Om jag nu har känslor för någon och han har det till viss del men inte starkt nog, då kan jag ju inget göra? Det som sårar mig mest är också att jag ser något bra gå ifrån mig, men det är bara att hoppas att jag får se något minst lika bra igen och då hoppas på att han ser mig också!

Jag skrev en dikt för längesedan som var riktad mot min första kille som bedrog mig i över en månad med en annan kille. Jag skrev den på natten innan jag konfronterade honom och jag fick mycket inspiration från min vän Emmas låt! Jag har inte lagt ut den på bloggen tidigare, men gör det idag för den kan även beskriva min sinnesstämmning på många andra plan och gentemot andra personer och deras sätt att behandla mig på! Det jag kan se är att historien upprepar sig! Det som jag skrev då en ledsen natt i sommras kan också på sätt och vis passa in nu!

"Jag kan bara inte förstå vad det är jag ser just nu! Vad är det mina ögon visar mig och vad är det hjärnan försöker upplysa mig om? Jag kan bara inte förstå att du med avsikt valt att skada mig och mina känslor, du har försökt ta min trovärdighet ifrån mig och du sänker mig till botten!

Jag var i tanke och handling helt öppen, ärlig och ren gentemot dig, men nu när vi kommer till den punkt där sanningen måste fram så antar jag att det var naivt av mig att begära detsamma av dig! Jag valde att öppna mina ögon och vad fann jag? Jag fann en massa tomma ytor i mitt inre. Jag började sakteligen inse vad det är som sker och jag är så vilsen i mig själv just nu!

Du ska nu minnas att ett sår läker med tiden om förustättningarna är de rätta! Det är när såren läkt inte jag som kommer att sitta där och undra vad jag gjorde fel! Det är inte jag som kommer att få dras med ett dåligt samvete och det är absolut inte jag som kommer att vara den som förlorat på det hela!

Så jag önskar dig lycka till med ditt liv och din trasiga själ! Nu är det jag som måste få sörja och gråta, men när morgondagen närmar sig är det jag som går!

Vem tror du att du är som lämnar ut mig till en enorm sårbarhet?
Vem är du som tror att du har rätten att stjäla min heder?
Vem tror du att du är som kan behandla mig och andra såhär?
Du vet nog inte ens vad det hela handlar om och vem jag är?
Vem tror du att du är för mig, har du ens tänkt på det?"

Många hårda och besvikna ord och tankar har det varit under mitt första år som öppen homosexuell. Det har varit en omtumlande tid och jag kan förstå varför många homosexuella män och kvinnor mår så otroligt dåligt. Nu är det inte som så att allt i gayvärlden är hemskt! För det första så när jag säger gayvärlden så menar jag inte att vi har en egen värld, utan det är ett uttryck för min del som berör den del av den värld vi alla lever i som homomsexuella rör sig i. Det är den värld där qx är vedertaget, där vi kan gå på Patricia och festa loss! Den värld där utseende är otroligt viktigt, där man ibland känner sig utanför bara för att man inte bor rätt, har rätta kompisarna, har rätta utseendet osv. Det är det jag kan kalla gayvärlden. Alla som är homosexuella är inte såhär! Det finns ytlighet och alla andra komponenter överallt i samhället. Det är bara det att av någon anledning så blir det mycket centrerat i gaykretsar. Får ibland känslan av att killar (för det är bara där jag kan uttala mig!) är rädda för att bli sårade och därför sårar de själva. Det är väl lite som med mobbing där de som mobbar är de som är livrädda för att själva bli ensama och därför drar de med sig ett antal person för att mobba den som är svag och på så sätt få en social ställning!

