Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

…vem kom på det? Att säga så alltså? Det är bara jobbigt att gå upp på morgonen ju, men på helgerna är det mycket lättare än på vardagarna. Har varit uppe lite mer än en halvtimma nu och är redan igång med tvätten. Känns jätteskönt att i alla fall bli av med det som går att torktumla. Egentligen har vi tvättid ikväll efter 19, men när jag boka den var det ledigt på morgonen. Jag glad i hågen går ner i källaren för att upptäcka att första passet blivit bokat sen igår, men det börjar först 10. Jag bryter därför regeln om att inte tvätta för 10 på en helgdag. Visste inte ens om att det fanns förrens jag satt igång maskinerna och man kan ju inte bara stänga av dem igen.

Jaja hursomhelst så är det strålande solsken ute och inte regn som det var igår morse. Igår var jag jätterastlös när jag kom upp, gjorde mig iordning ganska fort för att komma iväg någonstans. När jag var klar var David inte ens påbörjad för att bli klar och då tappa jag bara sugen och satte mig i soffan och spelade på Facebook samt letade efter information om börshandlade fonder. Det är otroligt intressant att se hur folk kan tjäna grymma pengar på att bara flytta ett kapital mellan olika lösningar olika dagar. Självfallet måste man ju också ha timing för lika lätt som det är att få pengar, lika lätt är det att bli av med dem om man inte vet vad man håller på med.

Det blev bio igår i alla fall och även en lunch inne i stan. David har sagt en längre tid att han vill köpa nya jeans så han hittade ett par skitsnygga på G-Star som satt fint. Jag vill också kunna köpa något dyrt utan att den lilla rösten i min hjärna säger att vänta tills du gått ner klart, eller vänta tills du är i form och jag viker mig för den rösten så nu får jag fan komma igång igen och nå min målvikt samt träna!

Filmen som vi såg var Harry Potter-Halvblodsprinsen och det känns bara som en lång transportsträcka till den sista filmen. Visst det fanns en och annan bra scen även i denna filmen, men överlag vart jag inte imponerad.

Annars händer inte mycket i livet. På jobbet har det varit lika mycket kaos som vanligt och jag är ganska trött på det ibland. Jag pluggar så mycket jag bara kan för att klara SwedSec och det är ju en utvecklingsgrej, när den är avklarad kan jag söka tjänster som personlig bankman. Det känns som att det skulle passa mig bättre och då kanske jag mer kan känna att jag inte utbildat mig för att mestadels vara en mänsklig bankomat!

Nog om allt, nu ska jag ner i tvätten igen! Ha en underbar söndag!

Igår var det söndag och den dagen bestod till största del av städning. Dock hann vi med lite annat också…. *ler*

Började med att komma upp riktigt tidigt igen, fattar inte varför jag är så morgonpigg på helgerna, men helt död på vardagarna? Om någon kan förklara varför så vore jag mer än tacksam! Jag började plocka lite och kände att det skulle vara skönt att bli av med tvätten, som tur är så hade David redan tänkt samma tanke och bokat tvättid på kvällen.

Vi åkte iväg och bytte bild med Per igen och han fick tillbaka sin älskade pärla och vi fick tillbaka vår fina bil (tycker jag i alla fall), men David är sugen på att byta bild nu av någon anledning. *ler* Det är ju lite mer problem med gammla bilar.

Jag vart rastlös också igår så då vart det träning på schemat. Packade väskan och åkte in till city för att träna. Det var riktigt skönt och vore bra om man kunde få det till en vana. Pratade lite med tränaren som var där och hon tyckte att jag skulle försöka komma två till tre gånger i veckan nu för det har börjat ske en utveckling. Låter intressant och faktiskt kan det bli lite eggande att faktiskt ta tag i det hela.

Under tiden jag var på gymet så fixade älsklingen därhemma med dammsugning, torka och fixa. Han passade också på att se lite på tv, då den slutade fungera när hans favoritserie var i onsdags. Sen vart det tvättkväll hela kvällen för mig, inte så jätteskoj, men skönt för själen. Så underbart att känna den underbara känslan när allt är klart.

För mer städning kan ni kolla i Davids blogg där han lägger upp både recept och städtips! Han ska dokumentera det mesta och om min blogg handlar mycket om känslor så handlar hans mer om praktisk vardag. Skoj det också!

Stor kram på er därute!

Ibland kan man undra varför folk inte skaffar kort för uttag av pengar. Jag kan inte förstå hur man kan vilja stå i länge i kö för att hämta ut sin lön månad efter månad. Att pensionärer kanske är rädda för kort och bankomater det kan jag förstå, men att de i min ålder och äldre inte använder sig av det känns lite konstigt.

