Varför följa stigen, när jag kan gå där det inte finns någon stig och efterlämna fotspår?

…vem kom på det? Att säga så alltså? Det är bara jobbigt att gå upp på morgonen ju, men på helgerna är det mycket lättare än på vardagarna. Har varit uppe lite mer än en halvtimma nu och är redan igång med tvätten. Känns jätteskönt att i alla fall bli av med det som går att torktumla. Egentligen har vi tvättid ikväll efter 19, men när jag boka den var det ledigt på morgonen. Jag glad i hågen går ner i källaren för att upptäcka att första passet blivit bokat sen igår, men det börjar först 10. Jag bryter därför regeln om att inte tvätta för 10 på en helgdag. Visste inte ens om att det fanns förrens jag satt igång maskinerna och man kan ju inte bara stänga av dem igen.

Jaja hursomhelst så är det strålande solsken ute och inte regn som det var igår morse. Igår var jag jätterastlös när jag kom upp, gjorde mig iordning ganska fort för att komma iväg någonstans. När jag var klar var David inte ens påbörjad för att bli klar och då tappa jag bara sugen och satte mig i soffan och spelade på Facebook samt letade efter information om börshandlade fonder. Det är otroligt intressant att se hur folk kan tjäna grymma pengar på att bara flytta ett kapital mellan olika lösningar olika dagar. Självfallet måste man ju också ha timing för lika lätt som det är att få pengar, lika lätt är det att bli av med dem om man inte vet vad man håller på med.

Det blev bio igår i alla fall och även en lunch inne i stan. David har sagt en längre tid att han vill köpa nya jeans så han hittade ett par skitsnygga på G-Star som satt fint. Jag vill också kunna köpa något dyrt utan att den lilla rösten i min hjärna säger att vänta tills du gått ner klart, eller vänta tills du är i form och jag viker mig för den rösten så nu får jag fan komma igång igen och nå min målvikt samt träna!

Filmen som vi såg var Harry Potter-Halvblodsprinsen och det känns bara som en lång transportsträcka till den sista filmen. Visst det fanns en och annan bra scen även i denna filmen, men överlag vart jag inte imponerad.

Annars händer inte mycket i livet. På jobbet har det varit lika mycket kaos som vanligt och jag är ganska trött på det ibland. Jag pluggar så mycket jag bara kan för att klara SwedSec och det är ju en utvecklingsgrej, när den är avklarad kan jag söka tjänster som personlig bankman. Det känns som att det skulle passa mig bättre och då kanske jag mer kan känna att jag inte utbildat mig för att mestadels vara en mänsklig bankomat!

Nog om allt, nu ska jag ner i tvätten igen! Ha en underbar söndag!

Då var man inne på det andra dygnet utan mat och det där tarmrengörnigsmedlet jag varit tvungen att dricka igår och i morse smakar verkligen för jävligt! Hela kroppen säger instinktivt till att spotta ut det och jag började salivera utan dess like både igår och idag när jag druckit det, men det är bara le och se glad ut! Jag har fått ur mig lite mer än 1,5 kilo och det kändes konstigt att ställa sig på vågen och se att den stog på lite över 74 kilo, vad skönt det ska vara när jag är där konstant och inte på grund av att jag inte ätit och bara suttit på toa från och till i två dagar.

Jag börjar bli riktigt hungrig nu och det märks att klockan börjar närma sig lunch, men jag ser fram emot att äta något riktigt gott ikväll istället. Får se om det blir ett besök på Malmgrenska som David föreslog i morse, eller om vi lagar något gott härhemma ikväll. Jag hoppas att jag inte får ont i magen bara. Har haft ont både igår och idag på samma ställe som tidigare så jag hoppas att de kan se vad tusan det är som spökar med magen.

Annars händer det inte mycket idag, jag läser en bok som är grymt bra av Michael Connelly. Som alla hans böcker så blir jag fast och vill bara läsa lite till så den lär vara utläst om inte idag så imorgon. En annan författare som har den efekten på mig är John Grisham vars böcker jag mer än gärna läser och jag har nog alla som getts ut på svenska i bokhyllan.

Nä nu måste jag på toa igen, men jag återkommer!

Dagens inlägg kanske inte blir det roligaste, men det är ack så viktigt för mig att få skriva av mig och det kanske kan skapa lite förståelse för varför jag är så ”manisk” när det gäller att bli av med mina sista kilon.

Jag har ofta funderat över att den brist på förståelse som finns i samhället kring övervikt. Man kan läsa i var och varannan tidning om hur man ska gå ner i vikt genom att dricka juice, äta fett eller vad det nu kan tänkas vara. Sen finns det alla de artiklar om de som varit överviktiga, men som slutade att dricka läsk, äta chips och proppa i sig godis och då gick ner i vikt. Frågan man kan ställa sig är om de varit överviktiga sen de var små, eller bara blivit det för att de stoppat i sig en massa skit? Det finns nämligen de som inte gör detta och ändå är överviktiga och då jag är en av dem så kan jag bli så otroligt trött när jag läser ännu en artikel om hur bra det är att sluta äta allt onyttigt och gå ner en massa i vikt. Det artiklarna också gör är att de spär på fördomarna om att alla som är kraftiga äter osunt och inte försöker träna eller sluta äta skitmaten.