Idag ska jag ta och gå en promenad ut till mina föräldrar, det är en mil enkel väg! Det är väl bra så att man får lite motion nu när man legat på latsidan med träningen i två veckor! Det är ju inte för att jag velat lata mig utan mer för att jag varit sjuk, men det är ändå kroppen som blir lidande…. Jag måste kämpa på om jag nu ska nå beach 2007 *ler* låter alltid så sjukt när jag ser det på QX, men nu har jag också fått använda det! *ASG*

Nä om jag skulle ta och leta upp ett par bra skor nu, ladda iPoden med lite musik och sen traska iväg. Kommer nog ett inlägg ikväll också efter melodifestivalen för den får ni inte missa!! Det är ju nu det drar igång och fy tusan vad det ska bli skoj! Något annat att tänka på liksom! Det är väl det som räknas? Att man gör något, att man tar tag i sig själv!

Kram på er därute och se vad ni har! Gör inte som jag som bara ser efter vad jag inte har för det är självdestruktivt!

Så nu var man igång igen… Det känns så skönt att få använda huvudet lite då och då! Jag vet dock inte om jag är på rätt spår, men det kändes som att en och annan pusselbit föll på plats idag.

Jag läser en kurs i emotionell marknadsföring just nu och jag är ju lite ur balans om jag säger som så. Det är alltså inte så lätt att just nu sitta och läsa om hur underbara känslorna är när man är nykär, när man möter mannen i sitt liv osv. Det är klart att tankarna vandrar iväg och det är klart att jag funderar över vad det kunde bli mellan mig och "gubben" om han nu inte gjort som han gjorde utan att ens ge mig en chans! Det är mellan hopp och förtvivlan som jag går genom dagarna just nu, jag saknar att höra av honom något fruktansvärt samtidigt som jag är sårad för att han så lättvindigt bara kunde välja bort mig! Får väl se om jag någonsin hör av honom igen, det är upp till honom, men jag vet ju vad jag vill….

Jaja livet är som livet är och ibland går det upp och ibland går det ner! Jag engagerar mig till tusen just nu känns det som, jag vill få lite liv i S-studenterna, jag vill se om jag och Kalle kan få igång SSU Nybro igen, jag vill göra ett så gott arbete jag bara kan i nämnden osv.

Jag har idag också varit på kåren och anmält mitt intresse för att engagera mig i kårfullmäktige, men missade deadline med ett par dagar så får se om jag kommer in lite senare. Kan i och för sig vara bra då jag redan har massor att göra, ska ju börja jobba på McDonald’s också framöver.

Ja varför gör jag då allt detta? För att jag trivs med det? För att jag behöver pengarna? För att ha något att göra? Ja jag vet ju det riktiga svaret och det är en blandning av de tre översta, men främst gör jag det för att undvika att bli sittande hemma och börja tänka. Varför blir tanken, varför väljs jag bort, varför är det ingen som ser mig för den jag är? Sen fortsätter det med frågan om varför är jag en bra vän, men ingen kan se mig som något mer och varför ska det vara så? Jag hör vänner säga att det inte är jag som får miste om något, utan att killarna inte inser vad de gått miste om! Ja, men om det nu är så varför är det ingen som ens ger mig en chans?!

Nej nu ska jag inte börja gnälla igen om hur synd det är om mig. Jag har mer än de flesta, jag har vänner, jag har en familj som älskar mig, jag är smart, jag har bra betyg, jag har bra jobb med bra arbetskamrater, jag har en fin lägenhet osv. Jag har ett bra liv förutom att jag inte har någon att dela det med just nu… Ska jag då bli ledsen och gräva ner mig över att en enda sak inte funkar? Jag har en kompis som jag lärde känna för många år sedan via katterna som heter Emma. Hon är en underbar levnadsglad människa som jag älskar mycket och hon sa en gång till mig såhär: "Om hela livet känns bra och det är en enda del av livet som inte är bra. Varför då leva med den biten som sårar och gör ont när man kan skära av den och leva lycklig utan den?!". Detta har följt mig en hel del utan att jag tror att Emma inser att det etsat sig fast i mitt minne. Det har följt mig när det tog slut med Thomas, när Anders gjorde som han gjorde osv. Det enda är att jag börjar bli trött med att få in människor i mitt liv som jag efter ett par veckor eller månader sen bara blir av med. Jag lämnar visserligen över bollen, men de hör inte av sig vilket på sitt sätt också är ett svar på hur mycket jag betyder för dem! Även tystnaden kan tala sitt egna språk och jag tror det talat det ganska klart för min del genom sista året!