Jaja nog om det, idag är det som ni förstår löning och det är aldrig så mycket att göra som då. Vi ska också iväg efter jobbet och ha en "get togheter happening" med övernattning till imorgon. Ska bli riktigt trevligt och jag hoppas på riktigt god mat och skönt bastubad.

Ikväll kommer också Davids systrar på besök och ska stanna hela helgen, vilket ska bli otroligt trevligt och skoj! David får underhålla dem själv ikväll och sen får vi se om det blir utgång imorgon. Tyvärr är ju de ställena som spelar schlager bara öppna idag så vi får se hur det blir. Både jag och David föredrar det framför mycket annan "skit"! *ler*

Vad finns det annars att skriva om? Ja allt är bra, jag har haft mindre ont i magen och idag har jag varit på gymet och det gick över all förväntan även om magen gjorde sig lite påmind. Skam den som ger sig och jag vill ju bli snygg och vacker någon dag….eller ja snyggare!

Nä nu ska jag ta och le lite mer mot några kunder och vänta tills klockan blir fyra då jag ska ta och dricka en cider!

Kram på er därute och trevlig helg!

Vad tiden går snabbt! Jag hade tänkt skriva samma kväll eller i alla fall dagen efter jag varit på undersökningen, men som ni märkt så uteblev det något inlägg och har så fortsatt under hela påskhelgen. Hur gick det då hos läkaren?

Ja, han sa att tarmen var lite irriterad och att det troligen beror på phosforal som jag drack för att tömma tarmen. Läkaren passade också på att ta ett antal biopsier som jag nu väntar svar på. Att ingreppet inte gör ont är inget som jag håller med om! Vissa vinklar som skulle rätas upp för att kunna utforska hela tarmen gjorde helvetiskt ont att passera. Nu vet jag i alla fall att det inte var något direkt fel på tarmen, men det återstår fortfarande att jag inte har en aning om vad det är som gör ont i buken!

Påskhelgen har varit underbar och det var jätteskönt att träffa familjen igen och jag fick också möjligheten att träffa min lilla kusin Bruno som hunnit bli hela åtta månader! Stor med andra ord och grymt söt. Det var skoj att träffa min farbror Fredrik också, men synd att inte hans fru var med.

Annars var det en lugn påskhelg hos mamma och på påskafton begav vi oss till Huskvarna för att fira lite med Davids familj också, vilket som vanligt var trevligt. På påskdagen träffade vi Davids systrar och deras familjet och syrrorna kommer och hälsar på näst nästa helg så då får man träffa dem igen. Det är alltid lika trevligt!

Idag gick jag hem från jobbet och imorgon har jag bestämt mig för att träna på gymet igen, nu vet jag ju att jag inte har något farligt i magen (eller tror mig veta) så då borde jag klara av att träna.

Ha en go kväll därute!

Ja det är faktiskt så! Nu när man väl kommit upp så är det bara jätteskönt. Ska snart börja gå mot jobbet och de här morgonpromenaderna känns mer och mer motiverande. Jag snittar på ca 14 000 om dagen, vilket jag är stolt över för tidigare var det kanske 4-5 000 steg, alltså en klar förbättring.

En annan sak som jag är glad över är att jag ställt undan vågen långt in i klädkammaren och nu bara kommer att väga mig en gång i månaden för att minska på den inre stressen över min vikt. Jag kommer kämpa på, men det blir ju inte bättre av att väga sig titt som tätt. Jag har också hittat en underbar site på nätet www.matdagboken.se där jag från i onsdags skriver in allt jag äter så håller den reda på antal kalorier, fördelning av kolhydrater/proteiner/fett samt de extra kalorier man får utav träning.

Med andra ord så känns livet ganska bra just nu och jag hör fågelkvitter utanför, vilket får hjärtat att slå ett extraslag av lycka!

Annars då? Inget nytt hos Emil? Jo igår var snickaren här och målade vårt vinställ, han fixade också upp en täckskiva som saknats samt målade inne i ett skåp som vi haft mögelangrepp i. Skönt att äntligen ha det gjort och nu är det bara en målningsomgång kvar sen är allt fix och färdigt!

Var på banken igår (personalbanken) med David och gick igenom ekonomin. Jag visste ju redan precis vad jag ville göra så nu har jag startat mitt nya pensionssparande och sett över att handpenningen på lägenheten är klar. Så nu kan jag börja leva för lönen och inte spara varenda krona, ska bli skönt att inte behöva tänka på det! David var dock lite lätt förvirrad igår, men jag tror det löser sig. Inte lätt att få 10 000 frågor om placeringshorisont, riskgrad osv. Sen få ett förslag på lite fonder som man inte har en aning om vad det är för något, men förhoppningsvis blir han lite klokare när han får alla papper och kan läsa igenom allt.

Nä om man skulle börja gå mot jobbet så man snart får komma hemåt igen! Ha en underbar fredag därute och ta vara på er och de som finns omkring er!

