Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

Ja det är faktiskt så! Nu när man väl kommit upp så är det bara jätteskönt. Ska snart börja gå mot jobbet och de här morgonpromenaderna känns mer och mer motiverande. Jag snittar på ca 14 000 om dagen, vilket jag är stolt över för tidigare var det kanske 4-5 000 steg, alltså en klar förbättring.

En annan sak som jag är glad över är att jag ställt undan vågen långt in i klädkammaren och nu bara kommer att väga mig en gång i månaden för att minska på den inre stressen över min vikt. Jag kommer kämpa på, men det blir ju inte bättre av att väga sig titt som tätt. Jag har också hittat en underbar site på nätet www.matdagboken.se där jag från i onsdags skriver in allt jag äter så håller den reda på antal kalorier, fördelning av kolhydrater/proteiner/fett samt de extra kalorier man får utav träning.

Med andra ord så känns livet ganska bra just nu och jag hör fågelkvitter utanför, vilket får hjärtat att slå ett extraslag av lycka!

Annars då? Inget nytt hos Emil? Jo igår var snickaren här och målade vårt vinställ, han fixade också upp en täckskiva som saknats samt målade inne i ett skåp som vi haft mögelangrepp i. Skönt att äntligen ha det gjort och nu är det bara en målningsomgång kvar sen är allt fix och färdigt!

Var på banken igår (personalbanken) med David och gick igenom ekonomin. Jag visste ju redan precis vad jag ville göra så nu har jag startat mitt nya pensionssparande och sett över att handpenningen på lägenheten är klar. Så nu kan jag börja leva för lönen och inte spara varenda krona, ska bli skönt att inte behöva tänka på det! David var dock lite lätt förvirrad igår, men jag tror det löser sig. Inte lätt att få 10 000 frågor om placeringshorisont, riskgrad osv. Sen få ett förslag på lite fonder som man inte har en aning om vad det är för något, men förhoppningsvis blir han lite klokare när han får alla papper och kan läsa igenom allt.

Nä om man skulle börja gå mot jobbet så man snart får komma hemåt igen! Ha en underbar fredag därute och ta vara på er och de som finns omkring er!

Så har det äntligen varit helg igen! Måste säga att det varit en riktigt trevlig helg som har gått alldeles för fort. Igår så kände jag mig rastlös och hade fått för mig att jag skulle gå till skarpnäck och tillbaka precis som jag gjorde förra helgen. David ville dock in och titta lite på bokrean så jag passade på att gå in till city istället. Väl där gick vi först på Åhlens, men deras rea var inte mycket att hänga i granen tyckte jag och vi gick vidare till Akademibokhandeln där jag hitta en deckare för 10 kr, vilket kändes som ett riktigt kap (den kosta 89 kr på Åhlens). Sen hittade jag Alan Greenspans självbiografi som jag ser fram emot att läsa. Det får bli den och Bill Clintons i sommar om jag inte tar mig för dem tidigare. Det är ju två tegelstenar som troligen går in rätt mycket i varandra.

Jag hittade också Herman Lindquist samlade verk rörande historien om Sverige som är i nio delar, men jag vet inte om jag ska köpa det eller inte, får se vad som händer. Från den sista affären så bestämde vi oss för att äta och David följer inte LCHF direkt längre så han passade på att äta en god pizza och jag åt en underbar sallad med en dressing blandad med någon form av ost, oliver, olja som sedan var blandad med kuckling. Ja det är bland det godaste jag ätit i salladsväg!

På eftermiddagen i lördags bar det iväg till sickla och SF biografen där vi hade köpt biljetter till män som hatar kvinnor. Jag var riktigt nervös inför filmen då jag läst böckerna och bara ÄLSKAR dem! Då brukar ju filmen i stort sätt alltid bli en besvikelse, men jag måste säga att jag är grymt imponerad över hur de lyckats få ihop en riktigt bra film utan att tappa någon stor eller väsentlig del av bokens innehåll. Det är med andra ord en film som jag varmt kan rekommendera!

Igår kväll var det så dags för det som är obligatoriskt sedan ett par helger tillbaka, nämligen melodifestivalens fjärde delfinal från Malmö. Med tanke på hur uruselt startfältet var förra helgen så hade jag inga höga förhoppningar, men så jäkla bra det var igår alltså! Alla kunde lätt ha vunnit förra veckans delfinal och även om jag inte var så förtjust i Agnes låt så kommer den nog växa och bli bättre. En låt som jag däremot fastnade för på en gång var bidrag åtta skriven av Fredrik Kempe och framförd av Malena Emman. Denna låt satte sig rakt i hjärtat på mig precis som Vincero gjorde med Fredrik Kempe för några år sedan!