Sen kan vi ju ta det med självkänslan som bara dalat sen Micke ringde och sa att han funnit en annan! Jag började direkt fråga mig själv som kan ses om mina brister och vad det är för fel på mig! Det är sällan jag ser mig som i en återvändsgränd, men just nu känns det som det…. Jag satt på QX två dagar nästan och bara hoppades på att finna en kille direkt, snacka om desperat då! Jag har nu tagit en timeout från det stället för mitt beteende var knappast bra för mig, snarare sjukt destruktivt! Det är inte så bra att se kille efter kille som skyltar med sina perfekta kroppar och halvspydiga presentationer. Det är som en köttmarknad emellanåt och jag trivs inte med det, men vad ska jag göra när jag bor i Kalmar?! Det är dött här!

Jag har varit sjuk också så jag har inte kunnat träna och det är inte heller bra för då får jag dåligt samvete för att jag inte kämpar med vikten, men sen börjar jag ge upp om vikten för jag känner att "gayvärlden" ändå inte kommer att acceptera mig för den jag är! Det är alltid någon som är mer vältränad, smalare, snyggare osv. Jag vill göra det för min egen skull och jag måste finna mig själv annars kommer det inte gå bra!

Ja vart skulle jag nå med detta inlägg? Det vore kanske bra att fundera på innan man skriver, men just nu är det bara en massa tankar som snurrar i huvudet om politik, utseende, qx, gayvärlden och dess fördomar, träning, vikt, vänner och varför jag är så nedstämd!

Kram och god natt!

Idag är inte min dag Jag började dagen med att försova mig, blev väckt av Anna på jobbet när hon ringer och frågar om jag sover gott! Det är så pinsamt att försova sig, men jag har kommit fram till att jag har tagit på mig för mycket jobb och skola på en gång. Det fungerar inte att jobba massor och sen försöka sig på 42p så jag har idag bestämt mig för att inte ta projektledningskursen på 10p utan nöja mig med de andra poängen.

Det är underbart att jobba i alla fall. Jag känner att det är jätteskoj att få vara igång igen och jag får mer tider en jag kan ta just nu så behovet och saknaden efter mig måste vara stor… *ler*

Jag håller på att bli sjuk….jag vill inte, jag hatar att vara sjuk! Har tyckt synd om "gubben" nu sen vi lärde känna varandra för att han haft förkylning och bihållsinflammation. Jag sände till och med upp lite tabletter som hjälper till att tömma bihållerna och nu har jag nog åkt på samma sak själv. Kan det smitta via telefonen? Jag tror inte det, men vem vet.

Jag ska skriva lite om vänner också… Vad är en vän? Är det någon därute som reflekterat över det? Jag får ofta höra att jag kan skatta mig lycklig som har så många vänner, men har jag det? Jag är inte lika säker för det beror på hur det deffinieras. Visst har jag många kompisar som jag känner ganska bra och pratar med till och från, men hur många nära vänner har jag? Ja ni vet sådana man kan dela allt med från minsta lilla skitsak till världens undegång ungefär. Jag har en handfull sådana vänner som jag kan lita på till 110%, men det är inte mer än en som jag pratar med dagligen. Jag umgås inte jättemycket med någon på fritiden då de flesta av mina vänner finns utspridda i landet och det är väl det jag saknar i form av vänner. Det är att ha någon att umgås med på kvällarna, någon att ta ett glas vin med, någon att se en film med och ja ni vet bara finnas till med. Låter nästan som att jag pratar om en pojkvän och visst så kan det vara men skillnaden är att en riktigt nära vän har man inte sex med och det har man med en pojkvän! Jag vill ha en pojkvän också och jag hoppas att det inom en snar framtid finns någon för mig, men det ligger i ödets händer som det är nu….

