Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Det har gått en vecka sen sista inlägget och jag måste skärpa mig. Finns ju massor att skriva om egentligen både när det gäller privatlivet, politiken och arbetet.

I helgen bar det av med de nyfunna vännerna Steffan och Christoffer till Dalarö och för att underlätta så erbjöd vi oss att hämta upp dem vid Hornstull. Sagt och gjort så packade vi väskan med en filt, ett spel som heter blokus (skitroligt, men tankekrävande spel som varmt rekommenderas) och såklart badkläder! Jag programmerade in deras adress och när jag skulle ansluta antennen som gör att GPSen känner av om det är vägarbete eller liknande så dog batteriet i den. Ut med sladden och in med laddaren och sen tillbaks i hållaren igen. Det jag dock glömde var att åter sätta i antennsladden. Vi åkte efter GPSens anvisningar, men när den säger att vi ska svänga av så finns där ingen avfart då denne är avspärrad. Vi blir därför tvungna att åka in till centralen innan vi lyckas vända igen och så snurrar vi runt i staden i nästan en halvtimma innan vi kommer rätt. Jag avskyr att de stänger av halva staden under sommaren för att bygga om vägarna, men någon gång måste det ju göras. Väl där så kliver vännerna in i bilen och jag programmerar in vår nästa destination, nämligen stranden och den underbara solen! Tror ni vi kommer på rätt väg? Nädå ytterligare ett antal varv runt i staden för att hitta en väg ut på rätt håll. Det var nära att jag och David vart sura på varandra, men det gick bra och vi kunde behålla husfriden. Det mest irriterande var att när jag dagen efter skulle och vattna en kompis blommor satte jag i antennsladen och den varnade då direkt för vägarbetet och gav mig förslag på alternativ väg och vips så såg jag inte ens den där "svordom" avspärningen som ställde till det så dagen innan!

När vi väl kom fram fick vi parkera hos min pappas kusin på deras landställe och det är så underbart därute! Hade fått en vägbeskrivning också till en ganska avskild plats där det inte var så mycket människor. Jätteskönt att få ett svalkande dopp och sen prata en massa och spela spel. Det är precis så man ska ha det! Det hade dock inte varit fel om man hade det så en vecka eller två på semester utomlands, något att satsa på nästa år!

På lördagskvällen var det vi som bjöd på husesyn och middag. Vart jättegod Västerbottenpaj (från Ica i Sickla. Kommer inte ihåg tillverkaren, men det är bara de som haft den vad jag sett) med sallad och vin. Sen efter det bjöds det på kräftor från Vättern som Davids pappa kokat och fixat med.

Det var med andra ord en riktigt trevlig lördag och igår blev det därför mycket lugnare med två Harry Potter filmer och en underbart god bärpaj som David svängde ihop. Han använde muscovadosocker istället för vanligt socker och det rekommenderar jag er att testa. Vart en kolaaktig smak på degen.

Det var lite kort om helgen de…..

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

Ja det är synd att påstå att jag är direkt överaktiv här på bloggen, men jag tänker ofta på att skriva. Det är dock lite grejer som pågår just nu som jag inte kan skriva om i bloggen, men så fort det är något klart kommer jag självfallet att skriva det här. Det är i alla fall en utveckling som känns glädjande även om jag inte riktigt vet vad den kommer att medföra.

En annan glad nyhet är att David bestämt sig för att köpa en ny bil. Visst jag fick också säga vad jag tycker, men det är han som tagit besult och som också ska köpa så jag kommer få åka riktigt fint framöver. Det blev beslut om en Seat Leon efter att ha besökt de flesta bilfirmorna och tittat på bilar i den klassen vi var ute efter. Det är en miljöbil, vilket känns bra då man måste tänka på miljön. Sen att etanol kanske inte är världens bästa drivmedel det heller är en helt annan historia.

Annars mår jag riktigt bra just nu! Det funkar bra på jobbet, jag har lite att se fram emot, men också att sluta tänka på. Jag har mer och mer funnit mig i vad det är jag ska göra och vad jag inte behöver göra. Det finns ingen anledning att oroa sig över saker och ting som inte ligger inom ens eget ansvarsområde.

