Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Började igår kväll läsa boken Familjehemligheter som är Niclas Ericssons romandebut. Var först lite tveksam till boken och jag tänker inte skriva en vanlig recension av boken utan mer skriva om några tankar och idéer som slog mig under tiden jag läste. Då jag inte är från Stockholm och inte bott här mer än i snart ett år så kände jag ändå väl igen mig i boken då mycket av handlingen utspelas kring de gator och vägar som jag går dagligen när jag går från Söder och upp till Hötorget och arbetet. Det är skoj när man läser en bok och lätt kan hänga med i vilka miljöer som personerna i boken rör sig i.

Det var också därför jag hajade till när man beskrev ett känt ”gayställe/porrbutik” på Regeringsgatan som var lätt omdöpt, eller när huvudpersonens expojkvän åkte till USA och blev känd porrskådis, vilket också har hänt i verkligheten. Detta gör att boken ger en känslan av att det händer här och nu, med riktiga händelser blandat med fiktion.

Det är en bok fylld av det som nog många bögar känner igen sig i, eller har åsikter om gällande sex på internet och i skumma källarlokaler. Om att ha en eller flera profiler på QX och andra gaycommunities samt om många tillfälliga sexkontakter. Boken driver också med folks fördomar och det är en kall och hård jargong i boken från ”straighta” personer. Författaren har verkligen lyckats göra en bra rundskrivning, men om själva historien tänker jag inte gå in på, men den är ganska bra den också!

Vad hände igår då? Ja jag hade tänkt skriva om det igår kväll, men det blev inte av så här kommer en sammanfattning!

När jag vakna igår var jag på ett dåligt humör, jag kände bara att allt var tråkigt och att jag var så trött på mig själv och över min bitterhet på att aldrig gå ner i vikt, ja ni vet det vanliga. Jag hade bestämt mig för att gå en långpromenad och på så sätt komma tillbaka hem go och glad och inte utsätta min stackars älskling för mina nycker och humörssvängningar. David var dock upp ganska omgående han också så jag kom inte iväg utan beklagade mig istället över hur skitigt det var därhemma och att vi borde göra sovrummet kattfritt så att vi inte ligger och sover i skiten i alla fall.

Nu låter det kanske som att vi har det skitigt hemma, men så är inet fallet, däremot är det hårigt då vi har två perserkatter som dessutom har sovit i sängen sen de var kattungar. Det skulle det nu bli ändring på och jag och David städade ur sovrummet rejält, fick upp tavlan som väntat på att bli upphängd sen vi flyttade in i lägenheten och det blev ganska fint. Sen åkte katternas klösträd ut i köket och så ut med allt på balkongen för att vädras.

Jag tänkte att jag måste ta tag i problemet till håren också och slängde både Irma och Wera i badet så nu är de så otroligt vackra och luktar gott, men ack så sura de var i natt och i morse för att de inte får komma in i sovrummet! Det kommer nog att ta några nätter innan Irma ger sig och slutar skrika utanför dörren. Hon har ju alltid hatat när någon dörr är stängd och nu har helt plötsligt en stängts för evigt, hua!

Efter kattbaden så var ju hela badrummet fullt med hår och jag var inne på att storstäda så fronten på badkaret åkte av och hela golvet under knäskurades, ja hela badrummet faktiskt och även avloppet fick sig en rengöring så nu ska det också vara i tipp topp. Under tiden så städade David resten av lägenheten och fixade så att det var skinande rent överallt och vi kunde luta oss tillbaka i soffan och känna oss nöjda!

Senare på kvällen åkte jag till Sickla för att handla lite och David passa på att ta en dusch. När jag går där med min inköpslista på ICA så känner jag bara att jag är så in i skogen trött på att tycka synd om mig själv och att kämpa utan att det funkar med vikten så vad gör jag? Jo jag anser att vi bör få unna oss varsin semla så jag köper detta! Jag kan bara säga att den semlan var bättre än sex! När man inte ätit något sött på flera veckor så var en semla en bomb utan dess like och jag njöt av varenda tugga! Dock kände jag mig megafet efteråt, men det var det tusan värt!

Med andra ord så hade jag en bra helg där vi fick mycket gjort och det känns helt underbart! Nu är det bara tvätten och att fixa förrådet som är kvar, men det får vi ta tag i senare!

Ha en underbar måndag därute!

Kom på att jag glömt säga att jag sen i mitten på veckan har tagit timeout från QX. Det kan vara ett bra ställe, men oftast är det ett mindre bra. De som följt bloggen eller som orkar se tillbaka vet att jag hyser en sorts hatkärlek mot den där sajten, men den är befogad! Om det inte varit för QX hade jag aldrig träffat David och några andra av mina underbara vänner, men samtidigt har det kostat mig otroligt mycket i form av förlorad självkänsla och panikkänslor! QX är en sajt som jag innerligt inte hoppas speglar HBT världen i sin helhet för gör den det så är allt bara en otroligt stor yta men går man under den så är det ett otroligt litet innehåll. Det är en sajt som många refererar till som köttmarknaden och sexsajten och jag kan till viss del hålla med för det är mycket naket och sexrelaterat därinne.

Jaja hursomhelst så har jag inte tagit bort mitt konto där, men jag har tagit timeout och tänker inte logga in på ett bra tag för nu ska jag jobba med mig själv! Då orkar jag inte se på hur alla ser så bra ut och jag känner att jag själv inte gör det. Sen är jag också less på att det bara kretsar kring sex därinne och därför har jag inte så mycket där att hämta då jag har min partner nu. Jag känner också att det tyvärr itne ger så mycket att försöka träffa någon ny vän därinne för allt som oftast så slutar det med att något blir fel eller dolda tankar om mer än vänskap.

Nä nu ska jag återgå till frukosten som precis vart klar….

Jag skrev ett inlägg häromdagen om HIV och vikten av att inte bara lägga allt ansvar på en person som är drabbad av sjukdomen. Det jag glömde nämna i det inlägget är att den lag vi har idag också kan få människor att faktiskt inte vilja testa sig. De vill helt enkelt inte veta om de har HIV eller inte för att om de har det på pappret så kommer det att försvåra deras vardag. Det är nämligen inte bara vid sex som man måste uppge att man har HIV, det gäller även vid läkarbesök, tandläkarbesök osv.

Det finns många som tror att HIV inte är något som drabbar dem samt att det är något som finns långt borta och drabbar barn i Afrika. Det är därför otroligt strongt av Andreas Lundstedt att gå ut med sin HIV-status. Detta ska han ha all heder för och jag har inget problem längre med att komma på vem jag vill se som årets homo på gaygalan! Det är JÄTTEBRA att Andreas offentligör detta inte bara för att det är en signal till alla i samhället att vem som helst kan drabbas utan också för att det kan ge en annan bild i media än hemska HIV-män som bara verkar njuta av att smitta flera. Den bild som media har förmedlat under senare tid är skrämmande för vem vill vara HIV-mannen? Det är den bild som svenska folket fått av en person som smittats med HIV och jag tycker att det är så otroligt synd att det är den bilden som givits. Ännu en gång stor heder till Andreas som nu vågar gå ut med detta och ge en bild av att alla med HIV inte är ”farliga”.