Nu på lördag får jag dock se om jag ser andra chansen, jag har aldrig varit förtjust i den och kommer nog inte bli det heller. Det upplägget passar mig inte alls och jag är så förbannad på upplägget som är i år också där man ska rösta och rösta och rösta så jag har helt enkelt struntat i att rösta!

Så var hela lördagen bara underbar då? Nä jag har mina downs fortfarande då jag känner mig fet, ful och bara allmänt trött på att hela tiden behöva tänka på varenda sak jag stoppar i mig och sen inte veta hur fan man ska bete sig för att gå ner i vikt. Den ena säger räkna kalorier, den andra ät fet, men inte kolhydrater osv. Det enda jag vet är att jag står stadigt på 80 kg och jag är så in i helvete trött på att vara överviktig!

Nä nu ska jag ta och slappa lite för det har varit storstädning här idag, men mer om det senare!

Nu har jag kommit hem från min sköna promenad som blev från Hammarbyhöjden till Skarpnäck sen tillbaka för att gå till Globen sen via Gullmarsplan hem. Det blev en promenad på ca 13 kilometer och tog lite drygt 1 timma och 30 minuter. Var skönt att få fundera lite och få lite distans till det jag skrev tidigare idag!

Jag vet att jag måste ge det tid, men ibland blir jag bara så ledsen på allt. Jag var nere i 74 kilo, men nu ligger jag och pendlar mellan 79 och 81 kilo, vilket inte känns lika skoj. Jag har jättefina skjortor som hänger i gaderoben som stramar om jag försöker ha dem, t-shirts som gör detsamma och då vill man inte direkt köpa något nytt heller. Jag vågar inte köpa något för går det som jag vill så kommer det att bli för stort och varför slösa pengar på det då?

Jag har faktiskt gått i valet och kvalet om jag på kirurgisk väg ska fixa till magen, men samtidigt så måste det går att lösa. Det finns så många andra som är smala och då ska fan jag också kunna vara det. Jag ger LCHF några månader till, men från måndag ska jag göra matlistor och kolla att jag ligger rätt i fett/proteiner/kolhydrater! Ett steg i taget, det tog ju faktiskt sin tid att lägga på sig alla kilon och nu ska jag vara jävligt glad att jag är av med ca 30…

Nä nu är det melodifestivalen!

Kram kram

Hur jävla svårt ska det vara att komma ner till den vitken jag vill?! Ja tydligen helt jävla omöjligt! Är inte skoj att hela tiden ligga på övre gränsen till normalvikt och ibland inne på övervikt! Nu har jag kört med LCHF sen julas och har det hänt något? Nä inte ett enda jävla skit. Visst det är god mat och jag har inte gått upp något sen jag börja med det, men inte heller gått ner ett skit!

Jag blir bara så jävla trött på att det bara ska stå stilla, varför kan det inte funka för mig som för de flesta andra? Man kan läsa bok efter bok om de som gått ner med GI, LCHF osv. Jag har visserligen gått ner runt 30 kilo med viktväktarna, men nu verkar det vara stopp totalt för jag blir inte av med något alls.

Jag har börjat träna två gånger i veckan och jag går till jobbet så ofta jag kan, vilket i alla fall blir 12 000 steg om dagen, ska bli fler så fort det blir lite varmare.

Tänk den dagen man kan se sig själv i spegeln utan en jävla mage som är i vägen, eller lår som fyller ut både på ena och andra hållet, det hade varit underbart, men bara en fucking jävla onåbar dröm som jag haft i många många år nu!

Nä nu ska jag fan inte skriva mer är så less på detta och ville bara få det ur mig! Ska ut och ta en promenad, men vad hjälper det?! Inte ett skit!

Over and out

Kalla mig gärna för fördomsfull, för det var precis så jag kände mig idag när jag skulle gå igenom ett nytt gymprogram med en instruktör. Jag hade väntat mig en vältränad ung kille (visste ju redan namnet på tränaren) så döm av min förvåning då han som skulle instruera mig var en herre som passerat pensioneringsstadiet! Han var dock grymt rolig och fick mig verkligen att känna inspiration för att börja träna! Nu gäller det bara att få ändan ur vagnen och träna minst en gång i veckan men helst 2-3 gånger.

