Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Nu har det gått ca två månader när kollegor efter varandra varit hemma för att de själva varit sjuka eller att deras barn varit det. Med andra ord har det bara varit en tidsfråga innan man själv skulle bli sjuk och igår kunde jag inte stå ut längre…. Jag har haft ont i hals och varit lite småförkyld nu i 4-5 dagar, men det har liksom varit kontrollbart, men igår gick gränsen för vad jag tycker är acceptabelt och där jag kan känna att man kan vänta en dag till för att se om det vänder.

Jag ringde därför bankhälsan och fick tid två timmar senare. Jätteskönt att inte behöva vänta några dagar, eller bli tillsagd att bara vila och sen blir det bättre. Kom dit och blev undersökt och det första som konstaterades var att jag har en kraftig bihålleinflammation och där har vi den där hemska huvudvärken som jag gått med ett tag och sen när jag öppna munnen och lät läkaren titta ner i halsen så fanns de karakteristiska vita små fläckarna samt att jag är röd i svalget och har svullna lymfknutor och mandlar. Resultatet av läkarbesöket vart tre olika tabletter och ett nässprey att använda och jag hoppas att jag är i form till måndag igen….HATAR verkligen att vara sjuk!

Vad händer i helgen då? Ja jag har fått order om att ta det lugnt så jag tänkte plugga lite till inför Swedsec så att jag kan sätta det där jäkla provet. Ni som undrar över min nojja över detta kan fråga er hur ni kände inför uppskrivningen till körkortet, detta är samma sak fast värre!

Nä nu ska jag gå och ta en dusch och se om jag kan andas lite efter det.

Fick gå hem från jobbet i måndags och igår var det heller inget vidare. Vart lite bättre framåt kvällen och kunde andas genom näsan, vilket inte skett sen i söndagskväll! Hade därför förhoppningar om att kunna gå och jobba idag, men nädå när jag vakna så var näsan och skallen helt igenproppad av snor igen!

Det finns nog inget värre än att vara riktigt förkyld med hals- och öronont uppe på det, jag blir så seg att jag inte kan ta mig för något alls samtidigt som jag blir så grymt uttråkad! Idag har jag därför dammat, damsugit, piskat kuddarna i soffan samt skurat i badrummet. Känner mig riktigt duktig, men sen var jag ju helt utslagen i tre timmar efteråt!

Har tänkt laga lite middag till min älskling idag, det blir kycklinggryta med ris. Låter inte det gott? Tänkte göra det riktigt starkt så att det kanske hjälper till att rensa skallen lite!

Skriver mer senare!
Kram

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

God förmiddag på er därute!

Här i Stockholm regnar det för närvarande och jag har lagt in två maskiner tvätt och skulle göra vad som helst för att vara frisk just nu! Visst jag är på god väg, men just nu är jag precis mittemellan om ni förstår vad jag menar. Jag är inte så sjuk att jag ligger deckad på soffan och inte kan ta mig för ett endaste dugg, men inte heller frisk så att jag kan stå och prata med kund efter kund på jobbet.

Det hela började när jag vaknade i måndags och insåg att det här kommer aldrig funka. Jag fick inte fram någon direkt röst och hur mycket näsdroppar jag än överdoserade så släpte det inte så jag kunde andas genom nästan. Det var med andra ord helt omöjligt att ens tänka på att ta sig till jobbet. I tisdags var det samma visa och det var inte ens en tanke på att jobba, men igår började jag känna mig bättre igen. På eftermiddagen började jag fundera på om det kanske släpper nu så att jag kan jobba som idag. Då slog huvudvärken till vid 21 ungefär och den satt i tills i morse. Nu har jag därför bestämt mig för att jag inte går till jobb förrens på måndag så att kroppen verkligen får tid på sig att bli frisk på riktigt. Annars är ju risken att man går och jobbar en eller två dagar sen är man sjuk igen och det vill jag inte. Jag vill ju bara bli frisk!

Det är som ni alla vet grymt trist att vara hemma och vara sjuk, Det är okay första dagen för då har man några filmer man inte sett, andra dagen börjar man med en bok man inte läst och som läses ut under dagen och dag tre likaså, men vad tusan gör man dag fyra? Ja det är där jag är nu och som sagt så ligger tvätten i maskinerna därnere. Det funkar att tvätta, men jag låter som att jag genomgått ett grymt träningspass när jag tagit mig upp och ner tre våningar i trappan. Konstigt hur man faktiskt påverkas i kroppen av att vara sjuk.