…du har så rätt Linda, det går alldeles utmärkt att gå till jobbet på morgonen, eller det har funkat so far i alla fall! Det är ganska skönt att bara promenera och se sig omkring, idag gick jag dock väldigt långsamt så det tog 1½ timma. Blev förvånad över att det tog så mycket längre tid än det brukar, men det beror högst troligt på att jag var så trött.

Igår var jag hos psykologen för andra gången och det känns skitbra. Jag får konkreta förslag på hur jag kan börja vända på tankarna så att det blir ett större positivt flöde samt försöka att se till vad jag har och inte så mycket till vad som har varit. Det finns många lik i gaderoben som jag skrivit tidigare om i bloggen, men nu ska jag en gång för alla försöka att få det som kallas självkänsla och faktiskt börja känna mig stolt för det jag gör och har åstadkommit genom livet.

Det ska ju inte vara så svårt liksom, och jag hoppas att de som finns i min omgivning kommer att märka skillnad!

Nä nu ska jag ta och fixa lite här, men skriver kanske lite till senare.

…och tränat på lunchen! Det var inte mycket ork idag, men lyckades åtminstone höja vikten på en av maskinerna till nästa gång. Utöver det så gick jag till jobbet idag på morgonen och det tar drygt 1 timma och 5 minuter så nu kanske jag kan våga mig på att göra det varje morgon, även när jag börjar nio.

På jobbet är det fullt med folk idag och jag ska snart ha det årliga medarbetarsamtalet med min chef. Klart man är lite nervös, men jag tror det kommer gå galant då allt flyter på bra och jag gör ett i mina ögon riktigt bra jobb, även om det finns lite att ändra på och att lära sig.

Nä nu måste jag återgå till arbetet!
Ciao

Sitter ensam i soffan och lyssnar på "när alla vännerna gått hem" av Per Gessle med Gyllene Tider.  Vet inte varför, men den låten har spelat en otroligt stor roll i mitt liv. Jag tror det härör från den tiden då jag inte ens visste vad en vän var, det var liksom något diffust för i mitt liv fanns då familjen som har spelat otroligt stor roll för mig, sen fans där mina plågoandar och däremellan var det mest de som tyckte synd om mig, men som inte vågade göra något. Då var denna låten på något sätt lugnande för mig, den illustrerade så väl för mig att jag även om jag var själv så kunde jag åtminstone glädjas med att jag inte kunde bli övergiven av något jag inte har!

Nä nu ska jag inte grotta ner mig i det förflutna, men det var skönt att höra låten igen! Den kom bara sådär utan förvarning på min iTunes.

Idag är det en vacker dag om man skulle sitta inne hemma med en kopp the eller varm chocklad, men att gå ut känns mindre lockande. Snön hänger tugnt på träden och det är helt vitt överallt. Jag vill ju ha vår, men om den inte kommer nu så är detta bättre än grådask.

Sitter egentligen här i soffan och laddar för att ta steget ut och gå mot arbetet, men det känns inte alls lockande, men har ju lovat mig själv att kämpa satan för att komma igång med viktminskningen igen, eller i alla fall bygga muskler. Det sägs ju att det ena förbränner det andra!

Helgen har varit bra och vi har ätit gott, igår satt vi dessutom och småpratade lite och spelade yatzy, vilket jag tycker är jätteskoj! Det kan man göra om så otroligt många ämnen, men ibland är det svårt att få igång en konversation för man vet inte i vilken ände man ska börja. Är det någon som känner igen sig i det?

Nä nu ska jag dra på mig ytterkläderna och ta tjuren vid hornen och gå mina 10 000 steg till jobbet!

Ha en underbar dag därute, för det tänker jag i alla fall ha!

…det var väl roligt? Hurra….NOT! Nu ska det vara vår och det är inte längre en vacker syn att komma upp och titta ut och se hur snön bara faller ner från skyn. Det är nu det ska vara sådär lagom varmt med en sol som tittar fram och bar mark som det snart tittar fram lite snödroppar på. Jag är så trött på kylan och snön nu och vill ha tillbaka det vackra Stockholm som man ser på våren, sommaren och hösten, men som helt försvinner under vintern. Då är det bara grått, grått, grått och mera grått.

Jag vill ha grönt och värme och sol och kommer det inte snart får jag väl emigrera till ett annat land!

Vad händer idag då? Ja jag ska väl försöka gå en långpromenad till, har ju kvar mitt mål på 12 000 steg om dagen och igår fick jag ihop 19 000, vilket kändes skönt när det var gjort. Det är också en sak som jag hoppas blir lättare när det blir ljusare, att gå ut och gå promenader…

Annars tror jag bara det blir avkoppling idag, ska försöka sortera lite kvitton och  papper inför deklarationen. Ser fram emot att få den så att jag kan få min lägenhetsförsäljning i Nybro bakom mig. Vet ju inte hur mycket jag ska skatta ännu, men hoppas att det inte blir mer än det som jag satt undan till just det.