I helgen bär det av till Göteborg för kongress/konvent med S-studenter. Det är lite vemodigt att åka dit då jag efter denna helgen inte längre kommer vara HBT-ansvarig styrelseledamot i styrelsen utan blir en föredetting. Jag hyser dock mycket varma känslor gentemot studentförbundet och hoppas kunna fortsätta att engagera mig lite där. Jag kommer också att försöka engagera mig mer igen i politiken, inte minst i min områdesförening. Det är ju svårt att börja om på ny kula, men samtidigt spännande. Måste bara våga ta klivet ut i det dolda!

Annars händer det inte så mycket, snart semester och det ser jag fram emot! Blir en liten roadtrip och vad kan passa bättre med ny bil? Blir besök i Skåne, Halland, Småland och Västra Götaland som det ser ut just nu. Blir teaterbesök, slottsövernattning och en massa annat spännande tror jag.

Ha en underbar dag på er och om ni är i Stockholm så tänk på att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder vilket jag märker som har vita jeans idag när det ösregnar! *ler*

Jaha då har det gått en massa dagar igen utan något inlägg…det går verkligen i vågor med att skriva eller inte. Jag måste bättra mig om det ska finnas någon mening med bloggen! Ja nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och jag sitter i köket och lyssnar på lite musik samtidigt som David häckar vid sin dator framför tvn där han halvt om halvt följet hockeyn där HV71 spelar slutspelsmatcher.

Det har varit en väldigt intensiv helg med mycket trevligheter, men det har också blivit en hel del nytta gjort! I fredags kände jag att det bara ska bli så underbart skönt med helg och att jag bara vill komma hem och slänga mig i soffan och sen inte gå upp därifrån på hela helgen. Blev det så då? Nä inte direkt för David var inte hemma när jag kom hem så jag började städa lite härhemma och det var skönt när det var klart och man känner att nu kan man i alla fall ta det lugnt ett par dagar innan det ser ut som kriget igen med hår överallt.

David hade köpt med sig västerbottenpaj hem och till det åt vi en god sallad och lite bröd med smör på. Det finns inget godare än nybakade baguetter med bregott på! Det är så otroligt gott att man lätt kan föräta sig på det. Sen på kvällen var det första avsnittet av Talang 2009 och jag måste säga att jag inte är så impad av det programet, men det är ju mest skit på tv nuförtiden. Fattar inte var alla bra serier och fredagsunderhållningar har tagit vägen?

I går så bar det av till Uppsala och det kändes underbart att vi äntligen fick tummen loss och åkte dit! Det är något jag velat en längre tid och igår så blev det äntligen av och jag är nu i efterhand glad att vi väntade för igår så var det ett underbart vårväder och vi tittade på folk och även i affärer. Åt gott och bara umgicks med varandra. Det är sådant jag älskar för då gör man något tillsammans och det ger så mycket mer än att glo på tv eller att gå i samma jäkla affärer ännu en gång. Det kan också vara skoj ibland, men en ny stad ger lite extra krydda till det hela.

Det som jag dock kommer att vilja göra lite mer nästa gång vi åker dit är att vandra omkring i områdena kring domkyrkan för där såg ut att vara mycket gamla underbara hus som vi nu bara passerade snabbt på väg tillbaka till bilen från domkyrkan. Kyrkan var vi inne i och det första vi gjorde var att tända ett ljus för alla de nära och kära som inte finns kvar i jordelivet utan vakar över oss på något annat ställe. Det är något jag alltid försöker göra när jag är i en kyrka för jag tycker att ljusborgen är så otroligt vacker och jag tror att så länge vi har en människa med oss i tanken så lever den personen vidare i evighet. Det är så jag tror att man hamnar antingen i himmelen eller i helvetet, men det är de som lever på jorden som till viss del avgör detta med hur de minns personen ifråga…

Domkyrkan är också otroligt stor och det finns många fina kulturskatter i denna kyrka, men också en och annan känd person som ligger begraven här. Dock tycker jag det är synd att den nya orgeln inte riktigt är byggd för att passa in i kyrkan, utan den känns helt malplace och det är skittråkigt! Har man överhuvudtaget tänkt när man lät bygga den där och i den där hemska färgen?