Jag personligen skulle vilja se en ny lagstiftning när det kommer till HIV-smittade och jag hoppas att mitt parti faktisk kan ta upp frågan och arbeta för en ny lagstiftning. Vi är bra på HBT-området, men det finns fortfarande så mycket som kan göras!Jag vill avsluta med två saker och det första är att uppmana alla nära och kära samt de som läser bloggen att använda kondom samt att begära att få testa er mot HIV! Det andra är att jag från botten av mitt hjärta vill säga TACK till Andreas Lundstedt för att han våga ge de HIV positiva ett ansikte samt att faktiskt våga komma ut med det fastän han vet att han nu för alltid kommer att förknippas med HIV.

Satt och läste lite bloggar på väg mot Växjö där DEMOS ska ha sitt årsmöte. Kom in på Charlie Weimers blogg och Det som fångade min uppmärksamhet där idag är ett inlägg om HIV och hur lagstiftningen ser ut idag.

För er som inte är insatt i den svenska lagstiftningen gällande smittskydd kan jag lite snabbt berätta att en person som är smittad med HIV är skyldig att berätta om sin sjukdomsstatus för alla sexualpartners, vilket kan anses vara en självklarhet. Detta är med anledning av att vi vill stoppa smittspridningen av HIV. Det som dock är fel med gällande lagstiftning är att allt ansvar har lagts på den som är smittad. Weimers går åt Lena Lennerhed som är ordförande för RFSU om hennes åsikt som är att dagens lagstiftning fungerar kontraproduktivt.

Jag däremot håller med Lennerhed helt och hållet när hon säger att ”informationsplikten riskerar att invagga människor i en falsk trygghet, där man utgår från att den som inget säger är fri från hiv. Smittskyddslagen lägger hela ansvaret på den smittade.” Det är nämligen så att det finns flertalet individer som aldrig testat sig mot HIV och om de skulle vara smittade och ingen frågar om deras HIV status samt att ingen säger något om att de aldrig testat sig så utgår parterna från att de är fria från sjukdomen.

Det är därför viktigt att vi för det första börjar testa alla som testar sig mot klamydia mot HIV och då kanske vi skulle kunna få en uppfattning om hur stor spridningen av HIV är och kan aktivt bekämpa det. Vi måste också lära oss att fråga om vår partners HIV status och inte utgå att denne är fri tills motsatsen är bevisad. Det är inte alla som har testat sig mot HIV och kan alltså inte veta att de bär på sjukdomen och då försvåras självfallet också anmälningsplikten! Det är klart att man ska upplysa den man har sex med om sin HIV-status och det tror jag inte att någon tycker är fel, däremot måste vi också börja fråga de vi har sex med ifall de har testat sig mot sjukdomen och inte minst har vi testat oss själva?! Det är nämligen ett första steg!

Det absolut bästa vore om alla började använda kondom, tänk vad det skulle kunna medföra! Vi har alla ett aktivt val som vi kan göra och det är att använda kondom eller inte samt att fråga eller inte fråga om sexpartnerns HIV-status!

För att avsluta så kan jag väl säga att den som inte frågar om en partners HIV-status och den som inte använder skydd och blir smittad av HIV får skylla sig själv! Hårt, men sant.

Läste i Expressen idag att Gästerna får kondomer i julklapp i Halland på juldagen. Det är ett paket kondomer som delas ut till alla gäster som hänger in något i gaderoben på krogen på juldagen. Det är Region Halland som står bakom kampanjen och jag kan inte mer än säga underbart! Det är en bra kampanj att dela ut kondomer och på så sätt få alla att tänka på att skydda sig vid tillfälliga sexuella kontakter. Det är en klar ökning på sexuellt överförbara sjukdomar och det är skrämmande att ungdomar är så otroligt dåliga på att skydda sig. Hade en diskussion med en killkompis för ett tag sedan om HIV och vikten av att skydda sig, men han menade på att HIV drabbar inte honom ändå för man måste ju upplysa om man är smittad. Ja visst så är lagen, men det finns ingen lag på att man måste testa sig mot HIV och därmed kan man vara smittad och smitta andra utan att veta om det! Det är därför också det egna ansvaret att testa sig och att använda sig av kondom! Kanske vore något för alla att tänka på! Sex är skönt, men sex kan också ge en problem för livet om man inte är försiktig!

Ja då var det så åter dags för Emils tankehörna! Vad är det som gör att vi människor är så rädda för olika saker och vad är det som gör att vi är så rädda för en så fin sak som känslor? Kan känslor vara så farligt har jag frågat mig flera gånger tidigare och jag kommer allt som oftast fram till samma svar. Ja de kan vara så farliga!! De gör ont, de kan få en att inte vilja ta ett andetag till utan man vill bara sluta ögonen och aldrig vakna upp igen! Är det därför så många stänger av sina känslor? Ja säkerligen, men varför gör då inte jag det?! Jo det ska jag be att få tala om, jag vet också hur det kan kännas när man drabbas av den underbara känslan av lycka, värme och kärlek och det är då man inser att det är så väl värt väntan…

Då är bara frågan hur många gånger ska jag bli sårad innan jag får känna denna underbara känsla? Hur många gånger ska jag bli förd bakom ljuset av oärliga killar (eller som de vill säga "osäkra" killar som är svin!) som sedan kommer med den underbara kommentaren: "vi kan väl vara vänner, för jag vill inte mista dig", jag har hört den kommentaren ett par gånger nu och det känns som att det inte är nog med att såra mig, nej sen ska de döva sitt jävliga samvete med att ha mig som vän. Någon att beklaga sig till när livet inte är som de vill att det ska vara, vill jag vara den vänen då? Vill jag vara den som sitter och tröstar när det gått åt skogen för dem? Ja jag vet inte vad jag ska svara! Jag saknar Thomas jättemycket ibland, men ändå kan jag inte låta honom komma in i mitt liv igen för det skulle göra för ont! Anders har jag inte pratat med sen jag fick höra att jag var trevlig som sällskap för han var så ensam, visst nice att man är omtyckt som ett substitut, men inte riktigt det jag vill! Jag saknar honom också något oerhört, men han har också sårat mig genom att inte vara ärlig direkt… Sen har vi Micke som jag inte ens vet vad jag ska säga om mer än att det han gjort är så in i helvete fult att han borde skämmas grymt mycket! Jag tror inte ens han inser hur mycket han sårade mig, även om vi inte hade något mellan oss på det sättet. Den kontakten jag fick med honom var otrolig och det sa bara klick, men vad fan spelar det för roll när han väljer bort mig på 2 sekunder? Ja jag vet inte, men hoppas att det går min väg någon gång! Det kan inte vara jag som är förloraren i detta, jag måste vara värd något och jag måste kunna bli lycklig jag också. Kan killar som beter sig såhär bli lyckliga så borde väl jag också kunna bli det, eller är det såhär jag också måste bli?!