Såg att både Jennie och Linda kommenterat mitt tidigare inlägg och tänkte svara på det här:

Linda - ja jag har testat spinning två gånger tidigare och jag höllt på att dö andra gången! Det jag hade svårt för med spinningen var när man skulle lägga på och dra ifrån vikt. Det finns inga siffror på den man snurrar på för att reglera detta så jag drog på för mycket eller av för mycket och det kändes som att jag la mer tid på att få rätt på det där och det förtog hela stämningen. Sen gav jag säkerligen upp alldeles för fort och gick tillbaka till gruppträning. Detta är visserligen 2 år sedan och jag borde kanske ge det en chans i framtiden igen….

Jennie - Du är så snäll, men jag har fortfarande grymt komplex för min mage och mina lår. Båda delar ser hemska ut när jag inte har kläder på mig. Visserligen är det främst David och de man duschar med efter att ha tränat som ser det, men det är nog så påfrestande! Man vill ju inte se ut som jag gör och det är väl det jag menar med att nå mitt BMI, dumt uttryckt, kan säga istället att jag vill komma till den punkten där min kropp ser "normal" och inte överviktig ut. Med kläder på är jag där, men när ska man kunna bada i havet igen utan att skämmas, det är typ det jag brottas emot!

Nä nu ska jag släcka här och sova!
God natt på er alla därute!

Jag har nog en form av hatkärlek till träning. Det är inget jag längtar efter, men när jag väl tränat så känns det så underbart! Jag har ett par veckor nu promenerat varje morgon till jobbet och sen försökt göra detsamma hem varje kväll, med ett par undantag. Det är en jättebra ritual som jag ska fortsätta med även om jag ibland har så ont i fötterna så jag smäller av. Har också haft ont i benhinnorna, men tror att det är för att jag är ovan vid så långa promenader.

Det är ca 8000 steg hemifrån till jobbet och jag kommer upp i minst 12000 steg per dag nu, något som jag inte gjort tidigare och jag ska försöka framöver att höja ribban.

Idag ska jag till Friskis och Svettis och få en gym instruktion och ett program upplagt som jag kan träna efter. Dessutom ska jag och älsklingen försöka få in en vana med att spela badminton varje torsdag när vi båda slutar tidigt.

Vem vet jag kanske är på rätt väg mot rätt vikt nu? Det hade ju inte suttit fel om jag bara kunde känna mig smal och fin. Ja jag vet det sitter kanske främst i min skalle, men jag vill ner på ett BMI som säger normalviktig.

Det är så lätt att vi bara dras med utan att riktigt tänka på det och hamnar i baksätet på bilen utan någon möjlighet att själv styra. Jag frågar mig emellanåt ifall det är jag som sitter i förarsätet eller om jag har förpassat mig själv till baksätet där jag inte kan göra något mer än att gnälla på den som kör.

Jag har nu bestämt mig för att ta över förarstolen och köra mitt liv i den riktningen som jag vill! Jag har gjort det flera gånger tidigare, men det är så lätt att bara slappna av och följa med för det är lättast.

Igår slutade både jag och David tidigt så vi åkte ut till Sickla köpcenter för att David ville kolla på rean efter ett par snygga jeans. Tyvärr hittade han inga som var snygga, men det kommer han att göra om ett tag tror jag. Däremot så mår jag rent ut sagt SKITDÅLIGT av att bara gå in i en klädesaffär som det är nu. Det känns som att jag bara sväller på alla håll och kanter och är jättetjock. David är såklart snäll och säger att så inte är läget och visade upp den ena snygga skjortan efter den andra, men jag har inte ens lust att prova!

Så vad gör jag då? Ja istället för att luta mig tillbaka i baksätet och vara ledsen för att jag har den kroppen och ämnesomsättningen som jag har så kör jag och David sen årsskiftet LCHF och jag har fått nytt schema så jag börjar en kvart senare. Jag går därför varje morgon från Hammarbyhöjden till Skanstull alternativt Slussen beroende på hur långt jag hinner. På lunchen går jag en runda på 30 minuter i rask takt och efter jobbet går jag antingen från Skanstull eller Gullmarsplan hem. Det är i alla fall en förändring i livet som kanske kan ge resultat.

Jag har också bestämt mig för att åtminstone träna en dag i veckan så näst nästa måndag ska jag få ett schema gjort för hur jag ska träna på gymmet i Skrapan. Jag hoppas att jag nu kan komma igång där också för jag är trött på att se mig själv som en barbapappa.