Det enda som jag inte gillade med Uppsala var att det var SVINDYRT att pakera där, men vi får väl försöka hitta något bättre ställe nästa gång där det inte går loss på hur mycket som för några timmar….

På kvällen hade jag bätt en av mina bästa kompisar Per att komma och hälsa på samt att hjälpa oss att byta från vinter- till sommardäck och det gjorde han så gärna. Det är ju hans absolut största hobby att får leka med bilar (ja han gillar att sy också, men jag tror att bilarna kommer snäppet högre på skalan!). När han och David lekte med bilen så fixade jag med tvätten så att det blev en tom tvättkorg igen och jag var till och med så duktig att jag manglade lakanen så att vi kunde sova på riktigt släta lakan igår! *ler*

Idag var vi uppe med tuppen igen (varit uppe kring åtta varje morgon de senaste helgerna, vilket är jättebra för då mister man inte en hel dag, men det skulle aldrig hänt Emil för ett år sedan då jag gärna sov till minst 10-11) och har fått mycket gjort. Vi har rensat ut gaderoberna och skänkt klädder till UFF, vi har slängt skor och även en massa galjar och annat som bara legat och skräpat här hemma. Dock var det fler än vi som rensat idag så när vi kom till återvinningen så var det kö in till centralen. Det är då man inser att man faktiskt bor i en storstad! Jag har en tendens att glömma det ibland…

Tanken var idag att vi skulle gå en promenad i stan och ut mot kungsholmen och även gå förbi stadshuset, men det regnade i morse så den planerade promenaden och lunchen vi skulle bjuda Per på får vi ta en annan helg….Våren borde komma för att stanna snart, inte sant?

Nä nu ska jag ta och läsa lite så får vi se om det kanske blir något mer inlägg idag…
Kram på er alla därute och hoppas ni haft en lika lugn, rolig och effektiv helg som vi haft!

Har avverkat Malmö, Nybro, Örsjö och nu är vi i Huskvarna. Det är trevligt att åka runt lite, men det är så att man faktiskt längtar hem. Jag längtar till den lägenhet som haft vårt namn på dörren i snart 6 månader. Den lägenhet som jag hade turen att få ett kontrakt på och som jag knappt bott i. Det har blivit att David har varit där bra mycket mer än mig och nu ska jag försöka bo in mig också. Det ser jag verkligen fram emot och något annat jag ser fram emot är att få in lite vardag i våra liv.

Jag är medveten om att det inte kommer gå som på en dans, eller det beror i och för sig på hur bra man är på att dansa!
Det kommer troligen bli en och annan kontrovers då vi båda har bott själva under många år och då skaffat oss vanor som inte är anpassade utefter vad någon annan känner och tycker. Huvudsaken då är att man är lyhörd och försöker kompromisa, men det tror jag att vi kommer att lyckas bra med framöver.

Annars är det ganska mycket på gång i livet, det är ju snart EuroPride så det börjar bli dags att få schemat att fungera, se till att alla som anmält sig får information och att det blir ett riktigt lyckat arrangemang för socialdemokraterna och arbetarrörelsen! Ja sen hoppas jag ju självfallet att det också blir ett sprudlande och superlyckat Pride!

//E

Det är något jag börjat fråga mig själv på senaste tiden! Det finns alldeles för lite tid per dag har jag kommit fram till. Jag skulle vilja ha 2 veckor per vecka och minst 2 helger per helg! Hur ska jag annars hinna med politiken, skolan, katterna och inte minst min älskade David?!

Jag är så glad att David är förstående när det kommer till politiken, visst är det synd att han själv inte är ett dugg intresserad, men han är åtminståne förstående och håller på mig.