Nä nu ska jag ner och byta maskiner, men återkommer nog för idag blir det nog en bloggdag!

Tänkte gå till jobbet idag som jag brukar på måndagar, men då kom magontet så jag kom bara till skanstull. Nu känns det lite bättre, men det är fortfarande inte bra….

Trist då jag hoppats på en fin promenad och sen är det inte så skoj att sitta på jobbet 1½ timme tidigare än när man egentligen börjar. Nu är det dock bara fyra minuter kvar tills det är dags och då ska man klä på sig leendet och sen gå ut och ha en riktigt rolig dag bland kunderna!

Hoppas att ni alla får detsamma!
Kram Emil

…sitter just nu på jobbet och väntar på att klockan ska bli 18:00 då jag ska på ett förbundsstyrelsemöte med s-studenter. Det ska bli trevligt att träffa alla i styrelsen igen, men samtidigt vemodigt då jag vet att detta kommer att vara ett av mina sista möten i styrelsen. Det är med delade känslor som jag valt att inte låta mig bli nominerad till ännu en mandatperiod i styrelsen och jag känner att jag gjort så mycket jag kan för förbundet. Jag kommer dock att kämpa vidare för att alla människor en dag ska ha lika värde inför lagen, men också i samhället!

Det är nu fredag och äntligen helg, det går riktigt bra på jobbet nu och den nya tjeje verkar jättehärlig! Det är bra, känns som att det kommer bli skitbra när det stadgat sig och alla har hittat sin plats i den nya gruppen. Jag vet i alla fall, vilken plats jag vill komma att ha i den nya gruppen och det är en där jag mer kommer att observera och inte vara så drivande som jag tenderar att bli.

Annars händer inte så mycket i helgen, mötet kommer ta den mesta av tiden och sen om jag fatta rätt på David så kommer vi kanske att få främmande från Jönköping på kvällen imorgon. Det hade varit jättetrevligt att få lite besök!

Annars är det ganska lugnt just nu, jag har inte haft ont på några dagar, vilket känns oerhört skönt! Jag hoppas att det aldrig kommer tillbaka igen, men det är nog att hoppas på för mycket.

Ha en trevlig kväll!

Vad tiden går snabbt! Jag hade tänkt skriva samma kväll eller i alla fall dagen efter jag varit på undersökningen, men som ni märkt så uteblev det något inlägg och har så fortsatt under hela påskhelgen. Hur gick det då hos läkaren?

Ja, han sa att tarmen var lite irriterad och att det troligen beror på phosforal som jag drack för att tömma tarmen. Läkaren passade också på att ta ett antal biopsier som jag nu väntar svar på. Att ingreppet inte gör ont är inget som jag håller med om! Vissa vinklar som skulle rätas upp för att kunna utforska hela tarmen gjorde helvetiskt ont att passera. Nu vet jag i alla fall att det inte var något direkt fel på tarmen, men det återstår fortfarande att jag inte har en aning om vad det är som gör ont i buken!

Påskhelgen har varit underbar och det var jätteskönt att träffa familjen igen och jag fick också möjligheten att träffa min lilla kusin Bruno som hunnit bli hela åtta månader! Stor med andra ord och grymt söt. Det var skoj att träffa min farbror Fredrik också, men synd att inte hans fru var med.

Annars var det en lugn påskhelg hos mamma och på påskafton begav vi oss till Huskvarna för att fira lite med Davids familj också, vilket som vanligt var trevligt. På påskdagen träffade vi Davids systrar och deras familjet och syrrorna kommer och hälsar på näst nästa helg så då får man träffa dem igen. Det är alltid lika trevligt!

Idag gick jag hem från jobbet och imorgon har jag bestämt mig för att träna på gymet igen, nu vet jag ju att jag inte har något farligt i magen (eller tror mig veta) så då borde jag klara av att träna.

Ha en go kväll därute!