Nä nu ska jag gå och göra mig iordning, ha en underbar dag därute!

PS. Jag kommer med ett långt inlägg framöver om hur jag mår och vad läkaren sa, med tanke på kommentarer jag har fått i bloggen. Jag har inte valt bort att svara, men det är ett jobbigt inlägg att skriva! DS.

Nu har jag kommit hem från min sköna promenad som blev från Hammarbyhöjden till Skarpnäck sen tillbaka för att gå till Globen sen via Gullmarsplan hem. Det blev en promenad på ca 13 kilometer och tog lite drygt 1 timma och 30 minuter. Var skönt att få fundera lite och få lite distans till det jag skrev tidigare idag!

Jag vet att jag måste ge det tid, men ibland blir jag bara så ledsen på allt. Jag var nere i 74 kilo, men nu ligger jag och pendlar mellan 79 och 81 kilo, vilket inte känns lika skoj. Jag har jättefina skjortor som hänger i gaderoben som stramar om jag försöker ha dem, t-shirts som gör detsamma och då vill man inte direkt köpa något nytt heller. Jag vågar inte köpa något för går det som jag vill så kommer det att bli för stort och varför slösa pengar på det då?

Jag har faktiskt gått i valet och kvalet om jag på kirurgisk väg ska fixa till magen, men samtidigt så måste det går att lösa. Det finns så många andra som är smala och då ska fan jag också kunna vara det. Jag ger LCHF några månader till, men från måndag ska jag göra matlistor och kolla att jag ligger rätt i fett/proteiner/kolhydrater! Ett steg i taget, det tog ju faktiskt sin tid att lägga på sig alla kilon och nu ska jag vara jävligt glad att jag är av med ca 30…

Nä nu är det melodifestivalen!

Kram kram

Hur jävla svårt ska det vara att komma ner till den vitken jag vill?! Ja tydligen helt jävla omöjligt! Är inte skoj att hela tiden ligga på övre gränsen till normalvikt och ibland inne på övervikt! Nu har jag kört med LCHF sen julas och har det hänt något? Nä inte ett enda jävla skit. Visst det är god mat och jag har inte gått upp något sen jag börja med det, men inte heller gått ner ett skit!

Jag blir bara så jävla trött på att det bara ska stå stilla, varför kan det inte funka för mig som för de flesta andra? Man kan läsa bok efter bok om de som gått ner med GI, LCHF osv. Jag har visserligen gått ner runt 30 kilo med viktväktarna, men nu verkar det vara stopp totalt för jag blir inte av med något alls.

Jag har börjat träna två gånger i veckan och jag går till jobbet så ofta jag kan, vilket i alla fall blir 12 000 steg om dagen, ska bli fler så fort det blir lite varmare.

Tänk den dagen man kan se sig själv i spegeln utan en jävla mage som är i vägen, eller lår som fyller ut både på ena och andra hållet, det hade varit underbart, men bara en fucking jävla onåbar dröm som jag haft i många många år nu!

Nä nu ska jag fan inte skriva mer är så less på detta och ville bara få det ur mig! Ska ut och ta en promenad, men vad hjälper det?! Inte ett skit!

Over and out

Idag har jag varit och tränat på lunchen igen!

Har bytt från Friskis och Svettis till Nautilus och det känns underbart, inte för att jag inte tränar på friskis utan för att jag nu kan träna på lunchen då nautilus bara är runt hörnet från jobbet. Det är dessutom riktigt trevlig personal som redan hejar med namn fastän jag bara varit där två gånger. Känns underbart att bli bemött på detta sätt!

Jag passade på att vara nyttig i morse också med att börja med disken och därefter snöra på mig skorna och gå hela vägen in till arbetet. Det tar mig ca 1 timme och 15 minuter och det är när man väl kommer fram en underbar känsla! Så idag har jag med råge kommit upp i mina 12 000 steg, vilket känns riktigt bra.

I helgen har jag och älsklingen tagit det lugnt, i lördags var det alla hjärtans dag och den började redan i fredags då jag fick en underbart vacker blomma av gubben som jag valde att ställa i hallen så nu är det den jag först ser när jag kommer hem och sist innan jag går hemifrån!

I lördags var vi på IKEA och köpte lite olika saker, bland annat ljus eftersom det går åt mängder i vårt hem av just ljus. Det är så underbart att tända en massa på kvällen och bara njuta av värmen och ljuset som de sprider. Det har dessutom varit behövligt nu när det varit så skiftande temperatur ute för då hänger inte värmen i lägenheten med, vilket resulterar i väldigt kallt innomhusklimat.