Idag ska jag på ett möte om omsorgen i Nybro mellan omsorgsnämndens ordförande och PROs ordförande. Ser fram emot en lugn och saklig debatt om ett mycket viktigt ämne, nämligen hur våra äldres valmöjligheter på äldre dar ska se ut. Senare på kvällen är det arbetarkommunens möte och det ska också bli intressant.

I kväll kör jag till David och ska vara i Huskvarna till tisdag då skolan börjar…..*pust* mycket nu!

Kram på er
Emil

Ja då har man varit i Stockholm igen! Det börjar bli en trevlig vana detta och jag trivs som fisken i vattnet. Det enda jag måste vara försiktig med är att inte göra det till en drömvärld så att jag blir besviken när jag flyttar dit. Det finns ju en vardag även i Stockholm, men den känner man inte av när man är där ett par dagar bara.

Jag var ute igår på Patricia som är en båt som ligger vid Slussen och på söndagar sen många år tillbacka är det gayklubb. Det är så grymt skoj att dansa på schlagergolvet där och bara få låta kroppen följa musiken och inte behöva tänka på att någon stöddig kille kanske tycker att man ser fjollig ut, eller att man ser ut som en bög osv. Det är också underbart att se killar som hånglar med varandra och själv klart tjejer också! Att alla bara vågar vara sig själva och ha skoj!

Jag fick bo hos Teo under helgen och jag skulle sova där från fredag till söndag, men jag sov där bara från fredagen till lördagen för sen så var jag på dejt och vi såg på en film och klockan vart så mycket att jag inte kunde åka över hela staden för att komma hem. Jag sov därför över hos honom och det var inte heller helt fel! Det är så mysigt att få känna närhet, att någon håller om en och bara finns där. Att någon säger att man är söt, charmig, trevlig osv. Ja det lyfter en till nya höjder och min brist på självkänsla börjar sakta men säkert att bli greppbar. Nu kanske jag kan ta till mig Mias bok igen. Ska ta och börja med det imorgon så att det händer något.

Dejten bestod av en middag på en jättemysig restaurang i gamla stan där vi åt och drack gott. Tänk en kille som precis som jag älskar rött vin och är en (ursäkta ordvalet) jävel på att prata. Han hade långa utläggningar om sitt liv, hur han ser på dets olika skeden och hur han väljer att hantera olika livssituationer. Filmen vi såg var ett monster till svärmor och den var riktigt bra, jag har inte sett den tidigare, men kan rekommendera den!

På söndagen följde jag min dejt till jobbet och sen åkte jag förbi Håkan och Christian för att se på deras nya lägenhet uppe på söder och den var jättemysig med en liten uteplats. Jag passade också på att strosa runt lite i hammarbyhöjden och det är ett vackert område så jag ber till gud att allt löser sig med en lägenhet där! Det återstår att se, men någon måste väl flytta tycker jag?!

Jag och Teo åt middag tillsammans och jag packade ihop mina saker för jag fick för mig att jag skulle på Patricia och sen åka direkt därifrån till Kalmar. Jag är knäpp, det är det nog ingen som säger emot på! Vem festar hela natten för att sen sitta på centralen i tre timmar och vänta på bussen hem? Jag tänkte göra det, men det slutade med att jag fick låna en soffa ett par timmar! UNDERBART skönt att undvika att somna på stationen.

Oj nu var jag nära att glömma Henrik som jag träffa för två veckor sedan, vi var ute och åt middag tillsammans runt medborgarplatsen och det var jättegott. Därefter följde han med mig till Patricia trots att han var sjuk! Vi dansade ett par danser, spelade lite roulette och bara hade skoj! Jag fick några kramar och det kändes som en vän. Det blir nog inget mer där och jag är väl inte förvånad….det är svårt att få till något när man bara ses med en människa ett par timmar då och då. Jag är med andra ord fast i hamsterhjulet och kommer inte därifrån på ytterligare ett år, men då får man göra det bästa av det och faktiskt se att det finns killar därute som tycker att jag är snygg! Bara det liksom att det kommer fram en kille och säger att man är snygg! Det är så nytt för mig, det är så främmande och det känns kymigt, Jag har börjat suga åt mig nu och inser att om det är vilt skilda människor som säger detta till mig vid olika tillfällen så kan inte alla ljuga! Ingen röd utan eld sägs det och jag tror att det är ganska så sant.

