Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

…vem kom på det? Att säga så alltså? Det är bara jobbigt att gå upp på morgonen ju, men på helgerna är det mycket lättare än på vardagarna. Har varit uppe lite mer än en halvtimma nu och är redan igång med tvätten. Känns jätteskönt att i alla fall bli av med det som går att torktumla. Egentligen har vi tvättid ikväll efter 19, men när jag boka den var det ledigt på morgonen. Jag glad i hågen går ner i källaren för att upptäcka att första passet blivit bokat sen igår, men det börjar först 10. Jag bryter därför regeln om att inte tvätta för 10 på en helgdag. Visste inte ens om att det fanns förrens jag satt igång maskinerna och man kan ju inte bara stänga av dem igen.

Jaja hursomhelst så är det strålande solsken ute och inte regn som det var igår morse. Igår var jag jätterastlös när jag kom upp, gjorde mig iordning ganska fort för att komma iväg någonstans. När jag var klar var David inte ens påbörjad för att bli klar och då tappa jag bara sugen och satte mig i soffan och spelade på Facebook samt letade efter information om börshandlade fonder. Det är otroligt intressant att se hur folk kan tjäna grymma pengar på att bara flytta ett kapital mellan olika lösningar olika dagar. Självfallet måste man ju också ha timing för lika lätt som det är att få pengar, lika lätt är det att bli av med dem om man inte vet vad man håller på med.

Det blev bio igår i alla fall och även en lunch inne i stan. David har sagt en längre tid att han vill köpa nya jeans så han hittade ett par skitsnygga på G-Star som satt fint. Jag vill också kunna köpa något dyrt utan att den lilla rösten i min hjärna säger att vänta tills du gått ner klart, eller vänta tills du är i form och jag viker mig för den rösten så nu får jag fan komma igång igen och nå min målvikt samt träna!

Filmen som vi såg var Harry Potter-Halvblodsprinsen och det känns bara som en lång transportsträcka till den sista filmen. Visst det fanns en och annan bra scen även i denna filmen, men överlag vart jag inte imponerad.

Annars händer inte mycket i livet. På jobbet har det varit lika mycket kaos som vanligt och jag är ganska trött på det ibland. Jag pluggar så mycket jag bara kan för att klara SwedSec och det är ju en utvecklingsgrej, när den är avklarad kan jag söka tjänster som personlig bankman. Det känns som att det skulle passa mig bättre och då kanske jag mer kan känna att jag inte utbildat mig för att mestadels vara en mänsklig bankomat!

Nog om allt, nu ska jag ner i tvätten igen! Ha en underbar söndag!

Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!

Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!

I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!

Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!

Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…

Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.

Det får räcka för idag….ha de bäst därute!

Det blev inte att jag tog mig tid att skriva någonting mer igår. Det var en skön dag då jag och älsklingen bara slappade, vilket var otroligt skönt efter en intensiv vecka!

Förra veckan var det äntligen Pride i Stockholm, något som både jag och David sett fram emot. Det som hägrat mest och som vi sett främst fram emot var Schalgerkvällen. Den blev dock en besvikelse i många bemärkelser, men det återkommer jag till för jag tänkte försöka sammanfatta veckan dag för dag!

På måndagen var det invigning av festivalen i kungsträdgården, vilket i mina ögon var ett riktigt smart drag av prideorganisationen. Det kostade nämligen inget att se invigningen som det gjort tidigare när den varit på Skansen. Invigningen gick vi på tillsammans med Stefan och väl där stötte vi på Alexandra (Hbt-sossen) och hennes fru Åsa. Det föll sig därför naturligt att vi tillsammans banade oss fram mot schenkanten och fick riktigt bra ståplats. Väl där så dök efter en stund Stefan och hans pojkvän Christoffer upp och anslöt till oss. De hade inte köpt något veckopass och var osäkra på om de skulle till pridepark överhuvudtaget, något jag tyckte verka trist!

Tisdagen och Onsdagen vart det seminarier i pridehouse och jag tog det bara allmänt lugnt, var en runda i pridepark också medans David var "prideledig" och laddade inför Torsdagen och Schalgerkvällen. Christoffer och Stefan hade under tiden kommit fram till att de skulle köpa biljetter och Christoffer letade upp mig på facebook och undrade om vi ville komma och förfesta lite med dem. Lät jättetrevligt och vi behöver ju lära känna lite nya människor i Stockholm så varför inte? Det vart skittrevligt och vi var laddade inför en helkväll i parken avnjutandes schlager. Tyvärr blev det inte som förra året när den ena överraskningen efter den andra dök upp på scenen. Nu blev det mer fyra timmars segdragen coverspelning med ett och annat guldkorn! Det var nämligen bandet Schlagerfeber som skulle fixa schlagerkvällen i år och det var en massa medleyn och covers från dem på kända schlagerlåtar, dock inte alla så populära i gayvärlden! Man borde känna till sin målgrupp?! Sen däremellan så kom det en och annan känd artist, men bara från det senaste årtiondet! DÅLIGT om jag får säga vad jag tycker! Dock var det skoj att se Alexander Rybak, denna charmiga norske gutt!

På fredagen skulle det vara 90-talskväll, mingel fixat av ingen mindre än Irmeli Krans (den alltid like charmanta polisen!) och umgänge med Christoffer och Stefan (ja vi terrade varandra hela priden!). Vi började med minglet och det var superfixat med dricka, kallskuret och otroligt trevligare officerare som serverade oss. Jag träffade många gamla bekantskaper, men också några nya och det var underbart att vi gick med vänner så att David hade någon att prata med när jag snurrade runt och minglade! På kvällen blev det en sväng i parken för att se slutet av 90-talskvällen och E-types uppträdande (hans röst är inte den bästa längre..) och när det var slut hängde vi med hem till Christoffer och Stefan och satt och prata lite innan vi märkte att klockan var över ett på natten, tänka sig David var nästan piggare än mig! *LER*

På lördagen var vi slitna och det var dags för den stora paraden. För första gången hade jag kommit fram till att jag inte skulle gå i paraden utan faktiskt se den som publik, något jag aldrig gjort tidigare. Jag ångrar mig inte en sekund även om jag kände mig lite som en svikare för att jag inte tågade med s-studenter och hbts genom stan! Det som gjorde störst intryck på mig var när RFSL tågade fram för de som inte har möjlighet att fira pride, eller ens vara öppen med sin läggning. De var alla klädda i svart med tryckta t-shirts med orden "Marching for Those Who Can’t", deras munnar var igenklistrade med silvertejp och först i tåget fick ett antal personer som kistbärare, bärandes på en svart kista med röda rosor på locket. Detta synintryck blev för mycket för mig, det var så många känslor inom mig så jag fällde både en och två tårar! Jag kan ibland känna att man slås för lite här i Sverige när man i vissa länder döms till döden bara av att känna som jag, men samtidigt så har vi massor kvar att göra i Sverige och deffenetivt i Världen!