Då var man inne på det andra dygnet utan mat och det där tarmrengörnigsmedlet jag varit tvungen att dricka igår och i morse smakar verkligen för jävligt! Hela kroppen säger instinktivt till att spotta ut det och jag började salivera utan dess like både igår och idag när jag druckit det, men det är bara le och se glad ut! Jag har fått ur mig lite mer än 1,5 kilo och det kändes konstigt att ställa sig på vågen och se att den stog på lite över 74 kilo, vad skönt det ska vara när jag är där konstant och inte på grund av att jag inte ätit och bara suttit på toa från och till i två dagar.

Jag börjar bli riktigt hungrig nu och det märks att klockan börjar närma sig lunch, men jag ser fram emot att äta något riktigt gott ikväll istället. Får se om det blir ett besök på Malmgrenska som David föreslog i morse, eller om vi lagar något gott härhemma ikväll. Jag hoppas att jag inte får ont i magen bara. Har haft ont både igår och idag på samma ställe som tidigare så jag hoppas att de kan se vad tusan det är som spökar med magen.

Annars händer det inte mycket idag, jag läser en bok som är grymt bra av Michael Connelly. Som alla hans böcker så blir jag fast och vill bara läsa lite till så den lär vara utläst om inte idag så imorgon. En annan författare som har den efekten på mig är John Grisham vars böcker jag mer än gärna läser och jag har nog alla som getts ut på svenska i bokhyllan.

Nä nu måste jag på toa igen, men jag återkommer!

Då var den här, dagen då jag inte får äta något utan helt enkelt klara mig på vatten och äppeljuice! Det är ett prov utan dess like och jag kan just nu komma på en massa saker som jag är sugen på.

Imorgon ska jag på koloskopi som är en undersökning av tjocktarmen, har ju haft problem med magen en längre tid som jag skrivit om tidigare i bloggen och när jag lämnade avföringsprov så var det även blod i den. Därför misstänker läkaren att jag kanske har någon blödning i tarmen och det ska nu undersökas.

För att kunna genomföra undersökningen så måste man först genomgå en tarmrengöring vilket innebär att jag sen klockan 08:00 i morse bara får dricka klar dryck och sen ska jag dricka något som heter Phosphoral om ca 20 minuter som ska sätta fart på magen. Det ska ta runt 30 minuter efter att jag druckit det sen kommer toaletten att vara min bästa vän några timmar framöver! Likadant imorgon men då ska jag ta det där vid 12 och sen vara på toan och slutligen vid klockan 18 imorgon ska jag på undersökningen. Det blir MÅNGA timmar utan mat och jag fattar inte hur jag ska klara det.

Det som dock ska bli intressant är att se hur mycket jag väger nu och hur mycket som försvinner vid tarmrengöringen! Vem vet hur mycket man har som ligger och skrotar i tarmen?

Jaja, det är skönt att få det undersökt och jag hoppas att de kommer fram till vad det är som gör ont.

Hoppas ni alla har en bra dag!
Kram Emil

Nu har David begett sig mot arbetet och en dag där med alla underbara barn, jag ska också snart bege mig mot en lång dag (jobbar till 19 idag) och jag är faktiskt på riktigt gott humör idag! Det spelas musik på hög volym i iPoden och innan David åkte så dammtorkade han i lägenheten och jag har nu dragit av allt hår från soffan, fixat disken och dammsugat så nu är det rent och fint i vårt hem igen. Katterna ska jag se om jag orkar bada på torsdag och se om de kanske kan släppa av lite hår där för de fället något kopiöst just nu. Wera har dessutom haft knutor på bakbenen som hon på egen hand slitit bort (och jag har kammat också) så hon är lite hårlös mitt på benen bak, ser knäppt ut!

Jag känner att idag ska det bli en bra dag och jag ska få veta om jag har några njurstenar eller inte, vilket känns skönt! Har gått och väntat på denna tiden ett bra tag nu känns det som… Det har trots allt ändå gott fort, med tanke på hur länge andra har fått vänta så jag är nog i goda händer.

Nä nu ska jag fixa mig lite på toaletten och sen samla lite krafter innan det bär av inför ännu en dag utanför hemmet!

Have a great day!

Idag vaknade jag runt klockan fem och sen har jag bara legat och väntat på att David ska vakna… Fattar inte varför jag vakna så tidigt idag, eller jo det kan ha med magen att göra för det körde runt något fruktansvärt när jag vakna, men har nu lugnat ner sig.