För min egen del så har jag varit överviktig sedan jag börja skolan och detta blev jag mobbad för och försökte äta mindre (det är ju de man får höra hela tiden!) och till slut åt jag inte mycket, men det jag åt var inte det bästa. Kunde bli en macka till frukost och sen lite mat på kvällen och det klarade jag mig på. Jag lärde mig att bortse från en normal hungerskänsla och ju mindre jag åt ju mer gick jag upp i vikt. När jag närmade mig 110 kilo så kände jag att nu orkar jag snart igen mer utan nu måste något hända och jag gick iväg med min moster till viktväktarna för första gången i mitt liv.

Väl hos viktväktarna så fick konsulenten mig att inse att jag åt på tok för lite och att det jag åt i form av mackor och pasta var helt åt helvete för lite och fel. När jag fick reda på att jag snitta på 15-20 points om dagen och skulle äta runt 30 så insåg jag hur fel jag åt. För att överhuvudtaget få i mig mina points till en början så åt jag godis om kvällarna och tänk er vilken lyx att äta godis och ändå gå ner i vikt! Jag var som i himmelriket, men jag började också äta fem mål om dagen. Till en början hade jag min mobil inställd på fem olika alarm för att komma ihåg att nu var det dags för fika eller liknande. Kilona började rinna av mig och det blev till slut en viktminskning på 30 kilo! Detta är jag självfallet otroligt stolt över än idag, även om jag anser att jag inte är framme vid mitt slutliga mål!

För ca två år sedan slutade jag att väga allt jag stoppade i mig och att räkna points. Sen dess har jag gått upp som mest 6 kilo, vilket inte är hela världen då jag i alla fall inte har fallit tillbaka och gått upp till 110 igen! Däremot så måste jag hela tiden tänka på vad jag stoppar i mig så att jag inte går upp igen. Det är jättelätt att falla dit igen!

Varför slutade jag med viktväktarna då? Jo det funkade inte riktigt på slutet för mig och jag tappade helt enkelt tålamodet. Det kan verka otroligt dumt, men efter att ha mätt, vägt och haft koll på alla points i dagar, veckor, år, ja då tröttnar man om man hamnar på en seg platå, vilket var mitt fall. I samma veva träffade jag också David och då kände jag att nu får det räcka för ett tag.

I samma veva så började jag inse hur svårt det kommer att vara att bo ihop med någon och få den personen att inse att jag faktiskt vill ha full koll på vad det är i maten. Nu har jag dock ändrat åsikt, även om jag förstår hur svårt det måste vara att förstå mig så är jag sen två veckor tillbaka medlem i aftonbladets viktklubb. Det som då slår mig är när jag av både min syster och älskling får höra att jag blir lätt manisk när jag sätter mig in i något och nu är det vad jag äter som gått mig på huvudet.

Ja tro fan det när det är en så otroligt stor sak för mig att få komma i mål med det jag påbörjade någon gång 2004 att få väga runt 70 kilo och känna mig smal! Jag har idag bara 8 kilo dit och det ska jag kunna nå! Det som dock är problemet är att viktklubben funkar precis som viktväktarna med att man måste väga och mäta allt man stoppar i sig. Därför försöker jag nu att planera mina dagar så att jag kan äta mig mätt vid varje måltid, vilket omgivningen kan tycka är konstigt. Det som är problemet är att om man fuskar för mycket med kalorierna så stoppar viktminskningen upp och jag vill få igång det och då måste man vara hård och faktiskt ha koll på vad man äter.

Jag vill avsluta detta inlägg med att det troligen inte finns någon som säger att en viktminskning från början till slut är en dans på rosor, men att det är underbart när det väl funkar och man känner hur man faktiskt blir lättare, att kläderna inte stramar över magen eller att byxorna börjar hänga och bli för stora.

Jag minns fortfarande den ENORMA glädjen jag kände när jag för första gången kunde köpa en tröja på Jack & Jones, jag sket i stort sätt i vad den kostade för den passade och jag kunde äntligen köpa ett plagg från en "normal" butik. En butik som inte har kläder där man skriver en siffra framför XL symbolen. Jag minns också hur underbart det var när viktminskningen pågick som bäst när man vecka för vecka fick göra nya hål i skärpet och ständigt växte ur kläder som blev som tält.

Jag hoppas att detta kan få några som läser bloggen att reflektera över hur svårt det faktiskt kan vara att vara överviktig, men att bara man är noggrann så kan man äta det mesta och faktiskt gå ner i vikt. Det handlar bara om prioriteringar. Det jag vet är att jag nu kommer kämpa på för att nå min målvikt. Om jag ses som manisk av min omgivning så får jag väl ta det, men det är min kropp och jag vill fortsätta min resa mot en normalviktig person som mår toppen både psykiskt och fysiskt!

