Söndag igen och en hel vecka har gått sen sist! Tiden den bara springer iväg och ibland kan jag stanna upp och fundera på vad jag har gjort under tiden. Det sägs att det är målet man strävar efter, men när man väl nått målet, är det vägen dit som är det som man vardesätter och som är viktigaste!
Jag har därför försökt att se vad jag har för mål i livet just nu och ett av dem är att bli klar med min Swedsec licensiering som krävs för att kunna söka tjänster som personlig bankman. Jag har som jag skrivit om tidigare redan blivit certifierad för försäkringsförmedling samt privatrådgivning, vilket självklart ingår i Swedsec licensieringen också. Däför har det jag läst senaste veckan kännts som en update på det jag redan tentat av. Dock måste man gå igenom allt igen för att verkligen säkerställa att det fastnat i skallen. Jag siktar på att vara klar med provet till december och vägen dit kommer alltså att bestå av hårt pluggande innan arbetet på morgnarna!
I Fredags hände något riktigt hemskt! Mina kollegor på Nordea Hamngatan utsattes för ett grovt rånförsök! Ord kan inte beskriva vad jag kände när jag får ett mobilsamtal och en av mina goda arbetsvänner är i andra änden och det enda hon säger är att det varit ett rån på hennes kontor. Just då i den sekunden blev det så klart och tydligt hur jävla sårbar man egentligen är när man står där på kontoret. Jag vet sen jag börja på banken att det egentligen inte är en fråga om man blir rånad utan snarare när man blir det. Det är hemskt att man ska behöva tänka så, men samtidigt behöver jag och mina kollegor dagligen vara inställda på att det kan ske och med tiden kommer ske!
Igår var vi med vänner och tittade på skogskyrkogården. Det var en mycket trevlig dag med strålande sol och många vackra gravar! En som dock gjorde störst intryck på mig var inte Greta Garbos grav, utan en på den judiska delen av kyrkogården. Gravstenen hade inskriptionen: "Den svage avstår från kamp, Den starke kämpar en stund, Den ännu starkare slåss i många år, De starkaste för kampen livet ut, De är omistliga." Mannen som fått denna fina text på sin gravsten hade stridit med Röda Armén och varit med i slaget om Berlin i april 1945. Vet inte varför men just den inskriptionen tilltalade mig otroligt mycket! Den sa mig så mycket som jag inte kunnat sätta ord på, men någon har uppenbarligen varit bra på det. För mig så säger gravstenen att det finns många olika sorters människor, det finns de som bara ger upp, de som försöker men ger upp när det tar emot och sen finns det de som stångar sig blodiga för de vill så mycket men tillslut ger även de upp. Sen finns det de som försöker förändra saker och ting och de ger sig inte förrens de kommit i mål, eller om de aldrg gör de så kämpar de livet ut!
Jag kopplade detta direkt till politik där det finns de som bara säger att det där rör inte mig och sen går de inte ens och röstar. Det finns de som i alla fall tänker att detta samhället vill jag påverka och röstar därför var fjärde år, men de kämpar inte direkt för förändringen. Sen finns det alla de som har någon gång under livet brunnit för något och kämpat för det, men av olika anledningar tapat sugen eller orken och därmed inte fortsätter sin kamp. Det kan vara av många olika anledningar och det är denna kategori av människor som jag känner att socialdemokraterna tapar otroligt många bra förmågor för att de inte släpps fram! Det är synd att det ska vara på detta sätt, men så är det…
Det var mycket trevligt att få se detta världsarv och mysigt att fika där i goda vänners lag. Visst jag missade Monas sommartal för andra året i rad, men jag hade det trevligt på annat håll och jag fick veta vad talet handlade om ändå. Självfallet hade det varit jätteroligt att se talet, men jag kämpar på med politiken ändå! Har mailat min områdesförening så jag hoppas på att snart kunna engagera mig mycket igen.
Det får räcka för idag….ha de bäst därute!