Igår gick det bra att jobba, men det märks att något inte är som det ska i kroppen för jag springer på toa stup i ett och sen blir jag otroligt snabbt trött. Det är som att någon klubbar mig, men då är det bara att ta ett djupt andetag och försöka fortsätta. Det är ju skoj att vara tillbaka i alla fall och jag klarar inte av att vara hemma för många dagar på rad utan att börja bli otålig och klättra på väggarna.

Idag är det fredag och vi ska ha stormöte på jobbet, ska bli intressant att se när vi ska få ner våra kära kollegor till vårt kontor och jag är också nyfiken på vårt nya schema. Jag hoppas så innerligt att det inte blir sämre än det vi har, men det kommer det med all sannolikhet att bli. Ska dock vara glad att man har ett arbete med tanke på hur det ser ut i Sverige idag. Det är en ständigt ökande arbetslöshet och jag börjar undra när krisen ska vara över. Jag vill ju också gå vidare, men som det ser ut nu så får man lugnt sitta ner i båten och vänta…

I helgen blir det lugnt och skönt, vi ska väl gå på stan imorgon och sen på kvällen har David bestämt att det är Robinson som ska ses, får se om jag orkar se på det. Är ju lite anti sen tidigare och tycker att det mest är skit! Något jag dock vill se med spänning är Let’s Dance som är ikväll, ska bli mycket intressant att se vem det är som får åka ut denna gången!

Nä nu ska jag vara lite social med mitt lilla "penntroll" och därefter ska jag göra mig klar för att gå till jobbet. Ni får ha en underbar dag därute och jag hoppas att våren nu äntligen har kommit för att stanna!

Jag blir så trött! I måndags var jag på riktigt gott humör när jag vaknade. Jag hade sovit riktigt gott och när jag ställde mig på vågen efter en veckas kaloriräknande (med i viktklubben på aftonbladet) så hade jag minskat ett kilo. Det kändes med andra ord riktigt skönt!

Det enda som inte kändes riktigt bra var att min älskling var dålig i magen och skulle vara hemma den dagen. Jag kom ur sängen i god tid, åt min frukost (hör inte till vanligheterna, men börjar bli ett stadigt inslag nu!) och snörade på mig mina nya promenadskor som jag köpte i helgen och sen bar det iväg mot jobbet.

När jag gick över bron från gullmarsplan till skanstull så började jag tänka på hur vacker vägen jag går nästan varje morgon är och hur jag börjat känna igen olika människor som liksom jag går samma väg nästan varje dag. Det är den unga killen som med sin svarta halsduk nästan bara har ögonen synliga, sen har vi den äldre mannen som passerar mig ofta när jag kommer på morgonen vid riksdagen och sen den äldre damen som alltid tycks gå runt på drottninggatan. Allt detta har jag börjat tänka och reflektera över när jag tvingar mig själv att inte gå och tänka på sånt som har hänt och det som kan hända utan faktiskt lever i nuet. Har en klok människa som sagt till mig att om jag hela tiden tänker på det som varit och det som kommer så missar jag hela nuet och hon har så rätt!

När jag var nästan framme på jobbet så kände jag hur jag började få ont i magen igen, inte på samma sätt som tidigare utan nu gjorde det ont på en punkt och det med besked. Jag kom fram till jobbet och var med på morgonmötet och sen fråga min chef hur det egentligen var med mig och jag konstatera att jag nog ska ringa bankhälsan och se om jag kan få prata med läkaren jag träffa veckan innan. Sagt och gjort så fick jag tag på honom och fick en akuttid omgående. Mina prover var det tydligen också något med så han ville ändå träffa mig. Under undersökningens gång konstaterade han att det nog bara var att åka till akuten för det är troligen blindtarmen, vips så var jag på Södersjukhuset igen!

Där konstaterade man att det inte var blindtarmen, men att jag hade riktigt ont och att de inte kunde härleda smärtan och därför skrev in mig. Jag var där i ca sju timmar innan jag fick gå hem över natten och vara tillbaka som igår för ultraljud. På ultraljudet hittade de inget, men det enda de gjorde var att utesluta blindtarmen och lite annat så jag vet fortfarande inte vad det är som spökarm, det får nämligen min läkare på bankhälsan ta reda på. Så här sitter jag nu och väntar på att telefontiden ska börja så jag får prata med honom och hur vi ska gå vidare. Smärtan är helt ok idag, nästan helt borta och det är det som är så otäckt att det bara kommer och går…

Jag har fått tid för ultraljud nästa vecka och då ska vi se om det finns några njurstenar som spökar, eller om vi kan hitta något annat…

Ja det var allt från mig just nu, kanske skriver mer sen för det finns inget tråkigare än att vara hemma från jobbet!