Ja det är faktiskt så! Nu när man väl kommit upp så är det bara jätteskönt. Ska snart börja gå mot jobbet och de här morgonpromenaderna känns mer och mer motiverande. Jag snittar på ca 14 000 om dagen, vilket jag är stolt över för tidigare var det kanske 4-5 000 steg, alltså en klar förbättring.

En annan sak som jag är glad över är att jag ställt undan vågen långt in i klädkammaren och nu bara kommer att väga mig en gång i månaden för att minska på den inre stressen över min vikt. Jag kommer kämpa på, men det blir ju inte bättre av att väga sig titt som tätt. Jag har också hittat en underbar site på nätet www.matdagboken.se där jag från i onsdags skriver in allt jag äter så håller den reda på antal kalorier, fördelning av kolhydrater/proteiner/fett samt de extra kalorier man får utav träning.

Med andra ord så känns livet ganska bra just nu och jag hör fågelkvitter utanför, vilket får hjärtat att slå ett extraslag av lycka!

Annars då? Inget nytt hos Emil? Jo igår var snickaren här och målade vårt vinställ, han fixade också upp en täckskiva som saknats samt målade inne i ett skåp som vi haft mögelangrepp i. Skönt att äntligen ha det gjort och nu är det bara en målningsomgång kvar sen är allt fix och färdigt!

Var på banken igår (personalbanken) med David och gick igenom ekonomin. Jag visste ju redan precis vad jag ville göra så nu har jag startat mitt nya pensionssparande och sett över att handpenningen på lägenheten är klar. Så nu kan jag börja leva för lönen och inte spara varenda krona, ska bli skönt att inte behöva tänka på det! David var dock lite lätt förvirrad igår, men jag tror det löser sig. Inte lätt att få 10 000 frågor om placeringshorisont, riskgrad osv. Sen få ett förslag på lite fonder som man inte har en aning om vad det är för något, men förhoppningsvis blir han lite klokare när han får alla papper och kan läsa igenom allt.

Nä om man skulle börja gå mot jobbet så man snart får komma hemåt igen! Ha en underbar fredag därute och ta vara på er och de som finns omkring er!

Vad hände igår då? Ja jag hade tänkt skriva om det igår kväll, men det blev inte av så här kommer en sammanfattning!

När jag vakna igår var jag på ett dåligt humör, jag kände bara att allt var tråkigt och att jag var så trött på mig själv och över min bitterhet på att aldrig gå ner i vikt, ja ni vet det vanliga. Jag hade bestämt mig för att gå en långpromenad och på så sätt komma tillbaka hem go och glad och inte utsätta min stackars älskling för mina nycker och humörssvängningar. David var dock upp ganska omgående han också så jag kom inte iväg utan beklagade mig istället över hur skitigt det var därhemma och att vi borde göra sovrummet kattfritt så att vi inte ligger och sover i skiten i alla fall.

Nu låter det kanske som att vi har det skitigt hemma, men så är inet fallet, däremot är det hårigt då vi har två perserkatter som dessutom har sovit i sängen sen de var kattungar. Det skulle det nu bli ändring på och jag och David städade ur sovrummet rejält, fick upp tavlan som väntat på att bli upphängd sen vi flyttade in i lägenheten och det blev ganska fint. Sen åkte katternas klösträd ut i köket och så ut med allt på balkongen för att vädras.

Jag tänkte att jag måste ta tag i problemet till håren också och slängde både Irma och Wera i badet så nu är de så otroligt vackra och luktar gott, men ack så sura de var i natt och i morse för att de inte får komma in i sovrummet! Det kommer nog att ta några nätter innan Irma ger sig och slutar skrika utanför dörren. Hon har ju alltid hatat när någon dörr är stängd och nu har helt plötsligt en stängts för evigt, hua!

Efter kattbaden så var ju hela badrummet fullt med hår och jag var inne på att storstäda så fronten på badkaret åkte av och hela golvet under knäskurades, ja hela badrummet faktiskt och även avloppet fick sig en rengöring så nu ska det också vara i tipp topp. Under tiden så städade David resten av lägenheten och fixade så att det var skinande rent överallt och vi kunde luta oss tillbaka i soffan och känna oss nöjda!

Senare på kvällen åkte jag till Sickla för att handla lite och David passa på att ta en dusch. När jag går där med min inköpslista på ICA så känner jag bara att jag är så in i skogen trött på att tycka synd om mig själv och att kämpa utan att det funkar med vikten så vad gör jag? Jo jag anser att vi bör få unna oss varsin semla så jag köper detta! Jag kan bara säga att den semlan var bättre än sex! När man inte ätit något sött på flera veckor så var en semla en bomb utan dess like och jag njöt av varenda tugga! Dock kände jag mig megafet efteråt, men det var det tusan värt!