Vad har Emil då kommit fram till när det gäller sig själv då? Han har insett att han faktiskt inte är så ful, han är inte korkad och han är inte misslyckad! Jag vet det låter skumt att sitta och räkna upp det där, men det är detta jag känner de dagar när det är dåligt. En kille jag träffa i natt sa att om jag bara började tro på mig själv så har jag världen för mina fötter. Jag ler lite nu när jag skriver det, men det var gulligt sagt och jag lyckas faktiskt med det jag tagit mig för i arbets- och föreningslivet.

Nu ska jag börja runda av det hela med ett litet citat av Albert Schweitzer som en gång i tiden sa: ”Success is not the key to happiness. Happiness is the key to success. If you love what you are doing, you will be successful”. Det är detta killen i natt var ute efter tror jag, nämligen att om jag har trevligt och trivs med mig själv så kommer det andra av sig själv. Jag kan inte leva mitt liv enbart via skolan och arbetslivet. Sen så sa Cher något som också är väldigt bra, men ack så svårt att leva efter, nämligen: "It’s not necessary, in order to be a complete person, that I have a man. It’s not the end-all, be-all of my life." Det är detta jag måste försöka leva efter! Jag måste vara en komplett person innan jag har en man, för det är inte det som är livsavgörande. Visst måste det vara underbart att veta att det finns en person därute som bara älskar dig och vill dela sitt liv med dig, men ska livet stå på hold fram tills den dagen kommer och han uppenbaras? Nej nu ska jag försöka leva livet precis som alla andra gör. Jag ska njuta av varje dag och inse värdet av dagarna för jag vill när jag sitter på ålderns höst se tillbaka på ett liv fyllt av år, utan det jag vill se är år fyllda med liv!

Over and out från en idag hoppfull och förbaskat trött bloggare!

Idag har jag suttit på en föreläsning och den var inte så jättegivande…kanske för att tankarna var på annat håll, eller för att jag helt enkelt inte tyckte att det gav ett endaste skit?! Det enda jag fick ut av dagen var huvudvärk och den vill inte ge med sig heller! :S

En kompis ringde mig ikväll, vilket borde kännas trevligt och göra mig glad, men nu känndes det inte alls så! Han har haft den underbara turen att träffa en kille som blev hans pojkvän ganska snabbt och jag vet inte varför, men jag känner mig bara så ledsem och nedstämd när jag pratar med honom. Det är som om jag mist honom! Jag gillar honom jättemycket, men jag tror helt enkelt att jag utan att själv ha velat erkänna det gått och hoppats på att han ska vara den rätta! Det är nu ganska uppenbart att så inte är fallet, men det känns ändå otroligt jobbigt att han har hittat någon samtidigt som jag är så otroligt glad för hans skull. Det är skumt att man kan känna så tvetydliga känslor, men kroppen och hjärnan är inte alltid så logisk!

Alla verkar lyckas och jag börjar allvarligt att ifrågasätta när det är min tur, om det kommer att bli min tur? När ska jag lyckas och få känna det där underbara? Ja jag vet, man är mer fri när man är singel och att det finns otroligt många vackra klyshor som man kan få höra när man börjar ge upp, men jag vill inte höra dem mer! Jag börjar bli rädd om inte livrädd att jagt ska få leva mitt liv i ensamhet, ja inte ensamhet där jag inte har någon för vänner har jag, utan en ensamhet där det inte finns någon som vill dela mitt liv och låta mig dela sitt som pojkvän! Jag har en "slogan" ¨på min sida vars andemening är att jag vill bryta mönster och inte bara traska på utefter de stigar och följa de fotspår som finns sedan tidigare. Jag vill gå min egen väg, men måste det innebära att jag går ensam? Finns där ingen därute som vill efterlämna sina fotspår tillsammans med mig? Det sägs så fint att det finns en för alla därute, men jag börjar ge upp hoppet. Jag vet att jag är inne i något som liknas med depression, men ja det är svårt att försöka se positivt på livet i vanliga fall och nu är det en absurd situation!