Annars har det nog inte hänt så mycket i livet sen sist….pratar en hel del i mobilen med "gubben" på sistone, men det blir ju också ett smtal om dagen med Markus såklart så vi får updatera varandra om vad som omkring oss!

Jag kan väl säga att jag på nytt har paus från qx….ja jag vet det är mycket pauser som inte varar så länge. Det gör inget att de är korta och denna gången har jag inte det för att jag blivit sårad utan för att jag helt enkelt inte finner tiden att sitta där. Jag har en trevlig kille jag pratar med och jag har mina vänner samt fullt upp med skola och jobb!

Jag kan nämna också att jag fått min iPod nu från USA! Det är jätteskoj och jag har snart lagt in alla mina och föräldrarnas skivor och jag är uppe i ca 1500 låtar så lite skivor har vi allt….även om det inte är som många andra!

Nä nu är det sängen för mig!
God natt på er alla därute!

När jag ändå är igång och filosoferar lite negativt så kan jag riva av detta också! Det handlar om fördomar i allmänhet och gayvärlden i synerhet såklart!

Jag vet att vi alla någon gång har hört att vi homosexuella vill bli accepterade som de vi är och att alla med en fördomsfri och öppen attityd alltid är välkomna i HBT-världen, men är det verkligen så fint som vi säger?

Jag vet att vi alla homosexuella och ja faktiskt heterosexuella också vill bli accepterade för de vi är och vad vi är (även om jag hatar att skriva på det sättet!) och vi vill väl alla runt om i världen få leva våra egna liv utan att fördomar ska få förstöra eller trycka ner oss i skorna? Då kommer vi till det jag anser vara så konstigt med gayvärlden och det är att jag om jag ska vara ärlig och uppriktigt aldrig någonsin mött så otroligt många fördomsfulla människor sen jag kom ut som homosexuell och fick en större kontakt med bögar från olika delar av Sverige!

Detta är förstås otroligt sårande för mig som människa då jag håller starkt på individens eget värde och för mig bygger fördomar på okunskap. Kan vi då hävda att homosexuella har okunskap om homosexualiteten? Nej knappast troligt så vad är det då som gör att bögar är så otroligt fördomsfulla mot andra bögar och inte bara det utan även mot hetero- och bisexuella! Det är bara att titta inne på QX där det gång på gång uppmanas att heterosexuella ska förbjudas därinne, varför ska det förbjudas? Tänk om en heterokompis till mig vill vara med, ska han eller hon inte få vara det i så fall? Vad har vi för rätt att leka polis? Jag kan däremot bli riktigt sur när heterosexuella killar (för det är främst killar) skriver på sina sidor att de inte vill få meddelande från killar, men ändå har de helnakna bilder på sig på ett gaycommunity?! Det var i och för sig inte det jag skulle skriva om utan mer om utanförskapet och fördomarna som homosexuella hyser mot andra homosexuella.

Jag har länge tänkt på dessa fraser om att vi vill bli accepterade av omvärlden, att vi vill bli omtyckta för de vi är osv. Ja men hur ska omvärlden kunna göra det när vi inom HBT-världen inte ens själva kan ge oss acceptans?

Jag menar inte att det inte skvallras eller bedöms inom heterosexuellas relationer och kretsar, men jag levde som heterosexuell till början av förra året, det vill säga 23 år av mitt liv och jag har då aldrig någonsin ens varit i närheten av allt det skvaller, avundsjuka, bedömning av utseende, smutskastning osv. som jag har fått uppleva på sista tiden. Vad säger detta om oss egentligen?

Jag skulle vilja säga att jag kan dra en hel del paralleller mellan gayvärlden och kattvärlden för det är ungefär samma sak. Vi ler och är glada mot varandra när vi ses och så fort vi kan så baktalar vi personen ifråga. Du kan inte riktigt veta vem som är vän och vem som är fiende och rätt vad det är så sticker vännen din dig i ryggen med en kommentar, handling eller liknande och vi kan börja undra vad det är för värld vi lever i.