Med andra ord så hade jag en bra helg där vi fick mycket gjort och det känns helt underbart! Nu är det bara tvätten och att fixa förrådet som är kvar, men det får vi ta tag i senare!

Ha en underbar måndag därute!

Så har det äntligen varit helg igen! Måste säga att det varit en riktigt trevlig helg som har gått alldeles för fort. Igår så kände jag mig rastlös och hade fått för mig att jag skulle gå till skarpnäck och tillbaka precis som jag gjorde förra helgen. David ville dock in och titta lite på bokrean så jag passade på att gå in till city istället. Väl där gick vi först på Åhlens, men deras rea var inte mycket att hänga i granen tyckte jag och vi gick vidare till Akademibokhandeln där jag hitta en deckare för 10 kr, vilket kändes som ett riktigt kap (den kosta 89 kr på Åhlens). Sen hittade jag Alan Greenspans självbiografi som jag ser fram emot att läsa. Det får bli den och Bill Clintons i sommar om jag inte tar mig för dem tidigare. Det är ju två tegelstenar som troligen går in rätt mycket i varandra.

Jag hittade också Herman Lindquist samlade verk rörande historien om Sverige som är i nio delar, men jag vet inte om jag ska köpa det eller inte, får se vad som händer. Från den sista affären så bestämde vi oss för att äta och David följer inte LCHF direkt längre så han passade på att äta en god pizza och jag åt en underbar sallad med en dressing blandad med någon form av ost, oliver, olja som sedan var blandad med kuckling. Ja det är bland det godaste jag ätit i salladsväg!

På eftermiddagen i lördags bar det iväg till sickla och SF biografen där vi hade köpt biljetter till män som hatar kvinnor. Jag var riktigt nervös inför filmen då jag läst böckerna och bara ÄLSKAR dem! Då brukar ju filmen i stort sätt alltid bli en besvikelse, men jag måste säga att jag är grymt imponerad över hur de lyckats få ihop en riktigt bra film utan att tappa någon stor eller väsentlig del av bokens innehåll. Det är med andra ord en film som jag varmt kan rekommendera!

Igår kväll var det så dags för det som är obligatoriskt sedan ett par helger tillbaka, nämligen melodifestivalens fjärde delfinal från Malmö. Med tanke på hur uruselt startfältet var förra helgen så hade jag inga höga förhoppningar, men så jäkla bra det var igår alltså! Alla kunde lätt ha vunnit förra veckans delfinal och även om jag inte var så förtjust i Agnes låt så kommer den nog växa och bli bättre. En låt som jag däremot fastnade för på en gång var bidrag åtta skriven av Fredrik Kempe och framförd av Malena Emman. Denna låt satte sig rakt i hjärtat på mig precis som Vincero gjorde med Fredrik Kempe för några år sedan!

Nu på lördag får jag dock se om jag ser andra chansen, jag har aldrig varit förtjust i den och kommer nog inte bli det heller. Det upplägget passar mig inte alls och jag är så förbannad på upplägget som är i år också där man ska rösta och rösta och rösta så jag har helt enkelt struntat i att rösta!

Så var hela lördagen bara underbar då? Nä jag har mina downs fortfarande då jag känner mig fet, ful och bara allmänt trött på att hela tiden behöva tänka på varenda sak jag stoppar i mig och sen inte veta hur fan man ska bete sig för att gå ner i vikt. Den ena säger räkna kalorier, den andra ät fet, men inte kolhydrater osv. Det enda jag vet är att jag står stadigt på 80 kg och jag är så in i helvete trött på att vara överviktig!

Nä nu ska jag ta och slappa lite för det har varit storstädning här idag, men mer om det senare!

Sitter ensam i soffan och lyssnar på "när alla vännerna gått hem" av Per Gessle med Gyllene Tider.  Vet inte varför, men den låten har spelat en otroligt stor roll i mitt liv. Jag tror det härör från den tiden då jag inte ens visste vad en vän var, det var liksom något diffust för i mitt liv fanns då familjen som har spelat otroligt stor roll för mig, sen fans där mina plågoandar och däremellan var det mest de som tyckte synd om mig, men som inte vågade göra något. Då var denna låten på något sätt lugnande för mig, den illustrerade så väl för mig att jag även om jag var själv så kunde jag åtminstone glädjas med att jag inte kunde bli övergiven av något jag inte har!

Nä nu ska jag inte grotta ner mig i det förflutna, men det var skönt att höra låten igen! Den kom bara sådär utan förvarning på min iTunes.

Idag är det en vacker dag om man skulle sitta inne hemma med en kopp the eller varm chocklad, men att gå ut känns mindre lockande. Snön hänger tugnt på träden och det är helt vitt överallt. Jag vill ju ha vår, men om den inte kommer nu så är detta bättre än grådask.