Så har 2009 kommit och man kan lämna ett jättebra 2008 bakom sig och hoppas på att detta nya år blir minst lika bra! Det hände mycket bra under 2008, bland annat tog jag min examen, flyttade till Stockholm och ihop med min älskade David, fick ett jobb jag trivs med och hoppas kunna utvecklas mycket på och behöll min vikt som jag minskat med viktväktarna. Visst jag har inte direkt sett det som ett lyckande tidigare, men när jag tänker till så är det väl bättre att jag hållt mig runt min vikt jag nått med +/- några kilo, men nu under detta år ska det få en ändring.

Jag och David har nämligen kommit fram till att vi ska ge en ny livsstil en ärlig chans! Det är därför jag börjat dagen med ägg och bacon och att jag sen igår inte kommer att äta några kolhydrater! Det ska bli mycket intressant att se hur det är att följa LCHF helt och hållet under en längre tid. Jag tror inte jag kommer sakna kolhydrater alltför mycket i alla fall!

Idag har jag städag här hemma och tänkte gå på bio vid lunchtid och bara njuta av en film. Ikväll kommer en kompis över på besök och då får han vara med och hålla mig sällskap när jag ska sortera kläder…. David är ju inte hemma så jag är gräsänkling hela helgen, vilket är trist, men också skönt för då kan jag vara lite ego och bara tänka på mig själv! *ler*

Nä nu får jag skynda mig om jag ska hinna med allt!

Kram och ett underbart år önskar jag er alla!

Ikväll kände jag att det kunde vara skoj att kolla om jag fått några meddelande på QX nu när jag inte varit inloggad på nästan två månader. Tror ni att jag fått ett enda? Nej just de….detta kanske än mer bekräftar att jag inte har där att göra. Anledningen till att jag logga in är att jag två gånger fått mail från QX där de uppmanar en till att logga in samt att de undrar om man glömt bort att man har konto där.

Det ser dock so far ut som att det är samma sak som tidigare, en massa nakna människor som vill visa upp sina vältränade magar och som bara känns utseendefixerade. Jag tror att jag kommer att fortsätta timeouten framöver! Kanske till och med avsluta hela skiten. ;)

Idag har det annars varit en riktigt bra dag på jobbet. Har träffat många trevliga kunder och bara ett fåtal som haft en dålig dag. Det händer väl alla då och då. Jag intalar mig det i alla fall! Jag försöker gå minst 8000 steg per dag och so far har jag lyckats bra med det hela.

Något som dock suger ut en hel del energi är allt prat om finanskrisen som vi befiner oss mitt inne i just nu, det är klart att vi alla är oroliga för hur det går med våra placeringar. Det man dock måste ha med i beräkningen är att media är ganska bra på att skrämmas också. Det låter ju som om varenda bank i Sverige är på väg i konkurs. Det är ju inte riktigt fallet….

Nä nu ska jag ta en varm och skön dusch så hörs vi snart igen!
Over and out

Jag är hemma och pluggar idag också inför mitt stora prov som jag måste avlägga för att få arbeta som rådgivare. Det är mycket att plugga in nu när man lagt skolan på hyllan. Om det varit innan sommaren och innan man börja slappna av hade det varit mycket enklare för det är ju bara en bok. Jag gör som vanligt att jag läser boken från pärm till pärm sen börjar jag strukturera upp vad jag kan och inte kan osv. Det som dock är så jävla jobbigt är att man alltid känner att man inte kan något alls och ju mer man läser desto mindre tror jag att jag kan, men det brukar vara precis tvärtom när det väl kommer till kritan. Jag hoppas att så är fallet denna gången också! Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska skriva provet idag istället för att vänta tills imorgon. Jag måste få se vad för typ av frågor det är och jag känner att jag faktiskt inte får in mer som det är nu.

Så till något helt annat nämligen min Timeout från Qruiser som varat lite mer än en vecka nu. Det känns faktiskt skitbra att inte vara därinne och det är inget jag direkt saknar. Det jag dock kollar varje dag är QX, tidningen, för att se om det hänt något nytt. Det är intressant att följa de debatter som pågår där från och till och jag har ju själv haft med debattinlägg tidigare. Kanske blir snart igen, vem vet… Jag är i alla fall inte så sorgsen över att inte få en sexförslag eller ännu värre logga in för att ständigt ha en tom inkorg. Tänker hur som helst inte logga in sålänge jag är ur balans för det man ständigt matas med därinne är snea skönhetsideal och jag känner att jag inte passar in och den känslan kan jag lika gärna vara utan.