Vi homosexuella måste soppa rent framför vår egen dörr innan vi kan begära att någon annan ska göra det framför sin! Det är faktiskt inte rätt att kasta sten i glashus när vi först kan öppna dörren och kasta ut stenarna där. Det vi måste börja med är att se vad det är vi håller på med och börja inse att allt inte handlar om sex!

Oj detta blogginlägg kommer att ta upp i stort sätt alla mina kategorier, skoj!

Jag var ju ute på nyårsafton som jag skrev tidigare och var där med en kille som heter Victor. Han har fått mycket känslor för mig på kort tid och nu när jag väl har en kille framför mig som visar att han tycker jättemycket om mig så känner jag inget!! Vad är det som är fel egentligen? Jag har fått göra klart att mina känslor är i uppror och att jag egentligen inte vet vad jag känner, tycker och tänker….

Det var mycket intryck när jag var i Malmö denna omgången… Det var första gången jag besökte Wonk som är en gayklubb i Malmö och jag kan väl säga att jag kände detsamma som de få gångerna jag varit på gayklubb att drömmen om att få vara mig själv, dansa som jag vill, sjunga med till ABBA, Nanne osv. på ett golv där det i stort bara spelas schlager! Det är helt underbart och det är så in i skogen roligt! Att sen se killar och tjejer här och var som kysser sina älskade eller bara partnern för kvällen helt öppet gör inte saken sämre direkt. Jag känner bara mer och mer att jag måste flytta när jag är klar med skolan. Det finns en hel värld därute som bara väntar på att bli upptäckt!

Vad ska jag då göra tills jag kommer att flytta till denna världen? Jag är ju inte ensam i Nybro direkt, men jag saknar ändå närheten och känner en ensamhet i den bemärkelsen. Är ett förhållande lösningen på det i så fall? Det är ju inte rätt att lura mig själv och någon annan att ge sig in i något som kanske på förhand redan är dömt? Jag vet inte om det är det som får mig att inte känna att jag är rädd att det är jag som känner fel, kan man känna fel?

Jag vet inte vad det är med mig men mina få små besök i gayvärlden (utanför qruiser, som bara är en fiction) får mig att känna att jag inte är så ensam och musikens sköna dunk gör att jag känner mig fri, ledig osv. Jag kan för första gången inse att det kan vara skoj att vara lite full och dansa omkring tills svetten rinner och jag har träningsvärk i bak och lår dagen efter.

Jag kan inte göra det när jag är på en vanlig krog i Kalmar då jag faktiskt är lite rädd för konsekvenserna av det hela… Det är inte helt okay att sjunga med i fångad av en stormvind eller jag ljuger så bra och dansa järnet i Kalmar som kille. Nej det ska vara lite tufft och lite macho. Visst det finns i gayvärlden också, men där är det mest hur du ser ut och inte hur du är som spelar roll. Samma skit men på ett annat sätt alltså!

Så vad ska jag göra i Nybro i 1 1/2 år till då? Jo jag ska få ordning på mig själv vad det gäller vikt och träningen. Ska börja på spinning nu så snart jag har haft tentan så jag får upp lite bättre flås och kanske bränner en kalori eller två mer!

Jag mår så mycket bättre nu än jag gjort på länge och jag känner att Anders, Thomas osv. faktiskt är goa killar på sitt sätt även om jag blivit grymt sårad och faktiskt gjort avkall på studierna för deras skull. Ja även ekonomin har fått känna på sitt, men det är en helt annan sak!

Jag ska väl sluta nu innan jag skrivit ett sådant mastodontinlägg igen. Jag vet inte varför det blir så långt alltid…. Jag skriver nog för sällan helt enkelt eller så tänker jag för mycket!

Saknar kommentarer!! KOMMENTERA MERA!