På lördagskvällen var det avslutningsframträdande och Marit Bergman börjar bli en ny idol, för tidigt att säga ännu, men jag gillar hennes stil på scenen och även hennes röst från och till. Får se om jag vänjer mig mer vid henne, men årets pridelåt är SUPERBRA!

Nä detta får räcka från årets pride och jag är glad att vi lärt känna lite nya människor!

Det är den första tanken som slår mig nu när jag för första gången sedan midsommar försöker få ihop ett inlägg. Jag har funderat på att lägga ner bloggen och bara skriva dagbok. Det som från början var en blogg där jag kanaliserade all den mörkerhet som finns inom mig (och säkerligen hos de flesta av mina medmänniskor också) har blivit svår att uttrycka här på sistone. Är det för att jag mår mycket bättre eller är det annat som spelar in? Jag tror det är många faktorer till det, dels mår jag mycket bättre och har funnit mig själv på ett helt annat sätt, men jag har också börjat fundera på vad folk tänker, tycker och anser om det som skrivs. Något som inte berört mig tidigare. Därför är jag just nu vid ett vägskäl där jag aningen fortsätter, eller helt enkelt slutar skriva.

Får se vad som händer, men jag hade ju inte skrivit detta om jag redan bestämt mig så troligen kommer bloggen finnas kvar och då har jag ju faktiskt en skyldighet att se till att den updateras. Därför ska jag försöka att hålla efter den bättre med inlägg! *ler*

Vad har då hänt sen jag skrev sist? Ja det har hänt en massa roliga saker! Jag och David har varit på semester med vår nya bil. Vi började med att åka till mina föräldrar för att lämna katterna där och hälsa på. Irma har nämligen haft en livmodersinflammation precis innan semestern och har därför blivit akutkastrerad, vilket känns mycket trist, men hon mår toppenbra nu! Hos mamma och pappa var det som vanligt jättetrevligt och de hade en massa målare där som har fixat till deras hus.

Från föräldrarna bar det vidare till Simrishamn där Davids föräldrar campade och vi stannade där nästan en hel vecka. Det var riktigt mysigt, men rummet vi hyrde var litet, trångt, DYRT och förbannat lyhört! Det blev dock ändå en trevlig vistelse och mina samt Davids föräldrar fick för första gången ses och det vart riktigt lyckat!

Från Simrishamn bar det sedan av till Malmö där vi träffade en del av min släkt och bara njöt av den underbara staden och slutligen åkte vi till Jönköping och umgicks med Davids släkt för att sedan komma hem igen till Stockholm och en underbar vecka med pridefestival. (Den kommer det mer om i ett annat inlägg).

Det har med andra ord varit mycket släkt på denna semestern också, något som inte är negativt då jag och David är väldigt familjekära. Dock hoppas jag på att vi nästa år kommer på en lite bättre planering av semestern och dess utformning.

Nä nu ska jag in i duschen och därefter kommer jag att skriva om priden!

Nu ska det alltså vara något av högsommar ute, men det jag ser är en molnig himmel och blåsten som tar tag i de fina träden utanför fönstret. Det är runt 16 grader i luften och det är väl ändå skapligt att det är uppehåll och att man kan vara ute utan att förfrysa.

Det har gått en vecka sedan sist, en vecka med mycket som fått mig att fundera över hur snabbt omvärlden kan förändras, men också en vecka som fått mig att inse att jag är en mycket stark person om jag bara ger mig fan på det. Jag får väl ta det i ordning annars blir det nog svårt att hänga med.

I helgen som passerade var det kongress för S-studenter och det var med blandade känslor jag entrade kongresslokalen på lördagen. Det var en sorts glädje för att äntligen skulle jag få se det som utgör förbundet igen och det är svårt att förstå att det redan gått ett år sedan sist. Det var också en sorts vemod då ny förbunsstyrelse ska väljas och jag själv valt att inte ställa upp för val på någon post. Jag vill dock passa på att tacka alla de som försökt få mig på andra tankar! Det värmer verkligen i hjärtat och jag hoppas att jag kommer fortsätta vara aktiv, men på andra sätt.

Det var en bra kongress med mycket debatter och åsikter. Jag blev avtackad och när Kajsa sa att jag är den i förbundsstyrelsen som varit utan tvekan mest privat och också anser att politik är privat så kände jag mig riktigt stolt! Jag står nämligen till 100% för den jag är och HBT politiken som jag ansvarat för är väldigt privat för mig då det rör mig i mitt liv hela tiden. Jag är nämligen inte som alla andra, jag passar inte in i den norm som finns i samhället och då måste jag se till att hela tiden synliggöra de problem som finns och det har jag gjort på varenda styrelsemöte med S-studenter och jag är stolt att förbundet t.ex. var först inom socialdemokratin att förorda civiläktenskap och även att vi varit aktiva i debatten. Jag är också stolt och tacksam mot de förbundare som deltagit under pride de två åren jag ansvarat för det och gjort det till en av förbundets höjdpunkter.

Jag vill dock också passa på att poängtera för de som inte känner mig så väl att jag driver inte bara HBT politiska frågor, men då dessa frågor inte tillhör det "normala" så sticker det kanske ut och tanken blir att det är det enda jag sysslat med….

I veckan har jag också varit orolig för min familj då min morbror ligger på sjukhus och är mycket dålig. Jag är orolig för min mor, morföräldrar, moster och morbror. Det tar på krafterna när någon i familjen mår dåligt och jag vet att vi alltid finns där för varandra, men det känns minst sagt motigt att sitta i Stockholm när jag borde vara i Malmö.

På jobbet är det också hela tiden förändringar. Sen jag började på kontoret för ett år sedan har 13 slutat/bytt arbetsplats och i måndags tog det hela priset då min chef samt en kollega meddelade att de kommer sluta efter sommaren. Då är det 4 stycken bara denna månaden som valt att gå vidare på sina vägar. Det är inte konstigt att man ibland knappt vågar gå till jobbet, vem vet liksom vad som sker efter denna helgen? Någon mer som ska sluta? Själv har jag beslutat mig för att sitta stilla i båten nu och se vad som händer och sker, men det känns bra att jag nu är fastanställd.

Detta är alltså anledningen till att jag helt enkelt inte orkat blogga. Jag har helt enkelt alldeles för mycket att skriva om, men jag kan inte kanalisera det hela och få ner det på pränt…jag vet bara att jag kommer sakna politiken och hoppas att jag lyckas bygga en plattform även här i Stockholm. Jag vet att min familj finns där för mig, men också för varandra, jag vet att jag har ett jobb något som är få förunnat i den kris som blåser över världen. Ja jag vet helt enkelt att jag kommer klara mig!

Ha en underbar midsommar därute så hörs vi!
MEGAKRAM Emil

Det är så mycket som snurrar i mitt lilla huvud just nu. Det huvud som utvecklats till att bli riktigt bra på att analysera, kategorisera och sedan arkivera. Det har funkat bra under studietiden, det funkar bra i förhållandet (eller ja till och från för förmågan kan också leda till överanalysering och egna tolkningar av problem som inte är problem förrens jag gjort de till ett problem), vilken jobbig parantes, inser att bara den skulle kunna leda till en halv magisteruppsats! Kanske skulle börja läsa psykolgi? Vad tycker ni, gjorde ju det på gymnasiet.