Annars rullar allt på i en rasande fart och i helgen ska vi ner till mina föräldrar i Nybro, vilket ska bli skönt har ju inte träffat dem på evigheter. Det kommer dessutom vara skönt att bara komma från Stockholm lite också och få perspektiv på vad som sker i livet. Får se vad vi hittar på i helgen, men syrran ska få ett litet besök i alla fall och sen ska jag ju träffa hennes herrbesök igen, får se om det blir något mellan dem!

Nä nu måste jag återgå till min sista genomgång av boken innan jag beger mig in till jobbet för ödets stund…håll tummarna för mig snälla!

Så har en vecka passerat och det var dags att väga sig….jag har haft samma noja som vanligt och vägt mig nästan varje dag. Jag vet att detta inte är så viktigt då vikten kan ändras från dag till dag beroende på en massa olika omständigheter. Därför lägger jag till listan över saker som jag lovat mig själv att bara väga mig på måndagar när det är tänkt att jag ska väga mig. Idag var det med andra ord rätt tid att väga mig och jag har tappat 1,1 kilo sen jag började i måndags förra veckan. Det är med andra ord bara att fortsätta nu!

Tänkte göra en summering av vad jag lovat mig själv så jag har en "to-do" lista:

1) Bara väga mig på måndagar.
2) Använda stegräknare varje dag och sen räkna ut i snitt hur många steg jag tar per dag och lägga till 500 på det till nästa vecka.
3) Nå mitt delmål på 75 kilo och därefter sätta nytt delmål.
4) Göra 20 situps och 10+10 sidositups varje kväll.
5) Följa mina points noggrant.

Tror att detta är en bra början då det är konkreta saker som jag faktiskt måste kunna uppnå och göra uppföljning på!

Dagen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men den blev bra ändå!

Efter frukost när jag tänkt gå min promenad så undrade David om vi inte kunde åka till IKEA och köpa de nya sängborden och byrån till sovrummet som vi tittade på igår. Visst det kunde jag gott tänka mig för lite mer förvaring skadar inte och jag hade ändå inget annat bättre att fylla dagen med. Sagt och gjort så åkte vi för andra gången på en helg ut till IKEA i kungens kurva och de som varit där vet nog att det är det sämsta IKEA varuhuset i Sverige! Först måste man åka upp till tredje våningen och sen gå en hel evighet för att komma till kassorna. Det är helt sjukt stort och för ostrukturerat i mina ögon.

När vi fått rätt på det vi skulle ha och lyckats ta oss ut från IKEA så bar det hemmåt och jag började bada Irma som var i akut behov av ett bad. När jag var klar med henne var det dags att slänga Wera också i badet så att båda vart badade. Under tiden hade David lyckats få ihop båda sängborden och nu börjar det bli riktigt fint därinne. Jag skruva ihop den nya byrån medans David lagade en jättegod Thaisoppa (och tänk han skrev upp allt han hade i så jag kunde räkna mina points!! Det gjorde mig mycket glad!).

Nu är det jättefint i vårt sovrum och det jag saknar är en fin byrå i hallen också, men det har vi inte hittat någon bra ännu….

Kvällen avslutade jag med en långpromenad och kan därför gå och lägga mig med gott samvete!

Godnatt därute och sov gott!

Jag skrev igår att jag börjat med viktväktarna igen och nu tänkte jag utöka det med att börja använda min stegräknare på allvar igen. Man ska enligt rekomendationerna gå 10 000 steg per dag, vilket jag tror att det är många fler med mig som inte gör. Jag tänkte räkna ut vad jag går i genomsnitt på en vecka och sen öka med 500 steg per dag veckan efter. Detta borde ju vara ett enkelt sätt att snart komma upp i 10 000 steg per dag, eller ännu hellre 12000-15000 steg per dag. Det sägs att man ska sätta små och kortsiktiga mål för att lyckas så då har jag satt upp mitt mål med stegräkningen och med vikten får första delmålet bli att tappa två kilo från idag, då har jag i alla fall spräckt den hemska platå jag står på just nu där jag bara inte kommer ner.

Nu jäklar ska jag börja mitt nya liv, jag har hela tiden lyckats hålla min vikt när jag gått ner med ett plus på 2-3 kilo, men det anser jag vara okay så om jag bara lyckas komma ner igen så är jag övertygad om att jag kommer kunna hålla den vikten!

Nä nu ska jag ta och bädda sängen och sedan ut på en långpromenad!

Jag blir bara så himmla trött på mig själv, men ändå kommer tankarna om och om igen och jag känner att jag snart ger upp! När ska jag bli klar med detta och när ska jag som alla andra få vara normalviktig och se normalviktig ut?