Jag ska inte vara oärlig och säga att jag inte önskat en och annan olycka över mina tre kärlekar, men också tre killar som sårat mig! Det har jag och det står jag för! Man kan inte bete sig hur som helst bara för att man är kille…det är inte något manligt med att såra andra. Det är i mina ögon bara fegt och inget annat, kan man inte vara rak och ärlig vad är man då? Jag brukar säga att såra mig hellre med sanningen än glädj mig med lögnen. Visst jag vill itne ha det så alltid, men det är väl bättre än att bli förd bakom ljuset under en tid?

Jag fick höra en sak idag som passar så jävla bra på en del killer och det var att killar är födda med två huvuden men fortfarande samma volym blod som tjejer så det är ju inte konstigt att bara ett huvud kan fungera åt gången! Det stämmer så in i helvete bra när det gäller en hel del killar därute och inte bara homosexuella!

Är sex verkligen allt?! Ja det är också en fråga jag ställer mig ibland, visst jag vill också ha sex, det vill i stort sätt alla människor! Det som dock inte alla människor vill är att ha sex med nästan vem som, nästan varsom och nästan närsom! Jag får höra ofta att jag ska vara glad att jag är singel för då kan jag ju skifta killa oftare osv. Ja men om jag inte vill det brukar jag säga och då får jag svaret i form av en fråga som lyder: "varför då?". Det är så man kan må illa, varför ska man ligga runt bara för att man vill ha lite kuk? Ja jag vet inte, jag vill självklart också ha sex och jag har också köpslått med mig själv om jag bara ska tacka ja till ett av dessa sexerbjudande på QX, men samtidigt kommer det att ge mig något? Kommer jag att må bättre dagen efter? Kommer det att ha någon effekt på mitt liv? Ja jag kan ju inte svara något på frågorna mer än att svara med antagande. Jag tror inte att jag mår bättre, jag tror inte att jag får ut något av det mer än njutning för stunden och effekt på livet kommer det nog resultera i, men då inte positiv! Det lär ju bara bidra till att man känner sig än mer ensam, en mer utnyttjad, en mer som en andrahandsvara!

Nä nu får det räcka jag kan inte skriva om detta i all oändlighet, men jag är ganska nere just nu och det avspeglar sig såklart även i mitt liv! Vill också rikta ett stort TACK till de som orkar med mig och faktiskt bryr sig om mig!

Jag mår så bra just nu! Det känns som att det mesta bara är på topp!

Det ska bli underbart att få gå i Kalmar igen, bara att vara i lokalerna igår fick mig att känna mig som en ny människa! Att gå förbi ett lärarrum och höra att någon är glad över att se en. Att träffa klasskompisar och andra studievänner som hejar och ser glada ut över att se en. Det värmer faktiskt i själen!

Jag är också glad över att jag har vänner som är underbara, ska iväg och fika med några av dem nu så jag får allt "speeda" på lite om jag ska hinna i tid!! Det blir nog sallad för min del, försöker ju komma ner de där sista kilona nu!

Att få höra att man är mysig och att någon tycker om en, kan det göra att hela livet förändras? Jag vet inte, men det är i alla fall ljuvligt den tid det varar och varför gå och vänta på att det ska ta slut när man kan njuta av det här och nu?

Träningen ska flyta på som vanligt och jag ska på ett pass idag är tanken med Emma och sen om Sanna kommer med vet jag inte? Josse är där i alla fall och det är alltid skoj att komma iväg och träna. Gör mig liksom glad det också för jag känner att jag investerar i mig själv!

Det enda som kan tynga mig är att jag måste göra en skriftlig oponering och den ska göras denna veckan för sen hinner jag inte med det… Den fick jag på mitt bord för att tågen som SJ fått problem med inte går till Växjö som de ska! :S

Sex…ja det alla pratar om att de saknar så mycket, är det fel på mig för att jag saknar närheten mer? Jag vill ha en mysig middag med någon, se en film och bara kramas, pilla runt i håret och mysa! Ja ni vet vad jag menar!

Sist men inte minst så läste jag i Aftonbladet idag att Mona är önskad av folket som är S-väljare som partiledare! Kan det bli bättre? Nu hoppas jag att inget kommer i sista sekund och slänger om hela kortleken igen!

Så känslorna kan verkligen förändras snabbt från att vara nere och jättedassig till att av många olika anledningar känna sig helt uppåt!

Nä nu måste jag springa!!

Over and out!

Jag kom på att jag glömt en sak när det gäller självkänsla, men också musik och så mycket annat! Det finns en låtskrivare som heter Py Bäckman och jag vet inte om hon är så känd för gemene man som t.ex. Ingela "Pling" Forsman, men hon har skrivit många underbara låtar också! Jag kan nämna bland annat "Vandraren", "Laglöst land", "Det sista du ser" och "Brudrovet" som alla framförs av Nordman. Hon har också skrivit låten som jag tänker beröra i detta inlägg nämligen "Gabriellas Sång" som också är soundtrack till filmen "Så som i himmelen". Filmen är i regi av Kay Pollack och den blev nominerad till inte mindre än 8 guldbaggar och 1 oscar för bästa utländska film.

Filmen blev en tittarsuccé och "Gabriellas Sång" en höjdare som låg inte mindre än 68 veckor på svensktoppen under åren 2004-2006. Den framförs av Helen Sjöholm, som enligt mig har en av de absolut rösterna i Sverige!

Så varför denna långa utläggning över en enda låt och en enda textförfattare? Jo för att denna textförfattare har lyckats sätta fingret på känslor som många av oss kan relatera till! Jag kan känna att jag faktiskt kopplar ihop mycket av mig själv med låten och att jag känner att jag också vet vad det är för liv jag vill leva till viss del. Jag har låtit det livet sova under så många år och det är nog därför jag helt plötsligt blivit som uppslukad av ensamheten, av att känna mig övergiven och illa behandlad av gayvärlden ena stunden och sen andra stunden bara känna helt tvärtom, allt går otroligt fort som en enda bergochdalbana!. Jag känner att jag kommer att lyckas bara jag inte försöker styra livet för mycket, eller gå ner mig för mycket i dalarna, då jag egentligen har fina vänner runt om som bryr sig om mig och värdesätter mig högt! Jag har faktiskt en familj som alltid har och alltid kommer att finnas där för mig liksom släkten på båda mor och fars sida!

Vad är det jag drömmer om då? Ja jo det är ju en kille som värderar mig lika högt som jag värderar honom. En kille som faktiskt vill ha mig just för att jag är jag och att han anser att det är just det han letat efter och att han känner att WOW han är helt underbar. Jag vet man ska inte drömma för mycket, men ibland får man låta sig drömma även om det rör känslor! Sen kan jag väl också konstatera att det är konstigt hur viktigt detta med att dela livet med någon har blivit. Jag hade tidigare andra prioriteringar som låg så mycket högre än det, men det är som bortblåst!