Åter till allvaret så är det en riktigt jobbig period just nu, jag har inte trivts riktigt på jobbet och sökt två andra jobb inom samma koncern, men kommit fram till att jag inte platsar på något av dem tyvärr. Jag får vara kvar där jag är och göra det bästa jag kan av det, vem vet det kanske blir bra tillslut?! Min mors bror är jättesjuk och ligger på sjukhus och jag blir galen för att jag inte kan göra något för att underlätta för min älskade mamma, mormor, moster, och inte minst min morbror!! Det är hemskt att bara se på och inte veta vad man ska ta sig till när man inte vet vad och varför som är problemet.

Själv sitter jag på tåget mot Göteborg och lyssnar på dansband för att försöka muntra upp mig själv. Det konstiga med dansband är nämligen för mig att oavsett hur ledsen, nere och trött jag är så får jag ett leende på läpparna av dansband. Det kanske beror på lyckliga barndomsminnen där det alltid spelas dansband i min morfars bil, det var på festerna med föräldrarnas vänner och ja det är liksom en del av min uppväxt.

By the way, det är underbart att se hur samhällene bara passerar snabbt i revy, nu passerade jag Gnesta (tror jag) och det är ett otroligt vackert landskap vi har i Sverige! Vilker underbart land vi har!!

Vad händer mer i livet? Ja ni märker att detta är ett rörigt inlägg, men nu skriver jag bara av mig och en glad nyhet är att David har köpt en ny vit bil som jag kallar snövit, det är en Seat Leon och vår första HELT nya bil. Känns både konstigt och roligt. Jag är glad över att se min älskling så glad över sin nya "leksak". Får se när jag får min i form av vår första lägenhet!

Jag kan bara komma fram till att jag trots att jag är nere, trött och pisst på det mesta egentligen har ett bra liv! Jag har en underbar familj, pojkvän som jag älskar otroligt mycket, bra bostad som vi båda trivs i och ett jobb att gå till varje dag. Det är inte alla som har allt detta och ändå mår man skit och gnäller över vissa delar ibland…

God förmiddag på er därute!

Här i Stockholm regnar det för närvarande och jag har lagt in två maskiner tvätt och skulle göra vad som helst för att vara frisk just nu! Visst jag är på god väg, men just nu är jag precis mittemellan om ni förstår vad jag menar. Jag är inte så sjuk att jag ligger deckad på soffan och inte kan ta mig för ett endaste dugg, men inte heller frisk så att jag kan stå och prata med kund efter kund på jobbet.

Det hela började när jag vaknade i måndags och insåg att det här kommer aldrig funka. Jag fick inte fram någon direkt röst och hur mycket näsdroppar jag än överdoserade så släpte det inte så jag kunde andas genom nästan. Det var med andra ord helt omöjligt att ens tänka på att ta sig till jobbet. I tisdags var det samma visa och det var inte ens en tanke på att jobba, men igår började jag känna mig bättre igen. På eftermiddagen började jag fundera på om det kanske släpper nu så att jag kan jobba som idag. Då slog huvudvärken till vid 21 ungefär och den satt i tills i morse. Nu har jag därför bestämt mig för att jag inte går till jobb förrens på måndag så att kroppen verkligen får tid på sig att bli frisk på riktigt. Annars är ju risken att man går och jobbar en eller två dagar sen är man sjuk igen och det vill jag inte. Jag vill ju bara bli frisk!

Det är som ni alla vet grymt trist att vara hemma och vara sjuk, Det är okay första dagen för då har man några filmer man inte sett, andra dagen börjar man med en bok man inte läst och som läses ut under dagen och dag tre likaså, men vad tusan gör man dag fyra? Ja det är där jag är nu och som sagt så ligger tvätten i maskinerna därnere. Det funkar att tvätta, men jag låter som att jag genomgått ett grymt träningspass när jag tagit mig upp och ner tre våningar i trappan. Konstigt hur man faktiskt påverkas i kroppen av att vara sjuk.

Nä nu ska jag ner och byta maskiner, men återkommer nog för idag blir det nog en bloggdag!

Jag skrev igår att jag skulle gå på två museer under gårdagen samt att jag skulle gå en riktig långpromenad. Det blev inte riktigt som planerat, men nästan!

Det blev en långpromenad från Hammarbyhöjden med ett stopp utanför ett museum på söder som inte hade öppnat, därför beslöt jag mig för att gå vidare mot Riddarholmskyrkan och ett spännande möte med en från början medeltida kyrka. Det var inte riktigt som jag förväntat mig, men oj vad mäktigt ändå! Det beskrivs bäst som en kyrkogård inomhus där våra kungasläkter har sina familjegravar och andra framstående personer i historien har fått sin sista vila.

Det är också häftigt med alla dessa serafimerordenssköldar som täcker väggarna i lager efter lager. Det är Sveriges finaste order och när en ordensbroder/syster avlider så ringer kyrkklockan mellan 12-13 oavbrutet och detta är ända gången som klockan i kyrkan används.

Det som jag dock tycker är lite tråkigt är att vår nuvarande kungafamilj och generationen över dem valt att inte begravas i kyrkan utan vilar ute på Haga istället.

Efter mitt besök i den kalla kyrkan fortsatte promenaden lite på riddarholmen och där är underbart vackert! Det är det också i gamla stan där det igår var helt sjukt mycket turister, detsamma för hela Drottninggatan. Trillade in på ett fik och åt lite pasta till lunch och därefter gick jag och köpte en biljett till Änglar och Demoner.

Det var en riktigt bra film, bra mycket bättre än Da Vinci koden, med mycket fart och spänning. Det går dock aldrig att få till det exakt som i boken, men här var de bra nära enligt mig. På kvällen tog jag det lugnt och började läsa en bok som nu är i stort utläst, var skönt att gå och lägga sig tidigt och bara läsa!

Skriver mer senare!
Ciao

Japp idag är det jag som bestämmer vad jag vill göra och jag har tänkt att det ska bli en historisk dag. Ja kanske inte att den kommer gå till historien direkt, men den ska i alla fall gå i historiens tecken. Jag har nämligen tänkt vara lite kulturell idag och besöka två eller fler museer.

David har andra planer för dagen och därför har vi båda gått upp riktigt tidigt idag, ja det brukar vi i och för sig göra ändå för det är så underbart att kunna utnyttja hela dagen och inte sova bort merparten av den. Visst kan jag känna att jag ibland ändrat lite mycket i mina sovvanor därför har jag försökt att vara vaken lite längre än 22:00 om kvällarna för då är jag konstigt nog piggare på morgonen. Tror helt enkelt att jag behöver mindre sömn för att må bra än min älskling.

Idag ska jag alltså gå till Riddarholmskyrkan som är de svenska kungarnas gravkyrka och även Stockholms enda bevarade medeltida klosterkyrka. Minns jag inte fel är det väl Stockholms äldsta kyrka. Alla regenter från Gustav II Adolf till Gustav V (kungens farfars far) är begravda i kyrkan. Det enda undantaget är Gustav II Adolfs dotter, Drottning Kristina som faktiskt är begravd i Petruskyrkans krypta bland påvegravarna.