Idag var jag och killen och titta på jeans. Jag har nu storlek 33′’ i de flesta jeans nu och det är väl hyfsat normalt, men ett par cheap monday får jag då inte på mig för jag har alldeles för stora lår och sen så kan jag ha medium i tröjor utan problem, men då har jag "lovehandles" på sidorna som ser helt för jävligt ut. Ja det vill säga i mina egna ögon. Jag vill också kunna ha ett par tajta byxor eller en slimad tröja utan att behöva skämmas! Kan bara säga att det var grymt att vara i den affären och jag mådde så dåligt när vi gick därifrån. Jag är så trött på att behöva känna mig så när jag provar kläder…

Jag har gått ner lite mer än 30 kilor och borde vara nöjd. Jag har gått igenom en skinreduktionsoperation och är lite plattare på magen, men har fortfarande 10-15 kilo kvar och det är precis som att allting bara låst sig. Hur länge ska jag behöva kämpa för att bli av med dem? Jag har börjat med viktväktarna igen från i måndags, men häruppe i Stockholm har jag ingen som direkt sporrar mig och jag har inte fått in någon träningsrutin ännu heller. Jag måste verkligen få något gjort för jag vill inte känna mig tjock längre. Jag har gjort det sen jag gick i första klass och jag är uppriktigt sagt utled på det nu!

Det blev ett gnälligt inlägg ikväll, men det är skönt att skriva av sig och jag har min vision om att en dag kunna köpa mig en figursydd skjorta eller ett par tajta jeans och inte behöva oroa mig för att magen syns eller för att låren ser jättestora ut. Är det så mycket begärt?

Jag är så trött, jag tror mycket har med min bihållsinflammation att göra, men jag är också psykiskt trött. Har börjat läsa Mias bok om självkänsla igen och den är bara så bra. Vet att problemet ligger hos mig själv. Visst det har triggats av faktorer som skett i omgivningen, men det är ju i mitt medvetande som problemet finns nu. Jag har ju rett upp de yttre faktorerna och det är bara de inre som återstår. Det är de jag tänker jobba med stenhårt nu.

Jag har min vikt som ett jätteproblem och jag vill ner mina sista 10 kilo, men det är motigt och samtidigt har jag svårt att helt släppa någon inpå livet. Visst tror jag att många i min omgivning skulle säga att jag är en mycket öppen person som kan prata om vad som helst och allt som oftast är glad och trevlig. Det är en sida av mig, men det är ytterst få som jag faktiskt släpper intill och litar på till 100 procent. Det har mycket med min uppväxt och mobbningen att göra, men jag är inte låst där. Det är ju utifrån det jag har varit med om som jag utvecklas och jag måste bara ta tag i det jag har i bagaget och jobba med det. Alla har vi olika förutsättningar och nu måste jag göra det bästa av de förutsättningar som givits mig.

Jag har det egentligen bra! Jag har en pojkvän som älskar mig, jag har en underbar lägenhet nära stan och jag har ett nytt jobb som börjar om bara två veckor. Jag har en familj som älskar mig och jag älskar dem och jag har människor omkring mig som bryr sig om mig och det med råge. Ändå känner jag mig tom ibland och att jag inte räcker till. Att jag inte når upp till de krav som omgivningen har på mig och inte minst de krav som jag själv har på mig.

Jag vill vara som alla andra, smal, vacker, smart och inte ha en hjärna som arbetar övertid med att tänka och grubbla på allt och inget. Tänk om jag också kunde äta vad som helst utan att det direkt skulle sätta sig på magen. Jag har mål och jag har krav och det är kanske det som också gör att jag mår dåligt. Nu vill jag i alla fall njuta av mitt liv som är ganska bra och det har jag förtjänat!

Over and out från en sjuk och jättetrött Emil

Idag gjorde jag något som jag borde göra varje dag, jag gick på en riktig långpromenad. Jag var ute och gick i över 3 timmar och det var så underbart skönt att få rensa skallen lite. Jag gick hemifrån till sjöstaden och tog båten över till söder för att sen gå upp till skanstull och vidare mot zinkensdam för att slutligen vända hemåt igen. Det blev en ganska lång runda….men gud så skönt!

Jag ska försöka göra det till en vana även häruppe att gå en längre promenad varje dag och jag ser fram emot att börja träna igen! Jag vill ner de sista 10 kilona så att jag kanske kan bli smal, vilket jag nu längtat efter i många långa år!