I lördags åt vi gott också inför melodifestivalen, det vart helstekt lax med romsås och som efterrätt blev det min specialite nämligen pannacotta.

Vad hände igår då? Ja David satt mest framför tv där han titta på VM i skidor (var en massa olika) och när han inte gjorde det så rengjorde han hela spisen invändigt och utvändigt (visst är han duktig, min älskling?). Själv så gick jag till Sickla och runt lite för motionens, men också för att tänka lite. Det är skönt att ibland bara få vara och inte tänka eller tänka massor.

På kvällen gick jag och David en promenad också, vilket jag uppskattar enormt mycket för då pratar man lite samtidigt som man gör något tillsammans. Det är också nyttigt för oss så vi inte förvandlas till två soffpotatisar.

Nä nu ska jag ta och sura lite för det är ju helt dött på jobbet idag….

Kram på er därute

Vet inte vad det är för fel?! Jag är bara så trött att jag knappt tar mig ur sängen på morgonen och det efter att ändå ha sovit i över 8 timmar (eller ja, med ett par avbrott i sömnen). Jag har nämligen också börjat vakna alltmer under natten och sömnen är inte den bästa. Det konstiga är att i helgen sov jag hur bra som helst utan dessa avbrott, men i natt har det varit hemskt. Jag tittade på klockan varannan timme och det blir bara för mycket.

Det som dock är konstigt med det hela är att jag fortfarande presterar bra på jobbet, men när jag kommer hem därifrån så är jag helt slut. Då vill jag bara gå och lägga mig och hur trevligt är det mot David och hur bra mår jag om jag ska gå och lägga mig kring 19 på kvällarna?

Jag väntar med spänning på att få provsvaren på alla prover som läkaren tog förra veckan, kanske finns det någon medicinsk förklaring, jag kan ju alltid hoppas. Annars får jag väl försöka lösa det på något annat sätt. Imorgon ska jag i alla fall och provträna på nautilus som ligger jättenära jobbet. Får se om jag trivs där för då kommer jag lätt att byta för det är så avsevärt mycket närmre för mig och då kan jag träna på lunchen två gånger i veckan.

Nä nu är min lunch snart slut igen så jag får gå in i kassan igen, men skriver mer ikväll om helgens bravader!

Over and out!

Ja det är väl en bra sammanfattning av gårdagen och dagen!

Igår efter jobb så skyndade jag mig hem för att möta spisreperatören som skulle laga vår spis. Fläkten som ska gå har nämligen slutat fungera (trodde jag och David), men snacka om att vi skämdes då reparatören talade om att läge ett på fläkten bara är när man vill ha fläkten aktiverad på ugnen och läge två var om man vill ha fläkten aktiverad för både plattorna och ugnen. Det blev lite pinsams, men nu vet vi att spisen är som den ska vara!

Efter det så åkte jag och David till en badmintonhall på söder där vi för första gången skulle spela badminton ihop. Jag hade kvar lite träningsvärk sen dagen innan då jag var på gymet, men inte värre än att jag kunde spela. Det som jag däremot inte hade räknat med var att David var så bra på detta så jag sprang runt på min banhalva som en idiot och var helt slut efter 20 minuter och då såg han inte ens ansträngd ut. Sen fortsatte det så och jag kan bara konstatera att jag måste träna mycket mer och att jag inte fått de gener som han har som inte tränar men ändå har en kondis utan dess like!

Det var hur som helst jätteskoj att spela, men jag har en grym träningsvärk idag i benen, skinkan och ena armen! Blir till att träna mycket mer framöver så att det blir lite stil och klass även på mig och då kanske jag ska kunna ge älsklingen en riktig match där han inte utklassar mig så totalt som han gjorde igår.

När vi sen kom hem igårkväll så åt vi en jättegod middag och slappade framför tvn, döm då om vår förvåning när det plötsligt bara säger "poff" och tvn blir svart. David trodde först att jag gjort något, men så var inte fallet. Vi är därför nu helt utan tv, så det återstår att se om det blir en ny inhandlad på söndag eller måndag. För utan kan man ju inte vara, eller?!

Nu ska jag surfa runt lite innan det är dags att gå in och jobba efter lunchen igen, men ha en udnerbar helg därute!

och en himmla massa räkningar! Så är det varenda månad och de flesta frågar sig nog precis som jag vad det är som genererar så mycket pengar. Jag ska försöka skära lite i mina kostnader, men de flesta är så kallade fasta kostnader. Den enda kostnaden som jag kommit på att jag kan ändra på är mobilkostnaden. Har idag Tre flatrate och jag använder det inte så mycket så att det skulle bli den kostnaden om jag byter till Comviq. Får se hur jag gör när abonemanget är slut…

En annan sak som jag har tänkt mycket på är hur folk använder kontanter och inte vill använda kort. Innan jag började jobba på bank så var jag ytterst sällan inne på ett kontor, det förvånar mig därför att många väljer att aktivt neka till kort och hellre stå på kontoren i väntan på sin tur.