Det ska bli mycket intressant att se denna medeltida kyrka som främst är en grav- och minneskyrka utan någon församling. Detta medför att kyrkan t.ex. bara ringer i sina klockor vid de s.k. serafimeringningar som görs när en innehavare av serafimerorden avlider.

Återkommer med hur kyrkan var och vad jag mer hinner med att se idag! Jag hoppas alla ni andra också får en underbar dag i det underbara solvädret.

Detta är min sista krönika som förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska studentförbundet och jag skulle kunna skriva om otroligt många saker, men det som inträffat sista veckan och idag har fått mig att lägga de tankarna åt sidan för detta är för viktigt för att inte skriva om.

Idag lördagen den 16/5-09 var det tänkt att det skulle genomföras en fredlig prideparad i Moskva, tyvärr hade den för fjärde året i rad förbjudits av polisen och polischefen har till och med hotat med att de som försöker genomföra en parad i Moskva ska ”slitas i stycken”. Moskvas borgmästare anser att de som är homosexuella är satanistiska och en prideparad skulle förstöra moralen i det ryska samhället samt utsätta moskvaborna samt de som är på besök i Moskva för att se på Eurovision Song Contest för fara. Det man då har missat i Ryssland är att en stor del av de som arbetar framför och bakom kamerorna och inte minst publiken är homosexuella som faktiskt till stor del drar runt ESC idag. Det är väl som med allt annat att så länge man inte visar vem man är så är det okay?

Trots förbudet samlades modiga människor på röda torget idag, men möttes av kravallpoliser och några arresterades och de som försökte prata med journalister blev bortförda. Jag undrar i mitt stilla sinne varför det är tyst från Sverige i dessa frågor? Varför kämpar inte den svenska regeringen för allas lika värde i omvärlden?

Det finns otroligt mycket kvar att kämpa för i Europa för att alla människor ska räknas som jämbördiga och det är en liten vinst att en domstol nu gett Riga Pride rätten att arrangera en prideparad och jag hoppas och ber för att den inte ska förstöras av intoleranta människor!

Hur ser det ut i Sverige då? Ja vi har kommit otroligt långt, men har fortfarande en bra bit kvar på vår vandring. En av de saker som jag tänkt mycket på senaste tiden är den svenska dubbelmoralen som Nanne Grönvall i sin låt Fördomar lyckats sätta fingret på. Där driver hon med många förbommar och ett stycke i låten är: ”det finns många som har svårt för lesbiska och gay, men det kan jag inte alls förstå, för mej är de okay(….)men varför måste de tala öppet om sin läggning överallt och deras rättigheter är väl ändå dalt?”

Typiskt den svenska mentaliteten där man ena sekunden säger att det är okay med homosexuella och de ska ju ha samma rättigheter som alla andra, men måste de gå och hålla varandra i handen på stan och hela tiden prata om att de är homosexuella. Det har hänt att jag fått frågan om jag måste hävda att jag är homosexuell för att provocera. Jag skulle inte i min vildaste fantasi vilja provocera någon med min läggning. Att jag blir kär i killar är sådan som jag är och nu när jag har en pojkvän som jag älskar otroligt mycket måste jag kunna säga i fikarummet på arbetet att jag och David ska åka till Ikea imorgon eller att vi ska göra ditt eller datt utan att det för den sakens skull måste betyda att jag behöver hävda att jag är homosexuell.

Om man vänder på det hela kan man fråga sig varför heterosexuella hela tiden måste hävda att de är heterosexuella. De pratar vitt och brett om sin familj, vad de hittar på osv., men det skulle aldrig ses som att de gång på gång pratar om sin heterosexuallitet. Gör jag dock samma sak så är det inte riktigt okay. Frågan är då om man ska anpassa sig till det heteronormativa samhället? Jag tänker då inte göra det, men jag får istället stå ut med att komma ur garderoben om inte dagligen så i alla fall någon gång i månaden och det kan vara nog så jobbigt!

Ja det finns som sagt mycket kvar även i det svenska samhället att kämpa för och därför behöver även vi fira och genomföra prideparader. Jag vet att det finns många som tycker att HBT människor fläker ut sig och spökar ut sig under paraden, men låt oss göra det då. Vet också att det finns många som undrar varför det finns en ”bög” vecka när det inte finns en ”hetero” vecka och till de kan jag bara säga att ni har i Stockholm 51 heteroveckor om året, vad gör det om ni låter oss ha en enda vecka där vi förhoppningsvis bara kan vara oss själva utan att behöva slås av tanken en enda gång att om jag håller min pojkvän i handen eller ger honom en puss så kanske någon slår ner mig. Tänk er att 51 veckor om året inte kunna visa sin kärlek utanför hemmets 4 väggar och sen får man chansen att åka till Stockholm och bara vara den man är en vecka. Det kan ladda om batterierna för många som inte lever utanför garderoben.

Vill avsluta med ett citat av Harvey Milk som var den förste öppet homosexuella mannen i USA att väljas på en politisk post och han sa ”om en kula går genom mitt huvud låt då den kulan gå genom varenda garderobsdörr”.  Tyvärr sköts han till döds 1978 på grund av sin kamp för homosexuellas och minoriteters rättigheter i USA. Det är med andra ord dags att vi låter den där kulan krossa alla garderobsdörrar och låter alla homosexuella komma ut ur garderoben utan att behöva tänka på att de inte är som alla andra! För varför ska vi bygga ett samhälle kring inskränkta normer när vi kan bygga ett samhäller kring människor?

Idag vakna jag och var klarvaken runt 06:00 och funderade på att gå upp, men det känns alldeles för tidigt för en lördag så jag låg och morgna mig lite. Slummra lite och höll om David lite som mest låg och grymta och snarkade så förnöjt. Det är underbart att bara ligga och titta på den man älskar även om han för tillfället låg och sov.

Runt 08:00 fick det vara nog av detta och jag gick upp, satte på tvn och såg det sista av filmen vi började titta på igår, men som David (som vanligt när han inte gillar en film) inte ens ville se klart. Har jag börjat se en film oavsett hur dålig den är så brukar jag härda ut till slutet för man vill ju se vad som kanske kan bli bra?! Filmen hade dock sina små poäng och jag skrattade både en och två gånger. Mer var det tyvärr inte.

Därefter passade jag på att ta tag i middagsdisken sen igår och fixade iordning i köket, torkade lite och började fundera på frukost. Hörde hur David börja röra på sig och när han var på toa så passade jag på att skaka täcket, rätta till lakanet och bädda sängen. Öppna också upp och börja vädra i sovrummet något som görs i stort sätt varje morgon. Plockade också fram frukosten som fick bli rostade mackor, med marmelad och ost samt kaffe till David. Fattar dock inte hur man kan dricka något som luktar så illa, men det är ju inte mitt problem! *ler*

Nu har vi båda varit nere i förrådet och röjt och tänka sig, men vi fick faktiskt lite bättre struktur därnere och fick bort en hel kartong så nu finns där lite mer utrymme och det känns underbart. Hittade äntligen mina två fotografier som jag fått av min underbara vän Jan i USA, ska se om jag får lägga ut en bild av dem här när jag ramat in dem och hängt upp dem på vägen.