Kram Emil

Ja vad tänker vi med egentligen? Alltså jag började fundera idag som så många gånger tidigare på om QX och gayklubbarna bara är en enda stor köttmarknad där en del personer kan komma och ta för sig av det som utbjuds? Jag kan börja med mina få besök på gayklubbar (det är inte alltför många tyvärr) och ja det finns en hel del trevliga och goa killar där förstås, men när jag går ut på Palace t.ex. så ser jag inte ens en handfull grupp killar som är klädda bara i linnen och ja ibland inte ens något alls på överkroppen! Det är kanske därför så många bögar i stort sätt bor på gymmet för att se sådär riktigt bra ut så att killarna bara flockas kring dem? Det är nog därför var och varannan kille på QX har med den nu ”obligatoriska” magbilden där man visar magen som man spänner så fint för att visa de rutor man fått genom det idoga arbetet på gymmet.

Jag pratade med en kille på QX för några dagar sedan som är jättesöt och jag tyckte han hade så fin presentation för han beskrev att han var så trött på alla oseriösa killar och att han ville höra ifrån seriösa killar. Helt okay i mina ögon, klart att vi alla är trötta på dessa oseriösa killar, men killen har ju hela sin sida full med bilder på sig själv i bara boxershorts i mer eller mindre utmanande positioner! När jag påtalade detta fick jag till en motfråga som svar, nämligen: "hur många mess får du på QX om dagen"? Ja jag får ju inte så många så jag svarade som det var och då sa han att om jag visar lite hud så kommer det att strömma in. Är det detta som ska påverka? Ja i gayvärlden är det nog tyvärr så. Jag har en kompis som la ut en bild på en vältränad ganska känd simmare på sin sida och vips så började messen komma in, men med sin vanliga bild så kommer det inte en bråkdel av dessa meddelanden! Vad betyder detta då? Jo att man vinner på att vara oärlig och att allt handlar om utseende i första anblicken. Det är då rutorna på magen avgör, därav ser vi att var och varannan medlem har detta på sig och det går ner i åldrarna så till och med 15 åringar har det nu!

Jag vet att jag låter bitter i bloggen ganska ofta över gayvärlden och visst jag är inte den där killen med utseendet som en fotomodell och jag är inte vältränad och trådsmal (underviktig) som tydligen är idealet. Visst jag är söt, det tycker flertalet äldre herrar, men de killar som är i min egen ålder som jag skulle vilja höra av de uppskattar mer en snygg mage än ett vackert ansikte (hoppas innerligt att det är fel uppfattat av mig)!

Sen när jag ändå är inne på kraven som gayvärlden har på dess medlemmar så kan jag ta upp lite fördomar som finns mot oss. Den allmänt vedertagna bilden av en homosexuell man är att han är fjollig, gillar schlager, är modemedveten och alla hans kompisar är av det kvinnliga könet. Jag är lite besviken över att behöva säga att de stämmer så bra så ni kan inte tänka er! Det är faktiskt bara detta med fjolligheten som jag kan säga inte stämmer. Det som bara är viktigt att nämna i samband med detta är att det material jag fattar min tanke utifrån är de killar jag ser på QX och de gånger jag besökt gayklubbar. Jag ska inte sticka under stol med att de stämmer jäkligt bra på mig också, jag älskar schlager, jag har mest tjejkompisar och jag tänker mer och mer på vad jag har på mig även om jag inte är märkesfixerad. Det jag inte känner mig som är fjollig och jag har inte fått höra att jag är det heller….

En sak till som slagit mig när det gäller gayvärlden är att alla tycks känna varandra eller har gemensamma bekanta. Visst kanske inte så konstigt då det är en liten värld, men ändå? Det är som att alla acklimatiseras efter en redan färdig ritad mall där vi lyssnar på ungefär samma musik, klär oss nästan likadant och har sex med allt och alla så att vi i stort sätt på ett eller annat sätt är buksvågrar. Är det så att vi pressas in i denna mall och det är meningen att vi alla ska bli likadana? Jag börjar faktiskt undra om det är så skoj att alla är lika, eller varför vill alla det? Är det så det ska vara? Är det för att vi alltid känt oss lite utanför med vår stora hemlighet som vi burit på genom massor med år och att vi nu inte vill göra bort oss och därför anpassar oss? Ja jag vet inte, men jag kan bli så trött på det! Jag vill träffa unika människor och inte 15 likadana bara för att det är snyggt och rätt för tillfället!