Kärleken är och har nog aldrig varit lätt och jag börjar förstå mina tjejkompisar som säger att de inte kan förstå sig på killar, för killar är mysko på många sätt och vis och så svåra att förstå sig på! Det är alltså inte ens lätt för killar att förstå sig på killar! Det är oftast så att man säger att killar är så lätta att förstå för de dricker öl och tittar på fotboll. Det är bra mycket mer än så och jag kan väl säga som så att många killar är bra på att gömma sig bakom en fasad, en fasad skapad av förväntningar och hur man ska vara och bete sig. Kan det vara därför gaykillar oftast har så många tjejkompisar för vi är inte intryckta helt och hållet i mallen för hur en kille ska vara, vi är ju inte som alla andra!

Samtidigt som jag drömmer om detta med kärlek, så är jag livrädd för vad den innebär! Jag är rädd för att jag kommer att bli sårad så djupt igen, jag är rädd för att jag kanske kommer att vara svartsjuk och då inte för att jag har anledning att vara det utan mer för att jag kommer att vara livrädd för mista den igen. Jag har ju varit med om det tidigare, då sa jag till mig själv att jag måste ha fel när jag hade känslan av att han var otrogen men det kan han väl inte vara, oj vad fel jag hade! Dock inte om otroheten, felet var att jag inte trodde på min känsla och att jag sen lät det gå så långt som jag gjorde! Det skulle bara varit att sätta ner foten och markera att nu jävlar är det inte okay längre, det kom men för sent!

Sen när jag ändå är inne på någon typ av bekännelse av mitt liv så kan jag nämna sex, självkänsla och självförtroende. Ska vi börja med självförtroende så tror jag inte att det är så jäkla dåligt längre för jag vet att jag kan stå för vad jag tycker, tänker och gör! Jag vet att jag är den jag, i alla fall när jag framträder i rollen som yrkesverksam djurvårdare och kostrådgivare. Självkänslan däremot, som inte alls är samma sak som självförtroende är det inte lika lätt med. Det är den jag arbetar och ska arbeta stenhårt med nu och framöver. Boken jag köpte till mig i julklapp har hjälpt mig att inse att jag hade rätt om självkänslan, jag uppfyller alla de tecken som finns på sviktande självkänsla! Jag kan nämna en sak som fick håret på armarna att resa sig och det är att jag när jag jobbar går runt med tankar på att ingen får komma på vilken bluff jag är, att jag inte kan något mer än någon annan, att jag inte borde få beröm osv. Det är tydligen självkänslan som gör detta….och jag ska nu säga åt mig själv varje gång den känslan dyker upp på jobbet att jag faktiskt inte är en bluff på jobbet, jag är däremot bra på det jag gör, riktigt bra!

Sen lova jag att avsluta med sex, men det blir inte avslutningen utan mer ett led mot slutet! Jag har ju många gånger deklarerat att jag inte gillar one night stands och KK relationer och det är jag väl inte heller längre så det är inte därför jag nämner det. Det jag däremot är lite nervös för är att jag helt plötsligt börjat inse att jag i det stora hela inte har någon direkt erfarenhet inom det! Varför ska jag då börja tänka på det helt plötsligt? Ja jag vet inte eller jo jag kanske vet, men jag kan väl säga som så att jag hållit mig borta från sex utanför en relation, men samtidigt har jag också hållit mig borta från att dra lärdom och testa på lite olika saker. Det är inget jag ångrar då jag fortfarande tror att jag mått dåligt efteråt om jag testat det, men nu har jag ju inte det och hur kan jag då veta att jag hade mått dåligt? Jag säger inte att jag ska testa det heller, men jag resonerar en massa fram och tillbaka med mig själv om det hela och då blir det ibland såhär!

Nä nu får det väl ta och vara nog! Låttexten till Gabriellas sång ska ni däremot inte få missa! Den är helt underbar och jag hoppas att den ännu mer kommer att kunna passa in i mitt liv snart! Jag vill också känna att jag är här och mitt liv är bara mitt och jag vill känna att jag levt mitt liv!

"Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever all den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever, veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske jag hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv"

Over and out!

Alltså ibland vet jag inte om jag drömmer eller om jag är vaken! Det känns så i alla fall, har fått nypa mig i armen både en och två gånger sista dygnen! Jag har från ingenstans känns det som fått en sådan kontakt som jag inte trodde skulle hända mig igen!

När jag träffa Thomas första gången så var det över en fika och därefter så kom vi att höras på telefon, det blev långa samtal uppåt 6-7 timmar de två första gångerna och därefter en sisådär 1-2 timmar om dagen under tiden vi umgicks och hade kontakt.

Jag trodde som sagt inte att jag skulle uppleva det igen, att träffa någon som man så otvunget och fritt kan prata med och det känns som om det gått 1 minut, men i själva verket är det 1 timma eller till och med 3-4 timmar som passerat, men nu har detta då inträffat! I gårkväll ringde han vid 23, eller kanske lite tidigare, och vi la på närmare 03:00! Det är svårt att avsluta ett samtal med honom och det bara flyter på i oändligheten. Det är så underbart att känna att vi är på samma våglängd och att vi förstår varandra även om vi kan driva lite om det där med förståelse eller undermeningar som inte sägs, men när det påtalas leder det till skratt!

Jag hoppas att det denna gången inte är en dröm som jag snabbt väcks upp ur för att ännu en gång stå ensam kvar! Det finns en tankeställare som säger att: "vi bestämde oss för att hoppa i vattnet, jag hoppade, men du valde att stå kvar" och denna gången hoppas jag innerligt att om jag hoppar så hoppar du efter!

Det finns känslor från min sida som är minst vänskapliga, om det är kärlek kan jag inte svara på ännu då jag fortfarande tror på att möte måste till för att veta säkert. Det är visserligen mer personligt med telefon än med internet och msn, men det är fortfarande inte samma sak som att personkemin kommer att stämma när man möts! Oftast gör den det och jag tror att det blir så i det här fallet!!

Han är en sådan kille som jag faktiskt börjat fundera på om de finns, rolig, smart, trevlig, kvick, underfundiga kommentarer, lättpratad, social och främst av allt är att han också vet hur det kan vara i gayvärlden och den svåra labyrinten man ska leta sig fram igenom och förhoppningsvis en dag träffa den rätta!

Samtidigt är jag livrädd för att träffa honom på riktigt, inte för att jag är rädd för honom, utan mer för att jag är rädd för vad han ska tycka om mig! Jag vet att utseende inte är allt i mina ögon och han säger detsamma! Jag vill och ska ju tro på det, men ändå finns där den där elaka rösten i huvudet som säger, glöm inte bort Philips kommentar om att söka en i din egen viktklass, eller andra killars kommentarer om vikten och utseendet. Tänk om han bara vill vända i dörren och åka hem igen? Själv är han som de flesta andra killar smal och det kommer jag också att vara en dag, men vägen dit ska man inte jäkta på! Var sak har sin tid stämmer faktiskt ganska bra!

Sen kan jag passa på att nämna att jag pratade med Viktor igår lite kort på msn och han har fått upp känslan igen för tävlandet, så nu har han köpt en ny häst som är jättefin! Ser fram emot att någon dag få se den! När det gäller känslorna där så är jag fortfarande ute och svävar utan att veta A eller B! När det är så tror jag att det är bäst att hålla sig till vänskap och jag tror det är där jag hamnar i denna situationen….