…får väl fortsätta att berätta om mina läkarbesök. Igår var jag som sagt på bankhälsan och idag likaså för att få lite provsvar och lämna nya prover. Besöket gick bra och jag har inte haft lika ont idag som jag hade i tisdags och onsdags, men det ömar lite emellanåt. Läkaren tror att det kan vara njursten som spökar och har därför skickat en remiss för ultraljud så det återstår att se hur länge jag får vänta innan jag får komma på det.

Annars har det inte hänt så mycket mer än att jag var hemma efter 21 i tisdags för jag var på akuten, efter 19 igår för jag jobba och idag jobbar jag till 20 så jag är hemma återigen sent. Inte mycket tid över för att träffa och prata med min älskling, men det får vi väl ta igen på lördag förmiddag för sen på eftermiddagen får vi besök från Göteborg som ska se på melodifestivalen tillsammans med oss. Det ska bli jätteskoj och trevligt att träffa Daniel och Markus igen.

Nä nu ska jag bara slappa de sista 30 minuterna av min lunch och sen är det back to work, as always!

Igår var en mycket lång dag! Vaknade som jag skrev igår på ett alldeles strålande humör och kände att allt bara var så bra. Kom till jobbet i god tid och kände mig pigg och fräsch. Efter lunch framåt 14 så kände jag hur jag fick ont i bland annat magen och ryggen och ringde sjukvårdsupplysningen som efter min beskrivning av problemet bad mig åka direkt till akuten på Södersjukhuset. Sagt och gjort så tog jag mina saker och gav mig av mot akuten med en fasa för den eventuella väntetiden som jag skulle utsättas för.

Kom till akuten och fick komma in och träffa en sköterska ganska omgående som konstaterade att det inte var det de varit så oroliga över som måste opereras direkt, men att läkaren skulle undersöka mig efter ett tag så jag blev placerad i ett vänterum och där blev jag sen sittande i sex timmar! Det är helt otroligt vad det är lång tid att sitta och vänta och när det väl var min tur så var den mesta smärtan borta och jag började undra vad jag gjorde där egentligen. Läkaren undersökte mig på 3 minuter och sen tyckte han att jag skulle ta kontakt med min vårdcentral idag för att få en mer utförlig undersökning. Då blev jag minst sagt matt, trött, arg och besviken för att jag suttit så länge, men ändå inte fick en enda ledtråd till vad mitt problem kan bero på, jag var minst sagt gråtfärdig.

Idag fick jag tid direkt hos Bankhälsan och de tog ett helt batteri med prover och jag ska dit imorgon på en akuttid och få reda på svaren och eventuella fortsatta undersökningar. Jag har från och till jätteont i mage och ryggen och det strålar neråt. Återstår att se vad det kan vara.

Jag är i alla fall på jobbet då jag får nippran på att vara hemma samt att jag inte känner mig "sjuk" utan har bara ont och med värktabletter funkar det hyfsat…

Åter till arbetet….

Då var det måndag igen och arbete… Idag sitter jag dock och pluggar hela dagen och imorgon samt på onsdag är jag på utbildning, vilket ska bli jätteskoj! Skönt att komma iväg lite och få möjlighet att få in lite ny inspiritation och nya kunskaper. Det kan behövas med tanke på hur trött och omotiverad jag varit till arbetet den sista tiden!

På torsdagsmorgon ska jag träffa läkaren igen om tröttheten och försöka bena ut vad problemet kan vara. Vi diskuterade det en del igår och det kanske är så att jag sover för mycket och därmed blir övertrött? Det kan ju vara en idé då jag innan jag träffa David var en riktig nattmänniska och sov i snitt 6-7 timmar per natt och nu sover jag med lätthet 9 och är ändå helt slut när det är dags att gå upp.

Jag är också genomförkyld idag så det blev bara morgonpromenad till Skanstull sen höllt jag på att frysa näsan av mig för det var hela -5 grader i morse. Jag bara går och längtar efter den där underbara våren nu som borde kommit för längesedan!