Jag vill så gärna åka över till USA och träffa henne en dag. Det är konstigt att man kan lära känna någon via bara telefon och mail och sen bor man på varsin sida om ett jättehav. Det var när jag höllt på med katter som vi lärde känna varandra för jag ville ha en katt från henne och hon en från mig och sen föll det sig så att vi båda la ner ungefär samtidigt. Lite komiskt, men vår vänskap har beståt om än sporadiskt så vet jag att hon alltid finns vid min sida och jag vid hennes.

Nu är David i duschen och sen är det min tur och därefter styr vi kosan mot Heron City och SF biogragen där. David har bestämt att vi ska se Star Trek och jag hoppas den är bra! Jag vill se Milk, men den kommer jag hyra när den kommer istället.

Ikväll blir det nog bara att ta det lugnt, men det ska bli underbart skönt det också. Det enda är att jag är så rastlös och det är mindre skoj, vet dock inte varför? Är jag det imorgon också så kanske jag drar in till stan och tränar lite. Får se vad som händer….

Stor kram till er därute

Jag har inte hunnit med att skriva så mycket på sistone, men allt rullar på. Ikväll är det samkväm med jobbet, men jag vet inte om jag riktigt är på humör för det! Känns som att det är en massa skit som jag går och tänker på och sen att luften på jobbet inte är den bästa gör sitt också….

Vart chockad igår när det ringde från Nordea kort och frågade om jag hade försökt att spela poker för fem tusen samma morgon. Det hade jag inte gjort utan någon hade kommit över mina kortuppgifter. Skönt att det vart spärrat och att inte en krona försvann, men också skönt att veta att banken hela tiden försöker ha uppsyn över vad som sker med korten samt att jag om någon tar pengar från det får ersättning, vilket inte sker om jag får kontanter stulna.

Därhemma är allt bara bra med katterna och älsklingen. Visst jag kanske har varit lite småirriterad då och då, men jag kan störa mig på småsaker ibland som att man inte kan prata med varandra. Det är inga stora saker det handlar om, men jag är väl krävande på att man pratar med varandra. Som igår när min älskling helt plötsligt börjar plocka fram underkläder och en tröja för att packa ner. Klart man undrar vart han är på väg och får som svar, ska träna imorgon. Jättebra och skoj att han börjar träna, men man kan väl åtminstone nämna att man funderar på det, eller är det för mycket begärt? Kanske är jag som pratar för mycket som brukar försöka berätta vad jag tänker och funderar på…hmm?

Jag ser fram emot helg igen och hoppas att jag och David hittar på något roligt. Tanken är att vi ska gå på bio någon dag i alla fall, vilket jag ser fram emot. Skulle vara roligt att göra någon liten utflykt också. Får se vad som händer! Några förslag?

Nä nu ska jag fortsätta att plocka här, men vi hörs
Over and out

Det är krävande, mycket krävande att öppna upp sig själv så totalt för en annan människa. Att sitta där och blotta sitt inersta. Det blir tårar, men också skratt och timmen går ibland olidligt långsamt och ibland så fort att man undrar om man verkligen varit där hela tiden.

Jag pratar såklart om mina besök hos kuratorn/psykologen som jag nu besökt åtta gånger. Det är svårt att beskriva de känslor som bubblar inom en ibland, men att få stöta och blöta med någon som faktiskt inte känner mig, inte dömmer mig utan bara lyssnar och försöker få en att vrida och vända på tankarna tills man själv vet vad man känner det är en ynnest.

Idag så pratade vi mycket om hur det fungerar i arbetslivet, hur mobbingen påverkat mig både positvit och negativt och jag har påbörjat ett asjobbigt arbete mot att bli en starkare och mer självsäker individ. Vi har också pratat om hur min osäkerhet samt saker som har hänt tidigare i mitt liv och i förhållanden har påverkat min osäkerhet på olika sätt och hur jag ska bearbeta detta. Hade ju inte tur med killar från början om man säger så, min första så kallade pojkvän bedrog mig mer än halva tiden vi var tillsammans med en annan kille. Andra var bara allmänt oseriösa osv. Detta har ju självfallet också påverkat hur jag tänker och reagerar idag. Klart som fan man är och blir svartsjuk ibland, men det får ju inte påverka ens liv alltförmycket.

Det där med svartsjuka är en otroligt jobbig sak att skriva om och kanske något jag inte ens borde skriva om, men det finns där och det är jobbigt. Jag kan ibland vara så vannsinigt avundsjuk på de som inte blir svartsjuka och för ett år sedan trodde jag att jag inte heller skulle vara det. Jag har i stort sätt aldrig varit det tidigare och det var väl därför jag var så blåögd med den första killen som bedrog mig, men efter det så finns det något inom mig som gör att jag är fruktansvärt osäker.

Nä ska inte ge mig in i detta mer, ville bara konstatera att det är skönt att han någon att prata med, jag är sådan som människa att jag behöver ha någon att prata med och om jag inte får det så mår jag helt enkelt jävligt dåligt.

Ha en underbar dag därute!
//Emil

God morgon på er därute!

Nu har jag varit uppe i snart 1h 30min och känner att det kanske är läge att skriva några rader om gårdagen…

Igår var det nämligen första maj och det tror jag ingen missade, det är ju en bra extra dag för ledighet tycker många och andra ser det som arbetarrörelsens högtidsdag nummer ett! Jag är en av de sistnämnda så att jag skulle gå i ett demostrationståg och lyssna till Carin Jämtin och Wanja Lundby-Wedin var en självklarhet. Något som också var en självklarhet var att få vara med och bevittna ett av de första bröllopen mellan två kvinnor. Det är ju från och med igår äntligen ingen skillnad på om det är två män, kvinnor eller en man och kvinna som gifter sig. UNDERBART om ni frågar mig och lite skoj att Alexandra och Åsa fick varandra denna underbara försommardag.

Hur var då talen? Ja jag måste säga att Jämtin blivit markant bättre på att få till sitt tal och det kändes som att socialdemokratin i Stockholm kommer att ryta ifrån mer framöver, vilket jag ser fram emot! Det var många bra saker som Jämtin pekade på som inte fungerar i vår vackra stad och som försämmrats under alliansens styre.

Sen kom då huvudtalaren Lundby-Wedin och jag måste säga att jag var skeptisk redan innan hon började tala, men oj vad jag ändrade uppfattning! Det var några få personer som försökte förstöra talet genom burop och krav på avgång, men som det framgår i tidningen så var det främst AFA och lite annat folk som stod för detta… Talet var ett av de bättre jag någonsin hört och retoriskt i stort sätt fulländat. Det var många med mig som tyckte att det var ett tal i Palmeklass och jag hoppas att detta kan bli startskottet på något stort!