Annars händer inte så mycket just nu, jag ska försöka vara ett stöd åt en vän som behöver det när jag slutar jobbet och därefter blir det träning på friskis. Skönt att äntligen vara igång och nu ska jag också passa på att kolla upp Nautilus erbjudande och se om det kan vara något för mig.

Nä nu ska jag ta och fortsätta le mot kunderna!

Kalla mig gärna för fördomsfull, för det var precis så jag kände mig idag när jag skulle gå igenom ett nytt gymprogram med en instruktör. Jag hade väntat mig en vältränad ung kille (visste ju redan namnet på tränaren) så döm av min förvåning då han som skulle instruera mig var en herre som passerat pensioneringsstadiet! Han var dock grymt rolig och fick mig verkligen att känna inspiration för att börja träna! Nu gäller det bara att få ändan ur vagnen och träna minst en gång i veckan men helst 2-3 gånger.

Såg att både Jennie och Linda kommenterat mitt tidigare inlägg och tänkte svara på det här:

Linda - ja jag har testat spinning två gånger tidigare och jag höllt på att dö andra gången! Det jag hade svårt för med spinningen var när man skulle lägga på och dra ifrån vikt. Det finns inga siffror på den man snurrar på för att reglera detta så jag drog på för mycket eller av för mycket och det kändes som att jag la mer tid på att få rätt på det där och det förtog hela stämningen. Sen gav jag säkerligen upp alldeles för fort och gick tillbaka till gruppträning. Detta är visserligen 2 år sedan och jag borde kanske ge det en chans i framtiden igen….

Jennie - Du är så snäll, men jag har fortfarande grymt komplex för min mage och mina lår. Båda delar ser hemska ut när jag inte har kläder på mig. Visserligen är det främst David och de man duschar med efter att ha tränat som ser det, men det är nog så påfrestande! Man vill ju inte se ut som jag gör och det är väl det jag menar med att nå mitt BMI, dumt uttryckt, kan säga istället att jag vill komma till den punkten där min kropp ser "normal" och inte överviktig ut. Med kläder på är jag där, men när ska man kunna bada i havet igen utan att skämmas, det är typ det jag brottas emot!

Nä nu ska jag släcka här och sova!
God natt på er alla därute!

Jag har nog en form av hatkärlek till träning. Det är inget jag längtar efter, men när jag väl tränat så känns det så underbart! Jag har ett par veckor nu promenerat varje morgon till jobbet och sen försökt göra detsamma hem varje kväll, med ett par undantag. Det är en jättebra ritual som jag ska fortsätta med även om jag ibland har så ont i fötterna så jag smäller av. Har också haft ont i benhinnorna, men tror att det är för att jag är ovan vid så långa promenader.

Det är ca 8000 steg hemifrån till jobbet och jag kommer upp i minst 12000 steg per dag nu, något som jag inte gjort tidigare och jag ska försöka framöver att höja ribban.

Idag ska jag till Friskis och Svettis och få en gym instruktion och ett program upplagt som jag kan träna efter. Dessutom ska jag och älsklingen försöka få in en vana med att spela badminton varje torsdag när vi båda slutar tidigt.

Vem vet jag kanske är på rätt väg mot rätt vikt nu? Det hade ju inte suttit fel om jag bara kunde känna mig smal och fin. Ja jag vet det sitter kanske främst i min skalle, men jag vill ner på ett BMI som säger normalviktig.

En av de saker vi kan vara säkra på är att när solen gått ner så kommer den för eller senare att gå upp igen! Det är så jag måste börja tänka. Det är så lätt att skriva blogg när jag är nere och därför är bloggen allt som oftast väldigt tung, mörk och dyster. Jag kommer dock då och då med små ljusglimtar, men det är så mycket lättare att skriva av sig när allt känns skit.

Är jag en över lag negativ människa? Nä det skulle jag inte vilja påstå, men denna bloggen startades en gång i tiden när jag var i ett stadie i livet då jag måde riktigt, riktigt dåligt. Jag var nyligen utkommen som homosexuell, jag hade precis börjat med min kamp mot vikten och emot den extrema utseendefixering som jag upplevde via QX. Det blev liksom mitt andningshål och lite av terapi för mig.

Jag skiftar också väldigt i intensiteten på blogginlägg. Ibland så skriver jag ett då och då, men ibland kan det vara mycket långt mellan dem. Det är då jag oftast mår som bäst för då har jag ju inget direkt att skriva om anser jag. Visst det kan låta konstigt, men jag kanske ska försöka ändra fokus på bloggen och göra den mer positiv. Jag är ju inte negativ konstant!