Sitter egentligen här i soffan och laddar för att ta steget ut och gå mot arbetet, men det känns inte alls lockande, men har ju lovat mig själv att kämpa satan för att komma igång med viktminskningen igen, eller i alla fall bygga muskler. Det sägs ju att det ena förbränner det andra!

Helgen har varit bra och vi har ätit gott, igår satt vi dessutom och småpratade lite och spelade yatzy, vilket jag tycker är jätteskoj! Det kan man göra om så otroligt många ämnen, men ibland är det svårt att få igång en konversation för man vet inte i vilken ände man ska börja. Är det någon som känner igen sig i det?

Nä nu ska jag dra på mig ytterkläderna och ta tjuren vid hornen och gå mina 10 000 steg till jobbet!

Ha en underbar dag därute, för det tänker jag i alla fall ha!

…det var väl roligt? Hurra….NOT! Nu ska det vara vår och det är inte längre en vacker syn att komma upp och titta ut och se hur snön bara faller ner från skyn. Det är nu det ska vara sådär lagom varmt med en sol som tittar fram och bar mark som det snart tittar fram lite snödroppar på. Jag är så trött på kylan och snön nu och vill ha tillbaka det vackra Stockholm som man ser på våren, sommaren och hösten, men som helt försvinner under vintern. Då är det bara grått, grått, grått och mera grått.

Jag vill ha grönt och värme och sol och kommer det inte snart får jag väl emigrera till ett annat land!

Vad händer idag då? Ja jag ska väl försöka gå en långpromenad till, har ju kvar mitt mål på 12 000 steg om dagen och igår fick jag ihop 19 000, vilket kändes skönt när det var gjort. Det är också en sak som jag hoppas blir lättare när det blir ljusare, att gå ut och gå promenader…

Annars tror jag bara det blir avkoppling idag, ska försöka sortera lite kvitton och  papper inför deklarationen. Ser fram emot att få den så att jag kan få min lägenhetsförsäljning i Nybro bakom mig. Vet ju inte hur mycket jag ska skatta ännu, men hoppas att det inte blir mer än det som jag satt undan till just det.

Nä nu ska jag gå och göra mig iordning, ha en underbar dag därute!

PS. Jag kommer med ett långt inlägg framöver om hur jag mår och vad läkaren sa, med tanke på kommentarer jag har fått i bloggen. Jag har inte valt bort att svara, men det är ett jobbigt inlägg att skriva! DS.

Nu har jag kommit hem från min sköna promenad som blev från Hammarbyhöjden till Skarpnäck sen tillbaka för att gå till Globen sen via Gullmarsplan hem. Det blev en promenad på ca 13 kilometer och tog lite drygt 1 timma och 30 minuter. Var skönt att få fundera lite och få lite distans till det jag skrev tidigare idag!

Jag vet att jag måste ge det tid, men ibland blir jag bara så ledsen på allt. Jag var nere i 74 kilo, men nu ligger jag och pendlar mellan 79 och 81 kilo, vilket inte känns lika skoj. Jag har jättefina skjortor som hänger i gaderoben som stramar om jag försöker ha dem, t-shirts som gör detsamma och då vill man inte direkt köpa något nytt heller. Jag vågar inte köpa något för går det som jag vill så kommer det att bli för stort och varför slösa pengar på det då?

Jag har faktiskt gått i valet och kvalet om jag på kirurgisk väg ska fixa till magen, men samtidigt så måste det går att lösa. Det finns så många andra som är smala och då ska fan jag också kunna vara det. Jag ger LCHF några månader till, men från måndag ska jag göra matlistor och kolla att jag ligger rätt i fett/proteiner/kolhydrater! Ett steg i taget, det tog ju faktiskt sin tid att lägga på sig alla kilon och nu ska jag vara jävligt glad att jag är av med ca 30…

Nä nu är det melodifestivalen!

Kram kram

Hur jävla svårt ska det vara att komma ner till den vitken jag vill?! Ja tydligen helt jävla omöjligt! Är inte skoj att hela tiden ligga på övre gränsen till normalvikt och ibland inne på övervikt! Nu har jag kört med LCHF sen julas och har det hänt något? Nä inte ett enda jävla skit. Visst det är god mat och jag har inte gått upp något sen jag börja med det, men inte heller gått ner ett skit!

Jag blir bara så jävla trött på att det bara ska stå stilla, varför kan det inte funka för mig som för de flesta andra? Man kan läsa bok efter bok om de som gått ner med GI, LCHF osv. Jag har visserligen gått ner runt 30 kilo med viktväktarna, men nu verkar det vara stopp totalt för jag blir inte av med något alls.

Jag har börjat träna två gånger i veckan och jag går till jobbet så ofta jag kan, vilket i alla fall blir 12 000 steg om dagen, ska bli fler så fort det blir lite varmare.

Tänk den dagen man kan se sig själv i spegeln utan en jävla mage som är i vägen, eller lår som fyller ut både på ena och andra hållet, det hade varit underbart, men bara en fucking jävla onåbar dröm som jag haft i många många år nu!