På kvällen var det så förstamaj fest med hela arbetarrörelsen, tyvärr ville David inte följa med på detta, men festen var mycket trevlig ändå. Träffade många gamla vänner och bekanta, men lärde också känna lite nya människor. Det är skoj när man ibland kan samla arbetarrörelsen och nu var det inte bara sossar, utan även vänsterpartiser med. Inte helt fel att faktiskt träffas och umgås ibland. *ler*

Jag träffa på en gammal vän från kattsvängen som skulle ut och ta en drink med en annan bekant från kattsvängen så det var bara att gå vidare framåt midnatt. Fick med mig en av de nyfunna bekantskaperna och så begav vi oss till krogen där det blev många roliga disskusioner och när de stängde var det bara att knalla vidare till en gayklubb på söder där det dansades till tre någon gång… Otroligt skoj och jag lyckades att släppa alla tankar på annat och bara ha det skoj just där jag var. Tror också att alkoholen hjälpte till på traven och det var länge sedan, mycket länge sedan jag drack så mycket ute och visst jag blev full, men ack så skoj jag hade det!

Nä nu ska jag fixa lite härhemma för även om man har skoj när man är ute så kan man inte bara sova bort hela dagen, har redan diskat och nu ska jag hitta på något annat. David han sover fortfarande, men vill inte väka honom riktigt ännu.

Ha en underbar dag därute i vårsolen!
Kram

Ibland kan man undra varför folk inte skaffar kort för uttag av pengar. Jag kan inte förstå hur man kan vilja stå i länge i kö för att hämta ut sin lön månad efter månad. Att pensionärer kanske är rädda för kort och bankomater det kan jag förstå, men att de i min ålder och äldre inte använder sig av det känns lite konstigt.

Jaja nog om det, idag är det som ni förstår löning och det är aldrig så mycket att göra som då. Vi ska också iväg efter jobbet och ha en "get togheter happening" med övernattning till imorgon. Ska bli riktigt trevligt och jag hoppas på riktigt god mat och skönt bastubad.

Ikväll kommer också Davids systrar på besök och ska stanna hela helgen, vilket ska bli otroligt trevligt och skoj! David får underhålla dem själv ikväll och sen får vi se om det blir utgång imorgon. Tyvärr är ju de ställena som spelar schlager bara öppna idag så vi får se hur det blir. Både jag och David föredrar det framför mycket annan "skit"! *ler*

Vad finns det annars att skriva om? Ja allt är bra, jag har haft mindre ont i magen och idag har jag varit på gymet och det gick över all förväntan även om magen gjorde sig lite påmind. Skam den som ger sig och jag vill ju bli snygg och vacker någon dag….eller ja snyggare!

Nä nu ska jag ta och le lite mer mot några kunder och vänta tills klockan blir fyra då jag ska ta och dricka en cider!

Kram på er därute och trevlig helg!

Go kväll,

Idag har vår underbara vän Per varit här och hjälpt oss att borra upp den nya hyllan som vi köpte på Mio i Söndags och den blev så fin brevid den nya spegeln. Så glad att det änligen känns klart i hallen och att vi sakta men säkert fixar till detalj efter detalj i vårt fina hem. Det finns såklart alltid något som man vill ändra på, men sånt är jag ganska dålig på att se så det blir oftast bäst när jag får se resultatet av ändringen som jag borde sett behövdes, men jag inser det först när ändringen är genomförd! *ler*

Jag borde egentligen sova nu, klockan är en bit efter 23 och detta var pice of cake för bara ett och ett halvt år sedan, men nu är det en bra stund efter läggdags. Jag har fått lite nyheter som oroar mig och därför går hjärnan på speed och jag måste varva ner i lugn och ro så nu ligger jag i soffan med Wera och Irma på varsin sida om mig. Det är så underbart att ha de nära…Irma spinner och Wera snarkar. Kan det bli bättre? Nä jag tror faktiskt inte det.

Den jag älskar så otroligt mycket ligger och andas tugnt inne i sovrummet och jag, ja jag bara är. Jag har ingen tv på, ingen musik och det enda som hörs är klockan som tickar och katterna. I normala fall skulle det fått mig att bli rastlös, men nu känner jag bara att det får mig att varva ner och att ta ännu ett djupt andetag. Allt kommer att bli bra och man ska aldrig ta ut något i förskott!

Vill också passa på att skriva att allt är bra med oss i Stockholm och att det går över all förväntan just nu i livet….

Kram på er därute och sov gott!

Då var man inne på det andra dygnet utan mat och det där tarmrengörnigsmedlet jag varit tvungen att dricka igår och i morse smakar verkligen för jävligt! Hela kroppen säger instinktivt till att spotta ut det och jag började salivera utan dess like både igår och idag när jag druckit det, men det är bara le och se glad ut! Jag har fått ur mig lite mer än 1,5 kilo och det kändes konstigt att ställa sig på vågen och se att den stog på lite över 74 kilo, vad skönt det ska vara när jag är där konstant och inte på grund av att jag inte ätit och bara suttit på toa från och till i två dagar.

Jag börjar bli riktigt hungrig nu och det märks att klockan börjar närma sig lunch, men jag ser fram emot att äta något riktigt gott ikväll istället. Får se om det blir ett besök på Malmgrenska som David föreslog i morse, eller om vi lagar något gott härhemma ikväll. Jag hoppas att jag inte får ont i magen bara. Har haft ont både igår och idag på samma ställe som tidigare så jag hoppas att de kan se vad tusan det är som spökar med magen.

Annars händer det inte mycket idag, jag läser en bok som är grymt bra av Michael Connelly. Som alla hans böcker så blir jag fast och vill bara läsa lite till så den lär vara utläst om inte idag så imorgon. En annan författare som har den efekten på mig är John Grisham vars böcker jag mer än gärna läser och jag har nog alla som getts ut på svenska i bokhyllan.

Nä nu måste jag på toa igen, men jag återkommer!

Jaha då har det gått en massa dagar igen utan något inlägg…det går verkligen i vågor med att skriva eller inte. Jag måste bättra mig om det ska finnas någon mening med bloggen! Ja nu har jag i alla fall tagit mig i kragen och jag sitter i köket och lyssnar på lite musik samtidigt som David häckar vid sin dator framför tvn där han halvt om halvt följet hockeyn där HV71 spelar slutspelsmatcher.

Det har varit en väldigt intensiv helg med mycket trevligheter, men det har också blivit en hel del nytta gjort! I fredags kände jag att det bara ska bli så underbart skönt med helg och att jag bara vill komma hem och slänga mig i soffan och sen inte gå upp därifrån på hela helgen. Blev det så då? Nä inte direkt för David var inte hemma när jag kom hem så jag började städa lite härhemma och det var skönt när det var klart och man känner att nu kan man i alla fall ta det lugnt ett par dagar innan det ser ut som kriget igen med hår överallt.