Ikväll blir det Mamma Mia på bio, vilket jag ser grymt mycket fram emot och jag hoppas att det kommer vara en bra film!

Inte skrivit på några dagar då jag är på semester i Malmö!

Det har varit ett intensivt program härnere med besök hos mormor och morfar, hos min moster med familj och sen en massa shopping. Tänkte dock börja med teatern. I onsdags var jag, David, mormor och morfar och såg på "Rabalder i Ramlösa". Det var en trevlig uppsättning på Fredriksdalsteatern och andra året som jag och David var där. Det var en så otroligt roligt att få med sig mormor och morfar och se att de njöt av föreställningen och blev lockade till många skratt. Davids skratt hördes som vanligt över alla andras och det blev en och annan blick (som inte var tänkt för oss att se tror jag) från de på raden framför. Jag och David är dock överens om att Eva Rydberg är en mycket skicklig komiker!

Igår var vi och shoppade med mormor på mobilia och det var så underbart roligt att få med henne ut på stan. Det brukar oftast bli att vi pratar om att gå på stan, men när det kommer till kritan så brukar hon backa ur för hon har ont i sin fot, eller är rädd att hon ska få ont i den. Nu när jag är nyopererad så går jag inte så fort så det var ju perfekt för henne att följa med. Jag och David är också sådana som personer att vi inte vill jäkta fram i butikerna, vilket var mycket uppskattat. Den första butiken vi gick in på var Lagerhouse och där hittade David och mormor nya tallrikar till oss och sen köpte mormor en kandelaber och lite svarta ljus till oss i inflyttningspresent. Jag och morfar hade dealat om en matta också som vi köpte så snart kommer en stor (2 meter i diameter) att ligga framför soffan, kommer nog bli kanonsnyggt!

Nu kommer vi in på klädshoppandet och det får nog bli en helt egen paragraf för så mycket som jag och David handlat senste dagarna borde vi nog inte gjort, men så skoj när det är rea ju! Jag började min semestershopping redan i Kalmar genom att reklamera ett par byxor jag köpt och samtidigt köpa en skjorta. I Malmö så var mormor som sagt med på shoppingtur och jag har inte tidigare hittat något som jag gillar på MQ, men i förgår så fanns där helt plötsligt massor och det var REA! Det blev en ny jacka, en pullover, en cardigan och en stickad tröja. Idag så¨fortsatte köplusten på just MQ så jag har skaffat ytterligare en jacka och från blend två t-shirts! Usch jag som täntke vänta med att shoppa tills jag gått ner allt jag vill i vikt, men vem kan motstå rea?

När vi såg satt och åt lunch kröp ekonomen inom mig fram och jag konstaterade att så mycket som David shoppat för sista veckorna gör jag knappt på ett halvår/år och så mycket som jag själv köpt så borde jag inte köpa något mer innan nyår! David svarar med glimten i ögat (som han alltid gör när han jävlas) att "det inte är något svårt att shoppa när man är tät"! Tänk om jag också kunde vara tät tänkte jag då i mitt stilla sinne! GUD vad jag längtar till min första lön nu!

Avslutningsvis vill jag säga att början på Davids semester har varit super (trots min sjukskrivning efter operationen) och jag hoppas också att det är en årlig tradition som är på gång med att besöka Malmö på sommaren för att se Eva Rydberg och att bara rå om varandra!

God natt på er därute!

Detta inlägg är jättejobbigt att skriva, men samtidigt måste jag få ur mig det!

Jag mådde så in i helvete dåligt igår att jag bara ville krypa in i mig själv och bara vara. Helst inte bli störd, men samtidigt bara bli sedd och inte förbisedd. Det är en otroligt jobbig del av mig som jag jobbar stenhårt med, men som ibland tar övertaget. Det är en liten del av min själ som talar om för mig vad jag inte kan och hur jag inte räcker till och ibland orkar jag inte stå emot utan låter denna del av mig själv ta över.

Min självkänsla har varit usel om inte obefintlig och jag har kämpat massor för att få en självkänsla och att älska mig själv. Det sägs att älskar du inte dig själv så kan ingen annan älska dig. Jag vet att jag har en pojkvän och att jag då borde känna mig älskad, men det som är så otroligt jobbigt är att jag hela tiden undrar hur David kan älska mig när jag inte gör det själv. Jag är i mina ögon en kraftig kille som aldrig når fram till målet att vara som alla andra. Att kunna känna sig snygg och attraktiv och inte bara ful och avstötande.