Nä nu ska jag fan inte skriva mer är så less på detta och ville bara få det ur mig! Ska ut och ta en promenad, men vad hjälper det?! Inte ett skit!

Over and out

Min syster är på besök i Stockholm, vilket är jätteskoj! Dock jobbar både jag och David hela dagarna så jag tror inte hon har så skoj under den tiden. Det lär det bli ändring på under helgen då Davids syster och familj á 5 personer också kommer och hälsar på samt ska bo i vår lägenhet. Vi blir ett kollektiv på hela åtta personer. Jag undrar hur detta ska gå!

Vad har hänt sen sist då? Ja jag fick ett brev från läkaren att alla mina prover dessbättre såg bra ut och att han därför vill att vi ska ses nästa vecka för att försöka bena ut vad min trötthet beror på. Jag skriver också ner saker nu som jag kommer på att jag gör, men som inte tillhör mitt normala beteende. Det är t.ex. att mitt närminne är försämrat för att jag är så splitrad i skallen…jag kan t.ex. fråga David en sak och sen ett par minuter senare fråga precis samma sak. Detta är riktigt otäckt!

Ikväll ska jag, David och syrran ut och äta och jag försöker nu att hitta någon bra restaurang och det är inte det lättaste, får se vad det blir i slutändan. David och syrran har dock beslutat att ikväll ska det ätas semlor så jag får väl ta ett mini-break från LCHF.

Nä nu ska jag ta och plocka ihop för att gå på lunch! Stor kram på er därute och trevlig helg!

Kalla mig gärna för fördomsfull, för det var precis så jag kände mig idag när jag skulle gå igenom ett nytt gymprogram med en instruktör. Jag hade väntat mig en vältränad ung kille (visste ju redan namnet på tränaren) så döm av min förvåning då han som skulle instruera mig var en herre som passerat pensioneringsstadiet! Han var dock grymt rolig och fick mig verkligen att känna inspiration för att börja träna! Nu gäller det bara att få ändan ur vagnen och träna minst en gång i veckan men helst 2-3 gånger.

Såg att både Jennie och Linda kommenterat mitt tidigare inlägg och tänkte svara på det här:

Linda - ja jag har testat spinning två gånger tidigare och jag höllt på att dö andra gången! Det jag hade svårt för med spinningen var när man skulle lägga på och dra ifrån vikt. Det finns inga siffror på den man snurrar på för att reglera detta så jag drog på för mycket eller av för mycket och det kändes som att jag la mer tid på att få rätt på det där och det förtog hela stämningen. Sen gav jag säkerligen upp alldeles för fort och gick tillbaka till gruppträning. Detta är visserligen 2 år sedan och jag borde kanske ge det en chans i framtiden igen….

Jennie - Du är så snäll, men jag har fortfarande grymt komplex för min mage och mina lår. Båda delar ser hemska ut när jag inte har kläder på mig. Visserligen är det främst David och de man duschar med efter att ha tränat som ser det, men det är nog så påfrestande! Man vill ju inte se ut som jag gör och det är väl det jag menar med att nå mitt BMI, dumt uttryckt, kan säga istället att jag vill komma till den punkten där min kropp ser "normal" och inte överviktig ut. Med kläder på är jag där, men när ska man kunna bada i havet igen utan att skämmas, det är typ det jag brottas emot!

Nä nu ska jag släcka här och sova!
God natt på er alla därute!

Jag har nog en form av hatkärlek till träning. Det är inget jag längtar efter, men när jag väl tränat så känns det så underbart! Jag har ett par veckor nu promenerat varje morgon till jobbet och sen försökt göra detsamma hem varje kväll, med ett par undantag. Det är en jättebra ritual som jag ska fortsätta med även om jag ibland har så ont i fötterna så jag smäller av. Har också haft ont i benhinnorna, men tror att det är för att jag är ovan vid så långa promenader.

Det är ca 8000 steg hemifrån till jobbet och jag kommer upp i minst 12000 steg per dag nu, något som jag inte gjort tidigare och jag ska försöka framöver att höja ribban.

Idag ska jag till Friskis och Svettis och få en gym instruktion och ett program upplagt som jag kan träna efter. Dessutom ska jag och älsklingen försöka få in en vana med att spela badminton varje torsdag när vi båda slutar tidigt.

Vem vet jag kanske är på rätt väg mot rätt vikt nu? Det hade ju inte suttit fel om jag bara kunde känna mig smal och fin. Ja jag vet det sitter kanske främst i min skalle, men jag vill ner på ett BMI som säger normalviktig.

En av de saker vi kan vara säkra på är att när solen gått ner så kommer den för eller senare att gå upp igen! Det är så jag måste börja tänka. Det är så lätt att skriva blogg när jag är nere och därför är bloggen allt som oftast väldigt tung, mörk och dyster. Jag kommer dock då och då med små ljusglimtar, men det är så mycket lättare att skriva av sig när allt känns skit.