Nä nu ska jag inte tråka er mer om nattliga samtal med ljuvlig kille samt ågren över min obeslutsamhet vad det gäller känslor!

Däremot tänker jag tråka er lite om träningen Var på Åsas friskispass igår och jäklar i min låda vad hon drev på oss! Jag var helt slut, är detta den nya typen av medelpass? Nej inte för Åsa som haft det hela förra terminen, men Marina har ju också börjat med ett jobbigt pass nu och det är faktiskt skoj att känna hur svetten pärlar sig i pannan! Ikväll blir det spinning för andra gången i mitt liv och jag hoppas att det är skoj samt att jag pallar med det! Ska bli mer av spinning nu framöver så jag får upp flåset riktigt mycket!

Nu bär det av till bibblan för att plugga så att jag kanske klarar sista tentan i Växjö! Tänk vad skönt om jag kan slippa läsa där snart! Saknar Kalmar och mina vänner och lärare på BBS så jättemycket! Det är inte förrens man har mist något som man verkligen ser vad man haft och uppskattar det på ett annat sätt! Nu kan jag komma tillbaka med andra ögon och faktiskt uppskatta BBS för det de är; SKITBRA med trevlig personal!

Over and out från en nu bra mycket positivare Emil! Isn’t it lovely?!

Vart ska jag börja denna morgon, eller ja det är förmiddag, men Emil kom i säng vid halv sex i morse så han är lite sömnig fortfarande!

Igår så var det ju tenta och den var då inte lätt ska jag be att få tala om, jag blev grymt frustrerad över att jag kände mig så oförberedd som jag gjorde. Hade pluggat massor, men ändå kändes det som om jag inte kunde ett endaste dugg… Jag hoppas så innerligt att jag inte kuggar denna tentan för jag vill inte vara fast i Växjö längre än nödvändigt! Jag börjar ju snart i Kalmar igen och det ska bli så underbart skönt!

Uppsatsen i mikroteorin börjar bli klar och ännu en gång har jag och Karin gjort ett strålande jobb, om jag får säga det själv. Jag satt igår och läste igenom allt ännu en gång och det slog mig att både jag och Karin älskar att leka med språket när vi skriver uppsatser. Det är ju en helt annan typ av språk som används i en akademisk uppsats och värdeord är i stort sätt helt förkastligt. Jag liksom Karin är också grymt känsliga för ord som t.ex. så som används alltför ofta utan mening! Jaja nu är den i stort sätt klar, en läsning till sen är jag nöjd och det hoppas jag lärarna blir också!

Sen har vi gubben som jag valt att kalla honom i rubriken, en av anledningarna till att jag var vaken till fyra, resten av den vakna tiden var mitt eget fel! *ler* Han kom från ingenstans, visst vi har haft sporadisk kontakt på msn, men aldrig något mer än det. Jag pratade så med honom i telefon för första gången i Måndags och jäklar vilken trevlig ung man! Det samtalet flöt på utan problem och det fanns hela tiden något att prata om. Inte krystat eller tråkigt på något som helst sätt och vis. Sen igår så ringde han och vi prata i 40 minuter och det var jätteskoj tills det bröts, han ringde upp igen och då språkades vi ytterligare två och en halv timme! Fråga mig inte vart tiden tog vägen men helt plötsligt så var det natten! Konversationen fortsatte sen på msn av någon outgrundlig anledning tills vi båda konstatera att nej nu var det sängen. Vi får väl se vad det kan bli av detta, han är en ny vän sålångt är allt grönt i alla fall!

Nyår då, ja jag har ju pratat en del med Viktor och jag börjar nog mer och mer känna honom som en vän, vet inte varför och det ska väl inte ifrågasättas heller. Det kan vara som så att det där klicket som jag inte riktigt kände är kärleken som säger ifrån. Jag är lite vilsen i mig själv just nu och jag vet inte riktigt vad jag känner. Kanske har jag lite ågren också för att det gick så långt och vi hamnade i säng inte bara en utan två gånger. Han är en jättegullig, jättecharmig kille som absolut kan bli en mycket god vän! Oj där fick jag användning för alla de värdeord som Karin deletat för mig under dagen igår!

Det blir ju träning ikväll klockan 20 med Emma, Sanna och några till tror jag! Dagen ska vara på bibblan och plugga inför tentan…Den är den 20/1-07 så jag har panik!

Skriver kanske senare igen!

Kram och have a great day!

Oj detta blogginlägg kommer att ta upp i stort sätt alla mina kategorier, skoj!

Jag var ju ute på nyårsafton som jag skrev tidigare och var där med en kille som heter Victor. Han har fått mycket känslor för mig på kort tid och nu när jag väl har en kille framför mig som visar att han tycker jättemycket om mig så känner jag inget!! Vad är det som är fel egentligen? Jag har fått göra klart att mina känslor är i uppror och att jag egentligen inte vet vad jag känner, tycker och tänker….

Det var mycket intryck när jag var i Malmö denna omgången… Det var första gången jag besökte Wonk som är en gayklubb i Malmö och jag kan väl säga att jag kände detsamma som de få gångerna jag varit på gayklubb att drömmen om att få vara mig själv, dansa som jag vill, sjunga med till ABBA, Nanne osv. på ett golv där det i stort bara spelas schlager! Det är helt underbart och det är så in i skogen roligt! Att sen se killar och tjejer här och var som kysser sina älskade eller bara partnern för kvällen helt öppet gör inte saken sämre direkt. Jag känner bara mer och mer att jag måste flytta när jag är klar med skolan. Det finns en hel värld därute som bara väntar på att bli upptäckt!

Vad ska jag då göra tills jag kommer att flytta till denna världen? Jag är ju inte ensam i Nybro direkt, men jag saknar ändå närheten och känner en ensamhet i den bemärkelsen. Är ett förhållande lösningen på det i så fall? Det är ju inte rätt att lura mig själv och någon annan att ge sig in i något som kanske på förhand redan är dömt? Jag vet inte om det är det som får mig att inte känna att jag är rädd att det är jag som känner fel, kan man känna fel?

Jag vet inte vad det är med mig men mina få små besök i gayvärlden (utanför qruiser, som bara är en fiction) får mig att känna att jag inte är så ensam och musikens sköna dunk gör att jag känner mig fri, ledig osv. Jag kan för första gången inse att det kan vara skoj att vara lite full och dansa omkring tills svetten rinner och jag har träningsvärk i bak och lår dagen efter.

Jag kan inte göra det när jag är på en vanlig krog i Kalmar då jag faktiskt är lite rädd för konsekvenserna av det hela… Det är inte helt okay att sjunga med i fångad av en stormvind eller jag ljuger så bra och dansa järnet i Kalmar som kille. Nej det ska vara lite tufft och lite macho. Visst det finns i gayvärlden också, men där är det mest hur du ser ut och inte hur du är som spelar roll. Samma skit men på ett annat sätt alltså!

Så vad ska jag göra i Nybro i 1 1/2 år till då? Jo jag ska få ordning på mig själv vad det gäller vikt och träningen. Ska börja på spinning nu så snart jag har haft tentan så jag får upp lite bättre flås och kanske bränner en kalori eller två mer!