Nä nu ska jag försöka bryta det negativa tankemönstret för det är inte nyttigt för mig! I helgen ska jag till Stockholm som jag nämnt tidigare och där ska jag träffa en kille som också är sosse och det ska bli jätteskoj! Han verkar vara en så underbart go och vettig kille! Jag har pratat med honom via msn och QX en längre tid nu och jag ska äntligen få träffa honom live! Intressant att se om vi har lika mycket att prata om live som vi har haft via telefonen! Detta är något jag verkligen sett fram emot de sista veckorna och jag har lovat honom att han ska få se en anna sida av mig som varit frånvarande en längre tid. Jag hoppas därför att Dolly Parton på fredag får mig på bättre humör! Det borde hon lyckas med!!

Jag går också och hoppas på att få ett gästleg till den extra partikongressen! Alltid skoj med chans att träffa nya människor och jag ser fram emot att få träffa Laila och ta en fika igen!

På söndag ska jag och se Al Gores film tillsammans med killen jag nämnde tidigare som handlar om miljöhotet som finns mot vår jord! Det är Margot Wallström som ska hålla ett litet inledningsanförande. Det ska bli jätteintressant att få träffa henne samt höra vad hon har att säga om miljön innan jag drar ut på havet för att lyssna på schlagers på en liten dygnskryssning…

Nä nu ska jag gå och lägga mig i min ensamhet och inte försöka tänka på den, även om det självklart tar emot! Ensamheten måste vara bland det hemskaste som finns när man inte vill ha den och bland det mest befriande när man bara väntat på den! Ja jag vet inte, men jag vill inte vara ensam!! Inte nu, inte i det förgångna och absolut inte i framtiden!

Kram på er därute!

Oj detta blogginlägg kommer att ta upp i stort sätt alla mina kategorier, skoj!

Jag var ju ute på nyårsafton som jag skrev tidigare och var där med en kille som heter Victor. Han har fått mycket känslor för mig på kort tid och nu när jag väl har en kille framför mig som visar att han tycker jättemycket om mig så känner jag inget!! Vad är det som är fel egentligen? Jag har fått göra klart att mina känslor är i uppror och att jag egentligen inte vet vad jag känner, tycker och tänker….

Det var mycket intryck när jag var i Malmö denna omgången… Det var första gången jag besökte Wonk som är en gayklubb i Malmö och jag kan väl säga att jag kände detsamma som de få gångerna jag varit på gayklubb att drömmen om att få vara mig själv, dansa som jag vill, sjunga med till ABBA, Nanne osv. på ett golv där det i stort bara spelas schlager! Det är helt underbart och det är så in i skogen roligt! Att sen se killar och tjejer här och var som kysser sina älskade eller bara partnern för kvällen helt öppet gör inte saken sämre direkt. Jag känner bara mer och mer att jag måste flytta när jag är klar med skolan. Det finns en hel värld därute som bara väntar på att bli upptäckt!

Vad ska jag då göra tills jag kommer att flytta till denna världen? Jag är ju inte ensam i Nybro direkt, men jag saknar ändå närheten och känner en ensamhet i den bemärkelsen. Är ett förhållande lösningen på det i så fall? Det är ju inte rätt att lura mig själv och någon annan att ge sig in i något som kanske på förhand redan är dömt? Jag vet inte om det är det som får mig att inte känna att jag är rädd att det är jag som känner fel, kan man känna fel?

Jag vet inte vad det är med mig men mina få små besök i gayvärlden (utanför qruiser, som bara är en fiction) får mig att känna att jag inte är så ensam och musikens sköna dunk gör att jag känner mig fri, ledig osv. Jag kan för första gången inse att det kan vara skoj att vara lite full och dansa omkring tills svetten rinner och jag har träningsvärk i bak och lår dagen efter.