Är jag en över lag negativ människa? Nä det skulle jag inte vilja påstå, men denna bloggen startades en gång i tiden när jag var i ett stadie i livet då jag måde riktigt, riktigt dåligt. Jag var nyligen utkommen som homosexuell, jag hade precis börjat med min kamp mot vikten och emot den extrema utseendefixering som jag upplevde via QX. Det blev liksom mitt andningshål och lite av terapi för mig.

Jag skiftar också väldigt i intensiteten på blogginlägg. Ibland så skriver jag ett då och då, men ibland kan det vara mycket långt mellan dem. Det är då jag oftast mår som bäst för då har jag ju inget direkt att skriva om anser jag. Visst det kan låta konstigt, men jag kanske ska försöka ändra fokus på bloggen och göra den mer positiv. Jag är ju inte negativ konstant!

Vad händer i livet just nu då? Ja jag har börjat promenera varje morgon och kväll efter jobbet. Målet är att uppnå minst 12 000 steg per dag, vilket jag gjort och det känns skitbra! Jag har också lovat min älskling att jag ska bli en bättre pojkvän samt att jag ska upp direkt när jag vakna på morgonen och inte bara ligga kvar och slappa.

När det kommer till att bli en bättre pojkvän så handlar det mycket om att jag måste sluta analysera och oroa mig för allt runtomkring. Jag måste nämligen börja tycka om mig själv (ständigt återkommande i bloggen) och när jag börjar med det så kommer jag också att förhoppningsvis mer kunna slå bort känslan av att jag inte kan bli älskad.

Jag ska hur som helst försöka se det bästa i det mesta och jag fick ett så roligt mail idag från en kompis som passade så bra. Det avslutades med att jag bör ta livet som en hund. Det man då ska göra är att hantera alla stressiga situationer som en hund. Om jag inte kan äta det eller leka med det ska jag bara kissa på det och gå min väg. Det är otroligt tänkvärt!

Återkommer med ett inlägg lite senare, men hoppas att ni ser att jag försöker spegla lite optimism nu också!

Det är så lätt att vi bara dras med utan att riktigt tänka på det och hamnar i baksätet på bilen utan någon möjlighet att själv styra. Jag frågar mig emellanåt ifall det är jag som sitter i förarsätet eller om jag har förpassat mig själv till baksätet där jag inte kan göra något mer än att gnälla på den som kör.

Jag har nu bestämt mig för att ta över förarstolen och köra mitt liv i den riktningen som jag vill! Jag har gjort det flera gånger tidigare, men det är så lätt att bara slappna av och följa med för det är lättast.

Igår slutade både jag och David tidigt så vi åkte ut till Sickla köpcenter för att David ville kolla på rean efter ett par snygga jeans. Tyvärr hittade han inga som var snygga, men det kommer han att göra om ett tag tror jag. Däremot så mår jag rent ut sagt SKITDÅLIGT av att bara gå in i en klädesaffär som det är nu. Det känns som att jag bara sväller på alla håll och kanter och är jättetjock. David är såklart snäll och säger att så inte är läget och visade upp den ena snygga skjortan efter den andra, men jag har inte ens lust att prova!

Så vad gör jag då? Ja istället för att luta mig tillbaka i baksätet och vara ledsen för att jag har den kroppen och ämnesomsättningen som jag har så kör jag och David sen årsskiftet LCHF och jag har fått nytt schema så jag börjar en kvart senare. Jag går därför varje morgon från Hammarbyhöjden till Skanstull alternativt Slussen beroende på hur långt jag hinner. På lunchen går jag en runda på 30 minuter i rask takt och efter jobbet går jag antingen från Skanstull eller Gullmarsplan hem. Det är i alla fall en förändring i livet som kanske kan ge resultat.

Jag har också bestämt mig för att åtminstone träna en dag i veckan så näst nästa måndag ska jag få ett schema gjort för hur jag ska träna på gymmet i Skrapan. Jag hoppas att jag nu kan komma igång där också för jag är trött på att se mig själv som en barbapappa.

Jag är så himla trött idag, vet inte varför men allt känns bara skit. Jag skulle helst av allt idag bara vilja gå hem igen och dra täcket över huvudet och sova hela dagen. Vissa dagar är man abra så in i skogen trött på allt, det känns som att jag är en hamster som bara äter och springer i mitt förbannade hamsterhjul!

Fan vad det är trist när det känns såhär, men jag ska försöka komma igång med träningen så att det sker något på den delen av livet och sen ska jag köpa ett par träningsshorts till så att jag har att byta med. Jag har inte gått ner ett gram på den LCHF och jag vet inte vad det är som inte stämmer, men jag ger inte upp riktigt ännu.

Ähh nu skriver jag inte mer, kommer kanske något inlägg senare.