Jag mår så mycket bättre nu än jag gjort på länge och jag känner att Anders, Thomas osv. faktiskt är goa killar på sitt sätt även om jag blivit grymt sårad och faktiskt gjort avkall på studierna för deras skull. Ja även ekonomin har fått känna på sitt, men det är en helt annan sak!

Jag ska väl sluta nu innan jag skrivit ett sådant mastodontinlägg igen. Jag vet inte varför det blir så långt alltid…. Jag skriver nog för sällan helt enkelt eller så tänker jag för mycket!

Saknar kommentarer!! KOMMENTERA MERA!

Kram Emil

Ja vad tänker vi med egentligen? Alltså jag började fundera idag som så många gånger tidigare på om QX och gayklubbarna bara är en enda stor köttmarknad där en del personer kan komma och ta för sig av det som utbjuds? Jag kan börja med mina få besök på gayklubbar (det är inte alltför många tyvärr) och ja det finns en hel del trevliga och goa killar där förstås, men när jag går ut på Palace t.ex. så ser jag inte ens en handfull grupp killar som är klädda bara i linnen och ja ibland inte ens något alls på överkroppen! Det är kanske därför så många bögar i stort sätt bor på gymmet för att se sådär riktigt bra ut så att killarna bara flockas kring dem? Det är nog därför var och varannan kille på QX har med den nu ”obligatoriska” magbilden där man visar magen som man spänner så fint för att visa de rutor man fått genom det idoga arbetet på gymmet.

Jag pratade med en kille på QX för några dagar sedan som är jättesöt och jag tyckte han hade så fin presentation för han beskrev att han var så trött på alla oseriösa killar och att han ville höra ifrån seriösa killar. Helt okay i mina ögon, klart att vi alla är trötta på dessa oseriösa killar, men killen har ju hela sin sida full med bilder på sig själv i bara boxershorts i mer eller mindre utmanande positioner! När jag påtalade detta fick jag till en motfråga som svar, nämligen: "hur många mess får du på QX om dagen"? Ja jag får ju inte så många så jag svarade som det var och då sa han att om jag visar lite hud så kommer det att strömma in. Är det detta som ska påverka? Ja i gayvärlden är det nog tyvärr så. Jag har en kompis som la ut en bild på en vältränad ganska känd simmare på sin sida och vips så började messen komma in, men med sin vanliga bild så kommer det inte en bråkdel av dessa meddelanden! Vad betyder detta då? Jo att man vinner på att vara oärlig och att allt handlar om utseende i första anblicken. Det är då rutorna på magen avgör, därav ser vi att var och varannan medlem har detta på sig och det går ner i åldrarna så till och med 15 åringar har det nu!

Jag vet att jag låter bitter i bloggen ganska ofta över gayvärlden och visst jag är inte den där killen med utseendet som en fotomodell och jag är inte vältränad och trådsmal (underviktig) som tydligen är idealet. Visst jag är söt, det tycker flertalet äldre herrar, men de killar som är i min egen ålder som jag skulle vilja höra av de uppskattar mer en snygg mage än ett vackert ansikte (hoppas innerligt att det är fel uppfattat av mig)!

Sen när jag ändå är inne på kraven som gayvärlden har på dess medlemmar så kan jag ta upp lite fördomar som finns mot oss. Den allmänt vedertagna bilden av en homosexuell man är att han är fjollig, gillar schlager, är modemedveten och alla hans kompisar är av det kvinnliga könet. Jag är lite besviken över att behöva säga att de stämmer så bra så ni kan inte tänka er! Det är faktiskt bara detta med fjolligheten som jag kan säga inte stämmer. Det som bara är viktigt att nämna i samband med detta är att det material jag fattar min tanke utifrån är de killar jag ser på QX och de gånger jag besökt gayklubbar. Jag ska inte sticka under stol med att de stämmer jäkligt bra på mig också, jag älskar schlager, jag har mest tjejkompisar och jag tänker mer och mer på vad jag har på mig även om jag inte är märkesfixerad. Det jag inte känner mig som är fjollig och jag har inte fått höra att jag är det heller….

En sak till som slagit mig när det gäller gayvärlden är att alla tycks känna varandra eller har gemensamma bekanta. Visst kanske inte så konstigt då det är en liten värld, men ändå? Det är som att alla acklimatiseras efter en redan färdig ritad mall där vi lyssnar på ungefär samma musik, klär oss nästan likadant och har sex med allt och alla så att vi i stort sätt på ett eller annat sätt är buksvågrar. Är det så att vi pressas in i denna mall och det är meningen att vi alla ska bli likadana? Jag börjar faktiskt undra om det är så skoj att alla är lika, eller varför vill alla det? Är det så det ska vara? Är det för att vi alltid känt oss lite utanför med vår stora hemlighet som vi burit på genom massor med år och att vi nu inte vill göra bort oss och därför anpassar oss? Ja jag vet inte, men jag kan bli så trött på det! Jag vill träffa unika människor och inte 15 likadana bara för att det är snyggt och rätt för tillfället!

Jag vet, jag låter bitter, men varför ska jag behöva be om ursäkt för det? Är det utseendet som ska avgöra allt? Jag anser inte det för då är vi helt fel ute. Visst jag vill också ha en kille jag attraheras av och jag kan också döma efter utseende, men det är inte det som är det viktigaste! Det sätts upp så otroligt höga krav på en pojkvän bland homosexuella så jag undrar om de själva kan uppfylla sina krav? Är det så viktigt vad omgivningen tycker? Det borde vara viktigt vad man själv känner innerst inne som ska avgöra!

Jag kanske är såhär bitter och negativ bara för att jag inte blir vald, men låt mig vara det då för jag är trött att ha ångest över vikten! Det vet jag att jag kommer att ha tills jag också kan ta den där förhatliga magbilden. Jag kommer inte att göra det, men jag vill veta att jag åtminstone kan göra det! Så jag är på väg att formas in i gayvärlden precis som alla andra, men jag kan i alla fall streta emot lite.

Jag har bara en liten fråga som jag vill ventilera! När man är ensam och singel så kan man känna en längtan efter närhet, vilket är självklart! Det jag nu undrar är om denna närhet som man saknar måste vara detsamma som sex? Det är liksom inte det jag går och längtar efter….

Jag har flertalet gånger fått den reaktionen när jag varit deppig och det frågas varför. Jag svarar som det är att jag saknar närhet och någon att dela en filt med, se en film med eller bara sitta och prata i lugn och ro med. Vad blir då kommentaren? Ja det kan man ju räkna ut nu med tanke på hur jag lägger upp texten, men självklart hamnar man på ämnet sex! Hur går det till alltså? Hur kan killar få allt till sex? Är det de enda som är av vikt för oss killar? I så fall undrar jag vad det är för fel på mig och vart jag ska vända mig för att reklamera mig själv och min hjärna.

För mig finns det så mycket mer än sex. Visst sex är något man också kan längta efter, men det är ju inte det som är prioritet ett för då hade jag kunnat ha one night stands eller KK.

Jaja detta var en liten tanke och ja jag är ensam ikväll. Inte självvalt, men ändå mitt val på något sätt?!