Jag kan inte göra det när jag är på en vanlig krog i Kalmar då jag faktiskt är lite rädd för konsekvenserna av det hela… Det är inte helt okay att sjunga med i fångad av en stormvind eller jag ljuger så bra och dansa järnet i Kalmar som kille. Nej det ska vara lite tufft och lite macho. Visst det finns i gayvärlden också, men där är det mest hur du ser ut och inte hur du är som spelar roll. Samma skit men på ett annat sätt alltså!

Så vad ska jag göra i Nybro i 1 1/2 år till då? Jo jag ska få ordning på mig själv vad det gäller vikt och träningen. Ska börja på spinning nu så snart jag har haft tentan så jag får upp lite bättre flås och kanske bränner en kalori eller två mer!

Jag mår så mycket bättre nu än jag gjort på länge och jag känner att Anders, Thomas osv. faktiskt är goa killar på sitt sätt även om jag blivit grymt sårad och faktiskt gjort avkall på studierna för deras skull. Ja även ekonomin har fått känna på sitt, men det är en helt annan sak!

Jag ska väl sluta nu innan jag skrivit ett sådant mastodontinlägg igen. Jag vet inte varför det blir så långt alltid…. Jag skriver nog för sällan helt enkelt eller så tänker jag för mycket!

Saknar kommentarer!! KOMMENTERA MERA!

Kram Emil

Tjenare på er därute!

Ja livet rullar på i en rasande takt och jag vet inte riktigt om jag ska sätta ner foten för att stoppa allt eller bara låta det rulla på! Jag har skolan som går på i sin takt, om än snabbare än den brukar, men det är ganska skoj när jag inser att jag faktiskt inte är så korkad som jag känner mig ibland! Ni vet när man sitter där i skolan på t.ex. matten och inte fattar något alls och det ser ut som rena grekiskan på pappret, men så plötsligt faller polletten ner och allt blir helt plötsligt glasklart. Jag hade ett sådant Halleluja Moment som Kirshti i Idol skulle sagt igår på lektionen. Vi satt och räknade på pris elasticiteten (=känslighet för prisförändringar) och jag var en av de som faktiskt kunde förklara och förstå vad det var som pågick! Snacka om att jag kände mig duktig och det kan jag säga utan att ljuga, händer inte alltför ofta. Får däremot höra det från vänner desto oftare och då blir jag glad, men självförtroendet och självbilden är något jag verkligen måste försöka jobba med!

Viktminskningen går sakta men säkert också, jag har ju gått ner från 105 till 80! Därefter stog jag stilla ett bra tag och bara pendlade mellan 80-81. Det är jobbigt när man står på platåerna, men jag har ju sagt att denna gången gör jag det inte för andras skull jag gör det bara för min egen och då får jag fan härda ut! Så idag när jag ställde mig på vågen så kunde jag undslippa ett litet "YES" (litet är kanske en underdrift *LER*) då jag äntligen halkat under 80 sträcket och kan sänka mina points med 1 point!! Kanske inte så mycket, men i alla fall en banan mindre om dagen. Till er som inte vet det så är mitt bakomliggande problem till övervikten inte att jag äter för mycket och fel utan precis tvärtom att jag äter för lite. Jag fick i mig ca 15 points om dagen om jag inte åt godis eller liknande för då kommer jag ju såklart över pointsen. En normaldag var alltså 15 points det jag åt medans jag egentligen skulle äta 32 points. Ni kan ju tänka er vad som händer….kroppen ställer in sig på svält för den tror att det är just det tillståndet som råder och börjar lagra all energi som jag stoppa i mig. Energin omvandlas till fett och vips så gick man bara uppåt. Hur många kan tänka sig att jag var den där lilla killen men hängslen och livrem?! Nä just de inte så många, men en gång i tiden så var jag smal och sen börja skolan och jag börja gå upp i vikt. Sen kom jag att hamna i en negativ spiral genom mobbing som pågick under hela grundskolan. Detta ledde till att självmordstankarna kom och växte sig starka, men det var först i fjärde klass mina föräldrar kom på vad som pågick. Jag hade lyckats hålla mobbingen hemlig för dem, i min tankevärld så var det inget jag kunde berätta för dem. Jag tänkte nämligen att alla i skolan har insett att det är fel på mig och därför tycker de inte om mig, men mina föräldrar samt nära och kära hade inte insett att det var fel på mig ännu! Varför skulle jag då pålysa detta så att de också skulle börja tycka illa om mig? Visst jag kan förstå att ni kanske tycker att det låter knäppt, men så kan tankegångarna gå hos en liten kille på knappa 10 år! Mitt egna lilla helvete med att försöka komma på hur jag kunde ta livet av mig fick ett slut då mina föräldrar tog mig till en psykolog! Vilket jag är evigt tacksam för! Jag kan säga att efter det så har jag på ett sätt blivit starkare och det är att jag vet var min gräns går och att jag aldrig någonsin kommer att tillåta mig själv att överväga självmord när jag mår dåligt, detta är bland det fegaste man kan göra mot sig själv, sina släktingar och sin omgivning.
Oj vilken lång utläggning det blev om mobbing i samband med vikt, det är väl för att det spelat och spelar en så enormt stor roll för mig. För varje kilo jag tappat har jag känt mig lite starkare, lite bättre och faktiskt lite gladare.