Jag har gått ner från 107 till 77 vilket är en jättebedrift, jag vet att det är duktigt osv., men problemet är att jag fortfarande har mage och vill gå ner mer. Det är dock bara ett problem och det är att kroppen vill stå kvar på de där förhatliga 77 och jag är lönfet, vilket inte är skoj efter allt kämpande. Jag har precis genomgått en plastikoperation för att ta bort överbliven hud och jag hade någon förskönad bild om hur jag ville att det skulle bli, men jag har kvar en form som ett päron och det vill jag verkligen inte.

Sen kommer vi till nästa bit som handlar om att prestera, jag vet att jag har gått ut med flaggan i topp från gymnasiet och nu även från högskolan. Avslutade båda mina utbildningar som stipendiat och med högsta betyg, men ändå känner jag mig som en fejk. Jag går och känner mig som att jag inte förtjänar mina betyg, att jag inte förtjänar att anses vara duktig för jag kan ju inte mer än någon annan. Samtidigt så går jag och intalar mig om att jag inte hade fått dessa betyg om jag inte ansetts duktig nog, men det är ett jättedilemma och nu är jag bara helt livrädd för att påbörja mitt nya jobb för tänk om de inte tycker att jag duger.

Det som är jobbigt med att känna såhär är att jag hela tiden letar efter signaler och bekräftelser som den lilla delen i mig kan använda för att påtala att den faktiskt har rätt. Uppträder inte min pojkvän lite avstötande nu, aha då älskar han mig inte eller kan den där kommentaren innebära att de anser att jag inte är duktig nog så är det nog så. Det är många nog och kanske, men likförbannat så påverkar det min självkänsla.

Jag har varit aktiv i politiken en hel del nu och det värmer jättemycket att bli inröstad och få kommentarer och stöd från människor runtomkring, men samma sak här. Jag är livrädd för att inte räcka till, för vad folk ska anse och om jag verkligen kan tillföra någonting. Jag borde inte vara där jag är i dag om så inte var fallet, men ändå så är det kämpigt. Jag vet med mig att allt handlar om självkänsla, men det är något som är otroligt svårt och jobbigt att arbeta bort. Den lilla del av mig som idag påtalar alla fel och brister var för bara något år sedan mycket större och jag har lyckats decimera det så mycket så jag borde kunna göra det mycket mer, men det tar tid och det tar även på min omgivning och då speciellt David. Jag hoppas dock att han förstår eller i alla fall kan försöka förstå hur otroligt jobbigt det är att må såhär och att man faktiskt inte gör det med flit!

Ska avsluta detta långa och röriga inlägg med att mitt liv suger inte hela tiden och jag tänker inte dö på länge, men det finns mycket kvar att göra innan jag är en hel människa och det måste få ta tid. Detsamma intalar jag mig gällande vikten och utseendet att det måste få ta tid, men samtidigt vill jag att det ska vara klart nu för jag orkar fan inte kämpa på alla fronter!

Over and out…..

Vad är värst? Smärtan efter snittet som håller en vaken på nätterna eller klådan som kommer när det börjar läka och att inte klia i såret?!

Det är sådana dilemma som jag ställs inför just nu, visst låter det underbart?

Jag måste säga att jag är så positivt överraskad så det finns inte när det kommer till själva ingreppet som är gjort. Det är ett stort snitt, många stygn osv. Jag var helt övertygad om att jag skulle ligga helt pall och inte orka röra mig en centimeter och bara ha ont. Det jag dock upplever är att jag har svårt att gå en längre strecka, men jag har inte så ont som jag trodde. Jag var ute och gick en kort promenad igår och jag klarar mig på alvedon och diklofenak för att hålla smärtan i schack.

Det som dock är irriterande är klådan som började i morse. Det kliar överallt och det krävs verkligen en stark vilja för att inte bara börja riva loss i det hela. Jag vet inte om det är för att jag reagerat på tejpen som är över hela magen eller om det är läkningsprocessen som tagit fart. Det enda jag vet är att jag snart blir tokig!!!!!

Jag hoppas det blir bra resultat av operationen, just nu ser det bara svullet ut och jag känner mig lika tjock som innan! :S

Over and out!

Så var operationen avklarad och jag mår helt okay, är väldigt trött och har ganska ont, men inte alls så farligt som jag trodde att det skulle vara!

Läkaren tog bort 650 gram lös hud och är sydd med runt 125 stygn, så det känns att man lever. Jag hoppas att det kommer synas jättemycket sen, men so far så ser jag inte klok ut enligt mig själv.

Blir ett kort inlägg för nu ska jag och vila igen, men jag återkommer!