Nu ska jag stänga ner datorn igen och jag vill ge mig själv en eloge som har hållt mig borta från QX ännu en dag!
Bra gjort Emil!

Ja då var det min tur igen! Konstigt att det bara är min tur att skriva hela tiden, men det kan ju bero på att det är min blogg och jag som avgör vad som skrivs! *LER*

Idag tänkte jag göra en liten reflektion kring något som heter Qruiser på Internet. Qruiser är som jag nämnt tidigare (tror jag) nordens största Community på Internet för homo, bi, trans eller queer människor. När man är inloggad på QX som det också kallas så kan man göra ett antal val om vad man har för status för tillfället. Det kan vara vad man är sugen på, allmän status samt humör.

Det jag tänkte komma till är att man under dessa tre har ett antal val som ska beskriva vår lilla sinnesstämning. Det som är lite intressant är att se hur de olika status valen tolkas av användarna inne på QX. Självklart inte alla användare, men flertalet. Vi kan ta ordet tillgänglig som för mig när jag använder det innebär att jag är vid datorn och kan svara ganska snabbt på meddelanden och att jag vill ha meddelande. Men det kan också har jag upptäckt tolkas som att man är ledig och tillgänglig för sex eller så tolkas det till och med som att det är sex man söker! Detsamma gäller med statusen mysa som för mig är att man kanske umgås, ser film eller pratar lite med varandra och det tolkas också som sex för man kan enligt flertalet killar inte mysa utan att ha sex? Då börjar jag undra vad det är för fel på killar alltså? Handlar verkligen allt om sex?

Kom in i en diskussion med en kille på QX idag just på grund av status. Var ute igår och är lite sliten idag så jag satte statusen mysa om mig själv då jag bara kände att idag ska jag ta det lugnt och inte stressa efter något. Lyssna på lite mysig och lugn musik och bara vara utan några krav eller måsten. Då skriver denna kille och frågar om jag hittat någon kille att mysa med och jag svarar att nej så är inte fallet, men det hade jag inte väntat mig heller. Sen tyckte jag att det var färdigpratat om att mysa, men ett par minuter senare ser jag att jag fått ett svar där han så snällt talar om för mig att nej men det är väl klart du inte har någon att mysa med du vill ju inte ha sex (vilket i och för sig är fel för vem vill inte det?) och vill man mysa så är det samma sak som sex. Jag kunde inte hålla mig från att svara så jag skrev att det är inget problem att ha sex, men jag har det inte med vem som närsom! Sen skrev jag också att jag känner mig nöjd över det ställningstagande då jag inte vill känna mig som någon jävla, ja jag inte vet vad, som man myser med i en timma och därefter knullar och sen hejdå!
Killen verkar fortfarande inte fatta varför man inte kan ha sex så fort det står lite i byxan och jag börjar bli ganska irriterad vid det här laget så jag försöker mig på ett nytt svar: ”Du får tycka vad du vill och andra med för den delen, men sex för mig är något fint mellan två människor som hyser starka känslor gentemot varandra, inte bara en kuk som vill in i en röv eller liknande!” Killen fattar tydligen fortfarande inte vad jag försöker förmedla till honom och svarar att han minsann har sex när han känner för det med den han vill och känslor ska inte blandas med sex för det blir bara jobbigt! Jaja visst det kan det kanske vara, men varför är alla killar så rädda för känslor (den som vet snälla upplys mig om det!)? Mitt sista svar till honom var nu i min tankevärld glasklart: ”Det är så de flesta tänker när det kommer till sex, att det är väl inget speciellt, men för mig är det något fint och något jag inte vill slita ut bara för att jag är kåt då och då… Det är för mig bland det finaste man kan ha med en annan människa och ska jag ha det ofta utan känslor inblandade med lösa förbindelser så kommer jag sakta men säkert att förstöra det fina och bli blasé över det. Tänk dig själv (detta är en dålig liknelse men kanske kan få dig att fatta) när du har en fin kostym på dig (händer inte så ofta, eller hur?) och när du har den på dig så känner du dig lite annorlunda, finare och ja du för dig på ett annat sätt. Affärsmannen däremot har kostym på sig i stort sätt varenda dag och ser det inte som mer annorlunda än när vi ”vanliga” har ett par slitna jeans och en t-tröja på oss. Det jag vill komma till alltså är att jag vill vara som de som inte använder kostym så ofta och inte bli som affärsmanen!” Svaret blev kort, men jag känner ändå att jag nådde fram när personen ifråga svarar att han inte längre tycker att jag är så konstig utan att han till och med önskar att han tänkte och var som mig ibland!

Jaja detta blev ett rörigt inlägg, men jag känner att jag är lite malplace ibland, kanske skulle släppa efter lite på spärrarna, men ändå inte för jag är rädd att bli just blasé och självdestruktiv. Jag har sett det så många gånger med vänner som kommit dit och jag vill inte vara nästa man att hamna där!

Avslutar dagens blogg med ett latinskt citat som kan användas i linje med det jag skrivit, men också rakt emot mig själv så det är väl upp till läsaren det också! *LER*

Cum Difficile Est Non Est Facile dvs. Det är inte lätt när det är svårt!

Var på mitt första spinningpass igår och det var lite häftigt! Jösses vad man kan bli svettig genom att bara trampa lite på en cykel. Visade ju i och för sig bara hur dålig kondition man har.
Jag måste också säga att musiken var underbar även om den kunde ha varit högre. Det hade nog medfört att jag blivit än mer taggad till att ge det där sista man faktiskt har i musklerna! Jag kände hur jag faktiskt tog i lite extra jämfört med gympan och efteråt kändes bara en sådan underbar välbehagskänsla. Efter spinningen hamnade jag, Emma och Jocke i gymmet där träna vi mage i 40 min sen så var det duschen och hem för att inta liggande ställning i soffan.

Telefonen ringde under i stort sätt hela kvällen och jag är så glad att det var många som ville gratta mig på min födelsedag! TACK! Sen så fick jag mängder med meddelande på QX vilket inte händer sådär jätteofta, kändes underbart faktiskt! Det var bland annat från en av dem som jag skrivit lite på sistone. Igår fick jag lite mer kontakt med honom, verkar vara en skön kille. Ung men ändå inte som en förvuxen fjortis, svårt att beskriva men hoppas ni förstår. Det känns som att han inte är som merparten av de killar som skriver trots allt skriver till mig på QX, som bara är ute efter sex. Skoj när man kan få kontakt med människor som man kan prata med utan att det känns konstlat. Vem vet det är kanske är en ny vänskap på gång som kan växa fram ur detta?

När jag ändå är i farten med att skriva här så kan jag skriva lite om mitt eget liv samt känslor och tankar om det! Jag kom ut som homosexuell för ett par månader sedan nu och det är väl fine liksom! Jag är den jag är och so far inte fått några negativa reaktioner från min omgivning vilket jag är oerhört glad för. Min släkt och minna vänner betyder något oerhört mycket för mig och jag skulle inte klara mig helt själv utan dem!