Ja som ni alla vet så började jag med LCHF för sex dagar sen och jag har bestämt att måndagar kommer vara min vägningsdag. Jag fuskade dock idag då det snart gått en vecka sen jag startade och vågen visade på 79,8, vilket innebär en minskning på sju hekto. Inte så jättemycket, men i alla fall en minskning.

Det som dock gör mig dyster är att jag sen jag var nere på min lägsta nivå på 74 har ökat nästan 6 kilo så det finns en hel del att ta igen och jag vill så gärna komma ner till det igen! Ja om jag får bestäma så vill jag nå mitt mål på 65-70, men det lär ju ta sin tid och jag vet inte om jag någonsin når dit, men kämpa för det kommer jag verkligen att göra!

Nu ska jag äta lite ost och korv innan det bär av till jobbet där jag idag ska jobba heldag (tar stängningen åt en kollega så det blir från 08:00 till 19:00).

Ha en trevlig dag därute!

Så har 2009 kommit och man kan lämna ett jättebra 2008 bakom sig och hoppas på att detta nya år blir minst lika bra! Det hände mycket bra under 2008, bland annat tog jag min examen, flyttade till Stockholm och ihop med min älskade David, fick ett jobb jag trivs med och hoppas kunna utvecklas mycket på och behöll min vikt som jag minskat med viktväktarna. Visst jag har inte direkt sett det som ett lyckande tidigare, men när jag tänker till så är det väl bättre att jag hållt mig runt min vikt jag nått med +/- några kilo, men nu under detta år ska det få en ändring.

Jag och David har nämligen kommit fram till att vi ska ge en ny livsstil en ärlig chans! Det är därför jag börjat dagen med ägg och bacon och att jag sen igår inte kommer att äta några kolhydrater! Det ska bli mycket intressant att se hur det är att följa LCHF helt och hållet under en längre tid. Jag tror inte jag kommer sakna kolhydrater alltför mycket i alla fall!

Idag har jag städag här hemma och tänkte gå på bio vid lunchtid och bara njuta av en film. Ikväll kommer en kompis över på besök och då får han vara med och hålla mig sällskap när jag ska sortera kläder…. David är ju inte hemma så jag är gräsänkling hela helgen, vilket är trist, men också skönt för då kan jag vara lite ego och bara tänka på mig själv! *ler*

Nä nu får jag skynda mig om jag ska hinna med allt!

Kram och ett underbart år önskar jag er alla!

Den förkortningen hör man allt oftare och jag börjar bli allt mer sugen på att se om det skulle kunna hjälpa mig att bli av med de sista retliga kilona. Jag är dock rädd för att testa, det går ut på att skära bort i stort sätt alla kolhydrater i maten och öka mängden proteiner och fett istället. Visst det är inget tvivel om att det gett resultat för de som följt dieten, men det som jag är oroligför är vad som händer när jag väl börjar äta kolhydrater igen. Går jag då upp det jag gått ner och så lite till på det, eller kan man med sund kosthållning få behålla sin nya vikt?

Det är många frågor och jag är grymt sugen på att testa. Det som också är frågan är då hur min sambo ska göra. Kan jag följa detta utan att ha gör det? Hur blir det liksom om han också ska äta feta såser osv, men samtidigt äta kolhydrater? Inte meningen att han ska öka i vikt för att jag vill gå ner!

Nja får tänka ett tag till på det och kanske dra igång med det efter jul, vad tycker du Linda?

Då var dagen kommen då bloggen äntligen haft mer än 10 000 besökare. Känns stort att så många varit inne och läst om mina tankar och funderingar. Hur jag haft det när jag var liten och hur det var att komma ut som homosexuell. Det är en blogg som gått från att vara riktigt djupt under vattenytan till att vara riktigt glad och positiv och därefter svänga som livet gör i allmänhet.

Jag startade denna blogg den 11 oktober 2006, snart två år sedan vilket ger nästan 14 besök per dag sen dess. Det låter kanske inte så mycket, men tanken på att 14 olika personer på en dag besökt bloggen känns för mig stort! Det vore skoj att veta lite vilka som är inne och läser, men samtidigt är tjusningen med en blogg enligt mig att jag får skriva av mig och på så sätt ha någon sorts ventil genom bloggen när det är något i livet jag vill bearbeta.

När det gäller politiken så är jag fortfarande grymt upprörd över de regler som omgärdar blodgivningen och jag hoppas innerligt att det kommer bli förändring av dem. Jag såg också att borgarna kommer lyfta frågan om könsneutralt äktenskap i vinter, återstår att se hur de lyckats kompromisa med KD där.

Nä nu ska jag ta disken, hoppa in i duschen sen gå upp till jobbet. Solen skiner så härligt idag och jag behöver mina steg för att i alla fall känna att jag försöker påverka vikten. Jag ska också försöka komma iväg och träna denna vecka för nu har jag inte en massa kvällsmöten….

Over and out och jag hoppas på att besökarantalet fortsätter att växa och ni som läser bloggen och är trogna, eller nya läsare, kommentera gärna!!

//Emil