Tack för kommentarerna också, synd att de är anonya, men hellre det än ingen kommentar alls! Jag ska kolla in länkarna, men tror inte det är något ditåt då alla blodprover såg bra ut.

Idag ska jag förhoppningsvis också träffa morfar en kortis då han är i Stockholm på något möte. Alltid skoj att ses, även om det blir så kort när han flyger upp från Malmö på morgonen och hem på kvällen…

Nä nu ska jag läsa på lite mer om fondutbudet så jag är riktigt påläst imorgon!

Over and out!

Idag har jag varit hos läkaren då jag sen två till tre veckor haft riktigt ont i käken på höger sida. Han trodde att det kan bero på en lagning som jag var hos tandläkaren och gjorde för tre till fyra månader sedan och som nu gör sig påmind. Om man inte får tuggytan helt korrekt (och det kan vara så lite som en halv milimeter) så blir käken lite sne och det resulterar i en inflammation i käken, något som jag nu alltså har. *Suck*

Jag har också varit riktigt, riktigt trött under en lång tid och varit allmänt deppig. Läkaren visste inte ritkigt vad det kunde vara så jag ska fasta från klockan 20:00 ikväll och imorgon ska jag och ta en massa provor. Jag hoppas att han kan komma på vad det är och att det inte är någon form av depression som han också pratade om att det kan vara.

Nu är det snart lunch! Ska bli jättegott och jag är riktigt hungrig nu!

…för jag är förkyld! Jag kan inte heller låta bli att fundera på den reklam som gick på tv för några år sedan med en man som är riktigt förkyld och någon gång under reklamen säger "kvinnor pratar om att föda barn, men då har de inte mött en man som är riktigt förkyld!". Jag kommer dock inte ihåg vad det var reklam för, men just nu förstår jag lite vad han försöker förmedla, även om min förkylning inte är som att föda barn! Dock har jag skitdåliga bihållor så varje gång jag blir förkyld blir det knas i skallen och bihållerna blir fulla med var och det bara spränger i skallen. På grund av detta fick jag igår gå tidigare från jobbet och idag har jag varit hemma hela dagen. Det funkar helt ok om jag inte böjer mig framåt, eller sitter för länge framför tv eller datorn.

Ni som följer bloggen har också kunnat märka att jag varit grymt dålig på att skriva på sistone och även att jag inte svarat på kommentarer. Detta är till stor del på grund av att jag mått skitdåligt över olika yttre omständigheter i livet. Det är Yvonne som är dålig och vi inte riktigt vet hur det kommer att gå. Det är min farmor som opererade bort en tumör förra veckan (verkar dock som att det bara var den och att den var väl avgränsda). Uppe på allt detta så är min syrra sjuk igen och när det kommer till henne så är det en oändlig följetong som jag inte vet om jag ska ge mig in på att återberätta.

På jobbet flyter allt på som vanligt och jag trivs jättebra. Det är skoj att jobba där och jag har riktigt trevliga arbetskompisar. Det är en bra stämning och nu går vi alla och bara ser fram emot att få se våra nya chefer tillträda. Dessutom längtar vi som ska bemanna det nya kontoret efter att få öppna nu i slutet av novembet! Det ska bli så skoj att gemensamt få öppna detta kontor och lägga upp de nya rutinerna och möte de nya och gamla kunderna!

Nä nu ska jag börja göra kvällsmat, det kommer att bli lasagnetter och jag hoppas det går hem hos David också. Jag älskar det i alla fall och till lunch åt jag fiskbullar, något som jag också tycker mycket om.

Det är helt enkelt bara för mycket just nu! Jag börjar undra om det är all spänning som är upprinelsen till den oerhörda ryggsmärta som jag fått dras med de senaste veckorna? Jag har så in i helvete ont i ryggen rent ut sagt och nu räknar jag ner tills jag ska få träffa naprapaten på onsdag. Jag hoppas innerligt att han/hon bara kan trolla så att jag kan röra mig normalt igen!