Jag vet, jag låter bitter, men varför ska jag behöva be om ursäkt för det? Är det utseendet som ska avgöra allt? Jag anser inte det för då är vi helt fel ute. Visst jag vill också ha en kille jag attraheras av och jag kan också döma efter utseende, men det är inte det som är det viktigaste! Det sätts upp så otroligt höga krav på en pojkvän bland homosexuella så jag undrar om de själva kan uppfylla sina krav? Är det så viktigt vad omgivningen tycker? Det borde vara viktigt vad man själv känner innerst inne som ska avgöra!

Jag kanske är såhär bitter och negativ bara för att jag inte blir vald, men låt mig vara det då för jag är trött att ha ångest över vikten! Det vet jag att jag kommer att ha tills jag också kan ta den där förhatliga magbilden. Jag kommer inte att göra det, men jag vill veta att jag åtminstone kan göra det! Så jag är på väg att formas in i gayvärlden precis som alla andra, men jag kan i alla fall streta emot lite.

Nu jävlar ska jag plåga alla som tycker att jag inte sjunger så bra! *LER*

Jag bestämde ju inatt att ta timeout från QX och vad händer? Jo, jag tog timeout som jag sal, men när jag kom hem idag så ligger det ett stort vaderat kuvert till mig! Det från från Qruiser och QX och innehöll en DVD skiva med Carola låtar. Det är en karaokeskiva så nu får jag nog se till att arrangera en sing-a-long tävling här hemma!

Jaja, var bara det jag ville skriva just nu…ska iväg och träna lite var tanken!

Se ya later!

Jag har tagit ett beslut och det ska jag följa denna gången, därmed basta!

Jag har precis updaterat min sida på QX och meddelat att jag tagit time out! De jag känner därinne kan nå mig på min mail som jag också lämnade. Den kan jag lämna här också för den delen: redlime82@gmail.com

Jag känner att QX inte får mig att må särskilt bra just nu. Det är faktiskt så att våra liv består av flertalet olika delar. Skulle det då vara så att en av dessa delar hela tiden tar energi och kraft från de andra delarna så gör vi bäst i att ta en paus från just den delen, eller kanske rent utav avyttra den. Det tänker jag då inte göra med QX då jag fortfarande anser att det är ett bra forum överlag!

Det är av främst 2 anledningar som jag tar timeout just nu och den ena är att jag inte orkar med all denna sexfixering som råder därinne, det enda jag saknar just nu är närhet och visst jag kan få den genom något som är för en natt, men det är inte den närheten jag saknar. Den andra anledningen väljer jag att hålla helt för mig själv, men den är också motiverad om jag säger som så (känslor försvinner inte över en natt!).

Jaja ville bara klargöra att det får vara nog någon gång och ikväll kom sista droppen som fick min bägare att rinna över. Jag måste se till att finna mig själv igen, jag måste finna skolan samt den kärnan inom mig som alltid fått mig att brinna för skolan! Jag måste med andra ord få komma igång med mitt liv igen och inte leva som en zombie utan vilja, mål eller styrka (därför får morgondagens göra vara att julpynta eller i alla fall få upp stakarna)!

Om det nu är så att det finns en drömprins någonstans därute så kanske han kan ge sig tillkänna?! Detsamma önskar jag att någon gör till min älskade vän….jag hoppas nästa änmer att den rätta kommer så att han får finna lyckan! Den är han mer än väl värd! Han är så underbar och han har verkligen kommit ur sitt tidigare handlingsmönster. Det gör mig så glad att han faktiskt lyssnat på mig och tagit tag i det han själv redan insett!
Jag är så otroligt glad att killen jag såg bakom det där skalet faktiskt finns och är än mer genuin samt underbarare än jag kunde föreställa mig från första början!

Over and out!