Vad händer i livet just nu då? Ja jag har börjat promenera varje morgon och kväll efter jobbet. Målet är att uppnå minst 12 000 steg per dag, vilket jag gjort och det känns skitbra! Jag har också lovat min älskling att jag ska bli en bättre pojkvän samt att jag ska upp direkt när jag vakna på morgonen och inte bara ligga kvar och slappa.

När det kommer till att bli en bättre pojkvän så handlar det mycket om att jag måste sluta analysera och oroa mig för allt runtomkring. Jag måste nämligen börja tycka om mig själv (ständigt återkommande i bloggen) och när jag börjar med det så kommer jag också att förhoppningsvis mer kunna slå bort känslan av att jag inte kan bli älskad.

Jag ska hur som helst försöka se det bästa i det mesta och jag fick ett så roligt mail idag från en kompis som passade så bra. Det avslutades med att jag bör ta livet som en hund. Det man då ska göra är att hantera alla stressiga situationer som en hund. Om jag inte kan äta det eller leka med det ska jag bara kissa på det och gå min väg. Det är otroligt tänkvärt!

Återkommer med ett inlägg lite senare, men hoppas att ni ser att jag försöker spegla lite optimism nu också!

God morgon på er, mina kära läsare.

Ibland så undrar jag vilka ni egentligen är som orkar läsa om allt. Jag måste framstå som lite smått galen emellanåt och då menar jag inte galen i den bemärkelsen att jag skulle gå bärsärkargång, men att jag verkar psykisk instabil.

Jag har ett ganska starkt psyke på många sätt och vis, vilket visar sig på olika sätt, men när det kommer till mina känslor så är jag enormt emotionell och tar väldigt illa vid mig när jag tycker att jag blivit felaktigt behandlad eller när jag märker att min omgivning inte är rak och ärlig.

Jag har under 2008 gått igenom en hel del när det kommer till förhållande på olika sätt och nivåer. Jag har mist två vänner som jag räknade som goda vänner. Den ena hög mig rejält i ryggen fastän jag ställt upp för henne i vått och torrt. Det fick mig direkt att komma tillbaka till den tiden jag var mobbad och utanför, med den enda skillnaden att jag denna gång var stark nog att bara klippa banden och därmed kontakten med personen ifråga. Jag kunde också genom att avsluta kontakten lägga det som hänt hyfsat bakom mig, men jag blev mycket tydligare mot mig själv att jag inte ska kuva mig för att alla runtomkring ska må bra.

Den andra vännen försvann väldigt hastigt och det har jag inte riktigt kommit över för när banden klipptes så var det inte på grund av att vi hade sårat varandra direkt, men indirekt så hade de världsliga omständigheterna gjort att jag för att orka leva vidare inte kunde behålla kontakten. Jag saknar denna person med jämna mellanrum, men på något konstigt sätt så tror jag ändå att det var det bästa. Jag är glad inombords för att allt har löst sig för honom och att han idag är mycket lycklig (det är i alla fall vad jag hoppas att han är!).

Jag är en mycket snäll person som har en ganska sned bild av mig själv och därför hela tiden söker bekräftelse för att inse att jag faktiskt duger, att jag är bra och att jag är värd att älska. Som jag visat gentemot mig själv så är jag ganska stark när det kommer till att inte längre bara ta emot utan faktiskt för att skydda mig själv kan klippa banden mot dem som bara tar min energi och inte kanske för tillfället kan tillföra något. Detta låter säkerligen egoistiskt, men för att inte gå under igen, som jag gjort flertalet gånger så var det ett måste.

Jag har det idag mycket bättre än jag någonsin kunnat tänka mig, jag har ett jättebra jobb som jag ska vara glad över, jag har vänner som finns där för mig när jag behöver dem liksom jag finns där för dem. Jag har en familj som jag älskar över allt annat och som turligt nog är besvarat! Jag har också en pojkvän som jag älskar så mycket att det ibland gör fysiskt ont. Han har en helt underbar familj som verkar ha tagit mig till sig och det är jag så glad över.

Varför mår jag då så dåligt ibland? Ja det kan man fråga sig och om jag bara kunnat ha en hjärna som jag själv kunde bestämma över på ett annat sätt så skulle säkerligen allt vara mycket lättare. Mitt liv har format mig till den jag är och då kan man fråga sig vem jag är? Jag är en riktigt smart person (och nej jag skryter inte och ska snart visa på att det inte är så jävla bra) som har fått en analytisk förmåga utan dess like. Det är mycket bra att ha när man pluggar, men inte lika bra när det kommer till mjuka ting såsom känslor. Jag kan nämligen inte släppa det som jag har problem med utan det ligger och gror i huvudet och bara växer. En fjäder blir lätt en höna när det kommer till känslorna. Lägger man därtill min dåliga självkänsla så är det ett rent jävla aber att vara smart och analytisk samtidigt som man har känslor!