David hade köpt med sig västerbottenpaj hem och till det åt vi en god sallad och lite bröd med smör på. Det finns inget godare än nybakade baguetter med bregott på! Det är så otroligt gott att man lätt kan föräta sig på det. Sen på kvällen var det första avsnittet av Talang 2009 och jag måste säga att jag inte är så impad av det programet, men det är ju mest skit på tv nuförtiden. Fattar inte var alla bra serier och fredagsunderhållningar har tagit vägen?

I går så bar det av till Uppsala och det kändes underbart att vi äntligen fick tummen loss och åkte dit! Det är något jag velat en längre tid och igår så blev det äntligen av och jag är nu i efterhand glad att vi väntade för igår så var det ett underbart vårväder och vi tittade på folk och även i affärer. Åt gott och bara umgicks med varandra. Det är sådant jag älskar för då gör man något tillsammans och det ger så mycket mer än att glo på tv eller att gå i samma jäkla affärer ännu en gång. Det kan också vara skoj ibland, men en ny stad ger lite extra krydda till det hela.

Det som jag dock kommer att vilja göra lite mer nästa gång vi åker dit är att vandra omkring i områdena kring domkyrkan för där såg ut att vara mycket gamla underbara hus som vi nu bara passerade snabbt på väg tillbaka till bilen från domkyrkan. Kyrkan var vi inne i och det första vi gjorde var att tända ett ljus för alla de nära och kära som inte finns kvar i jordelivet utan vakar över oss på något annat ställe. Det är något jag alltid försöker göra när jag är i en kyrka för jag tycker att ljusborgen är så otroligt vacker och jag tror att så länge vi har en människa med oss i tanken så lever den personen vidare i evighet. Det är så jag tror att man hamnar antingen i himmelen eller i helvetet, men det är de som lever på jorden som till viss del avgör detta med hur de minns personen ifråga…

Domkyrkan är också otroligt stor och det finns många fina kulturskatter i denna kyrka, men också en och annan känd person som ligger begraven här. Dock tycker jag det är synd att den nya orgeln inte riktigt är byggd för att passa in i kyrkan, utan den känns helt malplace och det är skittråkigt! Har man överhuvudtaget tänkt när man lät bygga den där och i den där hemska färgen?

Det enda som jag inte gillade med Uppsala var att det var SVINDYRT att pakera där, men vi får väl försöka hitta något bättre ställe nästa gång där det inte går loss på hur mycket som för några timmar….

På kvällen hade jag bätt en av mina bästa kompisar Per att komma och hälsa på samt att hjälpa oss att byta från vinter- till sommardäck och det gjorde han så gärna. Det är ju hans absolut största hobby att får leka med bilar (ja han gillar att sy också, men jag tror att bilarna kommer snäppet högre på skalan!). När han och David lekte med bilen så fixade jag med tvätten så att det blev en tom tvättkorg igen och jag var till och med så duktig att jag manglade lakanen så att vi kunde sova på riktigt släta lakan igår! *ler*

Idag var vi uppe med tuppen igen (varit uppe kring åtta varje morgon de senaste helgerna, vilket är jättebra för då mister man inte en hel dag, men det skulle aldrig hänt Emil för ett år sedan då jag gärna sov till minst 10-11) och har fått mycket gjort. Vi har rensat ut gaderoberna och skänkt klädder till UFF, vi har slängt skor och även en massa galjar och annat som bara legat och skräpat här hemma. Dock var det fler än vi som rensat idag så när vi kom till återvinningen så var det kö in till centralen. Det är då man inser att man faktiskt bor i en storstad! Jag har en tendens att glömma det ibland…

Tanken var idag att vi skulle gå en promenad i stan och ut mot kungsholmen och även gå förbi stadshuset, men det regnade i morse så den planerade promenaden och lunchen vi skulle bjuda Per på får vi ta en annan helg….Våren borde komma för att stanna snart, inte sant?

Nä nu ska jag ta och läsa lite så får vi se om det kanske blir något mer inlägg idag…
Kram på er alla därute och hoppas ni haft en lika lugn, rolig och effektiv helg som vi haft!

Sitter på jobbet en timme tidigare än jag borde igen, vet inte varför jag börjat komma tidigare till jobbet om morgnarna, men en sak vet jag och det är att jag mår utmärkt idag och jag känner mig bättre och bättre för varje dag som går. Visst ifrågasätter jag saker och ting emellanåt och undrar om det jag känner är besvarat, men då får jag sansa mig och se lite mer till vad som visas än vad som sägs. Det brukar lugna mig!

I helgen har vi haft besök av Davids föräldrar som kom upp till oss med ett jäkla snöande i fredags. Det hade tydligen varit så en stor del av vägen, vilket medförde att resan tog en längre stund än den borde. När de kom fram så börjades det med maten direkt och vi bjöd på hasselbackspotatis, marinerade kycklingfiléer, sås samt en god sallad. Det var skoj att se hur glad David är när hans föräldrar är på besök (ja han är glad i vanliga fall också!), men jag tycker att det var mycket synd att hans systrar tyvärr inte kunde komma med av olika anledningar. Hoppas dock att jag får träffa dem snart ändå!

Stora delar av lördagen gick åt till att kolla runt på stan och jag som i normala fall aldrig hittar något började med att köpa ett par nya jättefina skor som jag använder för första gången idag. I affär nummer två (Brothers) så hittade David en cardigan som faktiskt passade bra och jag kände mig inte jättefet i den så det blev en sådan också. Sen kom vi in på Souk och jag såg att de hade en skobutik där som jag tidigare köpt ett par skor i som sömmarna börjat gå sönder på. Jag hade som tur var skorna på mig så jag tänkte att jag kan ju gå in och påtala att jag inte är nöjd med hur de går sönder efter bara ett år. Sagt och gjort så beklagade jag mig och expediten gav mig 250 kr att välja ett par nya skor för. Det kallar jag service!!!

Mitt i shoppingrundan så hamnade vi på ett café vid sturegallerian där vi satte oss och förfriskade oss med lite dricka innan det bar av mot nya affärer. Det blev lite shoppande för mig, men för de andras del vart det dåligt med det… Lite synd när man kommer till Stockholm för att handla lite så hittar man inget, men det är så det kan vara ibland. Jag kan känna likadant när jag kommer till Kalmar och hittar saker, men inte hittar något här hemma.

På kvällen så firade vi David, hans pappa och mamma som alla fyller år ungefär samtidigt. Jag hade bland annat köpt Maja Gullstrands nya skiva till honom och tänkte att han kunde ju få en present lite tidigare (han fyller på onsdag egentligen). Dömma om min och inte minst hans besvikelse då det var en samlingsskiva av hennes två ända släppta album! Den enda låten som var ny var hennes låt från melodifestivalen. Så det var bara att åka och byta igår för han har ju hennes album sen tidigare.

Igår tog vi det mest lugnt, ja på förmiddagen så var vi i Kungens kurva och tittade på Bo:X ett shoppingcenter med bara inredningsbutiker och ibland känner jag att man skulle haft så mycket pengar så man inte behöver titta på prislapparna för oj vad dyrt mycket av heminredningen är! Det finns dock mycket snyggt och jag kan ibland känna att jag skulle vilja styla om ett rum och ha ett tema i det på ett annat sätt än idag, men det är så in i skogen dyrt och det vi har idag är också jättefint!