I helgen har jag varit med David i Huskvarna och träffat hans underbara systrar och släkt igen! Davids såvger Lasse fyllde 40 och det firades igårkväll med både hans och Davids släkt närvarand. Ett tjugotal personer och det var riktigt trevligt! Kände dock att jag kanske var lite tråkig, men mina tankar var då och då under kvällen på annat håll. Jag tänker mycket på Yvonne och det jag skrev om i förra inlägget och sen är det utöver det min farmor som opereras på tisdag, också för cancer! Det är bara så otroligt jobbigt och jag fattar inte varför de ska drabbas! Farmors tumör sitter utvärtes och verkar vara väl avgränsad så jag håller tummarna för att operationen går väl på tisdag.

I lördags på förmiddagen var mina tankar i alla fall skingrade från allt skit som händer för då hade jag och David hand om hans tre syskonbarn och var med dem på något som kallas för Monkey Land och de hade så otroligt skoj därinne. Jag och David var med och lekte tjuv och polis och även herren på täppan. Skoj att se barn och deras underbara skratt, det är så lätt med barn för de är ärliga rakt igenom och jag tror att jag efter denna helgen har kommit lite närmre Alva, Ida och Oskar!

Nu ligger jag i sängen med Irma på bröstet, hon bara spinner och jag försöker att inte tänka på hur jävla ont jag har i ryggen. Irma gör det inte mycket bättre genom att hur vigt som helst lägga sig och tvätta sig med ryggen som i en jätteböj. Tänk om man klarade av det, nu kan man ju knappt böja sig!

Over and out och jag ber nu för min farmor och min "lånade" farmor Yvonne. Måtte de båda få leva länge till!!!!

PS. Tack för alla kommentarer i bloggen och sorry att jag inte skrivit så mycket på sistone, men det är mycket omkring mig och då har jag svårt att formulera mig och ta mig tid att skriva! DS.

Jag mår ganska okay idag, men igår mådde jag verkligen skit! En mycket nära vän till familjen (och hon är och har varit som min farmor/mormor under många år) är mycket sjuk. Jag fick reda på att hon har fått tillbaka cancern i tarmsystemet samt att hon fåt cancer i bukspottskörteln. När mamma berättade det så gör jag som jag alltid gör av någon konstig anledning, nämligen biter ihop och försöker hålla en stark fasad. Inom mig rasade dock känslorna och jag visste varken ut eller in. Några timmar senare skulle vi få främmande och jag tappade sugen lite. Jag försökte också ringa sjukhuset, men hon pratade i telefon hela tiden så det var upptaget, vilket var ganska befriande för då slapp jag ta tag i mina egna känslor.

Igår efter att våra gäster gått kände jag att nu måste jag ta tag i det och ringa. Jag vill ju prata med henne, samtidigt som jag bara vill lägga benen på ryggen och springa. Det är så jävla jobbigt när någon är dålig och man inget kan göra för att få personen i fråga att må bättre. Ett tankesätt som jag dock måste ändra på då en person faktiskt kan må bättre bara av att få prata lite med någon man tycker om. Jag fick hursom tag på henne i telefon och vi pratade i 20-30 minuter om hur hon mår, hur jag och David mår och lite smått och gott. Hela tiden sitter jag med en stor klump i halsen och bara hoppas att jag kan hålla mig tills samtalet är över. När vi lägger på brister allt och jag kan inte sluta gråta. Det känns så hemskt att någon ska drabbas så mycket av all skit som finns. Cancer är ett jävla mög som jag hoppas att vi en dag hittar ett bra botemedel mot, men just nu ser det mörkt ut. Hon har redan plockat bort en bit av tarmen och frågan är om de kan operera mer. Hon kan bara äta flytande föda för som jag förstod det så stoppar tumörerna i tarmen upp vanlig mat så att hon får kräkas upp den.

Jag sitter här just nu och tårarna bara trillar ner för kinderna och jag känner att jag inte orkar ta in tanken på att hon är jättedålig. Det känns lättare att bara fly undan….

I helgen har vi annars haft besök med jättegod middag och vin och igår träffa vi Davids vänner från Göteborg samt hans syster och man från Huskvarna. Så helgen har verkligen gått i ett. Det har varit mycket skratt, men också efter samtalet med min vän mycket gråt.

Nä nu ska jag torka tårarna och ta tag i mig själv, det är ju en dag av måsten idag. Jobbet om ett par timmar och sen försöka att faktiskt se positivt på tillvaron även om det är svårt!

Slutligen vill jag säga TACK Yvonne för att du har funnits där för mig genom många år med skratt och tårar och jag hoppas och ber för att det blir många fler!

Over and out
//Emil