Jag är så rädd för att de på jobbet inte anser att jag är bra nog och därför försöker jag nästan vända in och ut på mig för att hela tiden visa att jag faktiskt kan, att jag också är duktig. Detta är inte så lätt alltid för det sliter på en som person, detsamma gäller hemma där jag om jag t.ex. har lagat mat kan fråga flera gånger om det verkligen var gott för jag hittar hela tiden något fel med det jag gjort och behöver därför yttre bekräftelse på att det är bra. Det gäller också när jag provar kläder osv., men det som är allra värst är att då jag inte älskar mig själv så tror jag aldrig att någon kan älska mig. Detta är så in i helvete jobbigt för fastän jag vet att David säger att han älskar mig och visar det på alla sätt och vis så ifrågasätter jag detta, vilket ni säkerligen förstår är helt idiotiskt. Tänk om den jag säger att jag älskar hela tiden skulle ifrågasätta om det verkligen var så, det är ju apjobbigt ändå så gör jag detta själv. Jag vill det inte och jag försöker verkligen att ta till mig komplimanger och den kärlek jag får utifrån på olika sätt och jag jobbar dagligen på att bli bättre.

Detta blir nog ett rörigt inlägg, men ska jag vara ärlig så berör det mig inte för jag måste verkligen skriva av mig idag. Jag kunde inte sova riktigt i natt för som jag beskrivit nu så förstår ni att jag är väldigt emotionell och i natt drömde jag dröm på dröm. Drömmar har ju den tendensen att ta allt man tänker på, mixa ihop det och sen lägga till och dra ifrån lite. Det är precis som det var i natt. Jag var uppe någon gång och drack vatten, en annan då jag gick på toa och sen låg jag mest och vred på mig. När klockan sen drog igång lite efter 06:00 så var jag helt slut. Jag låg och halvslumra och lyssna när David duschade och fixade lite med frukost. Jag hade dock inte någon direkt lust att gå upp, men jag har lovat mig själv att varje morgon ska jag promenera minst 5000 steg innan jobbet och likaså efter jobbet för att komma upp i minst 12 000 steg per dag och det har funkat skitbra hitintills. Dock så är jag så borta i tankar idag att jag visste när jag steg upp att jag börjar sent, David fråga till och med och jag svarade det, men hjärnan registrerade inte det. Jag drog på mig skorna och sen bar det av till jobbet. Musiken spelades på hög volym i iPoden och jag tog raska kliv framåt. Jag gick till Slussen och tog tunnelbanan därifrån till Hötorget och när jag kommer in på jobbet så frågar mina kollegor varför jag är där en timma tidigare än planerat. Det var bara att ta på sig jackan igen för att ta ytterligare en promenad, så nu när jag börjar jobba har jag redan avverkat 9 000 steg.

Kram på er därute!

Det är så lätt att vi bara dras med utan att riktigt tänka på det och hamnar i baksätet på bilen utan någon möjlighet att själv styra. Jag frågar mig emellanåt ifall det är jag som sitter i förarsätet eller om jag har förpassat mig själv till baksätet där jag inte kan göra något mer än att gnälla på den som kör.

Jag har nu bestämt mig för att ta över förarstolen och köra mitt liv i den riktningen som jag vill! Jag har gjort det flera gånger tidigare, men det är så lätt att bara slappna av och följa med för det är lättast.

Igår slutade både jag och David tidigt så vi åkte ut till Sickla köpcenter för att David ville kolla på rean efter ett par snygga jeans. Tyvärr hittade han inga som var snygga, men det kommer han att göra om ett tag tror jag. Däremot så mår jag rent ut sagt SKITDÅLIGT av att bara gå in i en klädesaffär som det är nu. Det känns som att jag bara sväller på alla håll och kanter och är jättetjock. David är såklart snäll och säger att så inte är läget och visade upp den ena snygga skjortan efter den andra, men jag har inte ens lust att prova!

Så vad gör jag då? Ja istället för att luta mig tillbaka i baksätet och vara ledsen för att jag har den kroppen och ämnesomsättningen som jag har så kör jag och David sen årsskiftet LCHF och jag har fått nytt schema så jag börjar en kvart senare. Jag går därför varje morgon från Hammarbyhöjden till Skanstull alternativt Slussen beroende på hur långt jag hinner. På lunchen går jag en runda på 30 minuter i rask takt och efter jobbet går jag antingen från Skanstull eller Gullmarsplan hem. Det är i alla fall en förändring i livet som kanske kan ge resultat.

Jag har också bestämt mig för att åtminstone träna en dag i veckan så näst nästa måndag ska jag få ett schema gjort för hur jag ska träna på gymmet i Skrapan. Jag hoppas att jag nu kan komma igång där också för jag är trött på att se mig själv som en barbapappa.