Träningen kan vi ta när vi ändå pratar vikt och den går framåt. Tränar med Jocke och Emma ett par gånger i veckan. Försöker med Bröst, mage, axlar och triceps på måndagar och torsdagar och sen ben, rygg och biceps på tisdagar och ibland fredagar. Utöver det så blir det gympa då och då (måste bli oftare!). Vi var och testa spinning en gång och ska väl göra det snart igen, men jag har svårt att få tiden att räcka till! Hoppas på att se lite resultat snart, men Jocke envisas med att det kommer om jag bra göra som han säger och tränar en muskelgrupp eller två per dag. Får se om jag får tid till de!

I helgen blir det Stockholm och det ser jag fram emot! Jag har hört att Christine kommer och det ska bli så skoj att få träffa henna och Jennifer igen!!! Sen så ska jag träffa Håkan & Christian som gifte sig för ett par veckor sedan! Det kommer såklart en massa folk jag känner och det är det som är det underbara med kattutställningar att jag får vara med de jag tycker om och de  som tycker om mig för den jag är. Det är så underbart!
Jag ska som ni kanske förstår på kattuställning i helgen och jag ska dit utan katt. Jag badade Irma och Wera i veckan och jag retar mig så för att jag inte anmälde dem! De är så fina båda två nu, så de skulle till och med ha en chans! Jaja det är jag som får se dem i alla fall och det är huvudsaken! Oj höll på att glömma huvudanledningen till att jag åker till Stockholm och det är att Larry, Annika och Jörgen ska döma och jag har inte sett dem på evigheter och jag ser fram emot det!
Ska bo hos Anders och det ska bli jätteskoj att få se honom också igen. Det har ju blivit ett par gånger sen vi träffades på priden. Det är en grymt mysig kille som jag är glad över att ha fått in i mitt liv och jag hoppas han kommer stanna där länge!!

Nä nu ska jag nog ta och avsluta bloggen för denna gången och återgå till att räkna BNP, rita Supply and Demand kurvor och annat makroekonomiskt skit! *LER* Tentan är på tisdag så håll tummarna!

Ett litet citat är väl aldrig fel? Idag väljer jag ett Dolly Parton citat då jag ska gå och se på henne i mars med Markus. Det är också en kille som jag vill tacka för att han finns i mitt liv! Underbart att vi hörs flera gånger om dagen och att ha en motpol som får uppleva det jag går igen (då menar jag verkligen uppleva, då han av någon anledning stöter på samma problem som jag med killar!).

Jaja så var det ju det där citatet: "I’m not offended by dumb blonde jokes because I know that I’m not dumb. I also know I’m not blonde." Isn’t she lovely?! *ASG*