I morse var det segt att komma ur sängen, men det beror mycket på att det är sommartid och klockan egentligen bara var 6 när jag kom upp… Det kommer dock att vara okay igen om bara en dag eller två.

Nä nu ska jag väl börja förbereda mig för ännu en arbetsdag som jag har bestämt ska bli skitbra! Visst låter det bra? Jag hoppas att ni också får en underbar dag.

Det var riktigt skönt att gråta! Det var som om något tungt inom mig fick lite frid och kom ur mig…jag är inne i en process nu och jag tror att den är jättebra för mig. Det finns dock alltid avigsidor med allt och denna avigsidan är att jag blir lättirriterad och det har tyvärr gått ut över nära och kära som jag älskar över allt annat. Jag har varit lätt frånvarande, krävande och inte alltid så lyssnande.

En annan sak som slått mig är att jag inte varit lika frispråkig i bloggen längre som när jag en gång startade den. Då var jag mer öppen och jag tänkte inte igenom det jag skrev så mycket innan jag publicerade det. Nu när jag vet att många av de jag känner läser bloggen så har jag blivit mer fundersam på hur det jag skriver ska tas emot och därför inte skrivit ut allt. Det kanske jag ändrar på nu för jag måste bara skriva av mig!

Detta har på sätt och vis hämat mig i mitt skrivande som var meningen att det skulle vara en ventil och på så sätt skulle jag kunna släppa på alla de tankar jag har. Det är inte alltid skoj att läsa bloggen, det vet jag för en del inlägg (ganska många!) är jättelånga och ibland riktigt tunga att ta sig igenom. Det som också slagit mig när jag ser tillbaka i bloggen är att samtidigt som den är väldigt ledsen och deprimerad i långa avsnitt så finns det alltid en gnutta hopp och glädje.

Jag var iväg till kuratorn igår och detta besöket var nog det jobbigaste hittills och värre kommer det säkerligen att bli, men samtidigt så känner jag att vi är på rätt väg. Jag börjar förstå varför jag t.ex. kan tända på en sekund mot min pappa som jag tycker mycket om och det är helt enkelt att när jag känner att jag har fel eller blir “hotad” så är det direkt istället för att säga; “du har rätt”, alla taggar utåt och så blir det en lång diskussion där ingen ger sig. Detta har även hänt med David som jag älskar över allt annat, men han har precis samma sätt att trigga igång mig som pappa. De är för övrigt lika i mycket de två!

En annan sak är att jag genom livet istället för att ta tag i mina känslor av t.ex. att inte räcka till, skam, ledsamhet, glädje och sorg så har jag dränkt mig i aktiviteter. Det har varit på gymnasiet att jag grottade ner mig i skolan, valde till så många kurser jag fick och pluggade jättemycket (men fick med mig en riktigt god vän i Jenny som alltid fanns där för mig!) för att slippa ta tag i mig själv. Jag funderade inte ens på förhållande som de flesta i den åldern både har och skaffar sig. Därefter kom en mellanperiod då jag jobba heltid på djursjukhuset och extra på McDonald’s, inte heller där mycket tid över för att fundera på sig själv och sitt liv?

Sen flyttade jag till Malmö och det var nu jag i alla fall fick en liten ändring i livet och började komma på rätt spår. Jag var helt själv i den bemärkelsen att jag bode ensam i en lägenhet och kände inte någon mer därnere förutom min släkt. Jag jobbade på dagarna på Apoteket, men på kvällarna hade man en hel del tid att fundera. Det var här jag blev medlem på QX och började erkänna för mig själv att jag är homosexuell. Det var också här jag började att sörja det jag missat i livet och att det kom upp en massa känslor som jag inte ville ta tag i. Jag åkte på kattutställningar i stort sätt varje helg och även om jag älskat det jag gjort så är det en sorts flykt från känslorna.

Jag sökte in till högskolan och samma sak nu att jag började som alla i normal takt, jag träffade Thomas som sårade mig rejält och alla gamla sår fläktes upp igen och jag började plugga mer och mer. Till slut fick kattutställningarna inte plats i livet då jag valde till nya extrakurser hela tiden. Allt för att hålla mig ovanför vattenytan, men tillslut brakade allt och jag åkte in till psykakuten i Kalmar och fick då äntligen lite hjälp, eller ja det var vad jag hade hoppats! Jag fick antidepressiva utskrivet (som jag vägra ta för jag ville åt problemet inte bara ha något emot depressionen) och den samtalsterapeuten jag fick ansåg efter två gånger att vi inte behövde ses för att jag var smart nog att klara mina problem själv, för jag kände ju till dem och kunde klargöra vad felet var. Det han dock missade var att jag inte visste hur jag skulle ta mig ur det hela!

Det blev helt enkelt en lång utbildning på kort tid med toppbetyg och stipendie. Alla runtomkring var jätteglada för min skull och jag borde vara jättestolt, men det var jag inte. Jag kände bara tomhet som jag då inte kunde förklara, men som jag nu insett berode på att ännu en flyktväg hade stängts.

Det som dock såg annorlunda ut i livet då var att jag hade en vid min sida som jag älskar mycket och han mig. Men tilliten sattes på ett stort prov då det var långt emellan oss och för en stund så tappade jag all tilltro på att det skulle vara vi. Det som hände gjorde otroligt ont i mig och jag kom åter tillbaka till alla sår från förr som inte fått läka ut. Jag bestämde mig dock för att inte fly för detta är den mannen jag vill dela mitt liv med!

För att göra en lång historia lite kortare så tog jag tillslut kontakt med bankhälsan för att jag mådde så psykiskt dåligt. Jag kunde inte somna på kvällarna och jag var alltid helt slut. En konflikt på jobbet var droppen som fick bägaren att rinna över och jag kände att nur orkar jag bara inte mer. Jag var nästan på väg in i den berömda väggen.

Det är jag glad för idag för nu äntligen kanske jag kan få ro! Kanske bara kan sitta ner och bara vara utan att känna att jag är onyttig eller egentligen borde göra en massa annat. Jag vill också finna den enorma ro och trygghet som jag kan se i David. Jag hade ett jobbigt samtal igår med min älskade igår om vad det är som händer inom mig och jag hoppas han förstår i alla fall en del av det. Skulle så inte vara fallet så hoppas jag att han säger något för om inte han förstår hur ska någon annan kunna göra det?

Jag håller på att tvinga mig själv att inte fly in i något nytt utan att faktiskt ta tag i mig själv, låta mig känna och faktiskt släppa en tår eller två. Det är kanske det kroppen behöver och det var otroligt skönt efter att jag haft min gråtattack igår! Detta blev ett långt inlägg, men jag har så mycket tankar och funderingar inom mig som jag måste få ut. Jag har bestämt mig och det är att en gång för alla göra upp med det förflutna och äntligen hitta fram till kärleken åt mig själv och även om jag är rädd så ska det bara gå vägen denna gången!