Det har varit ett mycket innehållsrikt år för mig med att först komma ut och sen att komma i kontakt med gayvärlden. Visst jag har varit i kontakt med den tidigare. Ända sen jag skapade mitt konto på QX den 19 november 2003 och dessförinnan på Sylvester, men det var bara någon månad om jag minns rätt. Jag kan än idag inte förstå varför jag var så rädd för mina egna känslor? Det är inte nyttigt för oss människor att trycka tillbaka dem ellt att försöka göra om dem. Lev ut dem istället! Visst det kanske är svårt i vissa situationer, men tryck inte ner dem för en dag så slår de tillbaka mot oss vare sig vi vill det eller inte! Tro mig om detta för jag har själv varit med om det och det är inget roligt!

Kanske skulle komma till någon poäng i detta inlägget om det nu finns någon? Jag vet att det blir långt, men det var en svår natt igen. Jag somnade inte förens runt 03:00 och jag vet inte varför de hemska drömmarna har återvänt och jagar mig? Jag borde ju må bra nu tycker jag eller vad har jag gjort för att straffas hela livet? Jag har ju lyckats hyfsat med min viktminskning det är en 25 kilo lättare kille nu som börjat träna så jag hoppas fortfarande på att nå det slutgiltiga målet! Vad är det då som får mig att må dåligt? Ja du kanske är att jag är så in i helvete trött på gayvärlden och främst QX just nu! Denna eviga känsla av att inte passa in, att inte vara som alla andra samt att inte bli accepterad för den jag är även om jag vet att jag är just detta hos många människor. Ändå finns den där känslan av att vara otillräcklig och oönskad där!

Till er som inte är så väl bevandrade inom gayvärlden så kan jag börja med att tala om att den är otroligt ytlig! Döm om min förvåning när jag märkte hur fördömande och fördomsfull den kan vara. Får ju alltid i media och på andra sätt höra hur mycket fördomar det finns gentemot HBT-människor, men det talas aldrig om hur mycket fördomar de har gentemot varandra! Yta är i stort sätt allt och tydligen är det så man vill ha det. För mig är det en förutsättning att det finns substans också! Hur länge kan man leva på att man är söt eller ser jävligt bra ut? Jag tror inte att det håller i längden för precis som med pengar så blir man inte mycket lyckligare för att man ser bra ut. Jag tror inte att det är så att man hela livet tycker att det är givande att kunna gå in på krogen och få med sig vilken kille som helst hem bara för att man ser bra ut. Eller är det de? Jag brukar ha en jämförelse som de som känner mig inom gayvärlden antagligen känner igen. Den går ut på man ska föreställa sig två askar med choklad där den ena asken är jättefin och verkligen får det att vattnas i munnen, men när man öppnar den så ser man att den förutom en eller två praliner bara innehåller de där äckliga pralinerna ni vet som ingen äter. Sen har vi den andra asken som är lite skadad och inte lika tilltalande som den där vackra asken, men när man öppnar den ser man att den innehåller en eller två av de äckliga pralinerna och resten är bara sådana som man älskar! Ni vet de som riktigt smälter i munnen. Vilken ask skulle du välja? Jag hoppas att du väljer asken med det goda innehållet för vad hjälper det om asken är vacker att se på när innehållet inte tilltalar en för fem öre? Det är precis så vi måste börja tänka i världen också och då inte bara inom gayvärlden! Utseendet är nämligen inte allt! Visst det kan vara jättemycket det säger jag inget om, men jag anser att det är utseendet som kan locka någon till sig, men sen är det med innehållet man håller denna intressent kvar. Utan innehåll så blir t.ex. ett förhållande bara sex med den där snygga killen. Något att skryta om? Nej skulle inte tro det, eller?

Usch vad jag låter bitter nu, men jag är så trött på att känna mig ful, fet och oattraktiv. Får höra gång på gång av vänner att du som är så trevlig borde ju inte ha några problem att finna någon. Nej kanske inte det om nu inte utseendet vore så mycket! Jag vet att det finns en kille någonstans därute för mig och jag hoppas att jag kommer att finna honom eller att han finner mig snart. Trodde jag funnit honom under Priden, men han hade tydligen helt andra tankar för som från andra så kom det som brukar komma: ”kan vi inte vara vänner?”. Visst vi kan vara vänner och jag är mer än gärna hans vän för han är en helt underbar kille, men han har kanske inte insett att jag faktiskt har fått enormt starka känslor för honom och mer än gärna skulle göra i stort sätt vad som för att i alla fall få prova och se om ett förhållande skulle funka.

Sen har jag en sista sak som återknyter till detta med att känna paniken över att kanske få vandra själv genom livet för att jag inte finner den som vill dela det med mig. Det är en av de sakerna som har återkommit i mina drömmar som hjärnan spelar upp för mig för att trycka ner mig lite ytterligare tror jag. Tänk er tillbaka på gympan man hade under grundskolan man skulle göra något som krävde att man var indelade i två lag. Kommer ni ihåg det? Ni vet när fröken valde ut två elever som var lagledare? Dessa skulle sen välja varannan person till respektive lag. Jag stod där under dessa lektioner och bara hoppades på att jag inte skulle behöva vara kvar till sist denna gången också, men ändå var jag alltid det varenda gång. Det gick en tyst suck eller pust genom det lag som fick välja sist eftersom de skulle bli tvungna att dras med mig! Jag kände bara paniken över att jag var den som ”blev över”. Det är lite så det känns nu också att jag är den som QX bögarna skriver till när de vill ha sig ett snabbligg och ingen annan finns att tillgå. Igår tackade jag nej till 2 ”one night stands” och 1 trekant. Vilket inte är jätteovanligt… Visst jag fick till svar från en av de jag tackade nej till att jag var präktig och korkad som tackade nej när de nu varit så snälla att bjuda in mig! Då for en sanbb tanke genom huvudet att jag kanske skulle ta och göra som de flesta killar verkar göra och hoppa i säng med i stort sätt vem som helst! Det är inte det livet jag vill leva och det är inte så jag är som människa! För mig är sex så mycket mer än ett snabbt knull sen tack och adjö för mig! Snacka om att jag skulle må dåligt och känna mig utnyttjad efteråt även om jag gått in med öppna ögon i det. Jag är inte sugen på en trekant eller ett snabbt ligg bara för kåthetens skull! Sex är en förlängning av mys och kärlek för mig och det har i vartfall inte jag med en KK eller ett ”one night stand”.

Får avsluta detta långa inlägg med ett citat som mer eller mindre knyter ihop säcken. Det är sagt av Harvey Fierstein: "Never be bullied into silence. Never allow yourself to be made a victim. Accept no one’s definition of your life; define yourself."
Det är detta jag ska försöka leva efter precis som det som står högst upp på sidan att man inte alltid ska följa stigen för att alla andra gör det! Ibland kan det faktiskt vara bra att gå sin egen väg och lämna spår som någon annan kanske kan följa! Jag har lyckas ganska bra med detta tror jag förutom med raden att aldrig låta sig själv bli ett offer, men det ska jag nog klara att överbygga också! Var sak har ju sin tid som det så fint sägs.
Over and out och ta vara på er alla och varandra!